Narrativa studier är ett redskap för att genom berättelsen bidra till mer kunskap inom ett specifikt område. Fotbollsakademin beskrivs och utvärderas av organisationer och tränare men få låter spelare berätta. Syftet med denna studie var att lyssna till livsberättelser, från före detta akademifotbollsspelare, och ställs i kontrast till hur fotbollsakademin framställs idag. Åtta intervjuer genomfördes för att fokusera på reflektioner och upplevelser. Resultatet visar att antagningsprocessen till en fotbollsakademi sker subjektivt, dubbla karriärvägar är svåra att hantera och att tränarens roll är ovärderlig. Att tillhöra en fotbollsakademi för att bli elitfotbollsspelare framgår inte som självklart av berättelserna och respondenternas reflektioner visar att de hade valt en annorlunda väg idag.   Analysen utfördes utifrån teorierna identitet och socialkonstruktivism. Socialkonstruktivismen användes för att tolka vad som framgick av berättelserna och ställa det emot det givet framställda i form av hur en fotbollsakademi fungerar. Identitet användes för att påvisa kategorisering, hur individerna framställer sig samt hur miljön i fotbollsakademin har påverkat respondenternas identitet. Den narrativa analysmetoden stärker kunskapen utifrån att berättelsen idag används som vetenskapligt underlag. Berättelser måste komma upp till ytan och vara en del av framtida utvärderingar av fotbollsakademier vilket bidrar till fler och bättre utvecklade, samt utbildade fotbollsspelare.

This is a critical theoretical inspired study of the centralized talent development within Swedish football. Prior research from mainly Tomas Peterson and Rolf Carlsson shows how difficult it is to anticipate which players that have best prerequisites to reach the elite level in football, and how individuals born in the first months of the year in early national youth elite selections are substantial overrepresented compared to individuals born late in the year because of further physical, intellectual and social development. These are factors that will be equally divided in adult age, and the dividing up in birth quarters of the players at the elite level also is quite equal which shows that the former imbalance were unjustified in terms of which players that have the best prerequisites for success.In my C-essay, a comparative study of IFK Göteborgs and Malmö FF´s respectively football academy, my comprehensive conclusion were to abolish the youngest youth national teams and divide the resources to an increased quantity deliberated training for as many youth players as possible through a diffusion of football academies in Sweden. This underlies my question at issue in this study and for a critical interview with the former director of player education at the Swedish Football Association, Thomas Lyth. Interviews on the subject have also been done with three big football district associations in the south, which are compared with each other and the National Football Association.It appears that it has been made important changes of the centralized talent development due to the research results. The individual education of players is emphasized to a greater extent than before, every year a larger age group of players to be stimulated is chosen, and the system of youth national teams (age 13-19) isn’t excluded for players that on an early stage in the system have been redacted (which was pretty much the case before). In spite of this I think a discussion of more changes to be done can be interesting. Interviews with the football districts show that within Swedish football there also are some critics. Representatives from the districts Skåne, Småland and Göteborg have more or less critic to have the youngest youth national teams. Most of the players’ training take place at the local level; therefore it is important to have strong football district associations that can give many players a deliberate education in a good environment just like football academies potentially can supply. I think that stimulation activities and ability groupings favourably can be done at district and club level. I think youth national teams are motivated from about the age of 18 years, when the dividing up of players in birth quarters is pretty equal and it’s easier to anticipate which players that have best prerequisites for success at the senior elite level. Earlier youth national teams send wrong signals to both the players who are chosen and mostly to all the players who are redacted. I think that a diffusion of resources and competence in Sweden according to talent development is important.

Syfte: Syftet med studien är att jämföra Malmö FF:s och IFK Göteborgs fotbollsakademier på högstadie- respektive mellanstadie-/högstadienivå. Att skapa förståelse för vad en fotbollsakademi i Sverige kan innebära och problematisera företeelsen utifrån förhållandet mellan tidiga selekteringar och den ökande professionaliseringen. Malmö FF:s och IFK Göteborgs ungdomsverksamheter beskrivs kort och jämförs för att kunna sätta in akademiverksamheten i ett sammanhang. Frågeställning: Vad motiverar förekomsten av fotbollsakademier?Problemområdet närmas genom att ha begreppet profession som teoretisk utgångspunkt. Det handlar i stort om hur fotbollsverksamheten i Sverige har professionaliserats, vad det innebär, med följden att det idag krävs oerhört mycket för att som spelare (och tränare) nå elitnivå. Vidare behandlas tidigare forskning i anknytning till området, potentiella sociala problem med tidiga ungdomssatsningar lyfts fram och föregångare i Sverige till dagens fotbollsakademier beskrivs. Den största problematiken är det faktum att de som är tidigt födda på året vid tidiga selekteringar och satsningar i svensk fotboll i stor utsträckning premieras framför de sent födda på året. Metod: Intervjuer med de båda akademiansvariga, Roger Gustafsson och Richard Ohlqvist, är centrala för min undersökning. Insamling av statistiskt material för i vilken ålder spelarna i respektive A-trupp kommit till klubbarna de senaste tio åren används också som grund för vidare analyser. Övergripande slutsats: Det som motiverar fotbollsakademier är i huvudsak skolans viktiga roll och det sociala ansvar de båda akademierna tar. Detta eftersom fotbollsspelandet för killarna är en minst sagt oförutsägbar och liten möjlighet som framtida försörjningskälla i livet. Dessutom bör svensk fotbolls mål vara att ge så många som möjligt chansen till att få mycket kvalitativ träning, istället för att koncentrera sig på ett fåtal (genom ungdomslandslag) i hela landet. Detta är något fotbollsakademier kan bidra med om de sprids över hela Sverige likt fotbollsgymnasium och något som skulle ge resultat i form av riktigt bra fotbollsspelare i framtiden. Problematiken med att de som är födda tidigt på året premieras bör kringgås antingen genom uttagningsgrupper uppdelade efter halvåren eller att spelarna tas ut efter andra parametrar än fotbollskompetens i första hand.