Assembling components in a production line could potentially be a tedious task, if performed stepwise by the book. However, an employee who is assembling many different products may not know all the steps by heart. As such they will be reliant on an instruction manual. However, an instruction manual must be carried around and, while assembling components, placed in the assembler's line of sight. Instead new technology could make the process more efficient. Google Glass places a display slightly above the user's line of sight and can be controlled via voice commands, and as such solves many of the problems associated with carrying around instruction manuals. This dissertation is an evaluation of Google Glass and describes the design, implementation and evaluation of an product assembly application for both Google Glass and smartphones. The smartphone version was implemented in order to provide a reference point as well as means of comparison with the Google Glass application. The test application used in the study was to read a QR code and download a set of assembly instructions. Testing was carried out on the different steps of the application, from when the QR code had been scanned until the information was displayed to the user. The results show that Google Glass is almost always slower, in all steps, compared to the smartphone equivalents. The conclusion is that Google must upgrade and improve on Google Glass and in particular the hardware. Google Glass overheats easily and the camera is of inferior quality. Google's implementation restrictions also limits what developers might be able to do with the device. However, Google Glass is easy to use and has potential to become a more useful device in the future. / Montering av komponenter i en produktionslinje kan potentiellt vara en tradig och mekanisk uppgift, om det utförs stegvis enligt instruktioner. En anställd som bygger många olika produkter kan dock eventuellt inte samtliga steg utantill, utan blir beroende av en bruksanvisning. En bruksanvisning måste dock bäras runt och, vid montering av komponenter, lämnad i monterarens siktlinje. Ny teknik skulle kunna göra processen mer effektiv. Google Glass heter den enhet som placerar en display något över användarens siktlinje och kan styras via röstkommandon, och löser således många av de problem som är förknippade med att bära runt en bruksanvisning. Denna uppsats är en utvärdering av Google Glass och beskriver utformning, implementering och utvärdering av en produktsammansättningsapplikation för både Google Glass och smarttelefoner. Smarttelefon-versionen implementerades i syfte att ge en referenspunkt samt medel för jämförelse med Google Glass applikationen. Test-applikationen som används i studien kan skanna en QR-kod och ladda ner en uppsättning monteringsanvisningar. Testning utfördes på de olika stegen i applikationen, från när QR-koden har skannats tills informationen visas för användaren. Resultaten visar att Google Glass nästan alltid är långsammare, i alla steg, jämfört med smarttelefon-ekvivalenter. Slutsatsen är att Google måste uppgradera och förbättra Google Glass, och särskilt hårdvaran. Google Glass överhettas lätt och kameran är av sämre kvalitet. Googles implementationsbegränsningar begränsar också vad utvecklarna skulle kunna göra med enheten. Google Glass är dock lätt att använda och har potential att bli en mer användbar enhet i framtiden.

The Internet is dramatically changing the way we communicate, and it is becoming increasingly important for communication services to adapt to context in which they are used. The goal of this thesis was to research how Google Glass and WebRTC can be used to create a communication system tailored for field service support. A prototype was created where an expert is able to provide guidance for a field technician who is wearing Google Glass. A live video feed is sent from Glass to the expert from which the expert can select individual images. When a still image is selected it is displayed to the technician through Glass, and the expert is able to provide instructions using real time annotations. An algorithm that divides the selected image into segments was implemented using WebGL. This made it possible for the expert to highlight objects in the image by clicking on them. The thesis also investigates different options for accessing the hardware video encoder on Google Glass. / Internet har dramatiskt ändrat hur vi kommunicerar, och det blir allt viktigare för kommunikationssystem att kunna anpassa sig till kontexten som de används i. Målet med det här examensarbetet var att undersöka hur Google Glass och WebRTC kan användas för att skapa ett kommunikationssystem som är skräddarsytt för support av fälttekniker. En prototyp skapades som låter en expert ge vägledning åt en fälttekniker som använder Google Glass. En videoström skickas från Glass till experten, och denne kan sedan välja ut enstaka bilder ur videon. När en stillbild väljs så visas den upp på Glass för teknikern, och experten kan sedan ge instruktioner med hjälp av realtidsannoteringar. En algoritm som delar upp den utvalda bilden i segment implementerades med WebGL. Den gjorde det möjligt för experten att markera objekt i bilden genom att klicka på dem. Examensarbetet undersöker också olika sätt att få tillgång till hårdvarukodaren för video i Google Glass.

Localization is critical to a number of wireless network applications. In many situations GPS is not suitable. This dissertation (i) develops novel localization schemes for wireless networks by explicitly incorporating mobility information and (ii) applies localization to physical analytics i.e., understanding shoppers' behavior within retail spaces by leveraging inertial sensors, Wi-Fi and vision enabled by smart glasses. More specifically, we first focus on multi-hop mobile networks, analyze real mobility traces and observe that they exhibit temporal stability and low-rank structure. Motivated by these observations, we develop novel localization algorithms to effectively capture and also adapt to different degrees of these properties. Using extensive simulations and testbed experiments, we demonstrate the accuracy and robustness of our new schemes. Second, we focus on localizing a single mobile node, which may not be connected with multiple nodes (e.g., without network connectivity or only connected with an access point). We propose trajectory-based localization using Wi-Fi or magnetic field measurements. We show that these measurements have the potential to uniquely identify a trajectory. We then develop a novel approach that leverages multi-level wavelet coefficients to first identify the trajectory and then localize to a point on the trajectory. We show that this approach is highly accurate and power efficient using indoor and outdoor experiments. Finally, localization is a critical step in enabling a lot of applications --- an important one is physical analytics. Physical analytics has the potential to provide deep-insight into shoppers' interests and activities and therefore better advertisements, recommendations and a better shopping experience. To enable physical analytics, we build ThirdEye system which first achieves zero-effort localization by leveraging emergent devices like the Google-Glass to build AutoLayout that fuses video, Wi-Fi, and inertial sensor data, to simultaneously localize the shoppers while also constructing and updating the product layout in a virtual coordinate space. Further, ThirdEye comprises of a range of schemes that use a combination of vision and inertial sensing to study mobile users' behavior while shopping, namely: walking, dwelling, gazing and reaching-out. We show the effectiveness of ThirdEye through an evaluation in two large retail stores in the United States. / text

This thesis evaluates how a head mounted display (HMD) can be used to increase usability compared to existing computer programs that are used during maintenance work on vehicles. Problems identified during a case study in a vehicle workshop are first described. As an attempt to solve some of the identified problems a prototype application using a HMD was developed. The prototype application aids the user during troubleshooting of systems on the vehicle by leading the mechanic with textual information and augmented reality (AR). Assessment of the prototype application was done by comparing it to the existing computer program and measuring error rate and time to completion for a predefined task. Usability was also measured using the System Usability Scale. The assessment showed that HMDs can provide higher usability in terms of efficiency and satisfaction. Furthermore, the thesis describes and discusses other possibilities and limitations that usage of HMDs and AR can lead to that were identified both from theory and during implementation.

Sjukvården är ett område som man ständigt försöker förbättra med ny teknik för att kunna ge bättre vård och rädda fler liv. En teknik som på senaste åren hamnat allt mer i fokus inom sjukvården är Augmented Reality. Det här arbetet har utförts med målet att utveckla en heuristisk utvärderingsmetod som ska kunna appliceras på Augmented Reality-teknik inom prehospital vård. För att nå målet så utvecklades en Augmented Reality-prototyp som till plattformen Google Glass. Med hjälp av resultat från användartester av prototypen som genomförts av sjukvårdare så utvecklades en lista bestående av 11 stycken heuristiker. Heuristikerna har använts för att utvärdera prototypen som utvecklades och heuristikerna var effektiva för att hitta designproblem hos prototypen.

This dissertation describes a project to create a prototype application for Google Glass,where the purpose is to help assembly line industries by allowing workers to see instructionsvisually while working with both hands free. This solves the problem of requiringan instruction manual since instead all instructions will be stored in a database. GoogleGlass retrieves and displays the information for the user after scanning a QR-code forthe product which is going to be assembled. An important aspect is to see if such a systemis powerful enough for industries to start working with Google Glass. This conceptwas developed into a working prototype system, where Google Glass can retrieve data byscanning a QR-code that contains information about a specific product. This informationwill give a step by step instruction on which components the product contains and theinstructions for assembling them. The results presented in this dissertation shows thatGoogle Glass is not suited for the industry at its current state.

In recent years wearable devices have been advancing at a rapid pace and one of the largest growing segments is the smart glass segment. In this thesis the feasibility of today’s ARM-based smart glasses are evaluated for automatic license plate recognition (ALPR). The license plate is by far the most prominent visual feature to identify a spe- cific vehicle, and exists on both old and newly produced vehicles. This thesis propose an ALPR system based on a sequence of vertical edge detection, a cascade classifier, verti- cal and horizontal projection as well as a general purpose optical character recognition library. The study further concludes that the optimal input resolution for license plate detection using vertical edges is 640x360 pixels and that the license plate need to be at least 20 pixels high or the characters 15 pixels high in order to successfully segment the plate and recognize each character. The separate stages were successfully implemented into a complete ALPR system that achieved 79.5% success rate while processing roughly 3 frames per second when running on a pair of Google Glass. / Under de senaste åren har området wearables avancerat i snabb takt, och ett av de snabbast växande segmenten är smarta glaögon. I denna examensuppsats utvärderas lämpligheten av dagens ARM-baserade smarta glasögon med avseende på automatisk registreringsskyltigenkänning. Registreringsskylten är den i särklass mest framträdande visuella egenskapen som kan användas för att identifiera ett specifikt fordon, och den finns på både gamla och nyproducerade fordon. Detta examensarbete föreslår ett system för automatisk registreringsskyltigenkänning baserat på en följd av vertikal kantdetektering, en kaskad av boostade klassificerare, vertikal och horisontell projektion samt ett optiskt teckenigenkänningsbibliotek. Studien konstaterar vidare att den optimala upplösningen för registreringsskyltdetektion med hjälp av vertikala kanter på smarta glasögonär 640x360 pixlar och att registreringsskylten måste vara minst 20 pixlar hög eller tecknen 15 pixlar höga för att registreringsskylten framgångsrikt skall kunna segmenteras samt tecken identifieras. De separata stegen implementerades framgångsrikt till ett system för automatisk registreringsskyltigenkänning på ett par Google Glass och lyckades känna igen 79,5% av de testade registreringsskyltarna, med en hastighet av ungefär 3 bilder per sekund.

The Mobile Life (TML) is a company with great passion for mobile devices that has set its primary focus on developing tailor-made mobile applications. Some of their bigger clients consist of airlines where TML designs, develops and delivers applications, in which travelers who travel with the airline can use to browse through, reserve and book flights. Wearable Technology is being more and more embraced as the future big addition to the ecosystem of mobile devices and exploring what some of the more prominent wearables have to offer is very much in the interest of aspiring companies like TML. To understand more in-depth what it means to develop applications for devices that might suffer from vast limitations in regards to interaction and feedback, we would first investigate what coming wearables could be recognized as prominent. The wearables that we concluded as suitable to investigate closer were Google Glass, Android Wear and various smartwatches. Out of these, Google Glass was the device chosen to act as our platform when exploring the potential of a wearable. A suitable way of understanding the possibilities and limitations of user interaction for Google Glass was to develop our own flight booking application for Glass. The realization we got was that there are various aspects of Glass that limits the kind of applications that can be made for it. The two primary things are the limits of the hardware and the fact that user interaction has taken a step back. From the graphical directmanipulation interaction that we nowadays are so used to in smartphones, to a simple menu system with limitations to how much the user can interact and how much feedback the program can show the user. / The Mobile Life (TML) är ett företag med stort engagemang inom mobil utveckling med fokus på att leverera skräddarsydda mobila lösningar. Vissa av deras större kunder inkluderar flygbolag som TML designar, utvecklar och levererar applikationer för resenärer att söka boka och köpa flygbiljetter. Wearable Technology blir mer och mer accepterat som nästa stora tillskott till det mobila ekosystemet och däri ligger intresset av att undersöka vad de mest hypade enheterna har att erbjuda för avancerande företag som TML. För att få en bättre insikt i vad det betyder att utveckla applikationer för enheter som markant skiljer sig från mobiltelefoner och surfplattor i avseende av prestanda och möjligheter gällande inmatning och utmatning av information tog vi fram de mest framträdande enheterna. De mest framträdande enheterna visade sig vara Google Glass, Android Wear och diverse smarta klockor. Utifrån dessa valdes Google Glass som vår plattform för att undersöka möjligheterna för wearables. Ett lämpligt sätt att förstå möjligheter och begränsningar inom användarinteraktion för Google Glass var att utveckla vår egen flygboknings applikation för Glass. Insikten vi fick var att det finns olika aspekter av Glass som begränsar den typ av applikation som kan göras för den. De två primära sakerna är begränsningar för hårdvara och det faktum att användarinteraktion har på ett vis tagit ett steg tillbaka. Från den grafiska direktmanipulering interaktion som vi idag är så vana vid i smartphones, till ett enkelt menysystem med begränsningar för hur mycket användaren kan interagera och hur mycket feedback programmet kan visa användaren.

When paramedics arrive at an accident site there are a lot of complex variables that they must keep in mind when making decisions. Thus, a problem of too much information presented at once makes the decision-making harder. To aid paramedics, smart glasses can be used to streamline the workflow and present relevant information immediately. Attempts at implementing smart glasses within prehospital care have previously been made. However, with no extensive research regarding what an implementation of how the user interface could look like has been presented. In addition, providing paramedics with optimal information to aid in decision making. Thus the goal of this thesis is to develop an Android application for the Google Glass Enterprise Edition 2 to visualise a patient's vital signs to aid paramedics to focus more on treating the patient. A limitation of the project was to only focus on the visualisation of the following vital parameters were focused: pulse from ECG, SpO2, EtCO2, and NiBP. To determine what would be demanded from the application, interviews with paramedics of varying seniority ranging from 7 to 23 years experience, were conducted. The paramedics interviewed were from different regions within Sweden and the UK. This gave a generalised understanding of how paramedics work and what would be desired by paramedics from smart glasses as an assisting tool. The Android application used a Wi-Fi Direct connection with the MobiMed Patient Unit which was transmitting the patient's vital sign data. The data was packaged in a JSON file and then transmitted over User Datagram Protocol to the Google Glass. The data was visualised with a focused layout of only one vital sign showing. In addition, a dual view where two vitals are shown simultaneously was created. The implementation was then run through different experiments to ensure that the glasses would be able to perform under relevant circumstances that could occur at an accident site. Finally, several topics for future development and use cases for the project in pre-hospital and hospital care were explored. / När ambulanspersonal anländer till en olycksplats finns många komplexa variabler som bör beaktas vid fattande av ett avgörande beslut. Genom detta uppstår ett problem där ett överflöde av information presenteras samtidigt vilket försvårar beslutstagande. För att lösa detta introduceras smarta glasögon då det kan effektivisera arbetet och medföra relevant information med en gång. Försök att implementera smarta glasögon inom den prehospitala vården har tidigare gjorts. Men utan omfattande forskning om hur en implementering skulle se ut samt att tillföra ambulanspersonal med information för att underlätta deras beslutsfattande har tidigare gjorts. Därför är målet med detta examensarbete att utveckla en Android-applikation för Google Glass för att visualisera en patients vitalparametrar för att hjälpa ambulanspersonal att fokusera mer på att behandla patienten. För att avgränsa projektet fokuserades visualisering på följande patient parametrarna; puls från EKG, SpO2, EtCO2, och NiBP. För att avgöra vad som skulle krävas från ambulanspersonalen så utfördes en intervjustudie med personal av varierande tjänstgöringstid från 7 till 23 år. Ambulanspersonalen som intervjuades var från olika län i Sverige och Storbritannien. Detta gav en generaliserad förståelse för hur ambulanspersonal arbetar och vad som skulle önskas av ambulanspersonal från smarta glasögon som ett hjälpmedel. Android-applikationen som skapades använde en Wi-Fi Direct-anslutning med MobiMed patientenheten som överför patientens vitalparametrar. Informationen paketerades i en JSON-fil och överfördes sedan via UDP till Google Glass. Data visualiserades med en fokuserad design där endast en parameter visas. Dessutom skapades en dubbelparameter design där två parametrar visas samtidigt. Implementeringen kördes sedan genom olika experiment för att säkerställa att glasögonen skulle kunna prestera under vissa omständigheter som skulle kunna inträffa vid vårdtillfällen. Slutligen undersöktes framtida utvecklingsarbeten och användningsfall för projektet.

The main aim of this thesis was to evaluate the performance of the contrast sensitivity clock (CSC), a new screening device for measuring contrast sensitivity (CS) and glare. This device allows CS without glare, with glare and disability glare scores to be recorded. After initial data collection the design of the CSC was slightly amended improving the performance of the device. The amended design of the CSC was shown to be a valid, discriminative and repeatable measure for purpose. The CSC is also a quick test to perform and is relatively cheap to produce. If all these factors are considered it shows potential to become the test of choice for the assessment of visual glare. A head-mounted display system was also evaluated in terms of the glare effects it may cause. The monocular display screen of the device significantly reduced the CS of the eye directly exposed but also had an effect on binocular performance, reducing amounts of binocular summation. Electronic devices, including head-mounted displays and satellite navigation systems can seriously affect CS at low luminance levels, similar to those found when driving at night.