Abstrakt Syfte Syftet med studien är att beskriva och jämföra patienters egenskattade uppfattning av vårdkvalitet i samband med gastroskopiundersökning vid öppen mottagning respektive planerad mottagning samt att identifiera eventuella skillnader i den patientupplevda vårdkvaliteten i de två olika besöksformerna.     Introduktion Den svenska hälso- och sjukvården strävar efter en jämlik och kvalitativ god vård. Patienter ska i enlighet med svensk sjukvårdslag ges möjlighet att påverka den egna vården och ska så långt det är möjligt utformas i samråd med patienten. Trots detta har patienters upplevelser av vårdkvaliteten vid gastroskopiska undersökningar sparsamt studerats.     Metod En deskriptiv tvärsnittsstudie utfördes vid en endoskopimottagning vid ett universitetssjukhus i norra delen av Sverige.     Resultat Data samlades från 105 patienter med hjälp av instrumentet KUPP. Socio-demografisk data påvisade en signifikant medelålderskillnad där de patienter som sökte planerad mottagning var äldre jämfört med patienterna i den öppna mottagningsgruppen (p<0,016). Patienternas egenskattade upplevelse av vårdkvalitet jämfördes och visade en signifikant skillnad mellan patienters upplevelser av bristande vårdkvalitet avseende vårdatmosfär i gruppen öppen mottagning jämfört med gruppen planerad mottagning (p<0,046).   Konklusion Studien ger en fingervisning om att patienter i högre grad upplever bristande kvalitet vad gäller vårdatmosfären i den öppna mottagningsgruppen jämfört med den planerade mottagningsgruppen. Denna kunskap kan ligga till grund för en förändrad vårdprocess så att de patienter som söker öppen mottagning i framtiden känner en högre personlig vårdkvalitet.

God kommunikation med patienter, anhöriga och medarbetare är essentiell för sjuksköterskans yrkesutövande. Information och undervisning har två huvudmål; att skapa trygghet och at hjälpa patienten att hantera situationen på bästa sätt, både fysiskt och psykiskt. I föreliggande studie var syftet att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på en korttidsvårdavdelning informerar patienter inför en gastroskopi. Frågeställningarna var; Vilken information som ges och på vilket sätt den ges? Hur försäkrar sig sjuksköterskan om att patienten har tagit till sig informationen och vilket språkbruk använder hon sig av? Data inhämtades genom intervjuer med sex sjuksköterskor. Manifest innehållsanalys användes då studien hade en kvalitativ ansats. Resultaten visar på att nästan uteslutande muntlig information ges till patienterna och ett enkelt språkbruk utan medicinska termer används i de flesta fall. Alla informanterna betonade starkt för patienterna att de får ett sederande läkemedel som ger en kortvarig amnesi och därför kommer de inte att komma ihåg någonting efter undersökningen. Detta sades för att lugna patienterna. Sammanfattningsvis gavs en kortfattad procedurell information, innehållande undersökningens huvudmoment. I princip gavs ingen eller sparsamt med sensorisk information, utan undersökningen beskrevs huvudsakligen som obehaglig. Sjuksköterskorna försäkrade sig om att patienterna hade tagit till sig informationen på olika sätt. / God communication with patients, relatives and coworkers is essential in the nursing profession. Information and patient education has two primary goals; to create a feeling of safety and to help patients deal with the situation in the best possible way, mentally as well as physically. The aim of the study was to examine in which way nurses working in a short time ward inform patients prior to a gastroscopy. What kind of information is given and in which way is it given? How do the nurses ensure themselves that the patients understand the given information and which use of language is chosen? Data was collected through interviews with six nurses. Manifest content analysis was later used. The result shows that information was given, almost exclusively orally and explained in layman terms without any medical jargon. All informants strongly pointed out that the patients were going to receive a sedative that would induce a short period of amnesia. As a result they were told that they would not remember anything about the procedure afterwards. This was said to calm the patients. In summary, a brief procedural information was given to the patients containing the main events of the procedure. None or sparse sensory information was given, and the examination was at most described as uncomfortable. The nurses had different strategies in ensuring themselves that the patients understood the given information.