No description available.

No description available.

Tidigare forskning har visat att avlönat arbete inom ideella organisationer särskiljer sig genom de anställdas drivkrafter och arbetsvillkor. Svensk ideell sektor utmärker sig internationellt genom att domineras av demokratiska folkrörelser. I den här uppsatsen undersöktes upplevelser av avlönat arbete i svenska folkrörelser. Fyra chefer och fem tjänstemän från sju olika folkrörelser intervjuades och intervjuerna analyserades med tematisk analys, vilken genererade tre huvudteman: organisatoriska faktorer, individuella faktorer och ledarskap. I linje med tidigare forskning drevs intervjupersonerna av inre motivation, och hade låga löner och stor arbetsbörda. Nya fynd i denna studie var att de anställda la vikt vid att de motiverades av själva organisationen, påverkades av medlemsstyrningen, och av relationen till medlemmarna och de förtroendevalda. Framtida forskning som fokuserar på dessa aspekter kan hjälpa folkrörelseorganisationer att fungera bättre.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka Godtemplarlogen 109 Kalmars roll i demokratiseringsprocessen. För att genomföra detta har en huvudfrågeställning formulerats: Kan den verksamhet som Godtemplarlogen 109 bedrev mellan 1882-84 sägas ha varit bidragande till demokratiseringsprocessen vid denna tid? För att operationalisera denna har tre specifika frågeställningar formulerats: 1. Kan en demokratisk ideologi beläggas i logen? 2. Har logen fungerat som en läroplats för politisk kompetens för sina medlemmar? 3. Har logen varit politiskt neutral? Dessa har valts med utgångspunkt från Lauri Karvonens teorier om frivilliga organisationers roll i demokratisering. Logen gav sannolikt sina medlemmar viktiga erfarenheter av politisk kompetens som alldeles säkert hade stor betydelse i andra former av organisering. Logen var dock inte själv drivande i demokratiseringsprocessen, utan tog starkt ställning för en konservativ samhällssyn. Något ideologiskt ställningstagande för demokrati fanns inte, logen präglades snarare av stor ojämlikhet.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka Godtemplarlogen 109 Kalmars roll i demokratiseringsprocessen. För att genomföra detta har en huvudfrågeställning formulerats: Kan den verksamhet som Godtemplarlogen 109 bedrev mellan 1882-84 sägas ha varit bidragande till demokratiseringsprocessen vid denna tid? För att operationalisera denna har tre specifika frågeställningar formulerats: 1. Kan en demokratisk ideologi beläggas i logen? 2. Har logen fungerat som en läroplats för politisk kompetens för sina medlemmar? 3. Har logen varit politiskt neutral? Dessa har valts med utgångspunkt från Lauri Karvonens teorier om frivilliga organisationers roll i demokratisering. Logen gav sannolikt sina medlemmar viktiga erfarenheter av politisk kompetens som alldeles säkert hade stor betydelse i andra former av organisering. Logen var dock inte själv drivande i demokratiseringsprocessen, utan tog starkt ställning för en konservativ samhällssyn. Något ideologiskt ställningstagande för demokrati fanns inte, logen präglades snarare av stor ojämlikhet.

<p><strong><p>Abstract</p><p>The political parties in Sweden are losing members. This is seen as a problem because the political parties are the base and the recruiting ground for members to decision-making bodies. Social movements are seen as a place where people with a modest background could express their opinions and also learn the political process. These movements have also lost members during the last decades and this could seriously affect the representation of lower social groups among the decision-makers. This essay emanates from Robert D. Putnam’s theory of the importance of a strong civil society and social capital for democracy and a fair social representation in governing bodies. The goal with this essay was to examine if people with background in social-movements was over-represented in decision-making bodies and if their experiences from those organization had been important for them in their role in decision-making bodies. The conclusion was that there was no over-representation of people with background in social movements compared to Sweden in general. Experiences from earlier engagement in social movements seem to have been more important for the group with low socioeconomic status but this connection cannot be said to be general.</p><p>Keywords: social capital, civil society, social movements, socioeconomic status</p></strong></p>

The object of this master´s thesis is to investigate how the Swedish person literary society movement acts. The Swedish history contains the well-known popular movements with their 19:th century roots. Today, some of them have turned into factors of power. Does the literary society movement have the chance to take over as such en established popular movement? What is their entire aim? My hypothesis is that the person literary societies bring the literature forward through collective memory making. As a theoretical background, I studied research upon literary tourism and collective memory. Heroic worship and person adoration often have been considered naive from a scientific point of view. For my field survey, I interviewed members of societies associated with Ester Ringnér-Lundgren, Carl Johan Love Almqvist, Carl Michael Bellman, Birger Sjöberg and Per Anders Fogelström. I found out that the person literary society movement might be a factor of power in creating discourses from different aspects of their respective authors. The Bellman society aspires to change people´s opinions upon Bellman, while the other ones principally want to make their authors visible. The person literary societies exist in an intermediate position between the academic comparative literature and the biographical. Their other main tasks are publishing, socializing and being responsible for places related to their authors. Foucault´s notion heterotopia (a place between reality and utopia) is applicable to the experience of participating in a person literary society meeting, according to my investigation. The person literary societies also create and maintain les Lieux de Mémoire. According to Nora, this notion signifies turning points where history meets memory. From one of my informants, I perceived a tension between the traditional popular movement society and the computer age. The relationship towards social media and internet differs among the person literary societies in my study. A possible explanation might be the average age of thier members. The society of the youth novelist Ringnér-Lundgren measures an average age of 50, while the other ones mostly consist of people reaching their retirement age. The Fogelström society stands out in attracting immigrants and in working towards the public. Taking part in the Book and Library Fair is the most common collaboration between the societies and the ALM sector. This is a two years master´s thesis in Archive, Library and Museum studies.

<p>Sedan Max Weber har många forskare påvisat tendenser till ett samband mellan svaga regeringar och starka byråkratier. Man har i sammanhanget lyft fram två faktorer som gör att en byråkrati kan komma att dominera över sina politiska principaler: Å ena sidan har man menat att eftersom politikerna omöjligen kan ha egen expertis på alla områden och kunna sköta allt vardagligt behöver de delegera uppgifter till en förvaltning. Med tiden, och om principaler byts ut ofta, leder detta till att det till sist är förvaltningen som med sin expertis tenderar att bestämma över sina politiska huvudmän. Å andra sidan har man även påpekat att eftersom staten intervenerat i allt fler samhällsområden har detta gett förvaltningen möjligheter att där etablera olika allianser som i sin tur kan användas som källa till expertis och som en påtryckargrupp för att främja förvaltningens egna syften och planer. I denna studie försöker jag med hjälp av processer i den estniska statsförvaltningen under huvudsakligen 1990−talet visa att det inte med nödvändighet existerar ett kontinuum där man å ena sidan skulle hitta starka och aktiva regeringar med rationella, neutrala och lydiga kanslier till sitt förfogande och å andra sidan svaga regeringar som domineras av kansliet.</p><p>Eftersom staten snarare är en social relation än ett givet subjekt utgår jag ifrån att de politiska ledaraktörerna och förvaltningen likt en ekologisk enhet ingår i en levande kontext som också påverkar dess interna processer och flöden. Därmed kan mycket av förvaltningens interna liv förstås om man relaterar det till händelser och beroendeskap i en organisk kontext. Jag kommer således att betrakta staten som en social relation. En viktig aspekt i resonemanget i detta avsnitt blir alltså dragkampen på scenen och dess omgivning. Tanken är att denna dragkamp bestämmer statens kapacitet, aktörernas relationer på scenen och på vilket sätt dessa aktörer kan få fotfäste i det omgivande samhället. Därför väljer jag att till beskrivningen av statens position i sin omgivning även lägga massorganisationernas och folkrörelsernas roll, vilka med sin utbreddhet i samhället kan lägga en bred grund för att bära upp de aktörer som intar staten alternativt omöjliggöra för staten att i politikskapande manövrera förbi dem. I detta ligger också att staten med hjälp av sin uppburenhet eller samarbete med stora medborgerliga sammanslutningar blir djupt inbäddad i samhället. Dock har massorganisationerna och folkrörelserna under de senaste decennierna förlorat sin förmåga att samla och organisera människor.</p><p>I denna avhandling kommer jag att redogöra för de faktorer som medför att medborgarsammanslutningarnas förmåga att sammanfläta staten med medborgarna försvinner. Resultatet av denna process har blivit att de politiska organisationer som intog statsarenan saknar en bred och djup inbäddning bland befolkningen. När partierna därefter tvingas att garantera sin fortsatta delaktighet i utformandet av regeringsmaskineriet måste de vända sig till väljarkåren som de saknar all organisationell samhörighet med. Detta, menar jag, har fått vidare konsekvenser för politikskapandet och statens roll i samhället, samt i förlängningen även medfört konsekvenser för statsapparatens funktioner.</p>

Since Sweden has one of the most comprehensive welfare states, the role of voluntary organizations active in the field of welfare is often neglected. The unique Swedish nonprofit sector is characterized by 1) the tradition of popular mass movements in which members are central and the real owners of the organization, 2) large membership and volunteering, but low employment levels, 3) dominance in the fields of culture and recreation, but the relative marginalization in welfare. This Ph.D. dissertation empirically studies work and the perception of work in voluntary welfare organizations (VWOs) in Sweden. I completed a series of 38 interviews of employees and volunteers in four VWOs: 1) a children’s rights organization; 2) a women’s center; 3) a volunteer bureau; and 4) a humanitarian organization. A quantitative survey of some 200 VWOs supplements the qualitative data. Looking at the internal work setting and interactions between workers one realizes that work in VWOs is influenced not only by the popular mass movements (folkrörelser), which are the foundation model of all Swedish voluntary organizations, but also by paradigms emerging out of the public and for-profit sectors: 1) the public paradigm permanently shapes voluntary welfare organizations through the action of paid workers who often have public sector work experience; and 2) work in voluntary organizations is partly integrated into the regular labor market, and interfaces emerge between volunteering and professional life (for-profit paradigm). The private sphere also interferes with volunteering. Finally, this sheds a new light on the claims of VWOs that they are autonomous, “free” entities, and their contribution to social integration and strengthening of social ties.

Sedan Max Weber har många forskare påvisat tendenser till ett samband mellan svaga regeringar och starka byråkratier. Man har i sammanhanget lyft fram två faktorer som gör att en byråkrati kan komma att dominera över sina politiska principaler: Å ena sidan har man menat att eftersom politikerna omöjligen kan ha egen expertis på alla områden och kunna sköta allt vardagligt behöver de delegera uppgifter till en förvaltning. Med tiden, och om principaler byts ut ofta, leder detta till att det till sist är förvaltningen som med sin expertis tenderar att bestämma över sina politiska huvudmän. Å andra sidan har man även påpekat att eftersom staten intervenerat i allt fler samhällsområden har detta gett förvaltningen möjligheter att där etablera olika allianser som i sin tur kan användas som källa till expertis och som en påtryckargrupp för att främja förvaltningens egna syften och planer. I denna studie försöker jag med hjälp av processer i den estniska statsförvaltningen under huvudsakligen 1990−talet visa att det inte med nödvändighet existerar ett kontinuum där man å ena sidan skulle hitta starka och aktiva regeringar med rationella, neutrala och lydiga kanslier till sitt förfogande och å andra sidan svaga regeringar som domineras av kansliet. Eftersom staten snarare är en social relation än ett givet subjekt utgår jag ifrån att de politiska ledaraktörerna och förvaltningen likt en ekologisk enhet ingår i en levande kontext som också påverkar dess interna processer och flöden. Därmed kan mycket av förvaltningens interna liv förstås om man relaterar det till händelser och beroendeskap i en organisk kontext. Jag kommer således att betrakta staten som en social relation. En viktig aspekt i resonemanget i detta avsnitt blir alltså dragkampen på scenen och dess omgivning. Tanken är att denna dragkamp bestämmer statens kapacitet, aktörernas relationer på scenen och på vilket sätt dessa aktörer kan få fotfäste i det omgivande samhället. Därför väljer jag att till beskrivningen av statens position i sin omgivning även lägga massorganisationernas och folkrörelsernas roll, vilka med sin utbreddhet i samhället kan lägga en bred grund för att bära upp de aktörer som intar staten alternativt omöjliggöra för staten att i politikskapande manövrera förbi dem. I detta ligger också att staten med hjälp av sin uppburenhet eller samarbete med stora medborgerliga sammanslutningar blir djupt inbäddad i samhället. Dock har massorganisationerna och folkrörelserna under de senaste decennierna förlorat sin förmåga att samla och organisera människor. I denna avhandling kommer jag att redogöra för de faktorer som medför att medborgarsammanslutningarnas förmåga att sammanfläta staten med medborgarna försvinner. Resultatet av denna process har blivit att de politiska organisationer som intog statsarenan saknar en bred och djup inbäddning bland befolkningen. När partierna därefter tvingas att garantera sin fortsatta delaktighet i utformandet av regeringsmaskineriet måste de vända sig till väljarkåren som de saknar all organisationell samhörighet med. Detta, menar jag, har fått vidare konsekvenser för politikskapandet och statens roll i samhället, samt i förlängningen även medfört konsekvenser för statsapparatens funktioner.