Thesis (doctoral)--Uppsala Universitet, 1913.

Thesis (Ph. D.)--Ankara Üniversitesi. / Includes bibliographical references (p. 305-310).

The Maiden Association in Asker was founded in 1865 20 kilometers southwest of Örebro in the county of Närke. A group of unmarried women closely connected to the Asker Baptist congregation met for prayer, bible reading and conversations with early democratic overtones. They gathered in a time of change in a variety of areas, both social as well as church-related. The surviving material from these women – in the form of protocols, membership registers, etc. – provides an insight into their reflexive process. The local Maiden Association in Asker becomes a window, a vantage point into something that would otherwise be hard to access: in other words, the situation and thinking of "ordinary" women. The overall aim of this study has been to contribute to the understanding of how continuity and changes during the latter part of the 19th century, mainly in the realm of church history, could influence the thinking and life ideals of nonconformist Christian women. Based on my meeting with the source material, two central questions have been formulated: 1. How did the Maiden Association in Asker, during the time period 1865–1903 and in its context, formulate and shape the identities as Christian, woman and young? 2. Why were they formulated and shaped in this way? The method selected may be described as church historical and hermeneutic, with an inductive approach. The source material is derived from two distinct periods in the life of the association, 1865–1880 and 1888–1903, which has given the opportunity to identify changes over time. Two theoretical perspectives have been established – one based on identity and one based on intersectionality. The investigation shows the clear influence of the holiness movements at the local level in the shape of the Holiness Union and the Örebro Mission Association. But the study also shows that the lives and thinking of women were not only characterized by change, but also by continuity. The church historical changes that the nonconformist religious women in Asker took part in were not a clean-cut break with previous lutheran traditions and conventions. / Jungfruföreningen i Asker startade 1865 två mil sydväst om Örebro i Närke. En grupp ogifta kvinnor i nära relation till Askers baptistförsamling möttes för bön, bibelläsning och samtal med tidigdemokratiska förtecken. De hade en egen vald styrelse bestående av uteslutande kvinnor. I föreningen gällde allas rätt att rösta och göra sin röst hörd i samtalen långt innan kvinnlig rösträtt genomfördes i Sverige. I sammankomsterna formulerade de själva frågor, vilka de resonerade kring och sedan nedtecknade de sina slutsatser i samtalsprotokoll. Den lokala Jungfruföreningen i Asker blir ett fönster, ett titthål in i historien. Föreningens kvarlämnade spår i form av protokoll m.m. ger en möjlighet att se in i en svunnen tid och in i en grupp frikyrkligt präglade kvinnors tänkande och livsideal. Dessa ”vanliga” unga kristna kvinnor, de flesta och för de flesta okända, konstruerade sina identiteter som kristen, kvinna och ung i en tid av samhälleliga och inte minst kyrkohistoriska förändringar. Studiens frågeställningar fokuserar på hur dessa identiteter formulerades och gestaltades och varför det skedde på detta sätt, under perioden 1865–1903.

<p>Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna.</p><p>Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681.</p><p>En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning.</p><p>Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat.</p><p>Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74.</p><p>När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar.</p><p>Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv.</p><p>Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.</p>

Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna. Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681. En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning. Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat. Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74. När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar. Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv. Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.