Till följd av att Skatteverket hade uppmärksammat problematiken med skatteplanering med ränteavdrag, så kallade räntesnurror, infördes de första svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna för koncerninterna lån för företag i intressegemenskap år 2009. Dessa regler var inspirerade av motsvarande ränteavdragsbegränsningsregler i Nederländerna. På grund av att skatteplaneringen fortsatte, utvidgades de svenska ränteavdragsbegränsningsreglernas tillämpningsområde år 2013. Det har dock visat sig att på grund av nuvarande utformning och tillämpningsområde av 2013 års svenska regler, medför reglerna både tillämpningsproblem och fortsatt skatteplanering. Denna uppsats syftar till att undersöka utfallet av att införa liknande regler som nederländska ränteavdragsbegränsningsregler i Sverige, i nuvarande svenska ränteavdragsbegränsningsreglers ställe, för att analysera vilket av dessa regelverk som bäst uppfyller ändamålet med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Uppsatsen visar att det finns både likheter och skillnader, i såväl utformningen som i tilllämpningsområdet, mellan de svenska och de nederländska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Det framgår av uppsatsen att skillnaderna inte i varje bestämmelse i det nederländska regelverket leder till en möjlig lösning på den kvarstående problematiken med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Författaren anser att en blandad tillämpning av några nuvarande svenska bestämmelser och vissa bestämmelser lika de nederländska bäst skulle uppfylla ändamålet med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. / Due to the fact that the Swedish tax authority had paid attention to the issues concerning tax avoidance with the use of interest deduction, the first Swedish rules on interest deduction limitations on intra-group loans were introduced for associated companies in 2009. These rules were inspired by the equivalent Dutch rules on interest deduction limitations. Since the tax avoidance continued, the scope of the Swedish interest deduction limitation rules were extended in 2013. However, it has been shown that due to the formulation and the scope of the current Swedish rules, the legislation causes both interpretation issues and continuing tax avoidance. This thesis aims at examining the outcome of introducing similar rules as the Dutch interest deduction limitation rules in Sweden, instead of the current Swedish legislation, in order to analyze which of these legislations that better fulfills the purpose of the Swedish rules on interest deduction limitations. The thesis shows that there are both similarities as well as differences, with regards to both the formulation and the scope, between the Swedish and the Dutch rules on interest deduction limitations. It appears in the thesis that the differences in every provision of the Dutch legislation do not provide a possible solution to the remaining issues with the Swedish rules on interest deduction limitations. The author of the thesis considers a mixed application, containing some current Swedish provisions and some selected provisions similar to the Dutch provisions, to better fulfill the purpose of the Swedish rules on interest deduction limitations.

Den 1 januari 2019 trädde nya skatteregler för företagssektorn i kraft i Sverige för att förhindra skattebaserosion till följd av skatteplanering med ränteavdrag samt en ökad neutralitet mellan eget och lånat kapital. Den nya regleringen innehåller en generell ränteavdragsbegränsningsregel som återfinns i 24 kap. 24 § IL. Regeln stadgar att ett bolags negativa räntenetto får dras av upp till maximalt 30 procent av avdragsunderlaget. Den nya regleringen baseras på ett EU-direktiv om skatteundandragande och till stor del stämmer de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna överens med vad som stadgas i EU-direktivets artikel fyra. OECD har även lämnat rekommendationer mot skattebaserodering och vinstförflyttning, vari ränteavdragsbegränsningar föreslås i deras åtgärdsplan fyra. I 24 kap. 24 – 29 §§ IL beskrivs det hur avdragsutrymmet beräknas, hur kvarstående negativa räntenetton ska hanteras samt ges en möjlighet för koncerner att kvitta positiva räntenetton mot negativa räntenetton. Problemen som uppdagas med de nya reglerna är att de särskilt kommer påverka koncerner negativt. Detta beror dels på att det är stora multinationella koncerner som primärt är avsedda att träffas av reglerna och dels på grund av att koncernbidragssystemet inte längre kommer kunna fungera helt i enlighet med sitt syfte, det vill säga att skapa skattemässig neutralitet mellan verksamhet som bedrivs i koncernform och verksamhet som bedrivs i ett bolag. Denna effekt grundar sig i att avdragsunderlag riskerar att ”fastna” i det koncernbidragsgivande bolaget, till följd av turordningen för tillämpning av koncernbidragsreglerna i 35 kap. IL och de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna. En annan effekt som förväntas drabba koncerner i högre utsträckning är att de riskerar att permanent gå miste om sina negativa räntenetton. Det uppdagas även att underskottsbolag riskerar att koncernbidragsspärra sitt egenupparbetade underskott om de inte kan få avdrag för sitt negativa räntenetto.   Det faktum att reglerna påverkar koncerner särskilt negativt kan ifrågasättas ur ett neutralitetsperspektiv med utgångspunkten att skatteregler inte ska påverka den skattskyldiges val av handlingsalternativ. Vidare kan de nya reglerna diskuteras ur ett neutralitetsperspektiv som baseras på den nationalekonomiska tanken om att bäst resursallokering uppnås om skattereglerna är så neutrala som möjligt. Detta med hänsyn till förarbetenas fokus på ökad samhällseffektivitet, till följd av att reglerna har kombinerats med en generell sänkning av bolagsskattesatsen från 22 till 20,6 procent. Däremot har det inte fokuserats särskilt mycket på effekterna på samhällseffektiviteten vad avser det faktum att lånat kapital genom reglerna blir dyrare. De nya reglerna kan inte motiveras ur ett neutralitetsperspektiv vad avser valet mellan att bedriva sin verksamhet i ett eller flera bolag. Däremot är ökad neutralitet mellan eget och lånat kapital ett önskvärt syfte som åstadkoms genom lagstiftningen, liksom minskad möjlighet till skatteplanering med ränteavdrag. Särskilda undantagsregler för att mildra effekterna för koncerner har dock tillåtits i direktivet, samt föreslagits i OECD:s rekommendationer. Det är därav överraskande att Sverige har valt att inte anta sådana regler, med tanke på hur mycket hårdare den nya regleringen slår på de koncerner som träffas av den. Neutralitet mellan eget och lånat kapital samt undvikande av skattebaserosion och breddade skattebaser är samtliga önskvärda och legitima målsättningar, som skulle kunna rättfärdiga ett eventuellt avsteg från neutralitet mellan enskilda bolag och koncerner. Däremot är det svårt att rättfärdiga avsteget i förevarande fall, eftersom det inte har införts tillåtna undantagsregler för koncerner i lagstiftningen. Med andra ord, målen hade kunnat åstadkommas fast på en mindre bekostnad av neutraliteten mellan verksamhet som bedrivs i koncernform och verksamhet som bedrivs i ett enda bolag. Det ifrågasätts även om lagstiftaren, genom nya regler, verkligen borde få urholka effektiviteten i tidigare regler. Med detta avses hur ränteavdragsbegränsningarna påverkar koncernbidragssystemets möjlighet att vara effektiv i förhållande till sitt syfte.