Bakgrund: vår hjärna är plastisk och har en förmåga att anpassa sig efter den miljö vi lever i samt återställa skador och sjukdomar. Studier har visat att vår hjärna förblir plastisk under hela livet, men det finns faktorer som påverkar plasticiteten. Kroppen påverkas positivt av konditionsträning och även vår psykiska hälsa. Det är därför intressant att studera hur konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet. Syfte: studiens syfte var att undersöka hur konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet. Metod: en litteratursökning gjordes i databaserna Discovery, Cinahl och PubMed. Sökord och inklusions- samt exklusionskriterier användes för att få fram relevanta artiklar som kunde svara på studiens syfte. Nio vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av PEDroskalan. Resultat: i artiklarna framkom fyra resultat; att konditionsträning påverkar utsöndringen av BDNF vilket är en tillväxtfaktor som reglerar spridningen av nervceller i hjärnan, att konditionsträning ökar volymen av hippocampus som är viktig för att kunna skapa minnen, att det finns en oenighet kring frågan om intensiteten på konditionsträningen påverkar hjärnplasticiteten och att grå hjärnsubstans ökar. Kvaliteten på artiklarna varierade från att inte nå upp till betyget ”fair” till betyget ”excellent”. Slutsats: det är tydligt att konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet på flera olika sätt och vid olika intensitet. Alla bör därför uppmuntras till att konditionsträna på något sätt för att stärka eller bibehålla effekterna av hjärnans plasticitet.

Spanska är idag det mest lästa av de valbara språken i den svenska skolan, men liksom de andra moderna språken lider spanskaämnet av problem med avhopp och motivation. Eleverna uppfattar språken som svåra, och inte så användbara.  Syftet i uppsatsen är att analysera och tolka styrdokumenten som gäller spanska på gymnasiet och kommunala vuxenutbildningen, samt konkreta exempel från undervisningsämnet spanska, från en ny kontext. Neurovetenskap och neuropsykologi används idag inom många områden där man vill arbeta med motivation, beteendedesign och förändringsprocesser. En förståelse för hur hjärnan fungerar har på andra områden lett till metoder, som också skulle kunna användas i skolan.  Arbetet utgår från ett analytiskt perspektiv, för att genom en kvalitativ analys tolka ämnesplan, läroplan, exempel från läroböcker, samt konkreta svårigheter i spanska språket i en undervisningssituation. Genom att analysera dessa från en ny kontext av beteendevetenskap och neurovetenskap vill jag dels undersöka om moderna kunskaper om hjärnan finns avspeglade i styrdokumenten, och dels hur dessa kan användas inom spanska som undervisningsämne.  Resultaterna från undersökningen visar att det finns en potential att styrka styrdokumenten och tala mer om hur undervisningen skall ske, istället för bara om vad som skall undervisas. Tekniker från beteendevetenskap och neuropsykologi kan också användas inom lärandet av moderna språk och spanska. Det finns goda möjligheter att styrka undervisningsämnet spanska och moderna språk genom att tillföra dessa kunskaper och denna erfarenhet.