No description available.

No description available.

SAMMANFATTNING Rökning utgör en av de största riskfaktorerna för ischemisk hjärtsjukdom(IHD). Så mycket som 30 procent av all IHD före 65 års ålder beror på rökning. Trots att de flesta idag är medvetna om rökningens konsekvenser fortsätter många att röka. Detta har blivit ett stort problem i samhället vilket har lett till att sjukvården har börjat arbeta i mer preventivt syfte. Rökningsrelaterade sjukdomar där IHD ingår, utgör en kostsam post både för individen och för samhället. Syftet med denna studie var att beskriva vilka metoder som har effekt vid rökavvänjning för patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Studien gjordes i form av en forskningsöversikt. De arton vetenskapliga artiklarna som utvaldes för studien söktes via databaserna PubMed och CINAHL. Sökorden som användes i PubMed var; smoking cessation intervention myocardial infarction, smoking cessation cardiac patients counselling, smoking cessation cardiovascular disease, smoking cessation after myocardial infarction, smoking cessation methods myocardial infarction, smoking cessation ischemic heart disease. I CINAHL användes följande; smoking cessation myocardial infarction. Resultatet har redovisats under sju rubriker; motiverande samtal, beteendeinriktade interventioner, patientrådgivning, skriftligt åtagande, anhörigstöd/kontakt med annan rökare, effekten av nikotinersättningsmedel och läkemedelsbehandling med buprobion samt uppföljande vård. Alla studier kombinerade olika metoder utan att, med undantag av någon studie, redovisa effekterna av de enskilda metoderna. De rökavvänjningsprogram som hade många metodkomponenter med i programmet hade bättre framgång än de med få. Något som tydligt framkom var att de metoder som används bör vara individanpassade. Upprepade och beteendeinriktade samtal som fortgår under en längre tid medförde ett högt antal rökfria deltagare. Slutsatsen var att om fler metoder används i interventionen ökar möjligheten att bli rökfri. De metoder som används i rökavvänjningsprocessen bör vara individanpassade. Kortfattade interventioner tycks inte vara tillräckligt för att uppnå någon effekt. För att uppnå bästa resultat bör personal med specialistkompetens tillsättas eller utbilda befintlig personal. Här har sjuksköterskan en central roll som informatör, behandlare och samordnare av olika insatser. Nyckelord: rökavvänjning, ischemisk hjärtsjukdom, hjärtinfarkt

Ischemisk hjärtsjukdom, eller koronar hjärtsjukdom, är en folksjukdom i hela världen. Sjukdomen yttrar sig vanligen som angina (stabil eller instabil), eller som akut hjärtinfarkt. Patienter som vårdas för ischemisk hjärtsjukdom drabbas ofta av oro, stress och smärta i samband med undersökningar och behandlingar. En följd kan vara ökad risk för komplikationer, fördröjd återhämtning och förlängd sjukhusvistelse. För sjuksköterskan är det betydelsefullt att finna evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för denna patientgrupp. Av den anledningen är det viktigt att undersöka om musik, när den används i omvårdnaden av patienter med ischemisk hjärtsjukdom, kan påverka symptomen. Syftet med studien var att belysa musikens effekter på oro, stress och smärta i samband med olika undersökningar och ingrepp hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Den metod som valdes var litteraturöversikt. Femton originalartiklar publicerade från år 2006 och framåt ingick i arbetet. Resultatet visade på att musik kunde minska oro, stress och smärta både i samband med diagnostiska undersökningar och vid invasiva ingrepp. I tre studier sågs minskad grad av oro i samband med hjärtkateterisering, koronarangiografi eller kardiell datortomografi. Fem av studierna uppmätte lägre grad av oro vid PTCA eller öppen hjärtkirurgi, och i två studier uppmättes ökad avslappning/minskad stress. Även minskad postoperativ smärta efter öppen hjärtkirurgi sågs i fem studier. Slutsatsen var att musik kunde ge ökad avslappning och ökat välbefinnande, verka avstressande och lugnande samt minska postoperativ smärta för patienter med ischemisk hjärtsjukdom i samband med undersökningar och ingrepp. Det kunde vara viktigt för effekten att lyssnaren själv fick välja musik. Musik kunde vara en nyttig och effektiv omvårdnadsåtgärd, som också är säker, kostnadseffektiv och enkel för sjuksköterskan att implementera i vården av patienter med ischemisk hjärtsjukdom.

Bakgrund: Ungefär en femtedel av ischemiskt hjärtsjuka individer lider av depressiva besvär. Depression hos ischemiskt hjärtsjuka individer leder till ökad dödlighet. Tidigare forskning har visat att fysisk aktivitet har effekt på människors mentala hälsa vid depression. Dödligheten i  ischemisk hjärtsjukdom minskar och behovet av en väl fungerande hjärtrehabilitering ökar. Syfte: Syftet var att undersöka vilken inverkan fysisk aktivitet har på individers mentala hälsa vid ischemisk hjärtsjukdom samt beskriva de inkluderade studiernas undersökningsgrupper.   Metod: En beskrivande litteraturstudie av 11 kvantitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Fysisk aktivitet hade en positiv effekt på depression och nedstämdhet hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Enbart den fysiska träningens effekt på depression och nedstämdhet var svår att mäta och bevisa, men forskningen visade på att förbättrad kondition i många fall ledde till minskning av depressiva besvär. Effekterna av fysisk aktivitet skiljde sig åt mellan könen. Deltagarantalet i studierna låg mellan 62-522 och fler män än kvinnor deltog. Merparten av studierna hade en medelålder på deltagarna mellan 61 – 67,5 år. Slutsats: Fysisk aktivitet förbättrade den mentala hälsan hos ischemiskt hjärtsjuka individer. Det var svårt att bevisa att fysisk aktivitet enbart var det som påverkade den mentala hälsan, eftersom många aspekter, förutom fysisk aktivitet ingår i ett rehabiliteringsprogram. Att belysa vikten av fysisk aktivitet ur fler än en aspekt, borde dock öka förutsättningarna att motivera fler till att delta vid träningsbaserad hjärtrehabilitering. Det blir inte bara en vinst för patienten utan också en vinst för samhället i stort. / Background: One in five individuals with ischemic heart disease suffer from depressive disorders. Depression in individuals with ischemic heart disease leads to increased mortality. Previous research has shown that physical activity has an effect on people`s mental health in depression. Mortality in ischemic heart disease decreases and the need for cardiac rehabilitation increases. Aim: The purpose was to investigate the impact physical activity had on the mental health of individuals with ischemic heart disease, as well as describe the study groups of the included studies. Method: A descriptive literature study of 11 quantitative scientific articles. The articles were searched in the databases PubMed and Cinahl. Main results: Physical activity had a positive effect on depression and sedation in patients with ischemic heart disease. Only the physical exercise`s effect on depression was difficult to measure and prove, but research showed that improved fitness in many cases led to a reduction of depressive disorders. The effects of physical activity tended to differ between men and women. The number of participants in the studies was between 62-522 and more men than women participated. The majority of the studies had an average age of participants between 61-67.5 years. Conclusion: Physical activity improved the mental health of individuals with ischemic heart disease. It was difficult to prove that physical activity alone, was what affected mental health, because many aspects apart from physical activity, are part of a rehabilitation program. However, highlighting the importance of physical activity from more than one aspect should increase the conditions to motivate more people to participate in exercise-based cardiac rehabilitation. It will not only be a benefit to the patient but also a profit for the society.

Background: Ischaemic heart disease is a diagnostic and therapeutic challenge to most general practitioners. We sought to identify diagnostic characteristics and prognoses of patients in primary care that received exercise electrocardiography (ECG). We compared the ECG test results with respect to probability of subsequent cardiologist referrals. We also aimed to identify determinants for pre-hospital delays and lack of statin treatment before a first-time myocardial infarction (MI). Methods: Setting: Region of Jämtland Härjedalen, Sweden (adult population, approximately 99 000); study period 2010-2014. Patients and study designs: studies I and II: 865 patients referred to exercise ECG. Primary outcome: Incidence of cardiovascular events (I) and cardiologist referrals within six months after exercise ECG (II). Observed outcomes were compared to predictions from multivariable logistic models. Study III: 265 patients with first-time MI. Characteristics were analysed for determinants of pre-hospital delay ≥ 2 hours. Study IV: Survey of 931 patients with first-time MI. Analyses of characteristics associated with rates of statin treatment in patients with previously diagnosed cardiovascular diseases (CVD). Results: Study I: Exercise test results were associated with exertional chest pain, a pathologic ST-T segment on resting ECG, angina diagnosis according to the patient's opinion, and medication for dyslipidaemia. Cardiovascular events occurred in 52.7%, 18.3%, and 2.0% of patients with positive (ST-segment depression >1mm and chest pain indicative of angina), inconclusive (ST depression or chest pain), or negative tests, respectively. Study II: Positive or inconclusive exercise tests were associated with cardiologist referrals. Among patients with positive exercise tests, referral rates decreased with age, after adjusting for co-morbidity. Self-employed women were referred to cardiologic evaluations more often than other employed women. Study III: The first medical contact was a primary care facility for 52.3% of patients. The pre-hospital delay time was ≥ 2 h for 67.0% of patients in primary care and 44.7% of patients that called emergency medical services or were self-referred to hospital. Study IV: Among patients with prior CVD, 34.5% received current statin treatment before for the first MI. Statin treatment rates decreased with age, after adjusting for CVD and diabetes; women ≥70 years old were treated half as often as men of the same age. Conclusions: Clinical characteristics can be used to identify patients at low risk of cardiac events. The prognosis in patients with a negative exercise ECG was benign for six months after the exercise ECG. Exercise tests are important for selecting patients that require cardiologic evaluations. Age, gender, and employment status interacted with rates of referrals for cardiac evaluation. The pre-hospital delay time was considerably prolonged, particularly when primary care was the first medical contact. Only one third of patients with a prior CVD received statin treatment. Pre-MI statin treatment decreased with age, particularly among women ≥70 years old. In making medical decisions, it is necessary to be aware of biases regarding age, gender, and socioeconomic status. Methodologies for case finding and follow-up need to be improved and implemented in clinical practice. Keywords: Exercise ECG, Ischaemic heart disease, Myocardial infarction, Pre-hospital delay, Primary care, Prognosis, Referral, Statins, Secondary prevention / Sammanfattning på svenska: Bakgrund och syfte: Patienter med ischemisk hjärtsjukdom (IHD) utgör en diagnostisk och terapeutisk utmaning för läkare inom primärvården. Arbets-EKG är en vanlig metod vid utredning av patienter som söker till primärvården för besvär som kan vara förorsakade av IHD. Vi undersökte primärvårdspatienter remitterade till arbets-EKG, med avseende på de kliniska karakteristika (egenskaper och symtom) som kunde associeras med resultatet av arbets-EKG och med prognosen inom sex månader efter undersökningen. Vi jämförde arbets-EKG-svaren med avseende på efterföljande remittering för utredning vid hjärtklinik. Vi kartlade även faktorer av betydelse för tidsfördröjningen före sjukhusvård och för sekundärpreventiv behandling med kolesterolsänkande läkemedel (statiner), före insjuknande i hjärtinfarkt. Metod: De studier som ingår i avhandlingsarbetet (studier I-IV) genomfördes i Region Jämtland och Härjedalen, befolkningsunderlag cirka 99 000 personer i åldrar från 20 år och äldre, under åren 2010-2014. Undersökta patienter och studiedesign: Studier I och II: Prospektiv studie av 865 patienter undersökta med arbets-EKG, klassificerade som: positivt arbets-EKG (dynamisk ST-sänkning >1mm under arbetsprov och bröstsmärta typisk för kärlkramp), inkonklusivt (ST-sänkning eller bröstsmärta) eller negativt arbets-EKG. Utfallsvariabler: hjärt-kärlhändelser (instabil kärlkrampssjukdom, hjärtinfarkt, öppen kranskärlsoperation, ballongvidgning av kranskärl och kardiovaskulära dödsfall) (I) och remittering för utredning vid hjärtklinik inom sex månader efter arbets-EKG (II). Observerade hjärt-kärlhändelser jämfördes med förväntat utfall, enligt multivariabla statistiska modeller. Studie III: Retrospektiv studie av 265 patienter med förstagångs hjärtinfarkt, analyserade med avseende på faktorer av betydelse för tid från symtomdebut och till sjukhusvård, med brytpunkten två timmar eller längre tid för vård på sjukhus. Studie IV: Tvärsnittsstudie av 931 patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Patienter med tidigare hjärt-kärlsjukdom analyserades med avseende på statinbehandling före hjärtinfarkten. Resultat: Studie I: Faktorer associerade med arbets-EKG-resultatet (positivt eller inkonklusivt svar mot negativt svar) var: ansträngningskorrelerad bröstsmärta före arbetsprovet, ST-T-segmentsförändringar på vilo-EKG, kärlkrampsdiagnos enligt patientens egen bedömning, samt medicinering för förhöjda kolesterolvärden i blodet. Hjärt-kärlhändelser inträffade i 52.7%, 18.3%, och 2.0% bland patienter med positivt, inkonklusivt respektive negativt arbets-EKG. Studie II: Resultatet från arbets-EKG styrde remitteringen av patienter till hjärtklinik, med högre sannolikhet för remiss efter positivt test. Bland patienter med positivt arbets-EKG remitterades färre patienter vid stigande ålder, justerat för tidigare känd hjärt-kärlsjukdom. Egenföretagande kvinnor blev oftare remitterade än andra kvinnor, justerat för ålder, bröstsmärtesymtom och arbets-EKG-svar. Studie III: I 52.3% av samtliga fall var primärvården (personligt besök eller via telefonrådgivning) den första vårdkontakten för patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Tidsfördröjningen före sjukhusvård var 2 timmar eller mer bland 67.0% av alla patienter från primärvården och 44.7% bland de patienter som först ringde larmcentralen (112) eller sökte direkt till sjukhusets akutmottagning. Studie IV: Patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling i 34.5% av fallen, före insjuknandet i förstagångs hjärtinfarkt. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med stigande ålder, justerat för diabetes och tidigare hjärt-kärlsjukdom. Kvinnor från 70 år och äldre erhöll statinbehandling hälften så ofta som jämförbara män. Slutsats: Patienter med låg risk för hjärt-kärlhändelser kan identifieras före remittering till arbets-EKG, med hjälp av kliniska karakteristika. Patienter med negativt svar på arbets-EKG har en god prognos, med få hjärt-kärlhändelser inom sex månader efter arbetsprovet. Urvalet av patienter som remitteras för fortsatt hjärtutredning styrs av resultatet från arbets-EKG, men interaktioner mellan ålder, kön och anställningsförhållanden påverkar sannolikheten för remittering. Tiden från symtomdebut och till sjukhusvård var avsevärt fördröjd, särskilt för de patienter som primärt kontaktade primärvården. Endast en tredjedel av alla patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling vid hjärtinfarktinsjuknandet. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med högre ålder, särskilt bland kvinnor från 70 års ålder och äldre. En ökad medvetenhet om hur ålder, kön och social ställning påverkar den medicinska beslutsprocessen är angelägen. Metoder för bättre identifiering och uppföljning av riskpersoner behöver utvecklas och införas i den medicinska verksamheten. Nyckelord och förklaringar: Arbets-EKG (kliniskt arbetsprov på ergometercykel med samtidig EKG-registrering), positivt arbets-EKG (talar för kärlkrampssjukdom), negativt arbets-EKG (talar för frånvaro av sjukdom). EKG (elektrokardiografi), hjärtinfarkt, ischemisk hjärtsjukdom (sjukdomstillstånd med otillräcklig blodtillförsel till hjärtat), sekundärprevention (förhindra återinsjuknande i tidigare genomliden sjukdom).