Definitionerna kring ledarskap är många och forskare har i årtionden ägnat sig åt att studera ledarskapet som sådan. Inom ledarskapet finns det därtill olika chefsnivåer, där den kanske mest framträdande är den verkställande direktören. Forskare har därför även under lång tid ägnat sig åt att studera VD rollen, då dess relevans gör den intressant att undersöka. Henry Mintzberg presenterade år 1973 chefsroller som beskrivs vara applicerbara på samtliga chefer oavsett bransch. Den stora frågan som återstår är om denna väletablerade teori är av samma relevans idag, 45 år senare. Denna studie syftar till att jämföra Henry Mintzbergs forskning om chefsrollen med empiriskt material för att skapa en ökad förståelse för chefsrollen idag. Studien baseras på en kvalitativ metod via semistrukturerade intervjuer med sex respondenter i VD position. Respondenterna är indelade in i två grupper utefter antal anställda för möjligheten att utläsa samband kopplat till organisatorisk storlek. Det empiriska materialet delas in i synen på ledarskap och utefter de tre kategorier som Henry Mintzberg presenterade i teorin. Det resultat som analysen bidrog med var att de interpersonella rollerna som berör mellanmänskliga kontakter hade störst relevans i chefsarbetet, där de andra kategorierna var mer oense. Slutligen rekommenderas en kompletterande roll om kunskap för att öka teorins trovärdighet 45 år efter genomförd studie.

Gemensamma operationer handlar om att integrera stridskrafter, samtidigt som försvarsgrenar innebär en uppdelning av stridskrafter i separata organisationer. Hur påverkar en försvarsmakts organisationsstruktur dess förmåga att genomföra gemensamma operationer? I uppsatsen studeras Försvarsmaktens omorganisation till försvarsgrensstaber i perioden 2018–2021 som ett fall av militär organiserad för gemensamma operationer. Henry Mintzbergs Structure in Fives och Aaron P. Jacksons The Four Aspects of Joint används för att kombinera ett organisationsteoretiskt och krigsvetenskapligt perspektiv. Organisationens struktur utläses ur offentliga dokument. Den teoretiska analysen visar att Försvarsmaktens förmåga att integrera stridskrafter i gemensamma operationer kan minska till följd av omorganisationen. Detta beror på en ökad divisionalisering (uppdelning i självständigare delar) respektive avveckling av gemensamma ledningsstrukturer. Som slutsats föreslår författaren att relationen mellan organisationsstruktur och gemensamma operationer kan beskrivas med hjälp av två sammanhängande modeller. Den ena beskriver stridskrafter med olika stark organisatorisk självständighet. Den andra ställer stridskraft som organisatoriskt indelningskriterium mot indelningar med integrerade stridskrafter. Styrkor och svagheter i val av struktur beskrivs utifrån hur väl olika interdependencies (ömsesidiga beroenden) hanteras. Författaren föreslår att gemensamma ledningsstrukturer är nödvändiga för att överkomma de inneboende motsättningar som finns i varje organisatorisk grundlösning. Efter analysen tydliggörs att den krigsvetenskapliga teorin påverkas av ett utgångsperspektiv som förutsätter existensen av självständiga försvarsgrenar. Organisationsteorins bidrag utgör enbreddning av detta perspektiv.