<p>Denna uppsats avhandlar möjligheter och begränsningar vid användande avhögenergilaser för nedskjutning av luftmål. Uppsatsen har inte ambitionen attvara heltäckande över området utan presenterar några av de fördelar ochnackdelar som finns.</p> / <p>This essay will illustrate possibilities and limitations in the use of high energylaser to shoot down air targets. The essay has no ambition to cover the wholearea in this field, only to exemplify some possibilities.</p> / ChpT 08-10

Denna uppsats avhandlar möjligheter och begränsningar vid användande avhögenergilaser för nedskjutning av luftmål. Uppsatsen har inte ambitionen attvara heltäckande över området utan presenterar några av de fördelar ochnackdelar som finns. / This essay will illustrate possibilities and limitations in the use of high energylaser to shoot down air targets. The essay has no ambition to cover the wholearea in this field, only to exemplify some possibilities. / ChpT 08-10

Kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp, en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Målet är att göra motståndaren värnlös. Om motståndaren skall uppfylla vår vilja, måste vi försätta honom i ett läge, som är ogynnsammare än det offer vi kräver av honom. Varje förändring i läget, som kan åstadkommas genom fortsatta krigshandlingar måste alltså leda till något än ogynnsammare. Med denna sanning tar många teorier och doktriner sina avstamp. För att lyckas med att försätta vår motståndare i ett ogynnsamt läge gäller det att föra striden och att göra det snabbare än motståndaren. Detta kunde Överste Boyd se i sina studier om luftstriderna under Koreakriget. OODA loopen eller "Boyds cykel" ligger numera till grund för manöverkrigföringen. William S. Lind skriver i handbok manöverkrigföring att själva syftet med manöverkrigföringen är att ta sig genom beslutscykeln, OODA loopen, snabbare än fienden. Som punkt 1 i handledningen för att lyckas med detta anger Lind att enbart en decentraliserad ledd styrka kan gå genom beslutscykeln snabbt. Denna slutsats går idag att finna i alla doktriner och metodhandböcker i Försvarsmakten. Uppdragstaktik med decentraliserad ledning förordas och beskrivs i samtliga nivåer och skall utgöra grunden för all ledning i Försvarsmakten. I samtliga doktriner och reglementen benämns dock undantag då uppdragstaktik med kommandostyrning är att föredra eller tvingas användas. Vid närmare efterforskningar så märks att uppdragstaktik används lite slarvigt både som filosofi och ledningsmetod. Efter ett antal års tjänstgöring vid luftvärnet har jag upplevt att metoden med uppdragsledning får stå tillbaka för en centraliserad ledningsmetod. Detta medför mycket lite utrymme för underställda att ta initiativ när det kommer till strid i luftarenan. Är detta önskvärt, ofrånkomligt och överhuvudtaget förenligt med uppdragstaktik. Är det möjligt att luftvärnet med sin särställning i både flygstridskrafterna och markstridskrafterna kan gå genom OODA loopen snabbare än motståndaren utan att vara decentraliserad ledd såsom Lind anger som grundregel nummer ett? Genom att klarlägga uppdragstaktiken som både filosofi och metod, jämföra med hur manöverteori och luftmaktsteori behandlar uppdragsstyrning samt se till luftvärnets förutsättningar för strid i luftarenan kan svaret på hur uppdragstaktiken kan tillämpas inom luftvärnet besvaras. Uppdragsstyrningen blir i luftvärnet en förutsättning för att kunna detaljstyra och leda genom kommando. Detaljstyrningen är just nu med de förutsättningar som finns ofrånkomlig och nödvändig. Samtidigt är uppdragsstyrningen grunden för att luftvärnet som markförband skall utveckla effekt från marken mot luften. / War is nothing but a duel on an extensive scale, an act of violence to compel our opponent to fulfil our will. The aim of the action in war is to disarm the enemy. If our opponent is to be made to comply with our will, we must place him in a situation which is more oppressive to him than the sacrifice which we demand. Every change in this position which is produced by a continuation of the war, should therefore be a change for the worse. Many theories and doctrines are based on this truth. To succeed to place our opponent in an adverse situation one must lead the battle and do it faster than the opponent. This is also what Colonel Boyd saw in his studies of the air fights during the war in Korea. The OODA loop or Boyd’s cycle is now a basic theory of maneuver warfare. William S. Lind writes in his handbook in maneuver warfare that the purpose itself of maneuver warfare is to go through the OODA loop faster than your enemy. As remark number 1 in the guidance for succeeding with that task, Lind state that only a decentralized force can go through the cycle of decision fast. This conclusion can be found in all doctrines and handbooks in the Swedish Armed Forces (SAF). Mission type tactics with decentralized control is ordered, or recommended and described in all service doctrines. It is the base for command and control within the whole organization. In all doctrines and regulations in the SAF there are exceptions when mission type tactics with direct control is preferred or an imperative necessity. After closer inquiries one can see that sometimes mission type tactics are carelessly used to describe both a philosophy and a method. After several years of service within the Ground Based Air Defense troops, my experience is that mission type control is not used as much as centralized control. This entails very little space for subordinated to take any initiative in the air war. Is that desirable, inevitable or on the whole consistent with mission type tactics? Is it possible that the GBAD with its unique position in both the ground- and air troops can go through the OODA loop faster than its opponents without decentralized control, as Lind alleged as rule number 1? Through a elucidation of mission type tactics as both philosophy and as a method, a comparison between how airpower and maneuver theory treat mission type tactics and together with the conditions for GBAD the answer to how the GBAD can apply mission type tactics will be found. Mission type tactics is a sine qua non for the GBAD in order to be able to use centralized control and to lead through command. Detailed guidance is right now inevitable and necessary with the conditions now at hand. At the same time the ability for the GBAD to be effective in the air is founded through the mission type tactics.