<p>Uppsatsen behandlar Lars Gyllenstens författarskap med utgångspunkt i den sammansatta</p><p>läsupplevelse som hans verk innebär. Gyllensten har en omfångsrik produktion och en uttalad författarambition som kortfattat går ut på att med skrivandet bedriva kunskapsteoretiskt experimenterande.</p><p>Uppsatsens syfte är att undersöka sambandet mellan denna intention, böckernas innehåll respektive form samt läsupplevelsens växling mellan ordning och kaos. Tesen är att den sammansatta läsupplevelsen kan sammanfattas som en berättarteknik bestående av grundläggande två begrepp: ironi i form av signaler i texten och otillförlitligt berättande, samt paratextualitet vilket innebär de textuella element som omger själva texten.</p><p>Med utgångspunkt i ovanstående syfte analyseras paratexten i ett 20-tal av Gyllenstens</p><p>böcker varpå innehållsliga ironiska element analyseras med hjälp av närläsning av Det blå skeppet (1950).</p><p>Resultatet visar att författaren använder paratexten för att delge läsaren texternas</p><p>underliggande teorier och budskap. De paratextuella elementen innebär också att böckerna binds ihop av referenser till olika motiv och vetenskapsmän.</p><p>Ironi används konsekvent för att skapa nivåer och röster i berättelserna. I Det blå skeppet är berättaren otillförlitlig vilket innebär en distans mellan läsarens och författarpersonens</p><p>värderingar. Berättartekniken innebär sammanfattningsvis att Gyllensten realiserar sitt syfte att bygga idévärldar samt skapa roller och masker som uttrycker olika livsåskådningar och attityder. För läsarens del innebär det att aktivt delta i experimenterandet men också en pendling mellan ordning och kaos genom ordnade strukturer och motsägelsefulla röster.</p>

Uppsatsen behandlar Lars Gyllenstens författarskap med utgångspunkt i den sammansatta läsupplevelse som hans verk innebär. Gyllensten har en omfångsrik produktion och en uttalad författarambition som kortfattat går ut på att med skrivandet bedriva kunskapsteoretiskt experimenterande. Uppsatsens syfte är att undersöka sambandet mellan denna intention, böckernas innehåll respektive form samt läsupplevelsens växling mellan ordning och kaos. Tesen är att den sammansatta läsupplevelsen kan sammanfattas som en berättarteknik bestående av grundläggande två begrepp: ironi i form av signaler i texten och otillförlitligt berättande, samt paratextualitet vilket innebär de textuella element som omger själva texten. Med utgångspunkt i ovanstående syfte analyseras paratexten i ett 20-tal av Gyllenstens böcker varpå innehållsliga ironiska element analyseras med hjälp av närläsning av Det blå skeppet (1950). Resultatet visar att författaren använder paratexten för att delge läsaren texternas underliggande teorier och budskap. De paratextuella elementen innebär också att böckerna binds ihop av referenser till olika motiv och vetenskapsmän. Ironi används konsekvent för att skapa nivåer och röster i berättelserna. I Det blå skeppet är berättaren otillförlitlig vilket innebär en distans mellan läsarens och författarpersonens värderingar. Berättartekniken innebär sammanfattningsvis att Gyllensten realiserar sitt syfte att bygga idévärldar samt skapa roller och masker som uttrycker olika livsåskådningar och attityder. För läsarens del innebär det att aktivt delta i experimenterandet men också en pendling mellan ordning och kaos genom ordnade strukturer och motsägelsefulla röster.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur unga kvinnor framställs genom psykiatrisk journaltext. Tre unga kvinnors patientjournaler fungerar som källa till analys av framställningssätt med fokus på konstruktion och skapandet av sjukdom i text. Denna studie visar på hur olika uttryckssätt och formuleringar i psykiatrijournalen ger möjlighet för vården att förstärka och framhäva sjukdom. Överlag så visar denna studie på att många journalanteckningar är sakliga och korrekta i sin utformning. Dock visar analysen även på hur författare av journaltext väljer att använda sig av kränkande uttryck och värderande ord.

Har du någon gång varit med om att du inte förstår att din samtalspartner är ironisk, eller att du själv blivit missförstådd av samma anledning? Ironi är svårt att uppfatta och om hänsyn inte tas till kontexten, vad särskiljer då ironi från andra emotionella uttryck? Akustiska ledtrådar, som grundtonsfrekvens, intensitet och duration, har tidigare kartlagts för att till viss del kunna förklara skillnaderna mellan olika emotionella uttryckssätt. Ironiska och sarkastiska yttranden har i tidigare studier visats ha högre grundtonsfrekvens, intensitet samt längre duration i jämförelse med andra emotionella uttryckssätt. I detta arbete har 20 deltagare fått bedöma olika emotionella uttryckssätt för 26 ljudfiler, från ett testmaterial skapad av Peder Palmér, Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande vid Linköpings universitet. Emotionerna som gestaltades var ironi, sarkasm, ilska, glädje och allvarlighet. Resultatet visade att var lättast att bedöma emotionen glad och att kvinnor var statistiskt signifikant bättre än män på att bedöma emotionen. Akustiska skillnader undersöktes i programmet Praat, de valda parametrarna som undersöktes grundades på tidigare studier. Lägre grundtonsfrekvens, intensitet samt längre duration karaktäriserar ironiska och sarkastiska ljudfiler utifrån vår analys. Detta korrelerar inte med flertalet tidigare studier, troligtvis beror det på att tidigare studier gjorts på andra språk än det svenska, däremot visar en tysk studie liknande resultat. Ytterligare ett akustiskt kännetecken som uppmärksammades i vår studie var att det näst sista ordet i ironiska och sarkastiska yttranden tycks vara förlängda. / Have you ever experienced doubt in whether a person is being ironic? It is hard to identify irony, especially when you don't know the context. Acoustic features, such as pitch, intensity and duration, have in previous studies been detected to explain differences between emotions. Irony and sarcasm have been found to have a higher pitch, intensity and longer duration than other emotions. In this study 20 people listened to 26 samples, from the test material made by Peder Palmér from the Institution of Behavioral science and Teaching in the University of  Linköping, and were asked to determine which emotion that was used in each sample. Irony, sarcasm, anger, happiness and seriousness were portrayed emotions in the audio files. The results showed that the emotion happiness was the easiest and women were better able to determine this emotion. Acoustic differences were analyzed in Praat, the acoustic parameters used were based on previous surveys. Lower pitch, intensity and a longer duration were found to be characteristic for irony and sarcasm in this research. The outcome does not correlate with several of previous studies, probably because previous studies are not made in Swedish but one survey in German shows similar results. Another acoustic feature that was found in our survey is that the penultimate word has longer duration in irony and sarcasm than in other expressions.

Uppsatsen behandlar Anne B. Ragdes roman Berlinerpopplarna (2007) och Alice Munros novell ”Kärlek, vänskap, hat” (2009). Båda verken är skrivna i modern tid av kvinnliga författare och innehåller en rad liknande stildrag, bland annat intern fokalisation inifrån flera olika karaktärer. Mitt syfte har varit att se vad som skiljer två verk med liknande drag och därigenom påvisa hur de stilgrepp och val författaren gör påverkar slutresultatet. För att finna svaret har jag använt komparation och jämfört varje aspekt av böckerna noggrant. Bland annat har jag studerat hur intern fokalisation används, vad som gjorts genom person- och miljöskildringar och hur de hemligheter som har stor vikt i respektive bok har hanterats. Mitt resultat visar att två till synes liknande texter kan skilja sig kraftigt då man ser närmare på dem. Författarna har genom sina val av stildrag och hur de används skapat helt skilda historier även på de ställen där de använder liknande metoder. Det visar sig bland annat genom att intern fokalisation i Berlinerpopplarna används för att få nära kontakt med flera karaktärer medan det i ”Kärlek, vänskap, hat” används för att se en karaktärs äventyr ur flera synvinklar och därmed skapa ironi.

I denna uppsats har jag undersökt vad ironi är och hur den uppstår i Hallonbåtsflyktingen, en roman utgiven på finska av Miika Nousiainen (2007) och översatt till svenska av Mårten Westö (2009). Jag har utgått från Linda Hutcheons och Katharina Barbes teorier om ironi i min analys. Jag har även undersökt varför mottagandet av boken varit skiftande mellan Finland och Sverige. Ironins primära syfte är att framföra kritik och dess sekundära syfte är att roa. Kritiken i Hallonbåtsflyktingen framförs genom smicker på ett passivt aggressivt sätt. Det finska jämförs med det svenska genom stereotypen som kanal. Ironi uppstår genom inkongruens, när något inte stämmer i sammanhanget. Dessutom använder författaren upprepningar, förstoringar och förminskningar som metoder för att skapa ironi. Författaren har en intention, eller ett syfte med att skriva boken, men tolkningen av ironi sker i det osagda hos läsaren. Faktorer som läsarens bakgrundserfarenhet, värderingar och normer påverkar tolkningen. Eftersom läsaren i Finland har en annan historisk och kulturell bakgrund jämfört med läsaren i Sverige har mottagandet av boken varierat. En del läsare, i båda länderna, finner humorn i den medan andra inte uppskattar den. Maktaspekten går som en röd tråd genom boken och ironi i sig är ett vapen i kampen mot obalanser i maktförhållanden. Den har förmågan att förändra. Hallonbåtsflyktingen belyser maktobalanser inom bland annat politik och religion, kolonialism och postkolonialism, ekonomi samt genusfrågan. / In my study I have examined what irony consists of and how it arises in Hallonbåtsflyktingen, a novel written in Finnish by Miika Nousiainen (2007) and translated into Swedish by Mårten Westö (2009). As a base for my analysis I have used Linda Hutcheon’s and Katharina Barbe’s theories on irony. In addition, I have examined why the reception of the book differed between Finland and Sweden. The prime purpose of irony is to deliver criticism and its secondary purpose is to entertain. Criticism in Hallonbåtsflyktingen is delivered by flattery in a passive aggressive way. The Swedish society is compared to the Finnish society through stereotypes. Irony happens when something does not fit in the context. It is considered incongruent. Methods like repetition, hyperboles and meiosis are used to create irony. The author does have an intention with the book, a reason to write. However, irony happens when the reader interprets text in the unsaid. The reader’s background and values influence the interpretation. Since the Finnish reader has a different history and background compared to the Swedish reader the book’s reception has varied, to a large extent, between the  countries. Some readers find it humorous whilst others do not appreciate the humour. Power issues are present throughout the book and irony in itself is a weapon in the fight against the issues. Irony has the ability to change power imbalances. In Hallonbåtsflyktingen power imbalances are implicitly criticised through irony in the areas of politics, religion, colonialism, postcolonialism, economics and gender imbalances.

Studien undersöker hur filmen Barbie, som är en feministisk produkt med ironiska inslag, gestaltar feminina respektive maskulina könsroller och på vilket sätt filmen upprätthåller alternativt motsätter sig stereotyper som finns för män och kvinnor. Med utgångspunkt i samhällets normer och föreställningar om kön, syftar studien till att undersöka filmens roll i upprätthållandet eller motsättningen av dessa normer. Filmens påstådda feministiska karaktär sätter krav på hur materialet reproducerar stereotypa könsroller. Filmen utspelar sig i de fiktiva världarna Barbie-land där kvinnorna besitter makten och Ken-land där männen bestämmer, samt i den verkliga världen. Filmen är utformad ur ett ironiskt perspektiv där de driver med de normer som existerar. Den metod som har tillämpats i studien för att uppnå syftet är en kvalitativ ansats med ett multimodalt kritiskt diskursperspektiv. Resultatet från studien visar att både kvinnliga och manliga karaktärer upprätthåller stereotypa yttre attribut men motsätter sig personlighetsrelaterade egenskaper som går utanför de stereotypa parametrarna. Samtidigt som materialet inkluderar en varierande uppsättning egenskaper för respektive kön kan det konstateras att de yttre attributen som representeras av karaktärerna upprätthåller könsstereotypiska ideal och en sexualiserad roll. Idealen som framställs i filmen blir synliga trots hur de ironiska verktygen skapar en förlöjligad roll för att ge effekt. De diskurser som har framkommit i analys- och resultatavsnittet har sitt ursprung i existerande könsnormer. Dessa mönster har kunnat belysas genom användningen av en metodologisk ram baserad på en multimodal kritisk diskursanalys.

I denna uppsats undersöker jag hur ett litterärt "jag" framställs i Arne Sands roman Väderkvarnarna (1962). Med utgångspunkt i Sands texter om ett gestaltskapande problem i den för Sand samtida "gestaltskapande" romanen tolkar jag Sands projekt i Väderkvarnarna som ett projekt där dess "gestaltskapande" tematiseras och problematiseras. Det är utifrån det gestaltskapande problemet som "jaget" i texten blir relevant. Om 60-talets roman har problem med att gestalta ett "jag" utifrån dess förändrade samhälle i efterkrigstidens följd, hur sker då jag-framställningen i en roman vars författare proklamerar detta problem? Samtidigt finns i Väderkvarnarna intertextuella kopplingar till vad jag i uppsatsen valt att kalla Kierkegaards ironiska jag-position. Med den Kierkegaardska ironin verkar ett fragmentariskt "jag" utan kontinuitet kunna skönjas, där "jaget" blir negativt fritt från verkligheten. Med den kierkegaardska ironin som teoretisk utgångspunkt och intertextuell vägvisare närmar jag mig i uppsatsen frågan om hur Väderkvarnarna framställer ett litterärt "jag", som genom problematiserandet av "gestalter" eventuellt  bereder väg för ett kommande litterärt "jag" i den svenska litteraturhistorien.

<p>En sudie i gonzojournalistiken, dess innebörd och vad den förmedlar. Studien beskriver och kopplar gonzojournalistiken till romantikens teori och kunskapssyn och är uppdelad i två huvuddelar vilka beskriver perspektivismen samt den romantika ironi som rymms inom gonzojournalistikens teknik.</p>