Explaining false memory has been a strong resource to understand how memory works in general. More than two decades of research on false memories show that false memories are a complex phenomenon that made most of the established theories of memory insufficient. Phantom recollection is a specific part of the false memory phenomena that consists of a memory illusion in which subjects have a false recollective phenomenology that resembles true recollections. Two experiments following DRM's paradigm served to study phantom recollection in adults, manipulating variables such as Level of processing, Type of voice, Retrieval time and Repetition. The three proper instructions of a mathematical model named Conjoint Recall were applied in order to have separate measures of the phantom recollection manifestations. Ninety American and 90 Mexican university students participated. The results of the experiments disconfirm IAR explanations of phantom recollection, but confirm most of Fuzzy-trace-theory's assumptions on this phenomenon (Brainerd, Payne, Wright, and Reyna, 2003).

No description available.

<p>Recurrent stress has been found to impair brain structures essential to memory. The cognitive reserve model suggests that physical activity supplies protection against memory decline in neuropathologies. The purpose of the present study was to explore whether leisure physical activity modifies the predicted negative effect stress has on memory. A sub-sample derived from the Betula Study comprised 267 participants between 50 and 65 years. Memory was assessed by a SPT free recall and stress by a self-report. Low and High frequency exercisers were analyzed separately. After age, sex and education were controlled for in hierarchical regression, results showed that stress significantly improved memory performance in Low exercisers but no significant effect in High exercisers. Thus, frequency of physical activity did not explain variation in memory performance. However, higher age did not have a negative influence on memory performance for the High exercisers.</p>

Recurrent stress has been found to impair brain structures essential to memory. The cognitive reserve model suggests that physical activity supplies protection against memory decline in neuropathologies. The purpose of the present study was to explore whether leisure physical activity modifies the predicted negative effect stress has on memory. A sub-sample derived from the Betula Study comprised 267 participants between 50 and 65 years. Memory was assessed by a SPT free recall and stress by a self-report. Low and High frequency exercisers were analyzed separately. After age, sex and education were controlled for in hierarchical regression, results showed that stress significantly improved memory performance in Low exercisers but no significant effect in High exercisers. Thus, frequency of physical activity did not explain variation in memory performance. However, higher age did not have a negative influence on memory performance for the High exercisers.

Den här studien grundar sig på skillnader mellan återgivning av ord, sorterade efter semantiska kategorier, i förhållanden med rent tal och maskerat tal. 32 personer deltog i studien där de först blev visuellt presenterade för en lista med 15 semantiska ord som skulle memoreras och sedan återges i fri ordning i två olika betingelser av bakgrundsljud, tal och maskerat tal. Utifrån tidigare studier utformades studiens hypoteser; vid återgivningen ökar antalet visuellt presenterade ord när bakgrundstalet maskeras av ett brus jämfört med när bakgrundstalet spelas upp utan maskering. Antalet auditivt presenterade ord som återges minskar när bakgrundstalet maskeras av ett brus jämfört med när bakgrundstalet spelas upp utan maskering. Resultaten gav stöd åt hypotesen att försökspersonerna återgav fler visuellt presenterade ord när bakgrundstalet maskerades av ett brus. Resultatet gav stöd åt hypotesen att försökspersonen återgav färre auditivt presenterade ord när bakgrundstalet maskerades av ett brus. / This study examined free recall performance in two acoustic conditions, speech and masked speech. Thirty-two students participated in the study. They were visually presented to word lists that were constructed by semantic similarity. After presentation the participants were instructed to recall as many words as possible in free order. The recall session occurred in the two different speech conditions. Based on earlier studies two hypotheses were stated; when the background speech were mixed with masking noise, recall performance of correct words would increase compared to the speech condition. It was also assumed that the masking noise would decrease the number of intrusions from the speech, compare with the number of intrusions made in the unmasked speech condition. The result gave support to the hypothesis that number of correct words increases in masked speech and the number of intrusions decreases in masked speech.

Individual differences on complex memory spans predict a variety of higher-order cognitive tasks (e.g. reading comprehension, reasoning, following direction) as well as low-level attention tasks (e.g. Stroop, dichotic listening, antisaccade). The current study attempted to better determine the role of individual differences in complex memory span and episodic retrieval. Specifically, two experiments explored the possibility that individual differences in complex memory span reflect differences in the ability to successfully retrieve items from secondary memory via a cue-dependent search process. High and low complex span participants were tested in delayed (Experiment 1) and continuous distractor (Experiment 2) free recall with varying list-lengths. Across both experiments low spans recalled fewer items than high spans, recalled more previous list intrusions than high spans, and recalled at a slower rate than high spans. It is argued that low spans search through a larger set of items than high spans and, thus low spans episodic retrieval deficits are associated with an inability to use cues to guide a search and retrieval process of secondary memory. Implications for dual-component models of memory are discussed.

Previous research suggests that larger context effects are observed when participants are required to search a scene in order to find the to-be-remembered stimuli. Similarly, animal research on brain oscillations has shown theta wave activation when animals are searching their environment. These theta wave oscillations are positively correlated with learning. However, theta activation can also occur in response to sensory stimulation, for example, auditory stimulation with binaural beats or visual stimulation with a checkerboard pattern reversal. The results of several studies suggest that while a visual search task seems to reliably improve free recall performance, the effects of passive sensory stimulation on memory are less consistent. Implications and suggestions for future research are discussed.

The thesis investigated the importance of cognition for speech understanding in experienced and new hearing aid users. The aims were 1) to develop a cognitive test (Sentence-final Word Identification and Recall, or SWIR test) to measure the effects of a noise reduction algorithm on processing of highly intelligible speech (everyday sentences); 2) to investigate, using the SWIR test, whether hearing aid signal processing would affect memory for heard speech in experienced hearing aid users; 3) to test whether the effects of signal processing on the ability to recall speech would interact with background noise and individual differences in working memory capacity; 4) to explore the potential clinical application of the SWIR test; and 5) to examine the relationship between cognition and speech recognition in noise in new users over the first six months of hearing aid use. Results showed that, for experienced users, noise reduction freed up cognitive resources and alleviated the negative  impact of noise on memory when speech stimuli were presented in a background of speech babble spoken in the listener’s native language. The possible underlying mechanisms are that noise reduction facilitates auditory stream segregation between target and irrelevant speech and reduces the attention captured by the linguistic information in irrelevant speech. The effects of noise reduction and SWIR performance were modulated by individual differences in working memory capacity. SWIR performance was related to the self-reported outcome of hearing aid use. For new users, working memory capacity played a more important role in speech recognition in noise before acclimatization to hearing aid amplification than after six months. This thesis demonstrates for the first time that hearing aid signal processing can significantly improve the ability of individuals with hearing impairment to recall highly intelligible speech stimuli presented in babble noise. It also adds to the literature showing the key role of working memory capacity in listening with hearing aids, especially for new users. By virtue of its relation to subjective measures of hearing aid outcome, the SWIR test can potentially be used as a tool in assessing hearing aid outcome. / Avhandlingens övergripande mål var att studera kognitionens betydelse för talförståelse hos vana och nya hörapparatsanvändare. Syftena var att 1) utveckla ett kognitivt test (Sentence-final Word Identification and Recall, eller SWIR test) för att mäta en brusreducerande algoritms effekt på bearbetningen av tydligt tal (vardagsmeningar); 2) att med hjälp av SWIR testet undersöka huruvida hörapparatens signalbehandling påverkade återgivningen av uppfattat tal hos vana hörapparatsanvändare; 3) att utvärdera om effekten av signalbehandling på förmågan att komma ihåg tal påverkas av störande bakgrundsljud samt individuella skillnader i arbetsminnets kapacitet; 4) att undersöka den potentiella kliniska tillämpningen av SWIR testet och 5) att undersöka förhållandet mellan kognition och taluppfattning i störande bakgrundsljud hos nya hörapparatsanvändare under de första sex månaderna med hörapparater. Resultaten visade att för vana hörapparatsanvändare lindrade brusreduceringen det störande ljudets negativa inverkan på minnet när meningar presenterades i form av irrelevant tal på deltagarnas modersmål. De möjliga underliggande mekanismerna är att brusreducering underlättar diskriminering av de auditiva informationsflödena mellan det som ska uppfattas och det som är irrelevant, samt minskar graden av uppmärksamhet som fångas av den språkliga informationen i det irrelevanta talet. Effekterna av brusreducering och resultaten av SWIR var beroende av individuella skillnader i arbetsminnets kapacitet. Resultaten av SWIR har också samband med det självrapporterade utfallet av  hörapparatsanvändning. För nya användare spelar arbetsminnets kapacitet initialt en viktigare roll för taluppfattning i störande bakgrundsljud, innan anpassningen till hörapparatens förstärkning skett, än efter sex månader. Denna avhandling visar för första gången att hörapparatens signalbehandling kan signifikant förbättra möjligheten för individer med hörselnedsättning att minnas tydligt tal, som presenteras i störande bakgrundsljud. Avhandlingen bidrar till litteraturen med en diskussion om hur arbetsminnets kapacitet spelar roll i taluppfattning med hörapparat, i synnerhet för nya användare. Med stöd av dess samband med det självrapporterade utfallet, kan SWIR testet användas som redskap i bedömning av hörapparaters effekt.

This thesis investigated the effects of eyewitnesses retellings and discussions with non-witnesses on the eyewitness memory and meta-memory judgments. In Study I, the effect of eyewitness discussions with non-witnesses (persons who had not experienced the event) on eyewitness memory and meta-memory realism for the overall information about an event was investigated. The results suggest that discussions of an experienced event may reduce some of the beneficial memory and meta-memory effects caused by mere retellings, but may not have great negative effects compared to a control condition. Analysis of the type of questions asked suggests listeners ask more about the peripheral details as compared with the central details. In a follow-up study to study I conducted a year later participants in the Retell condition no longer showed evidence of the memory and meta-memory benefits evident at the original final test after about 24 days. However, participants in the Retell condition recalled a higher number of correct items than participants in the Control condition. In Study II, the effect of eyewitness discussions with non-witnesses on eyewitness memory and meta-memory realism for different types of information was investigated. The different types of information were Forensically central, Forensically peripheral, and Non-forensic information. These are types of information that the police may ask at the beginning of a crime investigation. The results from the two experiments showed that participants had better memory and meta-memory realism for Forensically central and Non-forensic information than for Forensically peripheral information. Moreover, participants in the four conditions were equally capable of distinguishing between correct and incorrect items. Further, in Experiment 1 participants in conditions involving retelling and discussing the event reported more total number and number of correct Forensically central items as compared to the Control condition. Study III investigated if retellings and discussions would cause more reminiscence and hypermnesia than mere retellings. The results showed that discussions indeed cause more reminiscence and hypermnesia over the five sessions as compared to mere retellings. The results also showed that the number of times a piece of in- formation was repeated over the sessions was associated with a higher probability for that piece of information being retrieved at the final recall. Interestingly, if the information was retold or discussed in an earlier or later session did not predict if this information would be reported in the testing session or not. Last, the results showed that the forensically peripheral information, but not forensically central information was affected by the reiteration effect (i.e., the effect that confidence tends to increase when a person asserts the same statement many times). This may be due to the fact that the peripheral information was less integrated than the central information. / Det är vanligt att ögonvittnen återger och diskuterar en upplevd brottshändelse med sin familj och vänner. Syftet med dessa diskussioner är att uppdatera familj och vänner om vad som är nytt. Dessa diskussioner har konsekvenser för ögonvittnets senare minnesrapportering och meta-minnesbedömningar. Med minnesrapportering menas här vad ett ögonvittne kan återerinra sig om den bevittnade händelsen och med meta-minnesbedömningar menas ögonvittnets känslor av säkerhet på att hans/hennes minnen av händelsen är korrekta. Vittnens meta-minnesbedömningar kallas nedan konfidensbedömningar. Med uttrycket ”god realism” i meta-minnesbedömningarna menas att nivån på vittnets konfidensbedömningar matchar nivån på korrektheten i vittnets minnesrapportering av den upplevda händelsen. Vittnets minnesrapportering och konfidensbedömningar av sina rapporterade minnen är viktig information i kriminaltekniska sammanhang. Minnet hjälper oss att förstå detaljerna i brottshändelsen och vittnets konfidensbedömningar ger hjälp att förstå korrektheten av dessa minnen. Denna avhandling har undersökt effekterna av att ögonvittnen återberättar och diskuterar (en filminspelning av) en upplevd brottshändelse med icke-vittnen (personer som inte upplevt händelsen) på ögonvittnens minnesrapportering och på deras konfidensbedömningar av de rapporterade minnena. I Studie I fick deltagarna först se en kort film (c:a 4 minuter) och därefter fem gånger över en tre-veckorsperiod uppdelade i tre betingelser antingen enbart fick återberätta händelsen eller både återberätta och diskutera händelsen med icke-vittnen (antingen i en laboratoriemiljö eller med familjemedlemmar och vänner). Lyssnarna var nya personer i var och en av de fem sessionerna. Dessa tre försöksbetingelser jämfördes mot en kontrollbetingelse där dessa aktiviteter inte skedde. Alla deltagarna genomförde en avslutande sjätte testsession där vittnena fick instruktionen att återberätta allt vad de kan minnas av den upplevda händelsen (dvs öppen fri framtagning) och tre dagar senare ge konfidensbedömningar av de olika ingående elementära minneutsagorna i de rapporterade minnena. Av intresse i studien var alltså effekten av upprepat återberättande och diskussioner av en upplevd händelse på ögonvittnens minnesrapportering och på realismen i vittnenas konfidensbedömningar i den avslutande sjätte testsessionen. Resultaten tyder på att diskussioner om en upplevd händelse kan minska några av de positiva effekterna på kvalitén i minnesrapporteringen och på realismen i meta-minne som orsakas av enbart återberättande, men att diskussionerna inte får stora negativa effekter jämfört med en kontrollbetingelse där återberättande och diskussioner av händelsen inte skett. Analys av vilken typ av frågor lyssnarna ställde visade att man frågade mer om de perifera detaljerna i händelsen, jämfört med händelsens centrala detaljer (i första hand handlingar). En uppföljande studie till studie I genomfördes ett år senare. Denna studie visade inga kvarstående tecken på de fördelar på minnesrapportering och meta-minne som deltagarna i den betingelse som enbart återberättat händelsen fem gånger uppvisade i slutsessionen i Studie I efter c:a 24 dagar. Däremot hade deltagarna, i den betingelse som enbart återberättat händelsen, efter ett år ett högre antal korrekta minnesrapporterade utsagor jämfört med deltagarna i kontrollbetingelsen. Studie II utgick delvis från samma data som i Studie I. Här undersöktes effekten av ögonvittnens diskussioner med icke-vittnen på ögonvittnens minne och meta-minne realism för olika typer av information. De olika typer av information som analyserades var Forensiskt central, Forensiskt perifer och Icke-forensiskt relevant information. De två Forensiskt relevanta informationstyperna är sådan information som det är troligt att polisen kan vilja ha i början av en brottsutredning. Resultaten från de två experimenten i Studie II visade att deltagarna hade bättre minne och meta-minne realism för Forensiskt central och för Icke-forensiskt relevant information än för Forensiskt perifer information. Dessutom var deltagarna i de fyra betingelserna i Experiment I (samma fyra betingelser som i Studie I) lika kapabla att skilja mellan korrekt och inkorrekt objekt med hjälp av nivån på sina konfidensbedömningar för alla tre informationstyperna. Experiment 1 i Studie II visade också att deltagarna i de betingelser där deltagarna återberättade och diskuterade händelsen rapporterade ett högre antal korrekta Forensiskt centrala minnesutsagor jämfört med kontrollbetingelsen. Studie III gällde data från två av betingelserna i Studie I, närmare bestämt inspelade data från de fem återgivningsomgångarna i den betingelse där deltagarna enbart återberättat händelsen och inspelade data från den betingelse där deltagarna både återberättade och diskuterade händelsen i laboratoriet. Studien visade att deltagarna i den betingelse där deltagarna både återgav och diskuterade händelsen uppvisade mer reminiscens (fler minnesutsagor, både korrekta och inkorrekta över de fem sessionerna) och mer hypermnesi (tillskott av mer korrekta minnesutsagor över de fem sessionerna) än deltagarna i den betingelse där de bara återberättade händelsen fem gånger över tre veckor. Resultaten visade också att antalet gånger en minnesutsaga upprepades under sessionerna var förenat med en högre sannolikhet för att minnesutsagan skulle återges vid den slutliga återgivningen. Däremot hade det, intressant nog, ingen effekt om minnesutsagorna hade återberättats eller diskuterats i en tidigare eller senare session (av de 5 sessionerna) på om minnesutsagan skulle redovisas i den sjätte testsession eller inte. Slutligen visade resultatet i Studie III att de Forensiskt perifera minnesutsagorna, men inte de Forensiskt centrala utsagorna, uppvisade en så kallad reitereringseffekt vilken innebär att säkerhetskänslan (dvs upplevd konfidens att utsagan är korrekt) höjs som en effekt av att utsagan upprepas fler gånger. Detta kan bero på att den Forensiskt perifera informationen är mindre välintegrerad än den Forensiskt centrala informationen.

abstract: An emerging literature on the relation between memory and importance has shown that people are able to selectively remember information that is more, relative to less important. Researchers in this field have operationalized importance by assigning value to the different information that participants are asked to study and remember. In the present investigation I developed two experiments, using a slightly altered value-directed-remembering (VDR) paradigm, to investigate whether and how value modifies the dynamics of memory organization and search. Moreover, I asked participants to perform a surprise final free recall task in order to examine the effects of value in the recall dynamics of final free recall. In Experiment 1, I compared the recall dynamics of delayed and final free recall between a control and a value condition, in the latter of which numbers appeared next to words, in random order, denoting the value of remembering each word during recall. In Experiment 2, I manipulated the order of presentation of the values by adding an ascending and a descending condition where values were presented in either an ascending or a descending order, respectively. Overall, my results indicated that value affected several measures of delayed and final free recall, without, in most cases, taking away the serial position effects on those same measures. / Dissertation/Thesis / Masters Thesis Psychology 2015