Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur och varför historiker har porträtterat Karl XI i historieböcker mellan perioden 1886–2019, samt hur Karl XI beskrivs i samband med scenarierna slaget vid Lund och reduktionen. Studien har en historiekulturell ansats och har utgått från en historiebrukstypologi. Denna studie har med hjälp av typologin undersökt hur historieskrivningen har sett ut under undersökningsperioden. Vidare består typologin utav följande fem historiebruk: nationalistiskt-ideologiskt historiebruk, demokratiskt-ideologiskt historiebruk, existentiellt historiebruk, vetenskapliga historiebruk och icke-bruk. Studien visar att Karl XI har beskrivits främst positivt runt sekelskiftet 1900 med inslag av ett nationalistiskt och existentiellt perspektiv. Omkring 1950-talet förändras porträtteringen och gestalten beskrevs mestadels i en negativ bemärkelse. Karl XI används inte längre utifrån ett nationalistiskt perspektiv. I stället flyttades fokuset till Karl XI:s omgivning och hur medborgarna i Sverige drabbades under hans regeringstid. Vidare runt 1950-talet framställdes Karl XI mer utifrån ett vetenskapligt perspektiv och historikerna är noga med att hänvisa sina källor. Från 1960-talet fram till 1990-talet kritiseras inte gestalten i lika stort omfång som under 1950-talet. Omkring denna period beskrevs Karl XI endast översiktligt i samband med vad som faktiskt skedde under hans regeringstid, då det är medborgarnas historia som står i fokus. Omkring början av 1990-talet har intresset för den svenska stormaktstiden återkommit och fokus flyttas återigen till Karl XI. Gestalten beskrevs utifrån en rojalistisk beskrivning och nya tolkningar kring vem gestalten var återges, något som går emot den kritik som han fick under1950-talet. Från 1990-talet och fram till 2019 redogörs Karl XI utifrån en mer positiv bemärkelse än tidigare och han både hyllas och kritiseras för sina insatser. Under denna period går det även att se ett existentiellt behov, men inte utifrån samma nationalistiska syfte som historikerna runt sekelskiftet 1900 har haft. Under perioden 2001–2019 beskrevs Karl XI snarlik den historieskrivning som förekom runt 1990-talet. Historikerna beskrev Karl XI mer ingående och med nya tolkningar som går emot den tidigare historieskrivningen och det är främst en positiv redogörelse som återges kring Karl XI, men inte utifrån samma rojalistiska historieskrivning som förekom tidigare.

The genocide in Srebrenica is described as "UN's darkest hour" and is the largest genocide in modern time after the Holocaust. 2020 marks the 25th year anniversary since the genocide took place in Srebrenica.  The purpose of this study is to answer how history teachers present genocide in their teaching and how teachers discuss the genocide in Srebrenica. This study is based on a qualitative method through data collection that is obtained from interviews with five different teachers who work in Swedish schools. The study's theoretical frame of reference is based on historical awareness, use of history and non-use of history to promote understanding of teaching choices and teaching methods. This study presents that the teachers use students' emotions through discussions and movies when depicting genocide. The Holocaust is presented as the premiss of the teaching regarding genocide. The genocide in Srebrenica is only mentioned or exemplified in connection with, and in relation to, other genocides such as the Holocaust. The teachers confirm that there is a lack of time, uncertainty, and knowledge regarding the genocide in Srebrenica. The consequence of this is that a large part of the society neither relates to nor barely knows about this genocide. Europe's and the UN's biggest stain becomes hidden, and the victims do not get the attention and justice they deserve. When ignorance exists in relation to the genocide in Srebrenica, we will not be able to reach the message that is often associated with The Holocaust - Never again.