<p>Denna uppsats försöker beskriva Johan Magnus Wickelius (1817-1867) livsförståelse. Eller hans teologiska typ. I det arbetet har jag använt Benkt-Erik Benktsons typologiska metod, inom vilken man arbetar med schematiserade typer som Wickelius är jämförd med och placerade inom (eller inte) under arbetes gång. Denna typologiska metod är inte en klassificering där individen, som undersöks, är placerad i ett fack för alltid. Individen är istället placerad i ett landskap där de schematiserade typerna är som kullar emellan (eller på) vilka individen sedan placeras. Materialet som använts för att placera Wickelius i detta landskap är en 211 sidor lång text som Wickelius skrev från 1859 till 1865, och på framsidan av denna text så skrev han att den inte fick säljas eller lånas ut. Denna karaktär hos texten fick mig att använda Schleiermachers och Diltheys hermeneutiska teorier; detta för att få ett perspektiv på texten enligt vilket de viktiga aspekterna att studera i Wickelius text var individualiteten, singulariteten och att levandegöra detta, av Wickelius skrivna, brev. Målet för tolkningen var att tolka texten först lika bra som, men sen bättre än författaren. Som ett sätt att strukturera materialet delade jag sedan in de texter jag trodde hade något att tillföra typologiseringsarbetet, i tre kategorier. Dessa var: religion, livet och döden. För att få någon att gå i dialog med, så använde jag Karl Barths skrivande om den absolute mannen, som beskriver som upplysningsmannen som en person som gav sig själv rättigheten att mäta allt utifrån honom själv. Ett tronupphöjande av människan som påverkade tidens kristna teologi. Barth menade att tidens teologi förmänskligades, och att de fanns fyra områden där detta märktes tydligt. Dessa var: (1) Staten, och dess kyrka, (2) Borgerlighetens moral, (3) Vetenskapens och Filosofin, (4) Individens inre liv. Dessa fyra områden används sedan för att analysera de tre olika sorterna av text som utvanns ur Wickelius textsamling, för att beskriva hans teologiska typ. Wickelius följer ungefär den absolute mannens väg såsom Barth beskriver den och blir till slut en ganska typisk upplysningskristen, men han har också klara drag av ortodoxi och krossar även gränsen några gånger till naturlig religion. Detta gör hans teologi och den hermeneutiska situation texten beskriver, komplex.</p> / <p>This essay tries to describe J.M. Wickelius (1817-1867) worldwiew, or his theological type. To do so I’ve used Benkt-Erik Benktsons typological method, which works with schematized types that Wickelius are compared to and placed under (or not) during the essay. This typological method is not a pidgeonholing where the individual, who is examined, is placed in a pidgeonhole forever. The individual is instead placed in a landscape where the schematized types are like hills inbetween which the individual is placed. The material used to place Wickelius in this landscape is a 211 pages long text that Wickelius wrote from 1859 to 1865, and on the frontpage of this text he wrote that it was not for sale och for lending out. The shape of the text then lead me to use the hermeneutic theories of Schleiermacher and Dilthey, to get a pespective to the text according to which the important things to study in the text was Wickelius individuality, his singularity and to bring this letter from him alive. The goal of the interrigation was to “understand the text first as well as, and then better than its author” As a way of structuring the material I divided the texts that I reckoned to have something to add in my typological work, into three categories. They were: religion, life and death. To have someone to go into dialogue with, I used Karl Barths writings about the absolute man, which is a description of the enlightenment man as a person who gave himself the right to measure everything according to himself. An enthronement of man, that influenced the christian theology of the time. Barth meant that the theology of the time were humanised, and that there were four areas that was influenced by this humanisation. Those were:The State, The Morality of the Bourgeouisie, The Academic and Philosophical transformation of Christanisty and The Inward, Individual matter. Those four areas are then used to analyze the three different kind of texts from Wickelius to describe his theological type. Wickelius approxamitly follows the absolute mans track from Barth and ends up as a rather typical enlightenment theologian, but has also some clear signs from ortodoxy and also crosses the border to natural religion. This makes his theology and the hermeneutic situation that the text describes, complex .</p>

Denna uppsats försöker beskriva Johan Magnus Wickelius (1817-1867) livsförståelse. Eller hans teologiska typ. I det arbetet har jag använt Benkt-Erik Benktsons typologiska metod, inom vilken man arbetar med schematiserade typer som Wickelius är jämförd med och placerade inom (eller inte) under arbetes gång. Denna typologiska metod är inte en klassificering där individen, som undersöks, är placerad i ett fack för alltid. Individen är istället placerad i ett landskap där de schematiserade typerna är som kullar emellan (eller på) vilka individen sedan placeras. Materialet som använts för att placera Wickelius i detta landskap är en 211 sidor lång text som Wickelius skrev från 1859 till 1865, och på framsidan av denna text så skrev han att den inte fick säljas eller lånas ut. Denna karaktär hos texten fick mig att använda Schleiermachers och Diltheys hermeneutiska teorier; detta för att få ett perspektiv på texten enligt vilket de viktiga aspekterna att studera i Wickelius text var individualiteten, singulariteten och att levandegöra detta, av Wickelius skrivna, brev. Målet för tolkningen var att tolka texten först lika bra som, men sen bättre än författaren. Som ett sätt att strukturera materialet delade jag sedan in de texter jag trodde hade något att tillföra typologiseringsarbetet, i tre kategorier. Dessa var: religion, livet och döden. För att få någon att gå i dialog med, så använde jag Karl Barths skrivande om den absolute mannen, som beskriver som upplysningsmannen som en person som gav sig själv rättigheten att mäta allt utifrån honom själv. Ett tronupphöjande av människan som påverkade tidens kristna teologi. Barth menade att tidens teologi förmänskligades, och att de fanns fyra områden där detta märktes tydligt. Dessa var: (1) Staten, och dess kyrka, (2) Borgerlighetens moral, (3) Vetenskapens och Filosofin, (4) Individens inre liv. Dessa fyra områden används sedan för att analysera de tre olika sorterna av text som utvanns ur Wickelius textsamling, för att beskriva hans teologiska typ. Wickelius följer ungefär den absolute mannens väg såsom Barth beskriver den och blir till slut en ganska typisk upplysningskristen, men han har också klara drag av ortodoxi och krossar även gränsen några gånger till naturlig religion. Detta gör hans teologi och den hermeneutiska situation texten beskriver, komplex. / This essay tries to describe J.M. Wickelius (1817-1867) worldwiew, or his theological type. To do so I’ve used Benkt-Erik Benktsons typological method, which works with schematized types that Wickelius are compared to and placed under (or not) during the essay. This typological method is not a pidgeonholing where the individual, who is examined, is placed in a pidgeonhole forever. The individual is instead placed in a landscape where the schematized types are like hills inbetween which the individual is placed. The material used to place Wickelius in this landscape is a 211 pages long text that Wickelius wrote from 1859 to 1865, and on the frontpage of this text he wrote that it was not for sale och for lending out. The shape of the text then lead me to use the hermeneutic theories of Schleiermacher and Dilthey, to get a pespective to the text according to which the important things to study in the text was Wickelius individuality, his singularity and to bring this letter from him alive. The goal of the interrigation was to “understand the text first as well as, and then better than its author” As a way of structuring the material I divided the texts that I reckoned to have something to add in my typological work, into three categories. They were: religion, life and death. To have someone to go into dialogue with, I used Karl Barths writings about the absolute man, which is a description of the enlightenment man as a person who gave himself the right to measure everything according to himself. An enthronement of man, that influenced the christian theology of the time. Barth meant that the theology of the time were humanised, and that there were four areas that was influenced by this humanisation. Those were:The State, The Morality of the Bourgeouisie, The Academic and Philosophical transformation of Christanisty and The Inward, Individual matter. Those four areas are then used to analyze the three different kind of texts from Wickelius to describe his theological type. Wickelius approxamitly follows the absolute mans track from Barth and ends up as a rather typical enlightenment theologian, but has also some clear signs from ortodoxy and also crosses the border to natural religion. This makes his theology and the hermeneutic situation that the text describes, complex .

Orientador: Eduardo Junqueira Guimarães / Tese (doutorado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Estudos da Linguagem / Made available in DSpace on 2018-08-11T01:34:24Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Bernardo-Santos_WiltonJames_D.pdf: 31529016 bytes, checksum: d9fc7780f38a0dfe9e542abf021344a6 (MD5) Previous issue date: 2008 / Résumé: Le travail s'inscrit près du projet Histoire des Idées Linguistiques au Brésil spécifiquement en focalisant des processus d'institutionnalisation. Depuis la fondation des premières universités nous années de 1930, publications et des republications de spécialistes et non- spécialistes sont étudiées avec la préoccupation tournée pour la textualization du jeu politique-énonciatif dans le débat sur «LA QUESTION de LA LANGUE AU BRÉSIL ». En ayant dans opération un faisceau de points spécifiques de réflexions théoriques régi par une conception matérialiste de la langue où il pèse sa dimension historique par la manière des études de la signification, énonciation et discours (Guimarães, 1995), c'est fondamental de penser les oeuvres mange partie de l'instrumentation documentaire éscriture par la procédure de gramatizacion (Auroux, 1992) du Portugais au Brésil. L'analyse considère l'effet de la « paperasse » comme extériorité constitutive du symbolique (Rancière, 1994) ; la dispersion de différents textes je mange des rainures constitutives d'oeuvres dans des versions diviseurres de l'ordre territorial hiérarchique propre de la « disposition formelle des pratiques scientifiques». Il considère le poids significatif ils que occupent dans l'appartiens global de matérialité, soient « centraux » ou « périphériques », textes de « bord » ou « bords » de texte. Son sens n'est pas ce qui apporte conjonctif, mais le c'est place de la disjonction historique par effet de l'existence de la syntaxe, de la division du sujet (Pêcheux, 1997), (Henry, 1992). Et si cette manière de penser le texte est général, quand la question pour où les sens glissent est ce de la «langue nationale», toujours décisive dans la textualization de politique (Orlandi, 2001), ce qui bientôt s'avoisinent sont des sens propres de l'écriture, effet de la raison graphique (Auroux, 1998). Et cela si de dans une dimension où l'appareil formel, dans la relation avec le « savoir disponible » des études, n'atteint pas : c'est la historique dans le sens fort. Dans la tension de cette convergence, se constitue un spatialité énonciative propre de l'histoire de la linguistique au Brésil. L'effort de recherche est concentré alors sur la compréhension de « points critiques » de la relation inéchapperment contradictoire délinéée dans le fait de la matérialité de la langue, dans l'événement énonciatif (Guimarães, 2002), qui constitue un «domaine interdiscoursif signifiant » propre de la « question de la langue ». De la manière de décrire et analyser cette tension, venait l'ouverture pour une formulation plus forte: dans la textualization de la question de la langue nationale, le sujet historiqueénonciatif est constitué par des effets de sens de l'écriture. L'intervention de l'écriture / Resumo: O trabalho se inscreve junto ao projeto História das Idéias Lingüísticas no Brasil especificamente focalizando processos de institucionalização. Do entorno de fundação das primeiras universidades nos anos de 1930, publicações e republicações de especialistas e não-especialistas são estudadas com a preocupação em centrar olhar à textualização do jogo político-enunciativo no debate sobre ¿A QUESTÃO DA LÍNGUA NO BRASIL¿. Tendo em operação um feixe de pontos específicos de reflexões teóricas regido por uma concepção materialista da linguagem em que pesa sua dimensão histórica pela via dos estudos da significação, enunciação e discurso (Guimarães, 1995), é fundamental pensar as obras como parte da instrumentação documental escriturada pelo processo de gramatização (Auroux, 1992) do português no Brasil. A análise considera o efeito da ¿papelada¿ como exterioridade constitutiva do simbólico (Rancière, 1994); a dispersão de diferentes textos como encaixes constituintes de obras em versões clivantes da ordem territorial hierárquica própria da ¿disposição formal das práticas científicas¿. Considera o peso significante que ocupam no âmbito global das materialidades, sejam ¿centrais¿ ou ¿periféricos¿, textos de ¿borda¿ ou ¿bordas¿ de texto. Seu sentido não é o que traz de conjuntivo, mas o é lugar da disjunção histórica por efeito da existência da sintaxe, da divisão do sujeito (Pêcheux, 1997), (Henry, 1992). E se esse modo de pensar o texto é geral, quando a questão para onde os sentidos deslizam é a da ¿língua nacional¿, sempre decisiva na textualização do político (Orlandi, 2001), o que logo se avizinham são sentidos próprios da escrita, efeito da razão gráfica (Auroux, 1998). E isso se dá em uma dimensão em que o aparelho formal, na relação com o ¿saber disponível¿ dos estudos, não alcança: é o histórico no sentido forte. Na tensão dessa imbricatura, constitui-se uma espacialidade enunciativa própria da história da lingüística no Brasil. O esforço de pesquisa é concentrado então na compreensão de ¿pontos críticos¿ da relação inescapavelmente contraditória delineada no fato da materialidade da linguagem, no acontecimento enunciativo (Guimarães, 2002), que constitui um ¿domínio interdiscursivo significante¿ próprio da ¿questão da língua¿. Do modo de descrever e analisar essa tensão, veio a abertura para uma formulação mais forte: na textualização da questão da língua nacional, o sujeito histórico-enunciativo é constituído por efeitos de sentido da escrita. A intervenção da escrita / Doutorado / Historia das Ideias Linguisticas / Doutor em Linguística