När Lehman Brothers INC lämnade in sin konkursansökan hösten 2008 sände detta chockvågor genom finanssektorn världen över och spred sig senare till den reala ekonomin med en ekonomisk kris som följd. Spanien som är Europas fjärde största ekonomi drabbades hårt av denna kris som punkterade landets överhettade bostadsmarknad vilket ledde till massarbetslöshet och stora budgetunderskott. I uppsatsen har författarna använt sig av en finanspolitisk regel samt teorier om finanspolitisk hållbarhet. Dessa har använts för att analysera huruvida Spaniens finanspolitik har varit en bidragande orsak till landets allvarliga ekonomiska situation. I empirin används data och statistik från trovärdiga källor som till exempel OECD och Eurostat. Den data som används i empirin är variabler som återfinns i teorikapitlet. Resultatet visar att Spanien finanspolitiskt har agerat i strid med de teorier som använts. De förde under 2000-talet en finanspolitik som inte var hållbar på lång sikt. Detta gjorde att situationen blev allvarligare än vad den hade behövt vara när finanskrisen drabbade landet. Spanien förde en expansiv finanspolitik trots en hög tillväxt vilket ledde till budgetunderskott trots den goda tillväxten. Detta gjorde att när tillväxten sjönk som en följd av krisen låg skatter och offentliga utgifter inte på långsiktigt hållbara nivåer.

Finanspolitiska rådets uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Denna granskning redovisas i en årlig rapport. Finansdepartementets politiska ledning har dock under flera år kritiserat språket i rapporterna; man har ansett att det finns brister i objektiviteten samt att bedömningarna varit för negativa och styrande. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns språkliga belägg för sådan kritik genom att studera hur känslor och värderingar hanteras i Finanspolitiska rådets skrivpraktik och texter och diskutera hur det kan påverka uppfattningen av rådet som objektivt och neutralt respektive subjektivt och osakligt värderande. Undersökningen bygger dels på intervjuer med två av rådets skribenter, dels på en textanalys av rapporternas sammanfattningar från 2012–2017. Sammanfattningarna analyseras först med apprailsalramverkets attitydsystem för att belysa hur värderingar realiseras i texterna. Sedan analyseras vilka semantiska domäner som aktualiseras genom värderingarna. Resultatet av intervjuanalysen visar att skribenterna främst betonar rådets granskarroll. Samtidigt finns en ambition att väcka debatt om finanspolitiken. Regeringen och riksdagen beskrivs som de huvudsakliga mottagarna av texterna, men även en bredare allmänhet och media inkluderas i den tänkta läsargruppen. Den för denna studie viktigaste normen som lyfts fram i intervjuerna är att språket i rådets texter inte ska vara återhållet utan snarare direkt om än inte konfrontativt. Av attitydanalysen framgår att värderande uttryck är vanliga i rådets texter. Framförallt förekommer värderingar angående finanspolitikens kvalitet, men även värderingar realiserade genom direktare känslouttryck vilka kan påverka uppfattningen av texternas tonfall som subjektivt och styrande. Analysen av semantiska domäner visar att värderingarna aktualiserar domäner som associeras med naturvetenskap, vilket kan bidra till att de uppfattas som objektiva. Det finns emellertid även en semantisk domän som positionerar Finanspolitiska rådets som en domare av finanspolitikens värde och kvalitet, vilket kan uppfattas som subjektivt. Rådet använder således en del värderingar som kan uppfattas som subjektiva och styrande. Samtidigt som ett sådant språk lämpar sig för att nå ut i media riskerar en överanvändning att leda till irritation hos de bedömda och därmed ta fokus från själva granskningen.