This research paper aims to examine how local boroughs in the South suburbs of Stockholm work with matters relating to radicalism and violent extremism with roots in white power environments and Islam. The paper will look at the different challenges faced by the local Boroughs in tackling the problems in the future. The empirical material that forms the basis of this paper have been collected through semi structured interviews with local coordinators employed by three different boroughs within the South suburbs of Stockholm. The theoretical framework of the study is formed by a typological model that comprises different kinds of crime prevention exercises with backgrounds in superordinate values. The empirical material has been analyzed in relation to crime prevention as a societal phenomenon depending on what preventive method has been given the timely aspect related to primary, secondary or tertiary prevention. Results show that radicalism and violent extremism are phenomenon with substantial complexity, according to all participating coordinators, white power environments tend to be significantly more violent in their behaviour and serves as the primary local threat whereas activities relating to radical Islam is more limited. The coordinators speak about the necessity to work for an inclusive society rather than controlling which risks stigmatizing the individuals who could be considered in an already weak and resource scarce situations. The study show that the boroughs dominant prevention mechanisms are formed of structural and socialization prevention methods rather than effective reduction and/or controlling prevention. / Denna studie syftar till att undersöka hur kommuner i Stockholm söderort arbetar med frågor som rör sig kring radikalisering och våldsbejakande extremism rörande vit makt-miljöer och islamistisk extremism samt vilka utmaningar som deltagande kommuner uppger föreligga i framtiden. Det empiriska underlag som studien innefattas av är inhämtat genom semi-strukturella intervjuer med samordnare inom tre olika kommuner i Stockholm söderort.   Studiens teoretiska ramverk utgörs delvis av olika typer av en typologisk modell som innefattar olika typer av brottspreventiva åtgärder och hur dessa typer utgörs med bakgrund av olika överordnade värden. Studiens empiriska material är analyserat i anknytning till brottsprevention som samhällsfenomen i sig samt vilket avseende som preventiva åtgärder utgör i relation till insatsens tidsaspekt-primär/sekundär/tertiär prevention.   Studiens resultat redogör att radikalisering och våldsbejakande extremism är ett komplext fenomen. Samtliga samordnare som deltagit i studien poängterar för vit makt-miljöer som den våldsbejakande miljö som utgör det primära hotet i kommunerna samt att vetskapen gällande aktiviteter av islamistiska extremist-miljöer är mer begränsad. Samordnarna belyser nödvändigheten att arbeta för ett inkluderande samhälle som ska förebygga utanförskap snarare än kontrollutövande insatser som riskerar att stigmatisera individer som redan är i en resurssvag position.   Studien visar på att kommuners dominerande preventionsåtgärder utgörs av struktur och- socialisationsåtgärder snarare än effektiviseringsåtgärder och/eller kontrollåtgärder.