För att information ska kunna förmedlas behövs ett gemensamt språk att kommunicera på mellan sjuksköterska och patient. Kommunikationsproblem uppstår när gemensamt språk saknas och det blir omöjligt att kommunicera verbalt. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter när det inte finns ett gemensamt språk för verbal kommunikation och hur det upplevs att kommunicera via en mellanhand på akutmottagning. Studiens metod var av kvalitativ ansats med beskrivande design. Undersökningsgruppen bestod av åtta sjuksköterskor från en akutmottagning i Mellansverige. Semi-strukturerade intervjuer användes och det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att när den verbala kommunikationen uteblev upplevde flera sjuksköterskor att det kunde leda till missförstånd. I dessa situationer behövs en tolk och samtliga sjuksköterskor upplevde att det inte var optimalt med en anhörig som tolkade. Flera sjuksköterskor uttryckte en osäkerhet när professionella tolkar anlitades då de ansåg att kulturella värderingar kunde påverka tolkkvalitén. Samtliga sjuksköterskor ansåg att det krävdes mer arbete och fler undersökningar när det inte fanns ett gemensamt språk. Slutsatsen var att situationer där gemensamt språk saknas beskrevs som hanterbara då det skedde dagligen men att det fortfarande var ett problem. När det inte finns ett gemensamt språk ökar risken för missförstånd och patientens säkerhet och behandling blir lidande. Tolk upplevdes som det bästa hjälpmedlet, dock är kommunikation via en mellanhand alltid en tolkning och den blir inte detsamma som att tala direkt till patienten. I situationer då gemensamt språk saknas ställs högre krav på sjuksköterskans kompetens.

Syfte med undersökningen är att undersöka hur lärare resonerar om sin användning av skönlitteratur i undervisningen och uppfattar förhållandet mellan litteraturundervisning och elevers språkutveckling. Som blivande lärare och med ett stort intresse för skönlitteratur är det intressant att få lärarnas perspektiv och tankar kring de val och motiv som de har när de väljer att arbeta med skönlitteratur. Jag har intervjuat sex lärare som alla undervisar i grundskolans senare år i ämnet svenska. Jag har sedan analyserat mitt material och redovisat resultat och en diskussion med teoretisk förankring. Lärarna har delgett mig tankar och åsikter som skiljer sig åt och tydliga mönster kring hur de arbetar med skönlitteratur har utkristalliserats. En pedagogisk medvetenhet kring arbetssätt, språkutveckling och val av skönlitteratur har skiljt sig åt i de olika lärarnas resonemang. Min slutsats är att lärarna saknar ett gemensamt språk när de resonerar om skönlitteraturens fördelar, syfte och arbetssätt. Vidare saknas det många gånger en kunskap om vad språkutveckling är och framförallt hur eleverna utvecklar sitt språk. Ett intresse för formen skönlitteratur och hur man kan arbeta med den i skolan är av stor betydelse för en god språkutveckling. Jag har genom undersökningen kunnat se att ingen av informanterna funderar över samtliga didaktiska frågor utan den fråga som de flesta har i åtanke är frågan om vad som ska läsas. Det kan därför vara en idé, som även en av lärarna tillägger, att man som lärare funderar lite mer över syftet med att en viss skönlitteratur ska tas med i undervisningen och hur man kan arbeta med den på ett språkutvecklande sätt.

Bakgrund: Intensivvård är sjukvård inom högteknologisk verksamhet där patienter som är allvarligt och kritisk sjuka eller skadade vårdas. Att under vårdtiden på intensiven vårdas i respirator försämrar patienternas möjlighet att kommunicera verbalt med andra. Tidigare var rutinen att patienter som vårdades i respirator sederades djupt och kravet på kommunikation var då inte så hög, men det senaste decenniet har regimen kring det förändrats. Idag respiratorbehandlas patienter med en ytligare sedering och dagliga väckningar. Kommunikation är viktigt vid omvårdnad av patienter. Patienter önskar mer kommunikation och information från personal då det är svårt att förstå alla situationer som de befinner sig i. Intensivvårdssjuksköterskor menar att vårda patienter i respirator med ytlig sedering kan vara en etisk konflikt. Det ställer höga krav på oss som ska vårda dessa patienter att vi kan förklara vad som hänt, kommer hända och vad vi ska göra med patienterna så det förstår vad vi säger och menar.  Syfte: Syftet var att beskriva strategier för kommunikation när ett gemensamt verbalt språk saknas hos patient med invasiv ventilationsbehandling och intensivvårdssjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ ansats med kritiskt incident teknik som metod. Studien hade ett ändamålsenligt urval och inkluderade intensivvårdssjuksköterskor från hela landet. Datainsamlingen har skett med ostrukturerade intervjuer och datan har analyserats induktivt. Författarna letade efter beteendecitat och beskrivningar av olika strategier för kommunikation. Dessa indelades sedan i underkategorier medan ett resultat skrev fram och slutligen presenterades i tre olika huvudkategorier.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Skapa trygghet med kommunikation och kroppsspråk, resurser för att tolka och förstå patienter och använda kommunikationshjälpmedel.  Slutsats: Att vårda patienter som inte intensivvårdssjuksköterskorna har ett gemensamt verbalt språk med är komplext. Studien fann att genom kroppsspråket gick det att kommunicera med patienterna. Det framkom att något som var väldigt viktigt var att skapa en trygg och säker atmosfär för patienten, kände patienten sig trygg och sedd menade studiedeltagarna att den verbala kommunikationen inte längre spelade fullt lika stor roll.