När den svenska klimatdebatten intensifierades under 2000-talets första decennium tilldelades allmänheten en särskild roll. I den mediala och politiska debatten verkade lösningen på miljöproblemen intimt förknippad med individers livsstilar. I den här avhandlingen betraktas det synsättet som del av en pågående individualisering av miljöansvar. Med en poststrukturalistisk feministisk utgångspunkt hanteras det individualiserade miljöansvaret som en specifik diskurs. Diskursen beskriver individer som de centrala aktörerna som ska motverka miljöproblemen. Hur individer förhåller sig till rimligheten i en sådan ansvarsfördelning eller förstår innebörden av ett sådant ansvar är emellertid oklart. Syftet med avhandlingen är att utforska hur individer begripliggör och förhandlar diskursen om individuellt miljöansvar i gruppsamtal. För att förstå hur individer kan positionera sig i relation till diskursen analyseras tolv fokusgruppsamtal med personer som befinner sig i olika livssituationer och har olika erfarenheter av miljöfrågor och resande. Samtalsdeltagarnas förhandlingar av diskursens innebörd och relevans analyseras. Avhandlingen undersöker vilka andra diskurser som stödjer, konkurrerar med eller utgör motdiskurser till den individualiserade miljödiskursen. Därmed framgår hur individer kan införliva eller göra motstånd mot miljödiskursens verklighetsbeskrivning. I avhandlingen undersöks även vilka subjektspositioner som görs problematiska respektive oproblematiska i relation till ett individualiserat miljöansvar. Det bidrar med insikt om hur diskurser knutna till genus och klass kan positionera individer som i olika grad eller på olika sätt ansvariga för sin miljöpåverkan. Analysen visar hur individuellt miljöansvar förknippas med resursstarka och oberoende individer, individer som kan tänka sig att agera utan stöd från vare sig omgivningen eller stödjande samhällsstrukturer. Samtalsdeltagare i studien beskriver det individualiserade miljöansvaret som alltifrån moraliskt viktigt och positivt till orimligt och orealistiskt. Konkurrens mellan individer följer i diskursens spår. Både personer som tar på sig stort ansvar och de som inte förmår eller vill leva upp till idealet om att förändra sin livsstil pekas ut som problematiska. Samtidigt hamnar andra potentiella ansvarstagare och politiska arenor ofta i skymundan. Därtill riktar vissa samtalsdeltagare misstro mot samhällets förmåga att överhuvudtaget hantera miljöproblem, vilket tolkas som en aspekt av det individualiserade miljöansvarets dominans. / Over the last decade, the behaviors and lifestyles of the Swedish public have been depicted as having important environmental effects by both politicians and the media in Sweden. In this thesis, this is regarded as part of an ongoing tendency to individualize environmental responsibilities. Using a feminist poststructuralist point of departure, this individualized environmental responsibility is understood as a particular discourse that frames individuals as essential actors in handling environmental problems. How individuals position themselves in relation to the reasonableness and meaning of these responsibilities, however, is still an open question. The aim is to explore how individuals make scnse of and negotiate the discourse of individual environmental responsibility in group discussions. Twelve focus group conversations involving people in various life situations and with various expericnces of environmental issues and travelling are analyzed. The analysis investigates how the focus group participants position themselves in relation to the discoursc and, thus, negotiate its meaning and relevance. The analysis seeks to understand what other discourses support, compete with, or challenge the discourse of individual environmental responsibility in order to illuminate how individuals can incorporate or resist this particular discursive description of the world. The thesis also investigates what subject positions are made troubled or untroubled by the focus group participants, which reveals how gender and dass discourses position individuals as in various ways or to various degrees responsible for their individual impact on the environment. The analysis suggests that the discourse of individual environmental responsibility privileges independent, self-governing individuals, that is, people who assume responsibility without demanding either societal or social support. Some focus group participants depict individual environmental responsibility as morally significant and beneficial, while others depict it as unrealistic and unacceptable. The discourse seems to engender competition between individuals. Both people acting as highly environmentally responsible and people acting as unable or unwilling to take environmental responsibility are framed as troubled individuals in the conversations. Concurrently, other potential environmentally responsible actors and political scenes are often neglected. The discourse of individual environmental responsibility dominates; for some focus group participants, this discourse leads toa lack of faith in societal ability to handle environmental problems.