<p>Försvarsmakten har i dokumenten Försvarsmaktens Utvecklingsplan 2010-2019 uttryckt att förmåga tillgemensamma operationer, inom ramen för behovsanpassade och tillfälligt sammansatta stridsgrupper,skall utvecklas inom de närmaste åren. Detta finns även uttryckt i Verksamhetsuppdraget för 2009 därgemensamma operationer särskilt skall uppmärksammas på övningar inom ramen för den territoriellaintegriteten. I Verksamhetsuppdraget finns detta med som en punkt i den operative chefensprioriteringslista, detta torde innebära att antalet övningar, där förmågan till gemensamma operationersärskilt övas, borde vara ett par stycken. Så är dock inte fallet. De övningar som genomförs inommarinen i kustnära områden samordnas inte med markstridskrafterna alls, däremot samordnas merövningar med flygstridskrafterna. Trots att gemensamma operationer finns med som ett koncept för hurFörsvarsmakten skall kunna genomföra operationer och det till och med finns en egen doktrin för det,genomförs det så gott som inga övningar. Och det finns med som ett mål trots att det i mångt och mycketsaknas materiel för att öva gemensamma operationer på ett bra sätt, exempelvis kan nämnas detgränssnitt för kommunikation och länksystem för måldata som är helt olika mellan enheterna i de olikaarenorna. På förbandens nivå ses det mestadels som något för högre nivå att samordna sådana övningaroch operationer. Detta är med största sannolikhet sant. Det måste ges tydligare direktiv för hurgemensamma operationer skall övas och användas för att det skall få genomslag på lägre nivå.</p> / <p>The Swedish Armed Forces has in the document “Försvarsmaktens utvecklingsplan2010-2019” expressed that the capability to conduct joint operations, within the frameof temporary combat groups, is to be developed in the coming years.The same is also expressed in the document “Verksamhetsuppdrag 2009” where jointoperations are said to be especially considered in exercises within the frame ofterritorial integrity. This is one of the operative commander’s priorities, which shouldindicate that the number of exercises, where joint operations capability especially istrained, should be at least a few. That is not the case. The exercises that are conductedwithin the littoral area are not coordinated with the army at all, although someexercises are coordinated with the air force. Despite the fact that joint operations areaccepted as a concept of how the Swedish Armed Forces is supposed to performoperations there are as good as no exercises at all. There is even a special doctrine forjoint operations.A big problem with joint operations in the Swedish Armed Forces is that there is nocommon equipment to perform joint operations exercises in a good and effective way.For example there is no common interface for communication and linking of targetacquisition data between the units of different arenas.At the regiment/flottilla level joint operations exercises are mostly seen as somethingto be coordinated at a higher level. This is probably true and the conclusion is that ithas to be clearer how a joint operation is to be conducted at a lower level in order to beaccepted.</p>

Försvarsmakten har i dokumenten Försvarsmaktens Utvecklingsplan 2010-2019 uttryckt att förmåga tillgemensamma operationer, inom ramen för behovsanpassade och tillfälligt sammansatta stridsgrupper,skall utvecklas inom de närmaste åren. Detta finns även uttryckt i Verksamhetsuppdraget för 2009 därgemensamma operationer särskilt skall uppmärksammas på övningar inom ramen för den territoriellaintegriteten. I Verksamhetsuppdraget finns detta med som en punkt i den operative chefensprioriteringslista, detta torde innebära att antalet övningar, där förmågan till gemensamma operationersärskilt övas, borde vara ett par stycken. Så är dock inte fallet. De övningar som genomförs inommarinen i kustnära områden samordnas inte med markstridskrafterna alls, däremot samordnas merövningar med flygstridskrafterna. Trots att gemensamma operationer finns med som ett koncept för hurFörsvarsmakten skall kunna genomföra operationer och det till och med finns en egen doktrin för det,genomförs det så gott som inga övningar. Och det finns med som ett mål trots att det i mångt och mycketsaknas materiel för att öva gemensamma operationer på ett bra sätt, exempelvis kan nämnas detgränssnitt för kommunikation och länksystem för måldata som är helt olika mellan enheterna i de olikaarenorna. På förbandens nivå ses det mestadels som något för högre nivå att samordna sådana övningaroch operationer. Detta är med största sannolikhet sant. Det måste ges tydligare direktiv för hurgemensamma operationer skall övas och användas för att det skall få genomslag på lägre nivå. / The Swedish Armed Forces has in the document “Försvarsmaktens utvecklingsplan2010-2019” expressed that the capability to conduct joint operations, within the frameof temporary combat groups, is to be developed in the coming years.The same is also expressed in the document “Verksamhetsuppdrag 2009” where jointoperations are said to be especially considered in exercises within the frame ofterritorial integrity. This is one of the operative commander’s priorities, which shouldindicate that the number of exercises, where joint operations capability especially istrained, should be at least a few. That is not the case. The exercises that are conductedwithin the littoral area are not coordinated with the army at all, although someexercises are coordinated with the air force. Despite the fact that joint operations areaccepted as a concept of how the Swedish Armed Forces is supposed to performoperations there are as good as no exercises at all. There is even a special doctrine forjoint operations.A big problem with joint operations in the Swedish Armed Forces is that there is nocommon equipment to perform joint operations exercises in a good and effective way.For example there is no common interface for communication and linking of targetacquisition data between the units of different arenas.At the regiment/flottilla level joint operations exercises are mostly seen as somethingto be coordinated at a higher level. This is probably true and the conclusion is that ithas to be clearer how a joint operation is to be conducted at a lower level in order to beaccepted.

Interoperabilitet som förutsättning för gemensamma operationer.   En analys av, för svenska Försvarsmakten styrande och inriktande dokument, utifrån Michael Codners teorier om interoperabilitet. Sammanfattning: I Försvarsmaktens uppdrag från regering och riksdag står det att huvuduppgiften är att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar med grunden i förmåga till väpnad strid. Därutöver beskrivs att denna uppgift skall kunna lösas enskilt eller i samverkan med andra. Försvarsmaktens förband ska även ha förmåga att verka försvarsmaktsgemensamt. I samverkan med andra kan innebära någon form av gemensam operation. Gemensamma operationer ställer krav på interoperabilitet. I svensk Militärstrategisk doktrin står det att den ska harmonisera med internationella doktriner för att vara kompatibel med dessa. Om nu svensk definition av interoperabilitet hänför sig till internationella tolkningar av begreppet, på vilket sätt skapar de dokument som inriktar och styr Försvarsmakten, förutsättningar för interoperabilitet, mellan nationella enheter och med internationella samarbetspartners. Att analysera om dessa förutsättningar finns i styrande dokument är syftet med denna uppsats.   Interoperabilitet definieras av Försvarsmakten som en förmåga att fungera effektivt inom multinationellt samarbete. För analys av Försvarsmaktens styrande dokument skapas i uppsatsen ett analysschema som grundar sig på internationell forskning om interoperabilitet. Analysen kommer fram till att de flesta av interoperabilitetens dimensioner berörs av något dokument men också att det finns utvecklingspotential. Avslutande diskussionen redogör för ett antal förslag på utveckling av de styrande dokumenten för att dessa bättre ska skapa förutsättningar för interoperabilitet och gemensamma operationer.

Forskare är överens om att kombinerade vapen bidrar till framgång i krig. Det finns däremot en motsättning då många menar att teorin om kombinerade vapen främst är giltig på taktisk nivå och färre som menar att kombinerade vapen kan återfinnas på alla krigföringsnivåer. Teorin om kombinerade vapen är framtagen i en taktisk kontext av en tidigare amerikansk arméofficer, Robert Leonhard och består av tre principer, kompensationsprincipen, dilemma-principen och förskjutningsprincipen. Syftet med denna uppsats är att pröva validiteten i teorin om kombinerade vapen och hur den kan förklara framgång på operativ nivå. Detta görs genom att först operationalisera teorin för att bli mätbar på operativ nivå och sedan pröva den genom en fallstudie där två fall, Yom Kippur-kriget 1973 och Irakkriget 2003, studeras. Dessa två fall möjliggör en prövning av teorin både ur försvararens och anfallarens perspektiv vilket är intressant då teorin har en offensiv karaktär. Undersökningens resultat visar att teorin kan förklara framgång på operativ nivå genom att kombinerade vapen skapar en förskjutning av motståndaren så att denne måste flytta sig från sin starka position och blir därmed sårbar, vilket i sin tur leder till att motparten kan uppnå sina operativa mål.

I västvärlden är idag krigföring mer eller mindre att likställa med gemensamma operationer mellan olika försvarsgrenar. Den grundläggande tanken och vinningen med dessa gemensamma operationer är att skapa en handlingsfrihet för egna chefer samtidig som ett dilemma uppstår för motståndaren då denne tvingas hantera flera olika hot samtidigt. För att möjliggöra genomförandet av gemensamma operationer menar flera forskare att en väl utvecklad gemensamhet mellan de egna enheterna är ett måste, för att inte säga en avgörande faktor. Men hur är det då ställt med gemensamheten inom den svenska Försvarsmakten? Denna undersökning söker med hjälp av gemensamhetsmodellen The Four Aspects of Joint identifiera den inneboende graden av gemensamhet i Försvarsmakten idag. Syftet med undersökningen är vidare, genom att denna grad av gemensamhet identifieras, även tydliggöra och belysa fokusområden för hur denna idag existerande gemensamhet kan förbättras och ökas till förmån för kommande operationer. Resultatet av undersökningen påvisar att många och ofta omfattande förändringar skett inom Försvarsmakten de senaste 5-10 åren både gällande inriktning och organisation. De förändringar som genomförts kan ofta härledas till en vilja och strävan att öka den inneboende gemensamheten. Dock påvisas samtidigt att bakgrunden till dessa förändringar inte alltid varit denna strävan utan snarare kommit som en följd av någon annan mer övergripande förändring.

No description available.

<p>Modern krigföring genomförs till stor del i form av gemensamma operationer. Helikoptern är en relativt ny tillgång i modern krigföring men används i stor utsträckning för olika uppgifter. Helikopterns förmåga att flyga men ändå bibehålla en nära kontakt med markstyrkorna har gjort den unik, men det har även inneburit att den har varit svår att placera, luft eller mark, vilket i sin tur inneburit att teoriutvecklingen kring helikoptern gått långsamt. Uppsatsen skall beskriva ett tänkbart sätt att nyttja helikopterns förmågor i gemensamma operationer. Arbetet utförs i två steg där första steget görs för att generera en teori utifrån teorier om kombinerad bekämpning, gemensamma operationer och teorier om helikopterns förmågor. Därefter genomförs en fallstudie i syfte att undersöka i vilken utsträckning teorin kan anses vara prövbar i ett senare skede.</p> / <p>Modern warfare of today is to a large extent carried out as joint operations. The helicopter is a fairly new asset for modern warfare but is used frequently for different tasks. The helicopters ability to fly and yet remain in close contact with the ground forces makes it unique, but that is also one of the major reasons why it has been hard to lable the helicopter, air or ground, which in turn is why theory development regarding helicopters has been slow. This essay will attemp to describe a plausible way to use helikopters in joint operations. It will be done in two steps where the first step aims to generate a theory that derives from the theories behind combined arms warfare, joint operations and theories regarding the helicopter abilitys. The theory will be used in an exemplifying case study that aims to investigate to what extent the theory can be regarded as valid and subjected to a test.</p>

William S. Lind och Robert Leonhard har båda givit ut skrifter som behandlar begreppet manöverkrigföring. Försvarsmakten skall vid operationer använda sig av manövertänkandet som enligt doktrinen har sin grund i manöverkrigföring. Den svenska doktrinen avser att ta utgångspunkt i teorin men lämnar fåtalet referenser till detta i sin utformning. Uppsatsen syftar till att studera likheterna mellan William S Lind och Robert Leonhards teorier om manöverkrigföring, och det manövertänkande som finns i Doktrin för gemensamma operationer. Författaren har genom en kvalitativ textanalys tagit ut ett antal indikatorer från teorierna som sedan har analyserats i doktrinen för att finna liknelser dessa emellan. Resultatet visar att Lind och Leonhards teorier om manöverkrigföring i vissa avseenden kan liknas vid doktrinen, samt att fler liknelser till Linds teori har funnits i doktrinen. Dock är det överlag få liknelser som har påträffats. / William S. Lind and Robert Leonhard have both published papers that explain how they look on maneuver warfare. Swedish Armed Forces during operations make use of maneuver thinking that is based on maneuver warfare according to the doctrine. The Swedish doctrine refers to the basis of the theory, but provides few references to this in their design.The paper aims to study the similarities between William S. Lind and Robert Leonhard's theory of maneuver warfare, and the wordings which are in Doctrine for joint operations.The author has through a qualitative textual analysis made a number of indicators from the theories that have been analyzed in the doctrine to find similarities between them.The results show that Lind and Leonhard's theory of maneuver warfare are in some respects similar to the doctrine, and more similarities has been found in Lind's theory than in Leonhard's. But it is overall few similarities that have been found.

Modern krigföring genomförs till stor del i form av gemensamma operationer. Helikoptern är en relativt ny tillgång i modern krigföring men används i stor utsträckning för olika uppgifter. Helikopterns förmåga att flyga men ändå bibehålla en nära kontakt med markstyrkorna har gjort den unik, men det har även inneburit att den har varit svår att placera, luft eller mark, vilket i sin tur inneburit att teoriutvecklingen kring helikoptern gått långsamt. Uppsatsen skall beskriva ett tänkbart sätt att nyttja helikopterns förmågor i gemensamma operationer. Arbetet utförs i två steg där första steget görs för att generera en teori utifrån teorier om kombinerad bekämpning, gemensamma operationer och teorier om helikopterns förmågor. Därefter genomförs en fallstudie i syfte att undersöka i vilken utsträckning teorin kan anses vara prövbar i ett senare skede. / Modern warfare of today is to a large extent carried out as joint operations. The helicopter is a fairly new asset for modern warfare but is used frequently for different tasks. The helicopters ability to fly and yet remain in close contact with the ground forces makes it unique, but that is also one of the major reasons why it has been hard to lable the helicopter, air or ground, which in turn is why theory development regarding helicopters has been slow. This essay will attemp to describe a plausible way to use helikopters in joint operations. It will be done in two steps where the first step aims to generate a theory that derives from the theories behind combined arms warfare, joint operations and theories regarding the helicopter abilitys. The theory will be used in an exemplifying case study that aims to investigate to what extent the theory can be regarded as valid and subjected to a test.

Denna uppsats ger en förklaring av begreppet luftöverlägsenhet utifrån ett teoretiskt perspektiv baserat på svensk doktrin för luftoperationer samt teoretikerna Douhet, Slessor och Warden. Frågor som vad luftöverlägsenhet innebär och hur viktigt det är för utfallet av ett krig tas upp. Dessa frågor kopplas sedan mot Falklandskriget i en fallstudie för att undersöka om luftöverlägsenhet var en faktor i konflikten. Inledningsvis återfinns en innehållsanalys av litteratur om de olika teoretikernas luftmakts-teorier med fokus på begreppet luftöverlägsenhet. Denna analys utmynnar i några kriterier och strecksatser som blir relevanta för den fortsatta analysen. Sedan följer en innehållsanalys av relevant litteratur inom ramen för en fallstudie om Falklandskriget, uppdelat i fyra olika faser till vilka en komparativ analys görs. Slutligen anträffas en resultatdiskussion vilken knyter an till problemformulering och frågeställningar för att utröna resultatet av undersökningen samt huruvida uppsatsens syfte uppfyllts. I de olika faserna av Falklandskriget står det klart att Storbritannien relativt obehindrat kunnat genomföra sina operationer samtidigt som de förhindrat Argentina från att åsamka tillräcklig skada för att hindra dessa operationer. En slutsats dras att Storbritannien lyckades mycket tack vare sin luftöverlägsenhet, vilken samtliga arenor bidrog till att skapa i enlighet med Wardens teori.