Denna studies syfte är att undersöka hur konstruktionen av femininitet förändras i Disneys filmatiseringar av Aladdin producerade år 1992 och 2019. Utifrån detta syfte har frågeställningen formulerats till att identifiera likheter och skillnader mellan dessa två filmatiseringar gällande hur femininitet framställs hos den kvinnliga huvudkaraktären. Detta görs med ett intersektionellt perspektiv där Hirdman (1988) och Said (1978) används som teoretiska perspektiv. Undersökningen görs genom innehållsanalys och semiotisk analys som metod. Det huvudsakliga resultatet visar på både likheter och skillnader, där den betydande skillnaden är att den kvinnliga huvudkaraktären får en ökad jämställdhet. Likheter mellan filmerna är tydliga då kvinnan framställs utifrån det klassiska kvinnliga kroppsidealet. Slutsatsen blir att en förändring går att identifiera inom området genus då den kvinnliga huvudkaraktären tillskrivs nya egenskaper, som tidigare tillhört mannen. Trots detta, är beroendet av en man fortfarande tydligt. I versionen från 2019 finns fortfarande en tydlig separation mellan öst och väst, där öst framställs som avvikande och annorlunda i jämförelse med väst. / The purpose of this study is to analyze how the construction of femininity changes in Disney's filmizations of Aladdin produced in 1992 and 2019. Based on this purpose, the question has been formulated to identify similarities and differences between these two filmizations regarding how femininity is portrayed in the female main character. This is done with an intersectional perspective where Hirdman (1988) and Said (1978) are used as theoretical perspectives. The study is done through content analysis and semiotic analysis as a method. The main result shows both similarities and differences, where the significant difference is that the female main character is given increased gender equality. Similarities between the filmizations are visible when the female main character is portrayed with the classic female body ideal. The conclusion is that a change can be identified in the area of gender when the female main character is attributed to new traits, which previously belonged to the male. Despite this, the dependence of a man is still evident. In the 2019 version there is still a clear separation between east and west, where east is described as different compared to the west.

Den föreliggande studiens syfte var att undersöka förekomsten av en hegemonisk maskulinitet i manliga polisaspiranters beskrivningar av en inledande interaktion med polisens yrkeskultur, yrkesroll och rollförväntningar. Detta för att belysa hur polisrollen är baserad på traditionella föreställningar av maskulinitet samt för att eventuellt kunna identifiera möjliga förbättringsområden för den svenska polisen i dess arbete för inklusion och mångfald. Detta genomfördes med hjälp av fem semistrukturerade kvalitativa intervjuer med manliga polisaspiranter under deras femte termin på polishögskolan. Tidigare forskning har i dessa avseenden beskrivit förekomsten av maskulinitet inom polisen som problematiskt, där poliser som inte går i linje med maskulina ideal särbehandlas, eller utesluts. Resultaten påvisade att yrkeskulturen reproducerades genom att polisaspiranterna var angelägna om att låta deras yrkesroll formas enligt äldre yrkesnormativa definitioner av polisen. Vidare identifierades en polisiär jargong som syftade till att bilda en homosocialitet inom kåren på basis av informella strategier av insocialisering. Ytterligare resultat pekade på att det förekommer hierarkiseringen av maskulina attribut inom yrkesrollen, där en hegemonisk polisroll definierades enligt egenskaper av självsäkerhet, medvetenhet och fysisk förmåga. Enligt våra resultat ter sig således maskulinitet som en förutsättning för att lyckas som polis, där det bland annat redovisades för hur maskuliniteten underbygger den auktoritet som polisen besitter