Both Bangladesh and the Netherlands are the most flood prone countries in two continents Asia and Europe. Bangladesh is known to be highly vulnerable to floods. Frequent floods have put enormous constraints on its development potential. Unfortunately, the frequency of high intensity floods is increasing every year. So far the country has struggled to put a sizeable infrastructure in place to prevent flooding in many parts of the country with limited success. Where, the Netherlands has developed a massive success in their flood management. The paper will represents the present flood management situation of the two countries Bangladesh and the Netherlands and by making comparison of flood management between these two countries, give some recommendation for further flood management. Historically Bangladesh has developed the flood management laws but lack of implementation and continuous inconsistencies of these laws make Bangladesh backward in their flood management, in compare to the Netherlands. Bangladesh has been practicing the construction of earthen flood control embankments is an established practice for protecting people’s lives and homes, agriculture and infrastructures since the beginning of flood management. Where, the Netherlands has developed spatial construction to control flood and different strategies have been implementing to minimize the flood hazards according to their needs. On the basis of overall present situation in Bangladesh, the paper also tried to suggests some solutions to minimize the extent of flood hazards in the long run.

Considering the potential for natural wetlands to store and retain water in the landscape,restored and constructed wetlands are increasingly implemented as Nature‐BasedSolutions (NBS) to mitigate downstream flooding. However, there is a frequent lack ofknowledge of the performance of NBS, and particularly wetlands, and how to best selectperformance indicators to measure their effectiveness. The aim of this study was to assessthe flood regulation services of multiple constructed wetlands at catchment scale. TheSWAT+ model was used to assess the impacts of 35 constructed wetlands in the 193 km2Råån catchment in southwest Sweden. The assessment was based on a paired simulationscenario, with and without wetlands, and performance was evaluated based on impacts onthe downstream river hydrograph (peak flow rate, time-to-peak, recession curve shape,daily streamflow average) as well as event-based (daily average streamflow for differentprecipitation ranges), descriptive (average wetland storage capacity), consequential(overbank flooding) and social (social acceptance) indicators. The results implied that theflow regulating capability of the modeled wetlands was directly related to their outflowmechanisms. The wetlands had an average storage capacity of 0.38 m3 per m2 area butbecause the wetlands seemed to frequently exceed their maximum storage capacity duringhigh flow events, and the excess water was immediately spilled downstream, the wetlandsprovided limited flood regulation services. There were no visible impacts on thehydrograph-related indicators and the daily streamflow average was reduced by anegligible 0.02%. Furthermore, there were no significant differences in wetlandperformance between small and heavy rainfall events and the model output showed nosigns of overbank flooding for either wetland scenario. In terms of social acceptance, recentwetland projects in Råån catchment seem to have been well-received by farmers andlandowners in the area. However, lack of wetland-specific data, such as volume and dailyinflow and outflow data, as well as other model uncertainties, motivated a low confidencegrade for the indicators. In fact, if indicator values are to be useful tools in the futureintegration of wetlands as nature-based solutions, in-situ monitoring data of wetland waterbalance components are required. To support future policies and decision-making, adaptedtools and further research are needed to assess the impact of NBS on upstream-downstream processes. / Naturliga våtmarkers förmåga att hålla kvar och lagra vatten i landskapet gör attrestaurerade och anlagda våtmarker alltmer implementeras som naturbaserade lösningarför att mildra översvämningar i nedströms belägna områden. Det råder dock brist påkunskap om hur effektiva naturbaserade lösningar är och hur nyckelindikatorer bäst kanväljas för att mäta hur väl dessa system fungerar. Syftet med denna studie var att utvärderaanlagda våtmarkers förmåga att mildra översvämningar i ett avrinningsområde. SWAT+modellen användes för att bedöma påverkan av 35 anlagda våtmarker i Råånsavrinningsområde (193 km2) utanför Helsingborg. Bedömningen baserades på ettsimuleringspar, med och utan våtmarker, och effektiviteten utvärderades baserat påhydrografens egenskaper (flödestopp, stegringsfasen, recessionsfasen, daglig medel-vattenföring) samt med en nederbördsbaserad (daglig medelvattenföring för olikanederbördsintervall), beskrivande (genomsnittlig lagringskapacitet), konsekvensbaserad(översvämmad mark) och social (social acceptans) indikator. Resultatet antydde att denflödesreglerande förmågan hos de modellerade våtmarkerna var direkt kopplad till derasutflödesmekanismer. Våtmarkerna hade en genomsnittlig lagringskapacitet på 0.38 m3 perm2 yta men eftersom de ofta verkade överskrida sina maximala lagringskapaciteter underhögflöden, och överskottsvattnet omedelbart släpptes igenom nedströms, tillhandahöllvåtmarkerna en mycket begränsad flödesdämpande funktion. Det fanns inga synligaeffekter på de hydrografrelaterade indikatorerna och den dagliga medelvattenföringenminskade med försumbara 0.02%. Dessutom sågs inga signifikanta skillnader mellan småoch kraftiga nederbördshändelser och modellen visade inga tecken på översvämmad markför något av våtmarksscenarierna. Vad gäller social acceptans tycks de senastevåtmarksprojekten i Rååns avrinningsområde ha tagits emot väl av lantbrukare ochmarkägare i området. Bristen på våtmarksspecifika data, såsom volym och dagliga in- ochutflödesdata, samt andra modellosäkerheter medförde dock ett lågt förtroende förindikatorerna. Om indikatorvärden ska vara användbara verktyg i den framtida integ-reringen av våtmarker krävs uppmätta data över våtmarkernas vattenbalanskomponenter.För att stödja framtida beslutsfattande behövs även anpassade verktyg och ytterligareforskning för att bedöma påverkan av naturbaserade lösningar på uppströms-nedströmsprocesser.

With increased urbanization and climate change, heavy rainfall events and urban floods are becoming more frequent. To meet the demands for effective climate adaptation strategies and mitigation measures, Nature-Based Solutions (NBS) have received increased attention. The city of Stockholm has a long history of implementing such solutions for local stormwater management, to capture surface runoff by infiltration and retention at its source. Implementing urban trees with skeletal soil is a well-established approach with the potential as an effective mitigation measure. Nevertheless, the literature review found few studies with evidence of their effectiveness in terms of flood risk mitigation. To contribute to this knowledge gap, the aim of this study was to quantitatively assess the effectiveness of urban trees with skeletal soils. By investigating their effectiveness in reducing flood extent, runoff volumes, and peak flows during different rainfall events, the results are thought to provide new insights and support decision-makers. In fulfilling the study objectives, the hydrological functions of plant beds with skeletal soils were investigated, and an urban flood model was developed within the MIKE+ 2D Overland Module. Three scenarios, including a baseline scenario and two full-scale implementations of skeletal soils, were evaluated under different design storms. The results revealed that urban trees with skeletal soils have low effectiveness in flood risk reduction under heavy rainfall events, but are an effective measure for rainfalls with low return periods. For flood risk mitigation, this study emphasizes a hybrid approach, combining multiple NBS with traditional grey infrastructure. Uncertainties related to model performance and hydrological parameters raised concerns about the reliability of the results. Therefore, plant beds with skeletal soils should not be disregarded, but require further investigations. This study recommends alternative modelling approaches, such as coupling the 2D overland flow model with a 1D network model, and emphasizes the need for comprehensive analyses, empirical data, and field measurements. Future research should explore the collective impact of various NBS, and incorporate economic valuation through cost-benefit analysis (CBA). / Med en ökad urbanisering och påverkan av klimatförändringar blir intensiva nederbördshändelser och stadsöversvämningar allt vanligare. För att möta kraven på mer effektiva strategier för klimatanpassning och riskbegränsande åtgärder har naturbaserade lösningar fått ökad uppmärksamhet. Stockholms stad har en lång historia av att använda sådana lösningar för lokalt omhändertagande av dagvatten, med fokus på att fånga upp ytavrinning genom infiltration och fördröjning. En väletablerad metod innefattar användandet av stadsträd med skelettjordar, med potential som en effektiv skyfallsåtgärd. Trots detta visade litteraturstudien att det finns begränsat vetenskapligt stöd för deras effekt när det gäller översvämningshantering. För att fylla denna kunskapslucka syftar denna studie till att kvantitativt bedöma effekten hos stadsträd med skelettjordar. Genom att analysera deras effekt när det gäller att minska översvämningsmängder, avrinningsvolymer och toppflöden under varierande nederbördshändelser hoppas studien kunna bidra med nya insikter samt stödja beslutsfattare. För att uppnå dessa mål genomfördes en analys av de hydrologiska funktionerna hos skelettjordar, och en skyfallsmodell togs fram inom ramen för MIKE+ 2D Overland Module. Tre scenarier, inklusive ett nulägesscenario samt två fullskaliga användningar av skelettjordar, utvärderades under varierande typregn. Resultaten visade att skelettjordar har generellt låg effekt vid intensiva regn, men kan betraktas som en effektiv åtgärd för dagvattenhantering vid normala flöden. För att minska risken för översvämningar betonar denna studie vikten av att kombinera flera naturbaserade lösningar med traditionell grå infrastruktur. Osäkerheter relaterade till modellens prestanda och hydrologiska parametrar väckte dock tvivel kring resultatens tillförlitlighet. Således bör stadsträd med skelettjordar ej helt förkastas som skyfallsåtgärd. Studien föreslår alternativa modelleringsmetoder, såsom att koppla 2D-modellen med en nätverksmodell, samt understryker behovet av avancerade analyser och empiriska data för att förbättra modellens precision och tillförlitlighet. Framtida forskning bör inriktas mot att undersöka den samlade effekten av olika naturbaserade lösningar samt inkludera ekonomisk värdering genom kostnadsnyttoanalys.

Water is an essential but vulnerable resource. A shortage of good quality drinking water is a threat to human health and society as a whole. Abundance of water in the form of floods can also be a serious threat which can have consequences for the drinking water supply. To reduce these risks there is a need for systematic risk reduction. In the last decades a risk management approach has been developed in the management of both flood and drinking water risks. This means that a reactive, ad hoc management is being replaced by a more proactive and systematic approach where risks are analysed and evaluated as a basis for prioritising counter-measures. The complex nature of water issues has also made it evident that there is a need for a holistic view of the management, involving a variety of actors and sectors. An integrated management approach to floods and water resources has emerged. This thesis aims to examine how local level risk management, especially risk assessments, of floods and drinking water supply have been or can be performed in practice in Sweden. The existing practices have been characterised in relation to current risk management frameworks. Furthermore, the thesis aims to investigate how the effects of flood on drinking water supply have been considered in risk assessment methods and in flood risk management plans, as well as whether flood and drinking water risks have been considered in an integrated manner. The studies are based on interviews with flood risk managers in Swedish municipalities and Swedish water producers as well as on document studies of risk assessment methods and flood risk management plans. There are large variations between different municipalities and water producers in how, and to what extent, risk assessments have been performed. Some have performed very little, if any, risk assessment while others have worked systematically. The tools used are often those that are promoted by national agencies and are often less advanced than those described in the literature. The risk assessments do not always cover all relevant aspects of the risk and few actors have discussed an acceptable risk level. Flood risk assessments focus mostly on the exposure of objects to flood and investigate the consequences of such an exposure only to a limited extent. The incomplete risk assessments may result in a biased view of the risk which in turn can lead to poor decision-making. The theoretical knowledge about risk management is in many cases low and there is still often a practical approach. Strategic and holistic approaches are mostly lacking. The consequences of flood on drinking water supply are not known in detail and are not considered in detail in risk assessments commonly used in Sweden. There is an awareness of the need to coordinate the management of flood and water resources. However, despite the good intentions regarding integration, there are few signs in the risk assessments and risk management plans that integration is actually occurring. Both the risk management approach and integrated management have started to be implemented in Swedish flood and drinking water risk management. It is however on a basic level and it is still a long way to go. Further guidance and knowledge about risk management as well as commitment from and collaboration among all actors concerned is needed to make this development possible. / Vatten är en livsnödvändig men sårbar resurs. Brist på dricksvatten av god kvalitet är ett allvarligt hot mot människors hälsa och för hela samhället. Även överflöd av vatten i form av översvämningar kan vara ett allvarligt hot och kan bland annat får konsekvenser för dricksvattenförsörjningen. För att minska dessa risker finns det behov av systematiskt riskreducerande arbete. De senaste decennierna har systematisk riskhantering (risk management approach) utvecklats inom hanteringen av översvämningar och dricksvattenförsörjning. Detta innebär att en reaktiv och osystematisk hantering ersätts med en mer proaktiv och systematisk hantering baserad på analys och utvärdering av risker som stöd för beslutsfattande. Den komplexitet som vattenfrågor omfattar har också gjort det tydligt att det finns behov av en helhetsyn på hur vatten hanteras och att ett flertal aktörer och sektorer behöver involveras. Teorier om integrerad hantering (integrated management) har vuxit fram och börjat implementeras. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur riskhantering, särskilt riskbedömningar, på lokal nivå utförs eller kan utföras i praktiken i Sverige. Praktiken har beskrivits och karakteriserats i förhållande till befintliga ramverk om riskhantering. Dessutom är syftet att undersöka hur konsekvenser av översvämningar på dricksvattenförsörjningen behandlas i metoder för riskbedömning och riskhanteringsplaner för översvämning liksom att studera om risker relaterade till översvämningar och dricksvatten har behandlats på ett integrerat sätt. Studierna är baserad på intervjuer med översvämningshanterare i svenska kommuner och svenska vattenproducenter samt dokumentstudier av metoder för riskbedömning och riskhanteringsplaner för översvämning. Det är stora skillnader mellan hur och i vilken omfattning olika kommuner och vattenproducenter har gjort riskbedömningar. Vissa har knappt gjort någon riskbedömning alls medan andra har arbetat mer systematiskt. De verktyg som används är ofta de som finns i handböcker från svenska myndigheter och är ofta mindre avancerade än vad som beskrivs i litteraturen. Riskbedömningarna täcker inte alltid all relevanta aspekter av risken och det är få som har diskuterat vad som är en acceptabel risknivå. Översvämningsbedömningarna har fokuserat på vilka objekt som exponeras vid en översvämning och möjliga konsekvenser på drabbade objekt har undersökts i mycket begränsad utsträckning. Ofullständiga riskbedömningar kan ge en felaktig bild av risken och därmed vara ett inkomplett underlag för beslutsfattande. Den teoretiska kunskapen om riskhantering är i många fall låg och många har en praktisk inställning till riskhanteringen. Det saknas oftast strategi och helhetstänkande. Kunskapen om konsekvenser av översvämning på dricksvattenförsörjningen är begränsad och behandlas inte heller i detalj i de metoder för riskbedömning som är mest vanligt förekommande i Sverige. Det finns en medvetenhet om behovet av att koordinera hanteringen av översvämning och vattenresurser. Trots de goda intentionerna om integrering visar riskbedömningar och riskhanteringsplaner få tecken på att integrering sker i praktiken. Både systematisk riskhantering och integrerad hantering är synsätt som har börjat utvecklas och implementeras inom svensk hantering av översvämningar och dricksvattenförsörjning. Det sker dock fortfarande på en relativt grundläggande nivå och det är en lång väg kvar. Det finns behov av ytterligare vägledning och mer kunskap om riskhantering liksom engagemang från och samarbete mellan alla berörda aktörer för att stödja vidare utveckling.

Due to climate change and natural variations in the hydrological cycle, global mean sea levels are increasing, causing the mean sea levels in different regions of the world to increase. In Sweden, coastal cities are facing rising water levels which is increasing flooding. The coastal community of Gothenburg, Sweden was identified the 18th most vulnerable city in the country both to flooding induced by water level rise and other climate change related impacts. Its location, in proximity of Lake Vänern, and in the mouth of the Göta River and its tributaries: Säveån, Mölndalsån and Lärjeån is heightening flood risk and vulnerability in the area. This thesis aims to contribute in comprehending the integration process of natural hazard and climate change adaptation for flood management in Älvstaden- central Gothenburg between 1999 and 2015. With the main objectives being” how the municipality of Gothenburg has applied the urban land use planning theory for the integration of natural hazard and climate change adaptation, with regards to adaptation for flood management in Älvstaden between 1999 and 2015? “What climate change adaptation policies for flood management have been implemented in Gothenburg within this time frame, and how the policies have been revised to match the reality of flood issues?” And “What improvements would be made in the integration process to better address adaptation for flood management?” A desk-based research and one case study approach was adopted for this study. The findings indicate that although the city has systematically used the steps involved in the integration process of natural hazard and climate change adaptation for flood management, it does not link the policies and the measures applied to adaptation for flood management. Which is an issue as it has led to the exclusion of vital functions of the integration process. Suggestions on how the integration process could be improved are provided.