Bakgrund Antalet diagnostiserade cancerfall ökar i Sverige. Sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården, inte minst gällande kommunikation eftersom patienter med en sådan diagnos är mycket sårbara och påverkas existentiellt. Syftet var att undersöka hur patienter med cancer ser på kommunikationen med läkare. Ett bisyfte var att undersöka hur patienter med cancer ser på sin egen kommunikation med läkare. Metod Med en allmän, beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ ansats inkluderades tio originalartiklar efter utförd kvalitetsgranskning. Resultat Patienter uppskattar när läkare är tillgängliga och kommunicerar ärligt, engagerat och med empati, använder en lugn och reflekterande kommunikationsstil och visar hopp om att kunna behandla dem. De uppskattar även när läkare etablerar en god relation och ser patienten som person. De uppskattar inte när läkare använder sig av envägskommunikation med avsaknad empati eller förhindrar patientdeltagande. Inte heller när läkare är otydliga, ger för mycket information eller visar brist på tid. Patienter ser även hinder och möjligheter hos sig själva i kommunikationen med läkare. Patienter ser möjligheter till god kommunikation med läkare när de själva känner ansvar och behov att ta kontroll. Patienter hindras då de störs av sina egna känslor och tankar och har brist på specifik kunskap. Vissa patienter ser det som en möjlighet att få träffa en och samma läkare vid varje sjukhusbesök, medan andra ser det som ett hinder. Slutsats Läkare, men även övrig sjukvårdspersonal, kan dra nytta att veta vad patienter uppskattar och inte uppskattar i sin kommunikation med patienter och ger utrymme för utveckling inom området. / Background The number of diagnosed cancer cases is increasing in Sweden. The disease poses high demands on the healthcare, not least communication, because patients with such diagnoses are very vulnerable and affected existentially. The purpose was to investigate how patients with cancer look at communication with physicians. A second purpose was to investigate how patients with cancer look at their own communication with physicians. Method With a general, descriptive literature review with qualitative approach, ten original articles were included after quality review. Results Patients appreciate when physicians are available and communicate honestly, engaging and empathizing, using a calm and reflective communication style and showing hope to be able to treat them. They also appreciate when physicians establish a good relationship and sees the patient as a person. They do not appreciate when physicians use one-way communication with lack of empathy or prevent patient participation. Neither when physicians are unclear, give too much information or show lack of time. Furthermore, patients see opportunities for themselves to communicate well with physicians when they feel responsibility and the need to take control. Patients are obstructed when they are disturbed by their own feelings and thoughts and lack specific knowledge. Some patients see it as an opportunity to meet one and the same doctor at each hospital visit, while others see it as an obstacle. Conclusion Physicians, but also other healthcare professionals, can benefit from knowing what patientes appreciate and do not appreciate in their communication with patients and provide space for development in the area.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt fenomen. Det kan innefatta omsorgssvikt, ekonomiskt, fysiskt, psykiskt, eller sexuellt våld. Våld i nära relation utförs till 85% av en man mot en kvinna. Inom hälso- och sjukvård möter kvinnor bland annat sjuksköterskor och deras lyhördhet för kvinnors upplevelser kan vara avgörande för en främjad hälsa och lindrat lidande. En förtroendefull relation kan bidra till att kvinnor vågar berätta om sina upplevelser.  Syfte: Syftet var att studera kvinnors upplevelser av våld i nära relation. Metod: Arbetet har en deskriptiv design med induktiv kvalitativ ansats, och gjordes i form av en allmän litteraturstudie. Tio kvalitativa originalartiklar från litteraturdatabaserna PubMed och PsycInfo kvalitetsgranskades och analyserades för att få fram ett resultat som besvarade studiesyftet. Resultat: Som svar på syftet om kvinnors upplevelser av våld i nära relation, återfanns sex teman, gällande att känna sig isolerad och kontrollerad, känna rädsla och anpassa sitt beteende, känna uppgivenhet, känna ensamhet, känna hopp om en förändring samt att känna skuld och skam.   Slutsats: Majoriteten artiklar redovisade upplevelser av rädsla och isolering. Endast två artiklar redovisade kvinnors hopp om förändring. Resultatet antyder varierade upplevelser hos kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Kunskap om deras upplevelser är värdefullt att hälso- och sjukvårdspersonal tar del av. Kvinnors upplevelser av våld kan försvåra att berätta eller söka hjälp. Att ta del av kvinnors perspektiv kan bidra till att främja deras hälsa utifrån ett personcentrat förhållningsätt. / Background: Violence against women is a global phenomenon. It can include neglect, financial, physical, psychological, or sexual violence. Violence in a close relationship is 85% committed by a man against a woman. In health care, women meet nurses, among other things, and their sensitivity to women's experiences can be crucial for promoting health and alleviating suffering. A trusting relationship can help women dare to talk about their experiences. Aim: The aim was to study women's experiences of violence in close relationships. Method: The work has a descriptive design with an inductive qualitative approach and was done in the form of a general literature study. Ten qualitative original articles from the literature databases PubMed and PsycInfo were quality reviewed and analyzed to obtain a result that answered the study’s purpose. Results: In response to the purpose of women's experiences of violence in close relationships, six themes were found, regarding feeling isolated and controlled, feeling fear and adapting their behavior, feeling abandoned, feeling lonely, feeling hopeful for a change, and feeling guilty and shame. Conclusion: Most articles reported experiences of fear and isolation. Only two articles reported women's hopes for change. The results suggest varied experiences in women who have been exposed to violence in close relationships and made it difficult to tell or seek help. Knowledge of their experiences is valuable for health care professionals and taking part in women's perspectives can help promote their health based on a person-centered approach.