Syfte Syftet med studien var att hos äldre undersöka en rad olika fysiologiska parametrar före och efter en 8-veckors styrketräningsperiod med relativt tung styrketräning vid tre tillfällen per vecka för att ta reda på om denna metod fungerar hälsofrämjande. Frågeställningarna i arbetet gällde inverkan av relativt tung styrketräning på diverse styrketester samt på ett glukostoleranstest. Metod 20 testpersoner (TP), i åldern 66 – 79, slumpades in i en träningsgrupp (n = 11) och en kontrollgrupp (n = 9). Av dessa var 11 kvinnor och 9 män. Vid urvalet togs hänsyn till ett par medicinska tillstånd, däribland fick ingen TP ha uttalad diabetes typ-2, men även fysisk aktivitetsnivå som ej fick vara alltför högt samt möjlighet att delta. Båda grupper utförde förtest vid två tillfällen samt ett eftertest som alla innefattade olika styrketester av uthållighetskaraktär för rygg-, buk-, ben-, arm- och skuldermuskulatur samt några korta funktionella styrketest. Därutöver genomfördes ett oralt glukostoleranstest (OGTT) vid ett förtest och ett eftertest. Träningsgruppen fick genomgå en ledarledd styrketräningsperiod på 8 veckor med en intensitet på 80 procent av 1 RM, dosering 3 set á 12 repetitioner samt frekvens 3 gånger i veckan, följt av eftertest. Samtliga test och träning skedde i Gymnastik och idrottshögskolans lokaler. Resultat Samtliga styrketester av uthållighetskaraktär samt ett kort funktionellt styrketest (Femuppresningar från stol) visade på signifikanta förbättringar för Träningsgruppen efter att träningsperioden avslutats. Vid OGTT sågs en positiv trend, även om den inte var signifikant, för Träningsgruppen. För Kontrollgruppen sågs försämringar i samtliga test förutom vid två enskilda testparametrar som ej var signifikanta. Slutsatser Relativt tung styrketräning för äldre ger påtagliga styrkeökningar samt visar en positiv trend när det kommer till förbättringar av kroppens förmåga att ta hand om blodglukos. I arbetet jämförs här framtagna resultat med de från tidigare studier som ett klargörande till att denna metod fungerar hälsofrämjande. För samhället i stort samt för den enskilda individens hälsa finns här många fördelar med att lyfta fram vikten av styrketräning som en fungerande metod för att stärka det redan friska.

Glukosintolerans och diabetes typ 2 blir allt vanligare. Det är en negativ utveckling som sker världen över. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vad sjuksköterskan kan göra för att hjälpa patienter med nedsatt glukostolerans att genomföra bestående livsstilsförändringar. Resultatet från tolv vetenskapliga artiklar sammanställdes med Leininger’s omvårdnadsteori om culture care som teoretiskt ramverk. Resultatet visade på att för att åstadkomma en varaktig förändring av livsstil är det viktigt med en kontinuerlig patientkontakt under en längre tid, där konkreta och praktiskt tillämpbara individualiserade råd om kost och motion ges. Viktigt för sjuksköterskan är att använda de hjälpmedel som finns, samt att man samverkar med andra professioner inom hälso- och sjukvården. Det är även av vikt att ha Sunrise-modellen i åtanke för att kunna ge en individanpassad vård i ett mångkulturellt samhälle. / Glucose intolerance and diabetes mellitus type 2 are becoming more common. This is a worldwide negative development. The goal with this literature review was to examine what the nurse can do to help patients with impaired glucose tolerance to carry through changes of lifestyle that will last over time. The result from twelve scientific articles was synthesized with the nursing theory of culture care according to Leininger as a theoretical framework. The result showed that to accomplish a durable change of lifestyle is it of importance to keep a continuous contact with the patient for a longer period of time, where specific and applicable individualised advise on diet and exercise are given. It is important that the nurse uses existing tools and co-operates with other healthcare professions. It is also of importance to keep the Sunrise model in mind to be able to give individualised care in a multicultural society.

Diabetes typ 2 ökar i hela världen, beräkningar har visat att prevalensen troligen kommer att öka till det dubbla år 2030. Att identifiera och behandla patienter som riskerar att utveckla sjukdomen är angeläget då personer med diabetes typ 2 löper ökad risk för att få komplikationer och andra sjukdomstillstånd som leder till stort lidande och förtida död. Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån distriktssköterskans ansvarsområde beskriva primärpreventiva åtgärder och dess effekter för att förebygga diabetes typ 2 hos personer med nedsatt glukostolerans. En litteraturstudie med analys av 14 vetenskapliga artiklar genomfördes och resultatet visade att studier som innehöll både kost och motionsintervention inklusive individuell eller gruppbaserad rådgivning hade goda långtidseffekter på riskfaktorerna för insjuknande av diabetes typ 2. Patienter med nedsatt glukostolerans har behov av stöd för att förändra sina levnadsvanor i strävan mot att förebygga eller skjuta upp insjuknande i diabetes typ 2.

Introduktion Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem i stora delar av världen, problemet kryper dessutom allt längre ner i åldrarna. Övervikt hos barn ger en betydligt ökad risk att som vuxen drabbas av tillstånd som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancersjukdomar samt en ökad risk att dö i förtid. Syfte Syftet med studien var att undersöka om det föreligger skillnader i kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet mellan könen hos barn med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år, samt om det fanns några skillnader inom könen utifrån kategorisering efter BMI för övervikt (25-29,9) respektive fetma (≥30).   Metod Datainsamlingen skedde genom inhämtning av resultat från mätningar av kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet utförda på ett universitetsjukhus i Mellansverige under åren 2008-2014. Resultatet hämtades från 26 flickor och 29 pojkar med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år.   Resultat Det förelåg ingen signifikant skillnad avseende något av mätvärdena mellan könen. Det kunde dock ses en signifikant skillnad avseende insulinkänslighet mellan de med övervikt och fetma hos båda könen, hos pojkarna fanns det även en signifikant skillnad i energiomsättning (p=<0,05). Det kunde ses att flickorna var mindre insulinkänsliga än pojkarna, även de med fetma var mindre känsliga för insulin än de med övervikt i respektive könsgrupp.   Slutsats Studien visade att det förelåg större skillnader avseende mätvärdena utifrån kategorisering i BMI inom respektive kön än mellan könen. Det kunde påvisas en signifikant skillnad mellan de med övervikt och fetma gällande flera resultat, med hänsyn till urvalets storlek krävs dock fler och större studier för att uppnå generaliserbarhet. / Introduction Overweight and obesity is a growing public health problem in many parts of the world. More concerningly, children are getting increasingly affected by this problem. Childhood obesity results in a significantly higher risk of developing conditions such as diabetes, cardiovascular disease and certain cancers later in life. It also increases the risk of dying prematurely.   Objective The aim of this study was to examine sex characteristics in body composition, energy metabolism, substrate utilization and insulin sensitivity in children (10-13 years) with overweight and obesity, and differences within each sex based on categorization of BMI for overweight (25-29,9) and obesity (≥30).   Method 26 girls and 29 boys (10-13 years) were included in the study. Data was collected from medical records of previous tests measuring body composition, energy metabolism and substrate utilization and insulin sensitivity conducted in a university hospital in central Sweden during the years 2008-2014.   Results There were no significant differences in any of the measured values between the sexes. There was a significant difference in energy metabolism between the boys with overweight and obesity, as well as insulin sensitivity between the groups in both sexes (p=<0,05). The girls were less insulin sensitive than the boys. Those with BMI overweight were less sensitive to insulin than those with obesity within in each sex.   Conclusion The study showed more pronounced differences regarding categorization by BMI within each sex than between the sexes. There were several significant differences between those with overweight and obesity, however, with consideration to the limited sample size more research is required to achieve generalizability.