No description available.

No description available.

År 2000 trädde lagen om väjningsplikt i kraft vilket gav gående företräde vid obevakadeövergångsställen. Som konsekvens av lagen överfördes den fördröjning, som tidigaredrabbat gående, på fordon. Tidigare studier har visat att det inte är säkrare att korsa vägenvid ett övergångsställe än på andra platser. Detta har medfört att övergångsställen endastrekommenderas att anordnas av framkomlighetsskäl, det vill säga på platser där högafördröjningar för gående annars uppkommer. Att i stället installera en gångpassage, därgående istället ska lämna företräde för fordon, har mött kritik från flera håll. Det saknastillräckligt bra riktlinjer för när en gångpassage eller ett övergångsställe är lämpligt, vilket göratt det finns ett behov av att ta fram tydligare riktlinjer. Syftet med rapporten var att studera framkomligheten för gående och motordrivna fordonvid gångpassager och obevakade övergångsställen. Målet var att komma fram till vilkagång- och fordonsflöden som kan motivera ett obevakat övergångsställe respektive gångpassage urframkomlighetssynpunkt. Ytterligare mål med studien var att identifiera ett antal faktorer som påverkarframkomligheten. En litteraturstudie genomfördes för att granska lagstiftning, riktlinjer och internationellpraxis avseende gång- och fordonstrafik. Därefter gjordes en empirisk studie därmedelfördröjning, gångflöden och fordonsflöden studerades på tolv obevakadeövergångsställen i Stockholmsområdet. Förhållandet mellan refug och fördröjning samthastighet och fördröjning analyserades statistiskt med konfidensintervall ochregressionsanalyser. Dessutom studerades hur stor andel gående som tvingades väja förfordon. Sammantaget visade resultaten från litteratur- och empiristudien att fördröjningen förfordon och gående var låg under flödesgränserna 100 fotgängare/timme och 600motorfordon/timme. Därmed rekommenderas att gångpassage anläggs där flödet är underdessa gränser. Om gränserna gäller för installering av övergångsställe är svårare att svara påeftersom det beror av vilken fördröjning som accepteras av väghållaren. Regressionsanalyseroch konfidensintervall kunde inte visa att refug eller skyltad hastighet påverkarframkomligheten, insamlad data var inte statiskt signifikant. Det kunde heller inte statistisktvisas huruvida antalet gående som tvingas väja för fordon påverkas av gång- ochfordonsflödet. Resultaten visade dock att fordonsförare i allmänhet följer lagen vidobevakade övergångsställen. / In the year 2000 the law on the obligation to give way came into effect, this gave pedestrianspriority at uncontrolled pedestrian crossings. The delay, which previously affectedpedestrians, were therefore transferred to vehicles. Previous studies have shown that it’snot safer to cross the road at pedestrian crossings compared to other places. This indicatesthat pedestrian crossings only should be arranged for reasons of passability, meaning inplaces where high delays otherwise would arise. Installing an unmarked crossing instead hasreceived criticism from several parties and the study shows that there are insufficientguidelines for when unmarked crossings are considered suitable. Consequently, there is aneed to provide clearer guidelines regarding when each type of intersection is appropriate. The purpose of this report is to study the passability for pedestrians and vehicles atunmarked crosswalks and uncontrolled pedestrian crossings. The aim is to be able todetermine which pedestrian- and vehicle flow justifies a pedestrian crossing or an unmarkedcrossing from a passability point of view. An additional goal of the study is to identify factorsaffecting passability. First, a literature study was conducted which includes legislation, guidelines andinternational practice. Subsequently, a case study was conducted in which delay, vehicleflow and pedestrian flow were studied at twelve uncontrolled crossings in Stockholm. Astatistical study was performed at the connection between delay and refuge as well as delayand speed. These connections were studied with confidence intervals and regressionanalyzes. The study also included yielding behavior, were the proportion of pedestrians thathad to give way to vehicles was examined. With the results from the case study and the literature study it could be stated that the delayfor vehicles and pedestrians was small below the flow limits of 100 pedestrians/hour and600 vehicles/hour. Thus, an unmarked crossing could be installed if the flow is below theselimits. If the limits apply to pedestrian crossings is more difficult to say, because it dependson how great delay the administration can accept. The confidence intervals and regressionanalyzed could not prove that refuge or signposted speed affects the passability, thecollected data was not statistically significant. The results showed that drivers generallycomply with the law and gives way at pedestrian crossings. It could not be statisticallyproven whether the number of pedestrians that is forced to give way to vehicles is affectedby pedestrian and vehicle flow.

The importance, and the role, of peripheral vision amongst pedestrians, is an area which for a long time has remained unexplored. Previous studies regarding peripheral vision and pedestrians have mostly studied the characteristics of peripheral vision, the general visual behaviours amongst pedestrians and whether people affected by a natural loss of peripheral vision fixate on different objects compared to those with normal vision. To examine the role of peripheral vision amongst pedestrians, an experiment consisting of 20 participants was conducted. The experiment took place in a car park, where head movements (i.e. how many times each participant moved their head) and head directions (i.e. in which direction the participants’ moved their heads) of the participants were recorded using three action cameras. Two of the cameras were mounted on a helmet which the participants used during the experiment. The third camera was in the hands of the experimenter, recording the participants from behind. The experiment consisted of four different conditions. Two conditions where the participants’ peripheral vision was blocked to different extents, one with no manipulation of the visual field and one where the participants were told to watch a video on a cell phone during the walk. The results demonstrated a significant difference in the number of head movements between all four conditions. Furthermore, the results also demonstrated a significant difference in the relative frequency of downwards head directions between the first three conditions. After the experiment, the participants answered a short survey which included questions related to each condition. The answers from the survey showcased, amongst other things, that the participants thought that the condition where their peripheral vision was blocked to the largest extent was the most difficult one. A thematic analysis was conducted based on the recordings of a think-aloud-protocol which the participants were told to conduct during the experiment. The thematic analysis demonstrated, amongst other things, that the participants thought that the condition performed with no manipulation of the visual field was easy, that they felt insecure when their peripheral vision was blocked and therefore had to increase the number of head movements, and that they sometimes felt the need to redirect their gaze away from the cell phone during that condition. The conclusion which can be drawn based on the results is that the peripheral vision is widely used amongst pedestrians in natural settings, which in part is based on the fact that the participants increased their number of head movements when their peripheral vision was limited and by their own expressed thoughts regarding the different conditions. However, the results are not able to explain exactly how the peripheral vision is used amongst pedestrians. / Det perifera seendets betydelse och roll bland gångtrafikanter i naturlig miljö är ett område som till stora delar stått outforskat. Tidigare studier har främst fokuserat på uppmätning av periferins egenskaper, gångtrafikanters allmänna visuella beteenden samt studerandet av personer drabbade av naturligt synfältsbortfall. I syfte att undersöka det perifera seendets betydelse bland gångtrafikanter genomfördes ett experiment med 20 deltagare på en parkeringsplats, där huvudrörelser (d.v.s. hur många gånger varje deltagare rörde på huvudet) samt huvudriktningar (d.v.s. i vilken riktning deltagarna rörde huvudet) uppmättes med hjälp av två actionkameror fästa på en hjälm, samt en i handen på försöksledaren som filmade deltagarna bakifrån. Experimentet bestod av fyra olika betingelser, där två av dem blockerade det perifera synfältet olika mycket, en under normala synförhållanden samt en där deltagarna fäste blicken på en mobiltelefon under gången. Resultatet visade en signifikant skillnad i antalet huvudrörelser mellan samtliga betingelser. Utöver detta visades en signifikant skillnad i frekvensen av huvudrörelser nedåt vid en jämförelse mellan de tre förstnämnda betingelserna. Efter utfört experiment fick deltagarna dessutom svara på en enkät, vilken bland annat visade att deltagarna själva skattade att betingelsen där deras perifera seende blockerades som mest var svårast att genomföra. En tematisk analys genomfördes även baserat på data från ett tänka-högt-protokoll som deltagarna var uppmanade att föra under experimentets gång. Detta visade bland annat att deltagarna kände att det var enkelt att gå vid normala synförhållanden, att det fanns osäkerhetskänslor och behov av huvudrörelser vid betingelserna där periferin blockerades, samt att många kände ett behov av att lyfta på blicken vid mobiltelefonbetingelsen. Slutsatsen som kan dras baserat på resultaten är att det perifera seendet används mycket bland gångtrafikanter i naturlig miljö, vilket dels grundar sig i att deltagarna rörde som mest på huvudet när deras perifera seende blockerades, samt deras egna yttrade tankar. Det som inte kunnat besvaras är exakt hur det perifera seendet används bland gångtrafikanter.