Trycksår är en ofta förekommande skada inom vården och ca 14 % av patienter på äldreboenden och sjukhus i Sverige lider av trycksår. Ett trycksår kan uppstå inom loppet av 60 minuter och en stor riskfaktor är dålig nutritionsstatus. Sjuksköterskan ska identifiera problem med nutritionen hos patienten och det är betydelsefullt att förstå sambandet mellan nutrition och trycksår. Syftet med studien var att undersöka nutritionens betydelse i behandling av trycksår. Studien utfördes som en litteraturstudie, 12 artiklar utgjorde grunden för resultatet. Fem teman framkom i resultatet som alla belyste nutrition i behandling av trycksår. De fem teman var samband mellan undernäring och trycksår, energiintag i trycksårsläkningen, specifika näringsämnens betydelse i trycksårsläkningen, nutritionens påverkan på vårdkostnaderna vid trycksår och sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Resultatet visar att många patienter med trycksår inte fått någon bedömning av sin nutritionsstatus. Undernäring påverkar svårighetsgraden av trycksår och patienter med trycksår har betydligt mer oönskad viktförlust och oftare bristfälligt eller dåligt intag av mat. Ett högre energiintag än det rekommenderade skulle kunna förbättra patienters näringsmässiga förhållande och därmed påskynda läkningen av trycksår. Ett sjukdomsspecificerat näringstillskott bestående av protein, arginin, zink och vitamin C ökar trycksårsläkningen. Genom att använda näringstillskott minskas patientens lidande och kostnader för behandling av trycksår sänks. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska ha god kunskap om nutrition vid behandling av trycksår. Genom tydliggörande av riktlinjer och utbildning inom området kan kunskapen användas mer i praktiken. Interventionsstudier kan visa om utbildning om nutrition och införandet av nya riktlinjer har en positiv effekt vid trycksår.

Bakgrund Frekvensenkät (FFQ) och kostregistrering är två vanliga kostundersökningsmetoder. För varje metod finns det felkällor och idag finns ingen fulländad kostundersökningsmetod. Genom att undersöka skillnader mellan kostundersökningsmetoder ökar förståelsen för att metoderna kan ge olika resultat. Vid kostundersökningar då näringsintag som t.ex. intag av vitamin D studeras, är det viktigt att ta hänsyn till energiintag. Detta för att ett missvisande energiintag kan ge ett felaktigt näringsintag. Syfte Syftet med studien var att jämföra eventuella skillnader mellan FFQ’s och kostregistreringar där barns intag av energi och vitamin D studerats. Metod FFQ där intaget av livsmedel uppskattades per månad, vecka eller dag och en vägd kostregistrering under tre dagar användes för att undersöka barns intag av energi och vitamin D. Barnen var mellan 5-8 år. Resultaten från de två metoderna jämfördes med varandra. Data analyserades i SPSS 22.0. Wilcoxon signed-rank test och correlate bivariate Spearman användes för att hitta skillnader respektive samband mellan resultaten från metoderna. Resultat Tjugosju FFQ’s jämfördes med 27 kostregistreringar. Medelåldern för barnen var 6 år och fyra månader. Det fanns en skillnad från uppskattningen av det totala intaget av vitamin D mellan de olika metoderna (p=0,001). Medelvärdet av intaget vitamin D från FFQ’s var 7,4 μg och 5,2 μg från kostregistreringarna. Enligt FFQ’s nådde sex barn det rekommenderade intaget (10 μg) av vitamin D. Inget barn nådde rekommendationen enligt kostregistreringarna. Intaget av fet fisk respektive intaget av mjölk 3% uppskattades i två fall lika mellan båda metoderna. Hos övriga deltagare skiljde sig intaget av alla livsmedel mellan kostundersökningsmetoderna. Slutsats Undersökningen visade signifikanta skillnader i resultaten av barns intag av vitamin D mellan FFQ’s och kostregistreringarna. Av den anledningen konkluderar vi att valet av kostundersökningsmetod påverkar resultatet. Eftersom FFQ´s visar ett medelintag över en längre tid kunde FFQ´s i den här studien med fördel använts som enda undersökningsmetod.

Bakgrund Orientering är en uthållighetsidrott där tempo och intensitet varierar, beroende på terräng och löparens navigationsförmåga, och den skiljer sig från vanlig uthållighetslöpning genom att den också innefattar kuperad terräng och ett kognitivt inslag. Prestationsförmågan hos orienterare kan därför antas vara mer beroende av kostens sammansättning än för vanliga löpare. Forskningen om kroppssammansättning, energiutgifter och kostintag hos orienterare är idag bristfällig. Syfte Syftet med studien var att undersöka kroppssammansättning, energiförbrukning och kostintag hos orienterare och jämföra detta med deras behov och de rekommendationer och krav som finns för orienterare för att prestera optimalt inom sin idrott. Metod I studien deltog 18 orienterare, nio män och nio kvinnor mellan 16 och 29 år, från strax under elitnivå till elitnivå inom orientering. Kroppssammansättningen undersöktes med Bodpod och bioimpedans. Under tre dagar, varav två träningsdagar och en vilodag, undersöktes energiförbrukning med aktivitetsmätare och aktivitetsdagbok samt kostintaget med en tre-dagars vägd kostregistrering. Resultat De manliga deltagarna hade en kroppssfettprocent på 11,4 ± 4,4 % och de kvinnliga på 26,2 ±4,5 %. Energiförbrukning under träningsdagar för manliga deltagare var 3804 ±451 kcal och för kvinnliga deltagare 2963 ± 391 kcal. Självrapporterat energiintag var 3233 ±564 kcal för män och 2384 ± 428 kcal för kvinnor. Intaget av protein var 1,6 g/kg kroppsvikt och av kolhydrater 4,8 g/kg kroppsvikt. Genomsnittligt fettintag var 32 energiprocent. Majoriteten av deltagarna hade en större energiförbrukning än sitt rapporterade energiintag. Slutsats Studien visade på en negativ energibalans hos majoriteten av deltagarna, främst under träningsdagar. Många deltagare borde öka intaget av kolhydrater och vätska för att optimera sin prestation. Mängden protein och fett låg relativt bra i förhållande till rekommendationerna. / Abstract Background Orienteering is an endurance sport where pace and intensity varies and differs from regular endurance running since it also includes hilly terrain and a cognitive component. The performance of orienteers can therefore be assumed to be more dependent on dietary composition than ordinary runners. There is currently insufficient research on body composition, energy expenditure and food intake of orienteers. Objective The aim of the study was to examine body composition, energy expenditure and dietary intake in orienteers and compare this with their needs and the recommendations and requirements for orienteers to perform optimally in their sport. Methods The study included 18 orienteers, 9 men and 9 women between 16 and 29 years, from just below the elite level to the elite level in orienteering. Body composition was investigated with Bodpod and bioimpedance. For three days, including two days of training and one day of rest the energy expenditure was investigated by activity monitors and an activity diary and dietary intake with a three-day weighed food record. Results The male participants had a body fat percentage of 11, 4 ± 4, 4 % and female at 26, 2 ±4, 5 %. Energy expenditure for male participants was 3804 ±451 kcal and for female participants 2963 ± 391 kcal. Energy intake was 3233 ±564 kcal for men and 2384 ± 428 kcal for women. Intake of protein was 1.6 g / kg body weight and intake of carbohydrates was 4.8 g / kg body weight. Average fat intake was 32 energy percent. The majority of participants had higher energy expenditure than their energy intake. Conclusion The study demonstrates a negative energy balance of the majority of participants. Many participants would be able to increase the intake of carbohydrates and fluids in order to optimize their performance. The amount of protein and fat was good in relation to the recommendations.

Bakgrund En del unga idrottstalanger väljer att kombinera sina studier med en specialidrott på idrottsgymnasier, vilket kan innebära avflyttning från familjen och förändrat kostintag. Kosthållningen påverkar i sin tur idrottarens prestationsförmåga, risk för skador, sjukdomar samt tillväxt för yngre idrottare. Syfte Att undersöka energi- och näringsintag i relation till uppskattat energibehov och näringsrekommendationer hos elitinnebandyspelare på idrottsgymnasium. Metod En kvantitativ studie gjordes utifrån fyra dagars vägd kostregistrering genomförd av 18 deltagare och 12 av dessa utförde samtidigt en aktivitetsregistrering. Energi – och makronutrienter jämfördes med rekommendationer för gruppen enligt Nordiska näringsrekommendationer och Svenska olympiska kommittén. Mikronutrienterna kalcium, vitamin D och järn jämfördes med uppskattat genomsnittsbehov (AR) och analyserades med icke parametriska test. Resultat Sett till energiprocent låg majoriteten av deltagarna inom eller över rekommendationen för makronutrienter. Detsamma gällande proteinintaget uttryckt i g/kg kroppsvikt. Majoriteten av deltagarna kom ej upp i rekommenderad mängd kolhydrater uttryckt i g/kg kroppsvikt. AR för kalcium tillgodosågs av samtliga deltagare. AR för järn täcktes i större utsträckning av män. Samtliga deltagare hade utifrån kost- och aktivitetsregistreringen ett rapporterat energiintag som låg under uppskattat energibehov. Slutsats Resultatet indikerar att deltagarna inte hade att adekvat intag av kolhydrater, järn och vitamin D i jämförelse med rekommendationer. Rapporterat energiintag tyder på dock på underrapportering av energiintag, vilket gör att intaget av makro- och mikronutrienter bör tolkas med försiktighet. Underrapportering och ett lågt antal deltagare har gjort det svårt att dra slutsatser utifrån denna studie. Ytterligare studier bör utföras för att se hur unga idrottares energi- och näringsintag kan optimeras.

Bakgrund: Målet med nutritionsbehandling på intensivvårdsavdelningen är att undvika och/eller behandla undernäring samt efterföljande negativa konsekvenser såsom sviktande organfunktion, behov av ventilatorstöd och en försämrad sårläkning. Flera internationella studier har visat att intensivvårdspatienten inte får den mängd energi som är ordinerad.  Motiv: Sjuksköterskan har ett ansvar att utifrån bestämda mål planera och genomföra omvårdnaden och samtidigt arbeta för en god och säker vård av hög kvalitet. Kunskapen om patienten erhåller god nutritionsbehandling inom svensk intensivvård är begränsad.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning vuxna patienter som behandlats på en intensivvårdsavdelning erhållit den ordinerade mängden kalorier samt förklarande variabler.  Metod: Studien genomfördes som en retrospektiv observationsstudie med hjälp av journalgranskning.  Resultat: Sex dagar av nio fick mer än hälften av patienterna inte den inte den mängd energi som ordinerats men enbart vårddygn fem fanns en signifikant skillnad. Analysen visade på en ringa avvikelsen mellan ordinerade och erhållna kalorier. Den sekundära frågeställningen om det fanns några faktorer som kunde förklara variationen i energitillförseln kunde inte besvaras med de valda oberoende variablerna.  Konklusion: Analysen som genomfördes på gruppnivå visade att majoriteten av de undersökta patienterna erhöll 80 procent eller mer av ordinerat kalorimål. Förklarande variabler till varför inte kalorimålet uppnås bör undersökas vidare på individnivå men även förklarande variabler till att kalorimålet överskrids. / Background: The goal of nutritional treatment in the intensive care unit is to avoid and/or treat malnutrition as well as subsequent negative consequences such as failure of organ function, need for ventilator support and impaired wound healing. Several international studies have shown that the intensive care patient does not receive the amount of energy prescribed. Motive: The nurse has a responsibility to plan and implement the nursing work based on specific goals and at the same time work for good and safe quality care. Knowledge of the patient receiving good nutrition treatment in Swedish intensive care is limited. Aim: The aim of the study was to investigate the extent to which adult patients treated in the intensive care unit received the prescribed amount of calories and explanatory variables. Method: The study was conducted as a retrospective observational study using journal review. Results: Six days out of nine more than half of the patients did not receive the amount of energy prescribed but only five days of care there was a significant difference. The analysis showed a slight discrepancy between prescribed and obtained calories. The secondary question of whether there were any factors that could explain the variation in energy supply could not be answered with the selected independent variables. Conclusion: The analysis conducted at the group level showed that the majority of patients studied received 80 percent or more of the prescribed caloric target. Explanatory variables as to why the caloric goal is not achieved should be investigated further at the individual level, but also explanatory variables for the caloric goal being exceeded.

Bakgrund Det är viktigt att införa goda matvanor i tidig ålder då dessa lägger grunden för en god hälsa i framtiden. En balanserad och hälsosam kost är dessutom associerad med bättre inlärningsförmåga hos barn. Tidigare forskning visar att det finns skillnader i energi- samt näringsintag hos pojkar och flickor.   Syfte Syftet med studien var att undersöka eventuella skillnader i intagen skollunch mellan pojkar och flickor samt att jämföra dem med Nordiska näringsrekommendationer (NNR) med fokus på energi- samt näringsinnehåll.  Metod Studien genomfördes via ett samarbete med forskningsprojektet ProMeal. Datainsamling pågick under fem dagar genom vägd och fotograferad kostregistrering av skollunch hos 29 barn i årskurs 5. Deltagarnas portioner näringsberäknades med hjälp av dataprogrammet DietistNet. Data analyserades statistiskt för att upptäcka eventuella skillnader i energi- och näringsintag mellan pojkar och flickor. En jämförelse genomfördes mellan deltagarnas energi- samt näringsintag och Nordiska näringsrekommendationers uppskattade behov och rekommendationer. Resultat Under femdagarsperioden fanns ingen statistisk signifikant skillnad gällande energiintag mellan pojkar och flickor (p=0,226). Oberoende av kön var deltagarnas medianvärde för energiintag lägre i förhållande till NNR:s uppskattade behov för åldersgruppen. Det förekom ingen statistisk signifikant skillnad mellan pojkar och flickor gällande intag av gram av respektive energigivare (protein, kolhydrater och fett). Andelen energi från energigivande näringsämnen var relativt jämn fördelad mellan kön. Vid jämförelse mellan kön fanns statistisk signifikant skillnad i intag av kostfibrer (p=0,008), järn (p=0,037) och C-vitamin (p=0,034), då pojkar intog mer av dessa näringsämnen.  Slutsats. Deltagarna hade generellt ett lågt intag av energi- och näringsämnen i förhållande till NNR:s uppskattade behov och rekommendationer, vilket bör uppmärksammas. Under studiens femdagarsperiod påvisades ingen statistisk signifikant skillnad av energiintag mellan pojkar och flickor. Fler studier inom området behövs. / Background Establishing good eating habits during childhood are important since these lay the foundation for the future. Having a balanced and healthy diet is associated with a better learning ability. Research shows differences in intake of energy and nutrients between boys and girls. Objective The purpose of this study was to investigate possible differences between boys and girls referring intake of school lunch and to compare them to Nordic Nutrition Recommendations (NNR) with a focus on content of energy and nutrients. Method This study was established through a partnership with ProMeal. Data was collected during five days through a weighed and photographed food record of school lunch among 29 children in the 5th grade. The participants’ portions of food were calculated concerning contents of energy and nutrients through the computer program DietistNet. Data was statistically analyzed in order to detect differences in intake of energy and nutrients between the sexes. A comparison between the participants’ energy and nutrient intake and the NNR was made. Results This research showed no statistical significant difference between boys’ and girls’ intake of energy (p=0,226). Regardless of sex the participants’ median intake of energy was lower than the estimated energy demand for the age group according to NNR. There was no statistical significant difference between boys and girls concerning the intake of energy from macronutrients. The share of energy from carbohydrates, protein and fat was relatively even distributed between the sexes. In comparison boys had a significantly higher intake of dietary fiber (p=0,008), iron (p=0,037) and vitamin C (p=0,034) than girls.  Conclusion Overall the participants had a noteworthy low intake of energy and micronutrients in relation to the estimated demands and recommendations of NNR. During five days there was no statistical significant difference between boys and girls concerning intake of energy. Further research is needed.

Bakgrund Överlevnaden ökar bland för tidigt födda barn, vilket främst beror på stora förbättringar inom den perinatala och neonatala intensivvården. Postnatal tillväxthämning, allvarliga sjukdomar och långsiktigt hälsoutfall utgör dock fortfarande ett bekymmer. Syfte Målsättningen med studien var att undersöka intaget av energi och makronutrienter samt tillväxt hos extremt för tidigt födda barn med en födelsevikt under 1000 gram, och att analysera eventuella samband mellan respiratorisk funktion, näringsintag och tillväxt. Metod En retrospektiv kohortstudie av 77 extremt för tidigt födda barn födda mellan 1 april 2009 och 31 mars 2012. Spädbarnen vårdades på den neonatala intensivvårdsavdelningen på Norrlands universitets sjukhus i Sverige. Efter exklusion, på grund av morbiditet eller mortalitet, återstod 47 spädbarn. Dagligt näringsintag och tillväxt noterades i databasen Nutrium. Information avseende andningsstöd, fraktion syrgas i inandningsluften (FiO2) och andningsfrekvens noterades dag 28. Data analyserades statistiskt med IBM SPSS Statistics version 20.0. Spearmans rangkorrelation och Kruskal - Wallis test utfördes. Resultat Under studieperioden minskade z-score för vikt, längd och huvudomfång med 1.7, 2.1 och 1.6, respektive. Ett högre intag av kolhydrater under de första två veckorna korrelerade med ett lägre behov av extra syrgas (FiO2 > 21 %) dag 28 (p<0.05). Minskning i z-score vikt och z-score längd under de första fyra levnadsveckorna korrelerade med ett högre behov av extra syrgas (FiO2 > 21 %) dag 28 (p<0.05). Slutsats Extremt för tidigt födda barns näringstillförsel och tillväxt behöver noggrant följas på grund av risk för undernäring. Fraktion syrgas i inandningsluften under dag 28 korrelerade med kolhydratintaget och barn med ett högt behov av extra syrgas hade en långsam längdtillväxt och viktökning.

No description available.

Bakgrund: I takt med att människors levnadsstandard har höjts har mat och inte minst socker blivit lättillgängligt vilket har lett till att vi blir allt mer överviktiga. Tidigare forskning menar att byta ut socker mot kalorifria sötningsmedel kan vara fördelaktigt för minska energiintag (EI) och kroppsvikt (KV), andra hävdar motsatsen. Syfte: Sammanställa litteraturen kring hur kalorifria sötningsmedel och socker påverkar EI och KV. Metod: Genom en systematisk litteraturöversikt i databaserna PubMed och SPORTdiscus inkluderades 13 experimentella studier som jämförde kalorifria sötningsmedel med socker avseende EI, KV eller bådadera. Resultat: 9 av studierna undersökte påverkan på EI och 11 undersökte KV. Av de studier som undersökte EI ad libitum under en och samma dag (n=3) visade 1 studie på ett större EI av socker. Av de studier som undersökte på lång sikt (n=8) visade 5 på en minskning av EI av kalorifria sötningsmedel jämfört med socker. Totalt 11 studier undersökte KV varav 6 av dessa inte såg någon skillnad mellan grupperna. I 5 av studierna gick deltagarna som fick kalorifria sötningsmedel ner mer i KV än de som fick socker. Slutsats: Kalorifria sötningsmedel kan användas istället för socker som ett sätt att uppnå en minskning av EI. Däremot är det oklart huruvida kalorifria sötningsmedel påverkar KV och om det kan användas som substitut till socker för att erhålla viktminskning.

<p>Observations of feeding behaviour of common guillemots, <em>Uria aalge</em>, in June 2002 at the island Stora Karlsö in the Baltic Sea proper, and measurements of morphology and energy density in the prey fish sprat, <em>Sprattus sprattus</em>, showed that fish delivered to chicks at present are shorter and weigh less than in the 1970s. Long lasting attending periods and a feeding rate of 4.6 feeds per day indicate that parents are feeding their chicks at a maximum rate. Because of a decline in the energy density in sprat (22.4 kJg^-1 dry weight) the daily energy intake of common guillemot chicks have declined noticeably. This could probably explain the observed decrease in fledging body weight of chicks through the 1990s. Baltic common guillemots do not seem to be able to select more energy-dense prey sizes or to switch to other prey species.</p>