In Italy in 1528 the famous author Baldassare Castiglione published the book Il Cortegiano. In words Castiglione portraits the ideal courtiers and provides a lot of advice on how to achieve the ultimate courtier manner. For example he introduces and explains the words sprezzatura and grazia. His advice spread from Italy and influenced the courts around Europe.  My purpose with this study has been two folded. Firstly, I have analysed Castigliones Il Cortegiano in order to examine his vision of virtues and ideals. Castiglione’s advice on the perfect courtier is several and the book is quite extensive. In order to make his advice clear I have arranged these under five headings: noble birth, ideals of a gentleman, beautiful character, warlike virtues and book learning. Furthermore, I have analysed four portraits of Swedish rulers. The portraits are as follows: Johan Baptista van Uther’s portrait of Johan III produced in 1582, Matthaeus Merian’s picture of Gustav II Adolf from 1632, David Beck’s portrait of queen Kristina produced in 1650 and finally David Klöcker Ehrenstrahl’s portrait of the riding Karl XI from 1682. Finally, I have applied Castiglione’s advice on the portraits in order to study how well they conform.   The study has shown that many of the ideal and virtues emphasized by Castiglione are similar to many of those highlighted in the portraits. The idea of a beautiful soul in a controlled body seems to run like a thread through the selected portraits as well as in Castiglione’s advice on how to be an ideal courtier. In conclusion, many of the ideals stressed by Castiglione in sixteenth century Italy also inspired Swedish sovereigns. His advice also seems to have survived in the seventeenth century, if nonetheless in other forms.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur och varför historiker har porträtterat Karl XI i historieböcker mellan perioden 1886–2019, samt hur Karl XI beskrivs i samband med scenarierna slaget vid Lund och reduktionen. Studien har en historiekulturell ansats och har utgått från en historiebrukstypologi. Denna studie har med hjälp av typologin undersökt hur historieskrivningen har sett ut under undersökningsperioden. Vidare består typologin utav följande fem historiebruk: nationalistiskt-ideologiskt historiebruk, demokratiskt-ideologiskt historiebruk, existentiellt historiebruk, vetenskapliga historiebruk och icke-bruk. Studien visar att Karl XI har beskrivits främst positivt runt sekelskiftet 1900 med inslag av ett nationalistiskt och existentiellt perspektiv. Omkring 1950-talet förändras porträtteringen och gestalten beskrevs mestadels i en negativ bemärkelse. Karl XI används inte längre utifrån ett nationalistiskt perspektiv. I stället flyttades fokuset till Karl XI:s omgivning och hur medborgarna i Sverige drabbades under hans regeringstid. Vidare runt 1950-talet framställdes Karl XI mer utifrån ett vetenskapligt perspektiv och historikerna är noga med att hänvisa sina källor. Från 1960-talet fram till 1990-talet kritiseras inte gestalten i lika stort omfång som under 1950-talet. Omkring denna period beskrevs Karl XI endast översiktligt i samband med vad som faktiskt skedde under hans regeringstid, då det är medborgarnas historia som står i fokus. Omkring början av 1990-talet har intresset för den svenska stormaktstiden återkommit och fokus flyttas återigen till Karl XI. Gestalten beskrevs utifrån en rojalistisk beskrivning och nya tolkningar kring vem gestalten var återges, något som går emot den kritik som han fick under1950-talet. Från 1990-talet och fram till 2019 redogörs Karl XI utifrån en mer positiv bemärkelse än tidigare och han både hyllas och kritiseras för sina insatser. Under denna period går det även att se ett existentiellt behov, men inte utifrån samma nationalistiska syfte som historikerna runt sekelskiftet 1900 har haft. Under perioden 2001–2019 beskrevs Karl XI snarlik den historieskrivning som förekom runt 1990-talet. Historikerna beskrev Karl XI mer ingående och med nya tolkningar som går emot den tidigare historieskrivningen och det är främst en positiv redogörelse som återges kring Karl XI, men inte utifrån samma rojalistiska historieskrivning som förekom tidigare.

Starting around 1500 a period of state formation changed the European map. The scattered medieval principalities were replaced with more centralised and better organised states with permanent armies. Sweden was quite successful in competing with these states and experienced a period of expansion. The means for warfare were drawn, to a large extent, from the peasantry, which meant that a great number of Swedes were sent to the front line and were never to return. This thesis investigates the dissemination of information, war propaganda and mobilisation in Sweden, 1655–1680. This period is interesting since it includes both offensive wars (under the reign of Karl X Gustav), a period of peace (under the regency) and defensive warfare(under Karl XI). A basic assumption has been that information is an important power resource. In the study both the dissemination and the content of the propaganda are examined. The most important sources have been the minutes and correspondence of the kings, the regency and the council of the realm, along with the sources from the diet and the provincial meetings. In particular, the prayer days and thanksgiving days, in both manuscript and printed sources, have been studied. To investigate the actual dissemination of information, the sources in the regional archives of the counties of Uppsala and Kopparberg and the archives of several episcopates have been examined. There existed developed media for the dissemination of information, namely, “the system of information”. Information was disseminated from the pulpits, at the diet and provincial meetings, by county governors and bailiffs, and by printed texts. In this thesis it is shown that the rulers were anxious to explain and justify the wars to the people and that they deliberately used the dissemination of information as a power tool. To keep the people in a good mood was vital for the war effort. War propaganda was spread both in times of war and peace, and its main messages remained the same during Sweden’s Age of Greatness. The main message of the long-term propaganda was that the wars were a divine punishment: it was because of the sinful people that wars broke out. According to the propaganda, the world was populated with evil enemies that were striving to destroy Sweden. The best protection against the enemies (next to God) was a good regent. It was also stated that, in the event of war, it was the duty of the subjects to contribute. The direct propaganda was conducted in four different phases. The first phase was about explaining the outbreak of war, the second phase was about mobilisation, the third phase was about disseminating information in order to uphold the morals and the fourth and last phase was about explaining the peace. The messages of the long-term propaganda had their equivalents in the direct propaganda. These arguments, however, were not always sufficient. The state representatives also highlighted the great perils threatening the country and used a patriotic rhetoric. The war propaganda depoliticised the wars, and made it possible to mobilise great resources from the population in times of war. The frequently used picture of threatening wars contributed to the legitimacy not only of a permanent army and offensive warfare, but also of the power of the king and the social order at large.

This essay presents a comparative study of the Swedish articles of war of year 1621 and 1683 which aims to, through analysis, assess the extent of the development in Swedish army legislature during the 17th century and to derive the likely underlying causes for this development. The study is in large comprised by a detailed comparison of the two collections of articles of war in order to determine the practical changes to the legislature that occurred between the years that they came into force. / Denna uppsats presenterar en komparativ studie av de svenska krigsartiklarna av år 1621 och 1683 och ämnar att genom analys avgöra vad som förändrades inom svensk krigslagstiftning under 1600-talet samt att härleda denna utveckling till de förhållanden som kan förmodas ha framkallat denna. Studien utgörs till stor del av en detaljjämförelse av de två uppsättningarna krigsartiklar för att avgöra de praktiska förändringar i lagstiftningen som tagit plats emellan de år de trädde i kraft.

<p>Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna.</p><p>Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681.</p><p>En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning.</p><p>Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat.</p><p>Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74.</p><p>När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar.</p><p>Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv.</p><p>Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.</p>

Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna. Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681. En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning. Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat. Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74. När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar. Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv. Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.

No description available.