No description available.

En hyresgäst som hyr en bostadslägenhet har ett direkt besittningsskydd vilket innebär atthyresgästen som huvudregel har rätt att få hyresavtalet förlängt. För att hyresgästen i praktikenska ha en ekonomisk möjlighet att bo kvar i lägenheten, det reella besittningsskyddet,finns det en bestämmelse som anger att om tvist avseende hyran uppstår ska denna fastställastill skäligt belopp. Den 1 januari 2011 trädde två lagändringar vilka har en väsentlig betydelse för fastställandetav skälig hyra i kraft. I samband med lagändringarna förutsågs skälig hyra avseende mångalägenheter kunna bli väsentligt högre och hyresgästens reella besittningsskydd därav kunnaurholkas. I syfte att hindra detta infördes därför den 1 januari 2011 en skyddsregel i 12 kap.55 § 5st JB. Bestämmelsen ger hyresgästen en möjlighet att, i det fall skälig hyra bestäms tillett väsentligt högre belopp än den tidigare satta hyran, begära att hyran under en skälig tidska betalas med lägre belopp. Uppsatsen syftar till att analysera huruvida motivet med skyddsregeln i 12 kap. 55 § 5st kananses uppfyllt. För att kunna besvara detta redogörs för när skyddsregeln är tillämplig samtvilken möjlighet hyresgästen enligt lag har att motsätta sig hyreshöjningar i andra fall. Ett problem är att skyddsregeln inte är tillämplig i det fall skälig hyra bestäms till ett högrebelopp till följd av standardhöjande åtgärder, till vilka hyresgästen eller hyresnämnden gettsitt godkännande till. Praxis visar på att hyresgästen i praktiken många gånger inte har någonmöjlighet att motsätta sig att sådana åtgärder vidtas i samband med en större ombyggnation. Syftet med skyddsregeln kan därför i sin helhet inte anses vara uppfyllt. En lämplig åtgärdär enligt författaren att ge hyresgästen en möjlighet att själv komma med förslag till ombyggnation,vilka hyresnämnden ska godkänna om dessa är rimliga.

Lag (2012:978) om uthyrning av egen bostad (UEB) trädde ikraft den 1 februari 2013 och är tillämplig när en privatperson hyr ut sin bostad. Lagens förmånliga regler tillkom för att stimulera privatpersoner att hyra ut sin bostad som de för tillfället inte nyttjar. Reglerna är förmånliga för hyresvärden men desto mindre förmånliga för hyresgästen. Den sistnämnda får aldrig något besittningsskydd och kan när som helst under hyresförhållandet, utan saklig grund, sägas upp till det månadsskifte som inträffar närmast om tre månader. Hyresvärden tillåts även att säga upp tidsbestämda avtal i förtid trots att längre avtalstid överenskommits. Hyreslagen (12 kap JB) var tidigare uteslutande tillämplig på rättsområdet. Enligt lagens huvudregel krävs saklig grund för uppsägning men det finns undantag. Uppsatsen syftar till att analysera motiven till hyreslagens besittningsskydd och jämföra med motiven till avsaknad av sådant skydd enligt UEB samt rätten att säga upp tidsbestämda avtal i förtid. Förarbetena till UEB granskas kritiskt för att fastställa vilka skäl samt vilka undersökningar som ligger till grund för hyresvärdens uppsägningsrätt. Utredningarna som ligger till grund för UEB anses av författaren vara bristfälliga och det saknas underlag som visar att fler bostäder skulle hyras ut om reglerna blir förmånligare. Främst saknas undersökningar som visar att dispositionsrätten ses som ett hinder. En lagändring av sådan här karaktär bör omfattas av grundligare utredningar. Hyresvärdens rätt att utan saklig grund säga upp hyresgästen sätter denna i en osäker ställ-ning, särskilt rätten att säga upp tidsbestämda avtal i förtid. Hyresgästen har svårt att göra sina rättigheter gällande. Lämplig åtgärd är enligt författaren att saklig grund ska krävas för uppsägning vid längre hyresförhållande, som varat i två år eller mer. Hyresvärden bör inte heller få säga upp tidsbestämda avtal i förtid - avtal skall hållas. / The Act (2012:978) on renting of own property (UEB) came into force on 1 February 2013. The law applies where a private individual rents out his home. The beneficial rules of the act are created to encourage private individuals to rent out their homes as they currently do not use. The rules are beneficial to the landlord but less beneficial to the tenant. The latter should never have any security of tenure and may at any time during the tenancy, without objective reason, be terminated with three month notice. The landlord is even allowed to terminate fixed term contracts premature, although longer agreement period is agreed. Tenancy Act was previously exclusively applicable to the legal field. According to the principal rule objective reasons are required for termination but there are exceptions. The thesis aims to analyze the motives of the security of tenure according to the Tenancy Act and compare with the motives for the absence of such protection according to UEB and the right to terminate fixed term contracts prematurely. The preparatory work for UEB is critically examined to identify the reasons and what studies that underlies the landlord's right of termination. The investigations which form the basis for UEB is considered by the author to be inade-quate and there is no data showing that more housing units would be rented out if the rules becomes more beneficial. Mainly no studies show that the right of disposal is seen as an obstacle. A change in the law of such a character should be subject to more thorough investigation. Landlord's right, without objective reasons to terminate the tenant puts this in a precarious position, especially the right to terminate fixed contracts prematurely. It is difficult for the tenant to assert its rights. Action is according to the author that objective reasons shall be required for termination of longer rental relationship, which lasted for two years or more. The landlord should never have the right to terminate temporary contracts prematurely.

Ombildningar av hyresrätt till bostadsrätt har varit en företeelse på den svenska bostadsmarknaden sedan 70-talet. Förfarandet är komplext och upplevs svåröverskådligt vilket inte sällan medför problem för ombildningens parter. I uppsatsen behandlas olika problem som kan bli aktuella för dem som vill ombilda hyresrätter till bostadsrätter, och hur dessa problem kan hanteras. Ombildningsförfarandets olika moment redogörs även för i uppsatsen samt problem som kan uppstå vid dessa. Vidare redogörs i uppsatsen för övriga problem som kan uppkomma vid och i anslutning till en ombildning. Många av de problem som kan uppstå går ofta att lösa med hjälp av lagstiftning eller annat juridiskt källmaterial. Problemen som kan uppstå är av blandad art och kan ta sig uttryck i flera olika juridiska spörsmål, vilket kan göra det problematiskt för dem som vill ombilda. Den övergripande slutsatsen vad gäller ombildningsförfarandets process är att den är komplicerad, men det är inte lagstiftningen som är problematiskt. Problem synes däremot kunna uppstå till följd av att förfarandet består av många moment som kan vara svårbegripliga. Problem som kan uppstå har identifierats och problemen behandlas och redogörs för löpande. Svar lämnas även om hur problemen kan förebyggas eller hanteras när de väl uppstår.

Denna uppsats syftar till att undersöka förekomsten av triple-net avtal i praktiken samt hur väl hyreslagen  är tillämplig på triple-net avtal. Metoden för denna studie är av både en kvantitativ och en kvalitativ karaktär. Den kvantitativa undersökningen syftar till att kartlägga var triple-net avtal används i praktiken medan den kvalitativa intervjustudien, genom semistrukturerade intervjuer, syftar till att ge en djupare förståelse om triple-net i verksamheter.  En slutsatsen av studien är att då triple-net endast är benämningen,  är avtalsformen svårlokaliserad. Genom detta är det svårt att veta exakt hur vanligt förkommande formen är. Studien visar att triple-net är vanligast i logistik och lager segmentet samt vid sale and leaseback-affärer. Hyreslagen har tydligt visat sig inte vara skriven för triple-net avtal och är i den meningen ej tillämplig på avtalsformen. Aktörer på marknaden ser inga problem i den utsträckning parterna litar på varandra och hyresgästen inte åberopar tvingande lag. / This essay aims to investigate the existence of triple-net agreements on the market and how well the Swedish rental regulations is applicable to triple-net agreements. The method of this study is both of quantitative and qualitative nature. A quantitative survey aims to locate triple-net agreements while the qualitative case study, through interviews, aims to provide a deeper understanding of how triple-net works in the businesses. One conclusion of the study is that since triple-net is not defined by law, the contractual form has been showed difficult to locate. Because of this, it is difficult to know exactly how commonly triple-net is used on the market. However, the study has shown that triple-net agreements are most common in the logistics and storage industry segment as well as at sale and leaseback-agreements. The rental regulations have clearly been found not to be written for triple-net agreements and in that sense it is not applicable on this contractual form. Companies on the market do not see any problems to the extent that the parties trust each other and the tenant does not rely on compelling law.

Uppsatsen söker svar på hur NJA 2022 s. 1115 kan tänkas påverka de involverade parterna i typisk “företagsuthyrning”, samt hur Högsta domstolens tillämpning av 7  kap. 31§ JB förhåller sig till det så kallade blockhyresundantaget. Uppsatsen avgränsas till att endast beröra hyresupplägg som är snarlika det i ovan nämnda dom. En rättsdogmatisk utredning presenteras med avseende på blockhyresundantaget, “bulvanregeln”, samt HD:s dom i det aktuella målet. Utifrån denna så analyseras frågeställningarna genom en diskussion av domens innebörd i praktiken. Uppsatsen landar i att en delvis ny gällande rätt har fastställts och att denna har en rad praktiska implikationer för de involverade parterna, såväl som för användningen av blockhyresundantaget.

Hyresrätten är en viktig del för svensk ekonomi och sysselsättning. Boendeformen gör det enklare för personer att flytta mellan orter, utan att först behöva köpa en ny bostad och sälja sin gamla. För att se över möjligheterna att främja hyresrätten beslutade regeringen den 30 juli 2015 att tillsätta en särskild utredare med uppgift att bland annat analysera området ”ingripande mot misskött förvaltning av hyreshus, m.m” samt analysera vilka konsekvensersom upphävandet av förvärvslagen år 2010 har medfört. Utredningen fick namnet Hyresgästutredningen. Hyresgästutredningen har i sin utredning kommit till slutsatsen att det föreligger problem avseende ingripande mot misskött förvaltning av hyreshus, m.m. För att komma till rätta med de problem som föreligger är det viktigt att åtgärder vidtas och därför har utredningen framtagit ett antal förslag och överväganden. Utredningen har bland annat föreslagit att det krävs klarare bestämmelser avseende åtgärdsföreläggande i hyreslagen, att ingripandeformen förvaltningsåläggande i bostadsförvaltningslagen ska ersättas av förvaltningsföreläggande, att kommuner ska bli skyldiga att tillhandhålla en förteckning över godvilliga tvångsförvaltare, att när det sker ett ägarbyte under pågående tvångsförvaltning ska den ursprungliga ägaren ansvara över att betala förvaltarens arvode fram till dagen för ägarövergången, att det krävs tydligare bestämmelser avseende förvaltares utgifter samt att det krävs ytterligare insatser för att hitta godvilliga tvångsförvaltare. Vidare har utredningen konstaterat att det inte föreligger skäl för att införa en ny förvärvslag eller för att införa möjligheten till tvångsförsäljning av hyresfastigheter som står under särskild förvaltning. Hyresgästutredningens framtagna förslag är huvudsakligen bra, men förslagen behöver bearbetas ytterligare innan de eventuellt blir lagstadgade. Det hade således varit önskvärt att utredningen antingen hade haft längre tid på sig eller att utredningen hade uppdelats i två skilda utredningar. Utredningens förslag att inte införa en ny förvärvslag är ett adekvat förslag, men inom sin tid bör en ny förvärvslag införas. Det är positivt att utredningen vill klargöra att det inte krävs hinder eller men i nyttjanderätten vid åtgärdsföreläggande när hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet. Utredningens förslag att förvaltningsåläggande ersätts av förvaltningsföreläggande är ett bra förslag, men behöver utvecklas mer innan det införs i lagen. Att kommunen ska upprätta en förteckning över förvaltare är ett bra förslag, men det krävs ytterligare åtgärder för att få fler förvaltare. Om fastigheten övergår till ny ägare under pågående förvaltning bör de båda parterna vara solidariskt betalningsansvariga gentemot förvaltare. Det är ett bra förslag att förvaltare ska medges ersättning för nödvändiga utgifter ur fastighetens avkastning. Utredningen har dragit slutsatsen att alternativet tvångsförsäljning under pågående förvaltning inte bör införas, vilket är en positiv slutsats.