Introduktion Ingefäran är en växt som sägs ha många farmakologiska egenskaper såsomantioxidant, antiemetiskt och antiinflammatoriskt. Den har sedan länge användsinom matlagning och finns också inom flertalet olika växtbaserade läkemedel och detär dess rhizom som används inom dessa områden. Ingefäran innehåller en mängdeteriska oljor som främst bidrar till den speciella doften och även oljeharts som gerdess stickande och värmande smakupplevelse. Det är främst oljehartsen som gerupphov till de farmakologiska egenskaperna och det är därmed dessa som undersöksinom olika studier. De största grupperna är fenolerna såsom gingeroler, shogaoleroch paradoler. För att utvinna dessa komponenter så är det vanligt att först torkaingefäran och valet av torkningsprocess kan ge olika utbyte av dessa komponenter.Några toxikologiska egenskaper har inte setts hos ingefäran men på grund av dessantihypertensiva egenskap och blodförtunnande effekt så bör personer som intarolika läkemedel inom dessa områden avstå från en konsumtion av ingefära.En inflammation är ett förlopp som innefattar många mediatorer runt om i kroppenvilket gör att antiinflammatoriska medel har flera möjliga vägar att rikta sig till för attge effekt. Ingefärans antiinflammatoriska effekt kommer från dess fenoler och visarsig utöva flera hämmande effekter inom inflammationsprocessen. Syfte Att undersöka vad som är känt om ingefärans antiinflammatoriskaverkningsmekanism och vilka substanser som verkar vara de huvudsakligenansvariga komponenterna Metod Sökningar via databaserna SciFinder och Web of Science har lett till sju styckenoriginalartiklar som ligger till grund för denna litteraturstudie. Resultat och Diskussion Resultaten visar att ingefäran har många antiinflammatoriska egenskaper och verkarpå flera inflammatoriska mediatorer. Dess komponenter ses bland annat hämmacyklooxygens-2 (COX-2) vilket kan liknas med de antiinflammatoriska läkemedlensom finns att erhålla idag (NSAID). Resultaten visar även att vissa av komponenternahämmar NFκB (Nuclear Factor κB) aktiveringen som vidare aktiverar frisättningenav många cytokiner och andra mediatorer vid en inflammation och ligger med andraord mycket tidigt i inflammationsprocessen. Studier har även observerat attingefäran har en hämmande effekt på T lymfocyternas spridning och på några avinterleukinerna vilket kan göra den intressant inom vissa autoimmuna sjukdomar. Iallmänhet ses en dosberoende effekt men även att den hämmande effekten blirkraftigare vid en längre sidokedja, specifikt hos gingerolerna. Slutsats Många av ingefärans komponenter har antiinflammatoriska effekter via olikaverkningsmekanismer och de som sticker ut lite extra är shogaolerna. Att de har visaten hämmande effekt på just NFκB gör dem till mycket intressanta då ett hämmandeav NFκB aktiveringen ger ett hämmande av vidare syntes av mediatorer. Mångastudier görs för att undersöka ingefärans antiinflammatoriska effekt men tyvärrutförs få på människa vilket är något som bör övervägas att utföra för att se omstudierna in vitro kan utövas i sin helhet hos människa.

Ginger belongs to the family of Zingiberaceae and has been utilized by mankind since ancient times to cure the common cold, headaches, nausea and stomach ache. Scientific studies have shown that ginger possess anti-microbial, anti-inflammatory, antipyretic, antioxidative, hypoglycemic, hepatoprotective and diuretic characteristics. Newly conducted studies have indicated that ginger also has antidiabetic effects. Ginger contains several substances and two of these are the enolic compounds gingerol and shogaol which may contribute to gingers antidiabetic effect. Diabetes type 2 is a condition where the pancreas can´t produce a sufficient amount of insulin, mainly due to insulin resistance. Increased blood glucose levels can eventually damage both large and small blood vessels which increases the risk of developing atherosclerosis. When the small blood vessels are damaged it can affect the blood supply to the eyes, kidneys and various parts of the nervous system. This could lead to reduced vision, kidney failure and decreased blood circulation. Firsthand treatment for type 2 diabetes is lifestyle changes which include dietary changes, increased exercise/activity and weight loss. When this isn’t enough oral medication, that stimulate the pancreas insulin production and increases the tissues sensitivity to insulin, is given. The purpose of this report is to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? This is a literature study where Pubmed and Google Scholar were used to search for scientific studies about gingers effect on patients with diabetes type 2. The result showed that ginger has a hypoglycemic effect in patients with type 2 diabetes. This effect seems to be dependent on dosage. Ginger seems to affect insulin resistance and insulin sensitivity in a positive way. The result also shows that ginger affect blood lipids, this result varied in the different studies, but conclusively it showed that it could decrease triglycerides and low density lipoprotein. It can occur a mild chronic inflammation in patients with type 2 diabetes. Ginger is known to be anti-inflammatory which can be considered an antidiabetic effect. The result in this study shows that some inflammatory markers decrease in patients with diabetes type 2. Despite different results all the studies in this report show that ginger has several antidiabetic effects. Ginger seems to have a positive effect on blood glucose levels, insulin resistance, blood lipids and inflammation. So to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? Yes, ginger seems to contribute to a antidiabetic effect and would be an good addition to the regular treatment of a patient with diabetes type 2.

Dysmenorré är ett av de vanligaste gynekologiska tillstånden bland unga kvinnor med en prevalens kring 67%- 90% världen över. Tillståndet är uppdelat i primär- och sekundär dysmenorré och definieras som smärtsamma muskelkramper från nedre buken i kombination med bland annat illamående och diarré som uppkommer under menstruationen. Vid primär dysmenorré anses smärtan grunda sig i överproduktion av prostaglandiner i livmodern varpå det medför kontraktion i kärl och muskulatur. För behandling av dysmenorré avses smärtlindring genom inhibering av prostaglandinsyntesen det primära syftet vilket åstadkoms med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Många kvinnor avstår från behandling med NSAID på grund av medförda biverkningar, kulturella anledningar eller utebliven effekt, som uppskattas till en fjärdedel av fallen. Detta har väckt intresse för icke syntetiska behandlingar som både är effektiva och har minimala biverkningar, såsom det växtbaserade läkemedlet ingefära. Syftet med arbetet är att värdera om ingefära är lika effektivt som NSAID avseende smärtlindring, hos kvinnor med primär dysmenorré. Denna litteraturstudie är baserad på fem randomiserade kontrollerade studier där två utav dem jämför NSAID med ingefära på primär dysmenorré, för bedömning om deras effektivitet i förhållande till varandra; två artiklar som jämför ingefära med placebo vid primär dysmenorré, för en säkerställning på ingefäras verkan; och en artikel som jämför NSAID med placebo på primär dysmenorré för styrkande av befintlig effekt. Studierna erhölls via databasen PubMed. Sammanställningen av resultaten påvisar att ingefära är effektivt som smärtlindring vid behandling av primär dysmenorré. I studierna som jämförde ingefära med placebo indikerade båda en signifikant skillnad avseende den smärtlindrande effekten (p<0.05). Däremot konstaterades ingen signifikant skillnad på smärtreduktionen mellan NSAID och ingefära (p>0.05). Det sammantagna resultatet av denna litteraturstudien är att ingefära är lika effektivt som NSAID vid primär dysmenorré avseende smärtlindring. Även fast ingefäras verkan har indikerats, krävs fler utförda högkvalificerade studier med höga deltagarantal för att säkerställa effekten av ingefära vid primär dysmenorré. Det kan även vara av intresse att analysera de specifika koncentrationerna av de verksamma komponenterna i ingefära, utvidga jämförelsen av ingefäras effekt med flera olika NSAID samt andra växtbaserade läkemedel och metoder som påvisat smärtlindring vid primär dysmenorré. / Dysmenorrhea is one of the most common gynecological condition reported by women with an estimated prevalence of 67% to 90% around the world. The condition is divided into primary and secondary dysmenorrhea and is defined as painful menstrual cramping in the abdominal region in combination with nausea, vomiting, insomnia, fatigue and diarrhea. The cause of the pain in primary dysmenorrhea is believed to result from an excessive increase in prostaglandin synthesis in the endometrium during the ovulatory cycle, which further causes vasoconstriction of the blood vessels in the uterine and increased uterine muscle contractions. The decrease of blood supply will result in ischemia and therefore induce pain. The treatments for dysmenorrhea include prostaglandin synthesis inhibitors such as Non -Steroidal Anti -Inflammatory Drugs (NSAID). NSAIDs are used as the first line therapy for pain relief of primary dysmenorrhea. In addition, one fourth of the patients don’t experience an effect of the drugs and some women don’t prefer the usage because of the lack of benefit, the adverse side effects or due to cultural reasons thus left with alternative treatments. Alternative non-synthetic treatments, such as herbal drugs, with effectiveness and low toxicity have been of high interest. Ginger, which is a herbal compound, have been reported to have beneficial effects on primary dysmenorrhea by inhibiting the prostaglandin synthesis and subsequent decrease of the pain. The aim of this study was to compare the effectiveness of ginger with NSAID on pain management in primary dysmenorrhea. This study is a literature review where five randomized controlled trials has been evaluated and analyzed. Two of them compared the pain management between NSAID and ginger in primary dysmenorrhea, two studies compared the pain management between placebo and ginger in primary dysmenorrhea and one study compared the pain management between NSAID and placebo in primary dysmenorrhea. All the studies where collected from the database PubMed. Overall the result showed that ginger influences pain relief in primary dysmenorrhea. In the two studies that evaluated gingers effect with placebo, both of them indicated a statistically significant difference in pain reduction (p<0.05). The treatment with ginger resulted in a pain reduction around 61% in the first study respectively around 34% in the second. In the studies which compared NSAID with ginger, the highest reduction NSAID could achieve was 56.5% whereas ginger achieved 60.1%. However, there were no statistically significant reduction in pain between them (p>0.05). The conclusion is that ginger as well as NSAID are effective in relieving pain in women with primary dysmenorrhea. Although the effect of ginger has been observed, further studies are necessary to establish gingers efficacy for the treatment of primary dysmenorrhea. Furthermore, it’s suggested that in the future extend the studies of ginger by comparing with multiple NSAID, other herbal compounds and methods used for primary dysmenorrhea with larger number of patients.