I denna uppsats har jag undersökt vad ironi är och hur den uppstår i Hallonbåtsflyktingen, en roman utgiven på finska av Miika Nousiainen (2007) och översatt till svenska av Mårten Westö (2009). Jag har utgått från Linda Hutcheons och Katharina Barbes teorier om ironi i min analys. Jag har även undersökt varför mottagandet av boken varit skiftande mellan Finland och Sverige. Ironins primära syfte är att framföra kritik och dess sekundära syfte är att roa. Kritiken i Hallonbåtsflyktingen framförs genom smicker på ett passivt aggressivt sätt. Det finska jämförs med det svenska genom stereotypen som kanal. Ironi uppstår genom inkongruens, när något inte stämmer i sammanhanget. Dessutom använder författaren upprepningar, förstoringar och förminskningar som metoder för att skapa ironi. Författaren har en intention, eller ett syfte med att skriva boken, men tolkningen av ironi sker i det osagda hos läsaren. Faktorer som läsarens bakgrundserfarenhet, värderingar och normer påverkar tolkningen. Eftersom läsaren i Finland har en annan historisk och kulturell bakgrund jämfört med läsaren i Sverige har mottagandet av boken varierat. En del läsare, i båda länderna, finner humorn i den medan andra inte uppskattar den. Maktaspekten går som en röd tråd genom boken och ironi i sig är ett vapen i kampen mot obalanser i maktförhållanden. Den har förmågan att förändra. Hallonbåtsflyktingen belyser maktobalanser inom bland annat politik och religion, kolonialism och postkolonialism, ekonomi samt genusfrågan. / In my study I have examined what irony consists of and how it arises in Hallonbåtsflyktingen, a novel written in Finnish by Miika Nousiainen (2007) and translated into Swedish by Mårten Westö (2009). As a base for my analysis I have used Linda Hutcheon’s and Katharina Barbe’s theories on irony. In addition, I have examined why the reception of the book differed between Finland and Sweden. The prime purpose of irony is to deliver criticism and its secondary purpose is to entertain. Criticism in Hallonbåtsflyktingen is delivered by flattery in a passive aggressive way. The Swedish society is compared to the Finnish society through stereotypes. Irony happens when something does not fit in the context. It is considered incongruent. Methods like repetition, hyperboles and meiosis are used to create irony. The author does have an intention with the book, a reason to write. However, irony happens when the reader interprets text in the unsaid. The reader’s background and values influence the interpretation. Since the Finnish reader has a different history and background compared to the Swedish reader the book’s reception has varied, to a large extent, between the  countries. Some readers find it humorous whilst others do not appreciate the humour. Power issues are present throughout the book and irony in itself is a weapon in the fight against the issues. Irony has the ability to change power imbalances. In Hallonbåtsflyktingen power imbalances are implicitly criticised through irony in the areas of politics, religion, colonialism, postcolonialism, economics and gender imbalances.

This study is a postcolonial literary analysis of Miika Nousiainen’s novel Hallonbåtsflyktingen from 2007. The aim is to analyse how Sweden and Finland, along with the Swedish and Finnish characters, are portrayed in the novel. Through a close norm-critical reading and with postcolonial theory as a basis, the content and characters in the novel have been analysed. The result shows that the Finnish characters are portrayed in stereotyped patterns and described in general forms. A dichotomy of “us” and “the others” is created in the novel. The Finnish characters and Finnish culture are described negatively and constantly contrasted with positive descriptions of Sweden and Swedes. If literature teaching in school gives pupils knowledge and skills in postcolonial reading of literature, they may learn to identify and analyse negative portrayals. This might makes it possible to break down their assumptions and prejudices, and instead they become critical individuals who act in a global context. By comparing how different nationalities and cultures are presented, pupils can potentially begin to reflect on themselves and their picture of the Other.

I denna uppsats har jag undersökt vad ironi är och hur den uppstår i Hallonbåtsflyktingen, en roman utgiven på finska av Miika Nousiainen (2007) och översatt till svenska av Mårten Westö (2009). Jag har utgått från Linda Hutcheons och Katharina Barbes teorier om ironi i min analys. Jag har även undersökt varför mottagandet av boken varit skiftande mellan Finland och Sverige. Ironins primära syfte är att framföra kritik och dess sekundära syfte är att roa. Kritiken i Hallonbåtsflyktingen framförs genom smicker på ett passivt aggressivt sätt. Det finska jämförs med det svenska genom stereotypen som kanal. Ironi uppstår genom inkongruens, när något inte stämmer i sammanhanget. Dessutom använder författaren upprepningar, förstoringar och förminskningar som metoder för att skapa ironi. Författaren har en intention, eller ett syfte med att skriva boken, men tolkningen av ironi sker i det osagda hos läsaren. Faktorer som läsarens bakgrundserfarenhet, värderingar och normer påverkar tolkningen. Eftersom läsaren i Finland har en annan historisk och kulturell bakgrund jämfört med läsaren i Sverige har mottagandet av boken varierat. En del läsare, i båda länderna, finner humorn i den medan andra inte uppskattar den. Maktaspekten går som en röd tråd genom boken och ironi i sig är ett vapen i kampen mot obalanser i maktförhållanden. Den har förmågan att förändra. Hallonbåtsflyktingen belyser maktobalanser inom bland annat politik och religion, kolonialism och postkolonialism, ekonomi samt genusfrågan. / In my study I have examined what irony consists of and how it arises in Hallonbåtsflyktingen, a novel written in Finnish by Miika Nousiainen (2007) and translated into Swedish by Mårten Westö (2009). As a base for my analysis I have used Linda Hutcheon’s and Katharina Barbe’s theories on irony. In addition, I have examined why the reception of the book differed between Finland and Sweden. The prime purpose of irony is to deliver criticism and its secondary purpose is to entertain. Criticism in Hallonbåtsflyktingen is delivered by flattery in a passive aggressive way. The Swedish society is compared to the Finnish society through stereotypes. Irony happens when something does not fit in the context. It is considered incongruent. Methods like repetition, hyperboles and meiosis are used to create irony. The author does have an intention with the book, a reason to write. However, irony happens when the reader interprets text in the unsaid. The reader’s background and values influence the interpretation. Since the Finnish reader has a different history and background compared to the Swedish reader the book’s reception has varied, to a large extent, between the  countries. Some readers find it humorous whilst others do not appreciate the humour. Power issues are present throughout the book and irony in itself is a weapon in the fight against the issues. Irony has the ability to change power imbalances. In Hallonbåtsflyktingen power imbalances are implicitly criticised through irony in the areas of politics, religion, colonialism, postcolonialism, economics and gender imbalances.

No description available.