Thesis (doctoral)--Johann Wolfgang Goethe-Universität zu Frankfurt am Main, 1983. / Bibliography: p. [260]-[272].

Zugl.: Leipzig, Univ., Diss., 2006

Thesis (Ph. D.)--Columbia University, 1977. / Includes bibliographical references (leaves 251-256).

The lecture recital was given on April 18, 1974. Some Mendelssohn organ works in manuscript were performed during the lecture to illustrate Mendelssohn's indebtedness to baroque models and his evolution as an organ composer.

In this study I examine the genesis and compositional purpose of Mendelssohn's seven chorale cantatas which include "Christe, du Lamm Gottes" (1827); "Jesu, meine Freude" (1828); "Wer nur den lieben Gott läßt walten" (1829); "O Haupt voll Blut und Wunden" (1830); "Vom Himmel hoch" (1831); "Wir Glauben all an einem Gott" (1831); and "Ach Gott, vom Himmel sieh’ darein" (1832). I also re-examine the widely held belief that Mendelssohn's chorale cantatas were juvenilia, functioning only as compositional exercises to better learn the style of J.S. Bach. My examination includes a stylistic analysis of each cantata that shows a direct deviation from an imitation of Bach's musical syntax and form to a re-creation of the chorale cantata genre using nineteenth-century idioms. My approach to analysis is modeled after that of James Garratt, who has done a great deal of research on Mendelssohn's psalm settings. These works, like the chorale cantatas, have also been criticized for being compositional exercises that imitate Palestrina's musical syntax and form. Garratt believes that by using a literary method called translation theory, one can gain an unbiased assessment and evaluation of compositions that are based on pre-existent models. I have applied the tenets of translation theory as the foundation for my analysis to determine if the chorale cantatas were imitations of Bach's model or re-creations of the genre. This approach provides, as Garratt states, "a means of differentiating between the degree of affinity that links the works of Mendelssohn...and [his] models." The stylistic analysis also illustrates how the chorale cantatas are exemplars of Mendelssohn's compositional style. Unique characteristics such as Mendelssohn's frank religious convictions; his perceptive and creative treatment of chorales; his understanding of Baroque forms and styles; and his remarkable contrapuntal prowess are all beautifully exemplified in the chorale cantatas. I conclude that instead of being regarded as archaic, compositional exercises, Mendelssohn's chorale cantatas can and should be viewed as seminal works in his sacred choral-orchestral output.

No description available.

Treatise (D.M.A.)--University of Texas at Austin, 2002. / Vita. Includes bibliographical references. Available also from UMI Company.

Thesis (Ph. D.)--Indiana University, 2007. / Computer printout. Includes abstract and vita. "Appendix, Scores for songs discussed in this dissertation": leaves 207-270. Includes bibliographical references (leaves 271-275).

Treatise (D.M.A.)--University of Texas at Austin, 2002. / Vita. Includes bibliographical references.

Felix Mendelssohn-Bartholdy levde under första halvan av 1800-talet. Utöver att vara ett underbarn likt Wolfgang Amadeus Mozart var han även en mycket socialt kapabel person. Detta gynnade honom mycket då hans kompositionsförmåga lyftes fram som enastående av framstående personer som Johann Wolfgang von Goethe och drottning Victoria av Storbritannien. Han var en mycket produktiv komponist och skrev under sitt liv mängder av orkestermusik, kammarmusik, operor, solokonserter och pianoverk. I detta arbete har jag fördjupat mig i hans två Konsertstycken Op.113/114 för klarinett, bassetthorn och orkester, som Mendelssohn skrev till klarinettisterna Carl och Heinrich Bärmann. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för dessa två förbisedda verk samt jämföra instuderingsprocessen av en dubbelkonsert med det av en solokonsert. Jag har genom användning av partitur från G. Henle verlag analyserat Op. 113 och skrivit om mina konstnärliga ställningstaganden under instuderingsprocessen av både Op.113 och Op.114. Ur analysen framgår att musiken har allt annat än en strikt struktur. Mendelssohn bryter gärna de strukturella mönstren som förväntas av honom. Ur instuderingsprocessen framgår att arbetet med en dubbelkonsert har både stora för- och nackdelar jämfört med arbetet av en solokonsert, men att möjligheten till en diskussion mellan två parter är mycket givande för att skapa sig en klar bild av vad man vill komma fram till med sitt framförande av verket. Denna studie strävar efter en ökad fördjupning och förståelse av olika infallsvinklar som leder till en mer genomarbetad konstnärlig instuderingsprocess. / <p>F.J. Haydn  - Symfoni nr. 104 i D-dur, Hob.I:104, F. Mendelssohn-Bartholdy - Konsertstycken nr.1 och nr.2, Op.113/114, L.v. Beethoven - Symfoni nr. 2 i D-dur Op.36. Som Howie - Klarinett, Gustav Wetterbrandt - Bassetthorn, Mats Zetterqvist - ledning, KMH symfoniorkester. Inspelning från konserten med ovan nämnda medverkande finns tillgänglig.</p>