Bakgrund Orientering är en uthållighetsidrott där tempo och intensitet varierar, beroende på terräng och löparens navigationsförmåga, och den skiljer sig från vanlig uthållighetslöpning genom att den också innefattar kuperad terräng och ett kognitivt inslag. Prestationsförmågan hos orienterare kan därför antas vara mer beroende av kostens sammansättning än för vanliga löpare. Forskningen om kroppssammansättning, energiutgifter och kostintag hos orienterare är idag bristfällig. Syfte Syftet med studien var att undersöka kroppssammansättning, energiförbrukning och kostintag hos orienterare och jämföra detta med deras behov och de rekommendationer och krav som finns för orienterare för att prestera optimalt inom sin idrott. Metod I studien deltog 18 orienterare, nio män och nio kvinnor mellan 16 och 29 år, från strax under elitnivå till elitnivå inom orientering. Kroppssammansättningen undersöktes med Bodpod och bioimpedans. Under tre dagar, varav två träningsdagar och en vilodag, undersöktes energiförbrukning med aktivitetsmätare och aktivitetsdagbok samt kostintaget med en tre-dagars vägd kostregistrering. Resultat De manliga deltagarna hade en kroppssfettprocent på 11,4 ± 4,4 % och de kvinnliga på 26,2 ±4,5 %. Energiförbrukning under träningsdagar för manliga deltagare var 3804 ±451 kcal och för kvinnliga deltagare 2963 ± 391 kcal. Självrapporterat energiintag var 3233 ±564 kcal för män och 2384 ± 428 kcal för kvinnor. Intaget av protein var 1,6 g/kg kroppsvikt och av kolhydrater 4,8 g/kg kroppsvikt. Genomsnittligt fettintag var 32 energiprocent. Majoriteten av deltagarna hade en större energiförbrukning än sitt rapporterade energiintag. Slutsats Studien visade på en negativ energibalans hos majoriteten av deltagarna, främst under träningsdagar. Många deltagare borde öka intaget av kolhydrater och vätska för att optimera sin prestation. Mängden protein och fett låg relativt bra i förhållande till rekommendationerna. / Abstract Background Orienteering is an endurance sport where pace and intensity varies and differs from regular endurance running since it also includes hilly terrain and a cognitive component. The performance of orienteers can therefore be assumed to be more dependent on dietary composition than ordinary runners. There is currently insufficient research on body composition, energy expenditure and food intake of orienteers. Objective The aim of the study was to examine body composition, energy expenditure and dietary intake in orienteers and compare this with their needs and the recommendations and requirements for orienteers to perform optimally in their sport. Methods The study included 18 orienteers, 9 men and 9 women between 16 and 29 years, from just below the elite level to the elite level in orienteering. Body composition was investigated with Bodpod and bioimpedance. For three days, including two days of training and one day of rest the energy expenditure was investigated by activity monitors and an activity diary and dietary intake with a three-day weighed food record. Results The male participants had a body fat percentage of 11, 4 ± 4, 4 % and female at 26, 2 ±4, 5 %. Energy expenditure for male participants was 3804 ±451 kcal and for female participants 2963 ± 391 kcal. Energy intake was 3233 ±564 kcal for men and 2384 ± 428 kcal for women. Intake of protein was 1.6 g / kg body weight and intake of carbohydrates was 4.8 g / kg body weight. Average fat intake was 32 energy percent. The majority of participants had higher energy expenditure than their energy intake. Conclusion The study demonstrates a negative energy balance of the majority of participants. Many participants would be able to increase the intake of carbohydrates and fluids in order to optimize their performance. The amount of protein and fat was good in relation to the recommendations.

Bakgrund Viloämnesomsättning (RMR) kan uppskattas med ekvationer eller mätas med indirekt kalorimetri och är en viktig parameter i idrottsnutritionistens arbete att ta hänsyn till vid upprättandet av kostråd. Sänkt RMR kan vara en del av symtombilden beträffande relativ energibrist (RED-S).  Syfte Mäta RMR hos kvinnliga och manliga elitidrottare med metoden indirekt kalorimetri. Studera överenstämmelsen mellan Oxycon Pro och Fitmate Pro samt fyra RMR-ekvationer. Undersöka förekomsten av symtom på RED-S bland de kvinnliga deltagarna och utreda eventuella samband beträffande RMR och/eller kroppssammansättning. Metod RMR undersöktes på 13 manliga och elva kvinnliga elitidrottare med två olika utrustningar; Oxycon Pro (RMRref) och Fitmate Pro med metoden indirekt kalorimetri. RMR uppskattades med fyra ekvationer; Harris Benedict, Cunningham, Mifflin St Jeor och 4-komponent, med och utan hänsyn till kroppssammansättning och metabol kostnad för olika kroppskomponenter. Deltagarnas kroppssammansättning analyserades med bioimpedans. De kvinnliga deltagarna fick skatta symtom på RED-S med frågeformuläret Low Energy Availability in Females Questionnaire (LEAF-Q). Resultat Fitmate Pro överskattade RMR för kvinnor (367±246 kcal) och män (365±149 kcal) jämfört med RMRref (p≤0.001). Uppskattat RMR med 4-komponent visade ingen signifikant skillnad jämfört med RMRref bland både kvinnor (p=0,965) och män (p=0,373). Ekvationen Mifflin St Jeor skiljde sig heller inte signifikant jämfört med RMRref bland de manliga deltagarna (p=0,215). Sex av de elva kvinnliga deltagarna skattade för symtom för RED-S. Det fanns ingen skillnad beträffande RMR och kroppssammansättning mellan de med symtom på RED-S och de utan. Konklusion Fitmate Pro visade dålig överensstämmelse med RMRref. Ekvationen     4-komponent som baseras på kroppssammansättning och metabol kostnad för olika kroppskomponenter uppskattade RMR hos manliga och kvinnliga elitidrottare i linje med RMRref. Symtom på RED-S avspeglades inte i sänkt RMR eller avvikelser i kroppssammansättning bland kvinnliga elitidrottare. / Background Resting metabolic rate (RMR) is an important factor to be considered when setting up an appropriate dietary strategy. RMR can be measured with indirect calorimetry or estimated with RMR equations. RMR can decrease because of reduced energy availability.   Objective Measure RMR in female and male elite athletes. Compare RMR measurements from Oxycon Pro (RMRref) with Fitmate Pro and four RMR equations. Investigate the prevalence of relative energy deficiency (RED-S) among female athletes and examine any possible correlation regarding RMR and/or body composition.  Method (s) RMR was measured in 13 male and eleven female elite athletes with indirect calorimetry; Oxycon Pro (RMRref) and Fitmate Pro. RMR was also estimated with four equations; Harris Benedict, Cunningham, Mifflin St Jeor and 4-component (which includes metabolic cost for different body compartments). Body composition was analyzed with bioimpedance. Symtoms of RED-S was evaluated with Low Energy Availability in Females Questionnaire (LEAF-Q). Results Fitmate Pro consistently measured higher RMR values compared to RMRref; +367±246 kcal in females and +365±149 kcal in males. Estimations of RMR with 4-component equation did not differ significantly compared with RMRref in females (p=0,965) and males (p=0,373). Equation by Mifflin St Jeor did not deviate from RMRref in males (p=0,215). Six females showed symtoms of RED-S according to LEAF-Q. There were no differences between those with symtoms compared to those without symtoms of RED-S regarding RMR and body composition. Conclusion Fitmate Pro did not show agreement with RMRref. Equation 4-component showed best agreement with RMRref in both females and males. There were no differences in body composition or RMR between females who reported symptoms of RED-S compared to those who did not.

No description available.

Bakgrund & syfte: Europa befinner sig sedan femton månader tillbaka i en förändrad säkerhetspolitisk verklighet. Mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina, som katalyserade Sveriges medlemsansökan till försvarsalliansen NATO, får mänsklig och teknisk beredskap på landets regementen betydligt större betydelse i internationell kontext de kommande åren. Studiens primära syfte är att utvärdera det fysiska stridsvärdet hos värnpliktskullen 2022/2023 på Norrbottens Flygflottilj i relation till nuvarande gränsvärden för Army Combat Fitness Test (ACFT), ett batteri som tillämpas regelbundet i US-amerikanska armén, och belysa eventuella skillnader mellan befattningsutbildningarna flygbassäkerhet, flygunderhåll, markunderhåll och sjukvård. Det sekundära syftet är att undersöka i vilken utsträckning kroppssammansättning korrelerar med fysisk prestation inom urvalsgruppen. Metod: Tvärsnittsstudie med 24 värnpliktiga, där 15 män och 9 kvinnor genomförde en bioimpedansmätning och ACFT innehållande sex delmoment som syftar till att mäta soldatens förmåga att utföra skarpa tjänsterelaterade uppgifter. Potentiella skillnader mellan prestationen på gruppnivå undersöktes medels ANOVA; en korrelationsanalys med variablerna relativ fettmassa, BMI, relativ och absolut muskelmassa genererade värden för samband med uppnådda totalpoäng. Resultat: Av studiens 24 deltagare presterade 22 över gränsen för hög fysisk kravprofil, med en testdeltagare under gränsen för godkänt och ytterligare en inom spannet för betydande fysisk kravprofil. Uppnådda totalpoäng visade varierande resultat mellan befattningsutbildningarna, dock utan att ANOVA visade någon signifikant skillnad. Korrelationsanalysen visade på svaga värden för samtliga variabler kopplade till kroppskomposition för samband med prestation i testbatteriet. Slutsats: Baserat på populationen i denna studie visar svenska värnpliktiga på ett högt stridsvärde och får anses fysiskt likvärdiga i internationellt sammanhang, vilket är lovande för en integration i NATOs strukturer. Dock behövs studier i större skala för att dra några generella slutsatser kring beredskap på svenska förband då detta arbete är begränsat till ett regemente i Norrbotten. / Objective: Over the past fifteen months, Europe has had to adjust to a fundamentally altered political reality. Against the backdrop of Russia’s invasion of Ukraine and Sweden’s subsequent application to join the North Atlantic Treaty Organization, human and technical readiness at Swedish regiments will gain much greater significance internationally during the coming years. The study’s primary objective is to assess physical combat readiness among recruits at Norrbotten Air Base (class of 2023) guided by cut-off values established for the Army Combat Fitness Test (ACFT), and highlight possible differences in performance between the military occupational specialties avionic mechanic, critical care nursing, helicopter repairer, military police, and wheeled vehicle mechanic. The secondary objective is to analyze to which extent body composition correlates with physical performance for this group. Method: Twentyfour recruits, 15 male and 9 female, participated in this cross-sectional study consisting of a body composition scan and the ACFT, comprising six events designed to assess a soldier’s ability to efficiently execute combat-related tasks. Possible differences between occupational specialties were analyzed using ANOVA; relative fat mass, BMI, relative and absolute muscle mass were analyzed for correlation with participants’ total scores. Result: All but two participants achieved total scores beyond the cut-off value for heavy physical duty. One participant did not reach a level for pass, another scored within the bracket for significant physical duty. Total scores varied within and between occupational specialties, though ANOVA showed no significant difference between groups. Correlation analysis generated low values for all body composition variables when matched with performance in the ACFT. Conclusion: Based on the sample in this study, Swedish recruits display a high level of physical combat readiness, which is promising for a future integration into the NATO structure. Studies with greater sample sizes are needed to draw nation-wide conclusions.

Down syndrome (DS) is associated with psychomotor retardation, short stature and endocrine dysfunction. Statural growth is a well-known indicator of health. The growth in DS differs markedly from that of other children and there is a 20 cm reduction of final height as compared to target height. We developed growth charts specific for Swedish children with DS, in order to facilitate early diagnosis of concomitant diseases that influence growth. The growth charts are available for paediatricians and child health care professionals in Sweden. The mechanism underlying the impaired growth in DS is unknown. Height is influenced by parental factors, energy intake, hormone balance and general health. In DS, genetic factors deriving from the extra chromosome 21 further affect growth. Children with DS seem to have reasonable levels of growth hormone (GH), even though GH treatment for limited periods of time improves growth velocity. Within the present project, the subjects of a previous study on early GH therapy in DS were followed up regarding late effects. We found a larger adult head circumference and better psychomotor abilities in the previously treated subjects despite a lack of effect on final height. In adult life, GH has effects on psychological well-being and metabolism. The clinical features in adults with DS might indicate impaired GH secretion. Ten young adults with DS were studied and compared with ten healthy controls. The GH secretion in the DS subjects did not differ from that in the controls. The fat body mass percentage was increased in DS, in line with the high prevalence of overweight/obesity. The finding of an increased HOMA index as well as a high relative rate of hepatic glucose production in DS indicates reduced insulin sensitivity both peripherally and in the liver. Thyroid dysfunction is common in DS. There is a 30-fold increase in congenital hypothyroidism, and acquired hypothyroidism has been reported to be present in up to 50% of adults with DS. We collected neonatal screening results and hospital records for the first ten years of life of 68 children with DS. The mean TSH concentration was increased neonatally, indicating marginal hypothyroidism early in life in DS. However, the neonatal TSH level did not predict development of manifest hypothyroidism later in life. / Downs syndrom (DS) är en vanlig kromosomavvikelse. Kortvuxenhet och psykomotorisk utvecklingsstörning är kardinaltecken vid DS. Endokrina avvikelser är också frekvent förekommande. Tillväxt är en bra indikator på barns hälsa. Nyfödda barn med DS är kortare än andra nyfödda, och skillnaden i längd ökar under barndomen. Sjukdomar som påverkar tillväxten upptäcks ofta via ett förändrat tillväxtmönster. Detta kan lätt förbises vid DS eftersom tillväxten redan är avvikande. Användning av syndromspecifika tillväxtkurvor ökar möjligheterna till diagnostik av sjukdomar som stör längdtillväxten. Vi har framställt tillväxtkurvor för barn med DS, vilka finns tillgängliga inom svensk barnsjukvård och barnhälsovård. Längdtillväxt styrs av nedärvda faktorer från föräldrarna liksom av nutrition, hälsa och hormoner. Genetiska faktorer, kopplade till kromosom 21, kan påverka tillväxten vid DS, men tillväxtstörningens exakta bakgrund är inte känd. I vuxen ålder är personer med DS ungefär 20 cm kortare än förväntat med hänsyn till föräldralängder. Trots att barn med DS har relativt normala nivåer av tillväxthormon (STH eller GH) förbättras deras tillväxt vid STH-behandling. Inom avhandlingsarbetet följde vi upp ungdomar med DS, vilka behandlats med STH i tidig barndom. Vi kunde påvisa större huvudomfång samt förbättrad kognitiv och motorisk förmåga, trots avsaknad av effekt på slutlängden. Tillväxthormon har i vuxen ålder effekt både på ämnesomsättning och psykologiskt välbefinnande. Vuxna individer med DS uppvisar flera tecken förenliga med STH-brist. Vi jämförde tio unga vuxna med DS med tio friska kontrollindivider avseende förmågan att insöndra STH. STH-insöndringen hos individerna med DS skiljde sig inte från den hos kontrollerna. Vid samtidig undersökning av kroppssammansättning påvisades en ökad andel kroppsfett hos individerna med DS, resultat i linje med den frekventa förekomsten av övervikt/fetma. Individerna med DS hade en förhöjd glukosproduktion, som tillsammans med ett ökat HOMA-index talar för förekomst av minskad insulinkänslighet både på levernivå och perifert. Brist på sköldkörtelhormon är mycket vanligt vid DS och upp till hälften av vuxna med DS kan ha hypotyreos. Vi studerade 68 barn med DS avseende nivåer av tyroideastimulerande hormon (TSH) vid PKU-provtagning. Vi följde också barnens journalhandlingar från de tio första levnadsåren i syfte att undersöka om den neonatala TSH-nivån kan prediktera framtida underfunktion av sköldkörteln. Resultaten visade att barn med DS har en förhöjd nivå av TSH neonatalt, vilket indikerar en brist på sköldkörtelhormon redan i nyföddhetsperioden, men nivån förutsäger inte utveckling av manifest hypotyreos senare under barndomen.