<p>Simply recalling a memory has very different consequences than retelling it. Accuracy is often emphasized when events are recalled; however, retelling an event in a conversational manner may compromise accuracy in order to make the story more entertaining (e.g., Dudukovic, Marsh, & Tversky, 2004), or to support a specific argument (e.g., Tversky & Marsh, 2000). I will focus on the memorial consequences and underlying mechanisms of retellings. </p><p>First, I will review research that shows the inaccuracies of retellings. In reviewing this research, I will identify possible underlying mechanisms that change memory through retellings, such as the following: schema-guided reconstruction, interference, transfer inappropriate processing, and retrieval-induced-forgetting. </p><p>Second, I will experimentally investigate possible cognitive mechanisms underlying these memorial changes. In the first experiment, I show that the elaborative nature of storytelling does not influence memory more so than simply selectively rehearsing that information. In the second and third experiments, I investigate how retelling autobiographical events influences qualitative aspects of memory. These two experiments suggest that retrieving autobiographical events influences memory quality, although the specific nature in which they are retold has no effect. I close by connecting these three experiments to the broader literature.</p> / Dissertation

No description available.

This thesis investigated the effects of eyewitnesses retellings and discussions with non-witnesses on the eyewitness memory and meta-memory judgments. In Study I, the effect of eyewitness discussions with non-witnesses (persons who had not experienced the event) on eyewitness memory and meta-memory realism for the overall information about an event was investigated. The results suggest that discussions of an experienced event may reduce some of the beneficial memory and meta-memory effects caused by mere retellings, but may not have great negative effects compared to a control condition. Analysis of the type of questions asked suggests listeners ask more about the peripheral details as compared with the central details. In a follow-up study to study I conducted a year later participants in the Retell condition no longer showed evidence of the memory and meta-memory benefits evident at the original final test after about 24 days. However, participants in the Retell condition recalled a higher number of correct items than participants in the Control condition. In Study II, the effect of eyewitness discussions with non-witnesses on eyewitness memory and meta-memory realism for different types of information was investigated. The different types of information were Forensically central, Forensically peripheral, and Non-forensic information. These are types of information that the police may ask at the beginning of a crime investigation. The results from the two experiments showed that participants had better memory and meta-memory realism for Forensically central and Non-forensic information than for Forensically peripheral information. Moreover, participants in the four conditions were equally capable of distinguishing between correct and incorrect items. Further, in Experiment 1 participants in conditions involving retelling and discussing the event reported more total number and number of correct Forensically central items as compared to the Control condition. Study III investigated if retellings and discussions would cause more reminiscence and hypermnesia than mere retellings. The results showed that discussions indeed cause more reminiscence and hypermnesia over the five sessions as compared to mere retellings. The results also showed that the number of times a piece of in- formation was repeated over the sessions was associated with a higher probability for that piece of information being retrieved at the final recall. Interestingly, if the information was retold or discussed in an earlier or later session did not predict if this information would be reported in the testing session or not. Last, the results showed that the forensically peripheral information, but not forensically central information was affected by the reiteration effect (i.e., the effect that confidence tends to increase when a person asserts the same statement many times). This may be due to the fact that the peripheral information was less integrated than the central information. / Det är vanligt att ögonvittnen återger och diskuterar en upplevd brottshändelse med sin familj och vänner. Syftet med dessa diskussioner är att uppdatera familj och vänner om vad som är nytt. Dessa diskussioner har konsekvenser för ögonvittnets senare minnesrapportering och meta-minnesbedömningar. Med minnesrapportering menas här vad ett ögonvittne kan återerinra sig om den bevittnade händelsen och med meta-minnesbedömningar menas ögonvittnets känslor av säkerhet på att hans/hennes minnen av händelsen är korrekta. Vittnens meta-minnesbedömningar kallas nedan konfidensbedömningar. Med uttrycket ”god realism” i meta-minnesbedömningarna menas att nivån på vittnets konfidensbedömningar matchar nivån på korrektheten i vittnets minnesrapportering av den upplevda händelsen. Vittnets minnesrapportering och konfidensbedömningar av sina rapporterade minnen är viktig information i kriminaltekniska sammanhang. Minnet hjälper oss att förstå detaljerna i brottshändelsen och vittnets konfidensbedömningar ger hjälp att förstå korrektheten av dessa minnen. Denna avhandling har undersökt effekterna av att ögonvittnen återberättar och diskuterar (en filminspelning av) en upplevd brottshändelse med icke-vittnen (personer som inte upplevt händelsen) på ögonvittnens minnesrapportering och på deras konfidensbedömningar av de rapporterade minnena. I Studie I fick deltagarna först se en kort film (c:a 4 minuter) och därefter fem gånger över en tre-veckorsperiod uppdelade i tre betingelser antingen enbart fick återberätta händelsen eller både återberätta och diskutera händelsen med icke-vittnen (antingen i en laboratoriemiljö eller med familjemedlemmar och vänner). Lyssnarna var nya personer i var och en av de fem sessionerna. Dessa tre försöksbetingelser jämfördes mot en kontrollbetingelse där dessa aktiviteter inte skedde. Alla deltagarna genomförde en avslutande sjätte testsession där vittnena fick instruktionen att återberätta allt vad de kan minnas av den upplevda händelsen (dvs öppen fri framtagning) och tre dagar senare ge konfidensbedömningar av de olika ingående elementära minneutsagorna i de rapporterade minnena. Av intresse i studien var alltså effekten av upprepat återberättande och diskussioner av en upplevd händelse på ögonvittnens minnesrapportering och på realismen i vittnenas konfidensbedömningar i den avslutande sjätte testsessionen. Resultaten tyder på att diskussioner om en upplevd händelse kan minska några av de positiva effekterna på kvalitén i minnesrapporteringen och på realismen i meta-minne som orsakas av enbart återberättande, men att diskussionerna inte får stora negativa effekter jämfört med en kontrollbetingelse där återberättande och diskussioner av händelsen inte skett. Analys av vilken typ av frågor lyssnarna ställde visade att man frågade mer om de perifera detaljerna i händelsen, jämfört med händelsens centrala detaljer (i första hand handlingar). En uppföljande studie till studie I genomfördes ett år senare. Denna studie visade inga kvarstående tecken på de fördelar på minnesrapportering och meta-minne som deltagarna i den betingelse som enbart återberättat händelsen fem gånger uppvisade i slutsessionen i Studie I efter c:a 24 dagar. Däremot hade deltagarna, i den betingelse som enbart återberättat händelsen, efter ett år ett högre antal korrekta minnesrapporterade utsagor jämfört med deltagarna i kontrollbetingelsen. Studie II utgick delvis från samma data som i Studie I. Här undersöktes effekten av ögonvittnens diskussioner med icke-vittnen på ögonvittnens minne och meta-minne realism för olika typer av information. De olika typer av information som analyserades var Forensiskt central, Forensiskt perifer och Icke-forensiskt relevant information. De två Forensiskt relevanta informationstyperna är sådan information som det är troligt att polisen kan vilja ha i början av en brottsutredning. Resultaten från de två experimenten i Studie II visade att deltagarna hade bättre minne och meta-minne realism för Forensiskt central och för Icke-forensiskt relevant information än för Forensiskt perifer information. Dessutom var deltagarna i de fyra betingelserna i Experiment I (samma fyra betingelser som i Studie I) lika kapabla att skilja mellan korrekt och inkorrekt objekt med hjälp av nivån på sina konfidensbedömningar för alla tre informationstyperna. Experiment 1 i Studie II visade också att deltagarna i de betingelser där deltagarna återberättade och diskuterade händelsen rapporterade ett högre antal korrekta Forensiskt centrala minnesutsagor jämfört med kontrollbetingelsen. Studie III gällde data från två av betingelserna i Studie I, närmare bestämt inspelade data från de fem återgivningsomgångarna i den betingelse där deltagarna enbart återberättat händelsen och inspelade data från den betingelse där deltagarna både återberättade och diskuterade händelsen i laboratoriet. Studien visade att deltagarna i den betingelse där deltagarna både återgav och diskuterade händelsen uppvisade mer reminiscens (fler minnesutsagor, både korrekta och inkorrekta över de fem sessionerna) och mer hypermnesi (tillskott av mer korrekta minnesutsagor över de fem sessionerna) än deltagarna i den betingelse där de bara återberättade händelsen fem gånger över tre veckor. Resultaten visade också att antalet gånger en minnesutsaga upprepades under sessionerna var förenat med en högre sannolikhet för att minnesutsagan skulle återges vid den slutliga återgivningen. Däremot hade det, intressant nog, ingen effekt om minnesutsagorna hade återberättats eller diskuterats i en tidigare eller senare session (av de 5 sessionerna) på om minnesutsagan skulle redovisas i den sjätte testsession eller inte. Slutligen visade resultatet i Studie III att de Forensiskt perifera minnesutsagorna, men inte de Forensiskt centrala utsagorna, uppvisade en så kallad reitereringseffekt vilken innebär att säkerhetskänslan (dvs upplevd konfidens att utsagan är korrekt) höjs som en effekt av att utsagan upprepas fler gånger. Detta kan bero på att den Forensiskt perifera informationen är mindre välintegrerad än den Forensiskt centrala informationen.

The aim of this diploma thesis called Three significant trends in young adult literature is to analyse this literary category in the Czech Republic; to describe the publishing houses focusing on this type of literature and to determine, if there are any trends - and if so to describe them. The first chapter states different definitions of so called YA literature and its understanding abroad and in the Czech Republic among the publishers. In the next chapter I characterise the main trends in YA literature that already exist and also those that could emerge, according to literary agents and publishers. In the next part of this thesis I describe three chosen genres: urban fantasy, fairy tale retellings and dystopian novels and I analyse four series determined as typical for respective genres: The Bone Season by Samantha Shannon, The Lunar Chronicles by Marissa Meyer, The Hunger Games by Suzanne Collins and Divergent by Veronica Roth. Each analysis is followed by the description of media response to the chosen series. The thesis also includes the interviews with editors from chosen publishing houses focusing on YA literature: Tereza Pecáková from CooBoo, Jakub Šedivý from Fragment, Lucie Kučová from Egmont and Eva Sedláčková and Jiří Štěpán from Host. This practical part is preceded by a theoretical...

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

With the invention of the printing press, fairy tales became limited by the idea of an "original" (Pettitt, 2009; Blamires, 2003). However, in the past century, the retelling and changing of fairy tales has become incredibly popular in all forms of media, such as print, film, ballet, musicals, etc. Despite Western populations' familiarity with these tales, the demand for such retellings continues to rise, with the storytellers finding great financial success with each "new" version they provide. Researchers have many varying opinions on the reasons for such intense responses to retold fairy tales, but there is a gap of research on the actual changes made to the retold tales and what they mean. Through the use of Narrative Criticism, three of the most popularly retold fairy tales (Cinderella, Beauty and the Beast, and Snow White) were analyzed for the biggest alterations, and what those alterations are meant to convey to consumers. Findings revealed that the biggest changes across all three retellings were those of character, narrator, audience, and setting. These changes indicate a switch from the authoritative nature of the first printed versions to an inferential nature with the subsequent retellings, with authors leaning into the Narrative Paradigm and forcing audiences to instead ruminate on the changes made in the familiar tales, and to decide for themselves what those changes mean for their personal lives.