Background: Prediabetes is caused by relative insulin deficiency and insulin resistance in the body tissue which leads to abnormal blood glucose levels. Prediabetes can over time lead to type 2 diabetes mellitus. To prevent the onset of type 2 diabetes and its complications, it is important to identify early elevated blood glucose levels and thereby prediabetes. Objective: To describe nurses' knowledge and experience regarding the management of patients with prediabetes. Methods: Qualitative descriptive design with individual interviews. Three nurses, three community health nurses and three diabetes nurses were interviewed. Results: The result can be understood from the nurses' experiences of encountering patients with prediabetes. An overarching theme in the analysis was that the nurses are working or aspiring to work preventively. The meeting and the work nurses perform can be understood by the nurse identifying people with prediabetes, the degree of personal support nurses provide patients with prediabetes and adequate care actions performed by prediabetes. Conclusion: Care programs at healthcare units can help identify patients with prediabetes so they can give apropriate care to patients with prediabetes. The nurse giving the patient information about prediabetes can be the basis of the patient proceeding with preventive measures to improve their condition. The nurse has knowledge of prediabetes and prevention is crucial for the patient's subsequent self-care. / Bakgrund: Prediabetes orsakas av relativ insulinbrist och insulinresistens i kroppens vävnad vilket leder till onormala blodglukosnivåer. Prediabetes kan över tid leda till typ 2 diabetes mellitus. För att förebygga insjuknande av typ 2 diabetes och dess komplikationer är det viktigt att tidigt upptäcka förhöjda blodglukosvärden och därmed prediabetes. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors kunskaper och erfarenhet gällande handläggning av och möten med patienter med prediabetes. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med individuella intervjuer. Tre sjuksköterskor, tre distriktssköterskor och tre diabetessjuksköterskor intervjuades. Resultat: Resultatet kan förstås utifrån sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta patienter med prediabetes. Ett övergripande tema i analysen var att sjuksköterskorna arbetade eller strävade efter att arbeta preventivt. Mötet och det arbete sjuksköterskorna utförde kan förstås genom hur sjuksköterskan identifierar personer med prediabetes, vilken grad av personligt stöd sjuksköterskan gav patienter med prediabetes samt adekvata vårdåtgärder som utfördes vid prediabetes. Slutsats: Vårdprogram vid vårdenheter kan göra att patienter med prediabetes i större grad identifieras och får rätt vård för sitt tillstånd. Den information sjuksköterskan ger patienten om prediabetes kan vara grunden i hur patienten går vidare med förebyggande åtgärder för att förbättra sitt tillstånd. Den kunskap sjuksköterskan har om prediabetes och förebyggande åtgärder är därför avgörande för patientens senare egenvård.

No description available.

Syfte Syftet med studien var att hos äldre undersöka en rad olika fysiologiska parametrar före och efter en 8-veckors styrketräningsperiod med relativt tung styrketräning vid tre tillfällen per vecka för att ta reda på om denna metod fungerar hälsofrämjande. Frågeställningarna i arbetet gällde inverkan av relativt tung styrketräning på diverse styrketester samt på ett glukostoleranstest. Metod 20 testpersoner (TP), i åldern 66 – 79, slumpades in i en träningsgrupp (n = 11) och en kontrollgrupp (n = 9). Av dessa var 11 kvinnor och 9 män. Vid urvalet togs hänsyn till ett par medicinska tillstånd, däribland fick ingen TP ha uttalad diabetes typ-2, men även fysisk aktivitetsnivå som ej fick vara alltför högt samt möjlighet att delta. Båda grupper utförde förtest vid två tillfällen samt ett eftertest som alla innefattade olika styrketester av uthållighetskaraktär för rygg-, buk-, ben-, arm- och skuldermuskulatur samt några korta funktionella styrketest. Därutöver genomfördes ett oralt glukostoleranstest (OGTT) vid ett förtest och ett eftertest. Träningsgruppen fick genomgå en ledarledd styrketräningsperiod på 8 veckor med en intensitet på 80 procent av 1 RM, dosering 3 set á 12 repetitioner samt frekvens 3 gånger i veckan, följt av eftertest. Samtliga test och träning skedde i Gymnastik och idrottshögskolans lokaler. Resultat Samtliga styrketester av uthållighetskaraktär samt ett kort funktionellt styrketest (Femuppresningar från stol) visade på signifikanta förbättringar för Träningsgruppen efter att träningsperioden avslutats. Vid OGTT sågs en positiv trend, även om den inte var signifikant, för Träningsgruppen. För Kontrollgruppen sågs försämringar i samtliga test förutom vid två enskilda testparametrar som ej var signifikanta. Slutsatser Relativt tung styrketräning för äldre ger påtagliga styrkeökningar samt visar en positiv trend när det kommer till förbättringar av kroppens förmåga att ta hand om blodglukos. I arbetet jämförs här framtagna resultat med de från tidigare studier som ett klargörande till att denna metod fungerar hälsofrämjande. För samhället i stort samt för den enskilda individens hälsa finns här många fördelar med att lyfta fram vikten av styrketräning som en fungerande metod för att stärka det redan friska.

Typ 2 diabetes är en kronisk sjukdom som inte bara är en folksjukdom i Sverige utan även ett globalt problem. Den drabbar främst äldre personer och andra riskfaktorer är bl a övervikt, bukfetma som i många fall orsakats av felaktig kost och brist på fysisk aktivitet. Dessa faktorer påverkar även utveckling av sjukdomen vad gäller kroniska komplikationer som orsakas av skador på både stora och små blodkärl. Syftet med denna litteraturstudie var att studera effekten av kost och fysisk aktivitet på personer med typ 2 diabetes och därmed påverkan på framtida kroniska komplikationer. Metoden var en systematisk litteraturstudie bestående av 15 vetenskapliga artiklar baserade på kvantitativ forskning. Flera studier visade att en hälsosam kost och regelbunden fysisk aktivitet kan förhindra komplikationer genom att ge positiv effekt på exempelvis insulinkänslighet, blodtryck, HbA1c, bukfetma och övervikt som i sin tur är riskfaktorer för kroniska komplikationer. / Type 2 diabetes is a chronic national disease in Sweden but also a global problem. It mainly affects the elderly, those that are overweight and/or have significant abdominal fatness. In many cases, the aforementioned, are caused by physical inactivity and lack of a healthy diet. These factors also affect the progress of the disease when it comes to chronic complications that are caused by injuries in both large and small blood vessels. The aim of this study is to examine the effect of physical activity and diet on type 2 diabetes patients and the affectability on chronic complications. The method used was a systematic literature review consisting of 15 scientific articles based on quantitative studies. Several studies showed that a healthy diet and physical activity can prevent complications by adding a positive effect on insulin sensitivity, blood pressure, HbA1c, abdominal fatness and body weight.

Bakgrund En mer stillasittande livsstil med ett högre kaloriintag ökar riskerna för övervikt och andra metabola sjukdomar. För att förebygga och behandla dessa sjukdomar behöver vi bland annat förstå hur hungerkänslor regleras hos människan. Hur stor inverkan blodglukosnivåer har på hungerregleringen är dock omdiskuterat. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka hur hungerkänslor och blodglukosnivåer förändras efter en måltid, jämfört med fasta. Kan den upplevda hungern påverkas genom periodisk fas-ta? Hur påverkar en invand måltidsrytm hungern? Hur påverkas hunger och blodglukos i för-väntan på en måltid? Metod Tolv friska testpersoner (7 män, 5 kvinnor) där sju stycken var vana vid periodisk fasta och fem inte var det, randomiserades in i två grupper där ena gruppen (Pi) fick äta en 600 kcal pizza medan den andra gruppen fick fasta (F). Blodglukosvärden och hungeruppskattningar registrerades var 30:e minut, förutom första värdet som registrerades 15 minuter innan pizzor-na serverades. Testpersonerna visste inte vilken grupp de skulle hamna i förrän 10 minuter innan pizzorna serverades. Resultat Fem timmar efter måltiden kunde ingen signifikant skillnad i blodglukossänkning observeras mellan grupperna. Hungern skiljde sig inte heller signifikant mellan grupperna. Endast Pi ökade dock signifikant i hunger (P = 0,05) jämfört med sina startvärden. Fastevana bidrog inte till en förbättrad hungerkontroll. Beskedet om vilken grupp testpersonerna skulle hamna i resulterade i att blodglukosnivåerna skiljde sig signifikant mellan grupperna (P = 0,05) när pizzorna serverades. Då sänktes blodglukosnivåerna hos Pi samtidigt som de höjdes hos F. Fyra av fem testpersoner i F och en testperson i Pi blev tydligt hungrigare vid tidpunkter då de vanligtvis brukade äta på. Slutsats Samband mellan absoluta blodglukosnivåer och hunger kunde inte hittas. Stark hunger kunde uppstå fastän dietär energi sannolikt fortfarande absorberades i tarmarna.Våra resultat indikerade därför att akut energitillgänglighet utgör en relativt liten del i den totala hungersignaleringen. En invand måltidsrytm såg ut att påverka hungern mer än vad måltiden i den här studien gjorde. Större fokus vid hungerreglering bör därför ligga på en re-gelbunden måltidsrytm. / Background The increasingly sedentary lifestyle of our society combined with a constantly rising caloric intake has elevated the risk of developing obesity and other metabolic diseases. There is a need to understand the underlying mechanisms of hunger regulation to effectively prevent and treat these diseases. The magnitude of which an active regulation of blood glucose has an influence on hunger regulation is rather controversial. Objective The objective of this study was to investigate how the changes in hunger and blood glucose levels may differ after a mixed meal compared to the fasting state. Research questions include: Does intermittent fasting reduce general hunger? How does an entrenched meal-pattern affect hunger? How does hunger and blood glucose change in anticipation of a meal? Method Twelve healthy subjects (7 men, 5 women), of which seven subjects regularly practiced intermittent fasting and the remaining five did not, were randomized into two groups, one group was eating pizza (Pi), and the other group was fasting (F). Blood glucose levels and hunger ratings were collected every 30 minutes, with exception of initial values that were collected 15 minutes prior to the serving of the pizzas. The subjects were unaware of which group they would be designated to until 10 minutes prior to the serving of the pizzas. Results Decline in blood glucose did not significantly differ between groups during the 5 hour window following the meal ingestion. Hunger ratings differed significantly between individuals but not between groups. However, only Pi had significantly elevated hunger ratings in the end of the test period compared to their initial ratings. In anticipation of the meal a significant change in blood glucose was observed between the groups (P = 0.05), where values dropped for Pi and rose for F. Four out of five subjects in F and one subject in Pi were considerably hungrier during time periods they reported as habitual eating occasion. Conclusion Correlations between absolute blood glucose levels and hunger could not be found. An equal rise in hunger appear regardless if subjects were fed or fasting, meaning significant hunger can appear although dietary energy still is absorbed into the blood stream. Thus our results indicate that the acute availability of dietary energy is only a relatively small part of the total hunger signaling process. A disrupted meal pattern seemed to affect hunger feelings more than the ingestion of the served meal. Thus we conclude that more research should focus on meal-pattern regulation to enable better hunger control.

Ginger belongs to the family of Zingiberaceae and has been utilized by mankind since ancient times to cure the common cold, headaches, nausea and stomach ache. Scientific studies have shown that ginger possess anti-microbial, anti-inflammatory, antipyretic, antioxidative, hypoglycemic, hepatoprotective and diuretic characteristics. Newly conducted studies have indicated that ginger also has antidiabetic effects. Ginger contains several substances and two of these are the enolic compounds gingerol and shogaol which may contribute to gingers antidiabetic effect. Diabetes type 2 is a condition where the pancreas can´t produce a sufficient amount of insulin, mainly due to insulin resistance. Increased blood glucose levels can eventually damage both large and small blood vessels which increases the risk of developing atherosclerosis. When the small blood vessels are damaged it can affect the blood supply to the eyes, kidneys and various parts of the nervous system. This could lead to reduced vision, kidney failure and decreased blood circulation. Firsthand treatment for type 2 diabetes is lifestyle changes which include dietary changes, increased exercise/activity and weight loss. When this isn’t enough oral medication, that stimulate the pancreas insulin production and increases the tissues sensitivity to insulin, is given. The purpose of this report is to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? This is a literature study where Pubmed and Google Scholar were used to search for scientific studies about gingers effect on patients with diabetes type 2. The result showed that ginger has a hypoglycemic effect in patients with type 2 diabetes. This effect seems to be dependent on dosage. Ginger seems to affect insulin resistance and insulin sensitivity in a positive way. The result also shows that ginger affect blood lipids, this result varied in the different studies, but conclusively it showed that it could decrease triglycerides and low density lipoprotein. It can occur a mild chronic inflammation in patients with type 2 diabetes. Ginger is known to be anti-inflammatory which can be considered an antidiabetic effect. The result in this study shows that some inflammatory markers decrease in patients with diabetes type 2. Despite different results all the studies in this report show that ginger has several antidiabetic effects. Ginger seems to have a positive effect on blood glucose levels, insulin resistance, blood lipids and inflammation. So to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? Yes, ginger seems to contribute to a antidiabetic effect and would be an good addition to the regular treatment of a patient with diabetes type 2.

Bakgrund Diabetes typ II är ett globalt och nationellt växande hälsoproblem. Lågkolhydratkost har väckt debatt i samhället, men har enligt studier resulterat i gynnsamma effekter för patientgruppen. Socialstyrelsen rekommenderar måttlig lågkolhydratkost som en av flera primära alternativ till kosthållning för patienter med diabetes typ II. Syfte Att undersöka diabetessjuksköterskors attityd och kunskap gällande lågkolhydratkost vid diabetes typ II. Metod Kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sju diabetessjuksköterskor inom Uppsalas primärvård. Resultat Diabetessjuksköterskorna hade observerat positiva effekter i sitt kliniska arbete av kolhydratreduktion, men ingen sjuksköterska gav måttlig lågkolhydratkost som rekommendation i första hand till patienterna. Farhågor för att lågkolhydratkost, främst orsakat av ett ökat fettintag, skulle kunna resultera i en ökning av risken för hjärt-kärlsjukdom eller andra negativa hälsoeffekter skildrades. Medvetenheten gällande kostrekommendationer och uppdateringen kring aktuell forskning varierade. Slutsats Medvetenhet och kunskap gällande lågkolhydratkost som kosthållning vid diabetes typ II varierade hos diabetessjuksköterskor inom Uppsalas primärvård. Generellt kunde en negativ attityd till lågkolhydratkost urskiljas. För att upprätthålla en evidensbaserad hälso- och sjukvård är det av största vikt att diabetessjuksköterskor får möjlighet att inom arbetsplatsen hålla sig uppdaterade om aktuella forskningsresultat samt att skapa reflektion kring vilken extern och intern påverkan sjuksköterskor kan exponeras för. / Background Diabetes type II is an increasing problem on a national and global scale. Low carbohydrate diets have created debate in today society, all though it has come to show positive effects in studies made on this patient group. In the national guidelines by The National Board of Health and Welfare moderate low-carbohydrate diet is described as a primary diet recommendation for patients with diabetes type II. Aim To investigate the attitude and knowledge of nursing staff towards low-carbohydrate diets as a method for patients with diabetes type II to achieve positive health benefits. Method Qualitative semi-structured interviews with seven nurses in district health centers in Uppsala, Sweden. Result The nursing staff had observed health benefits as a result from low-carbohydrate diets in their daily clinical work with patient suffering from diabetes type II, yet none of the nurses did suggest patients to eat according to this diet. Apprehensions that low-carbohydrate diets, and specifically the increased intake of fat, would contribute to an increased risk of heart disease or cause other harmful bodily effects over a long period of time were described. The awareness of national guidelines and recommendation did vary widely among the nurses. Conclusion Awareness and knowledge regarding a low carbohydrate diet when it comes to patients with diabetes type II ranged with the diabetic nurses in Uppsala Primary Care. Generally, a negative attitude towards low carbohydrate diet could be distinguished. To maintain an evidence-based health care, it is important that diabetes nurses have the opportunity to be updated of current research and to make reflections on what kind of external and internal influences nurses may be exposed to.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka prevalensen av parodontit hos yngre vuxna personer i åldrarna 19-44 år med diabetes typ 1. Ett ytterligare syfte var att undersöka om behandling av parodontit med eller utan antibiotika ger effekt på parodontalt status samt på blodglukosvärdet. Studien är en allmän litteraturstudie som består av nio vetenskapliga artiklar som har sökts i databaserna PubMed och ScienceDirect. Fem artiklar handlade om prevalensen av parodontit hos personer med diabetes typ 1 och fyra artiklar om parodontal behandling med (n=2) eller utan antibiotika (n=2). Resultatet visade att parodontit var vanligare eller förekom i högre grad hos yngre vuxna personer med diabetes typ 1 jämfört med icke diabetiker. Parodontal behandling med eller utan antibiotika, visade en god förbättring av de parodontala parametrarna. Parodontal behandling utan antibiotika (n=2) redovisade olika resultat på blodglukosvärdet. Den ena studien visade en minskning på blodglukosvärdet medan den andra visade en förhöjning. Parodontal behandling med antibiotika (n=2) undersökte inte det glykemiska värdet. / The purpose of this study was to investigate the prevalence of periodontitis in young adults aged 19-44 years with type 1 diabetes. A further aim was to investigate whether treatment of periodontitis with or without antibiotics has an effect on the periodontal parameters and the status of blood glucose level. The study is a literature review which consists of 9 scientific articles from the databases PubMed and ScienceDirect. Five articles included studies on the prevalence of periodontal disease in individuals with type 1 diabetes and four studies of periodontal treatment with (n= 2) and without antibiotics (n= 2). The results showed that there is more prevalence of periodontitis in young adults with diabetes type 1 than non-diabetics. The articles that investigated periodontal treatment with or without antibiotics showed a good improvement in the periodontal parameters. The studies of periodontal treatment without antibiotics (n=2) reported different results on blood glucose level. One study showed a reduction in blood glucose level, while the other study showed an increase. Periodontal treatment with antibiotics (n=2) did not investigated the glycemic value.