Studier visar att våldsbejakande extremism (VBE) är ett samhällsaktuellt område. Socialtjänstens uppdrag är att bedriva ett förebyggande arbete för att främja ungas utveckling och välmående. Studiens syfte är att undersöka socialarbetares uppfattningar om socialtjänstens arbete med våldbejakande extremism i förhållande till unga/unga vuxna. Frågeställningarna utgår från tre huvudteman: förbyggande strategier, kunskap och metoder samt etiska dilemman som socialarbetaren kan ställas inför i arbetet med unga/unga vuxna inom VBE-miljö. I studien intervjuades sex informanter, alla med en akademisk utbildning och mer än tio års erfarenhet av socialt arbete. Med socialt arbete menas att informanterna arbetar utifrån socialtjänstens ansvarsområde och anställda på olika positioner inom kommunen. Samtliga informanter har erfarenhet av arbete med unga/unga vuxna inom området våldsbejakande extremism. I studiens kvalitativa metod genomfördes sex semistrukturerade intervjuer och den insamlade empirin analyserades med hjälp av en tematisk analysmetod. Med stöd av teoretiska begrepp hämtat från preventionsteorier samt teoretiskt begrepp om etiska dilemman i det sociala arbetet analyserades resultatet. Studiens resultat visar att det krävs kunskaper i socialt arbete med unga/unga vuxna men att det även krävs kunskaper om VBE-miljöer och det behövs en samsyn inom arbetet med VBE på nationell och lokal nivå. Resultatet visar på upplevda etiska svårigheter både från ett demokratiskt, professionellt och privat perspektiv i arbetet med unga/unga vuxna inom en VBE-miljö. Slutligen visar studien att tydliga riktlinjer i arbetet med VBE på en nationell nivå kan skapa förutsättningar även på en lokal nivå, genom att intensifiera arbetet med att förhindra att unga/unga vuxna söker sig till våldsbejakande extremism.

No description available.

Radikalisering och våldsbejakande extremism har på senare tid blivit ett allt större problem i samhället1 och den lokala nivåns betydelse understryks allt tydligare av såväl svenska forskare som internationella nätverk. Forskningen visar att kommunerna bär det största ansvaret avseende det förebyggande arbetet.2 I Sverige tillsattes den nationella samordnaren 2014 som satte allt större press på kommunerna att införa åtgärder mot den våldsbejakande extremismen. Denna uppgift hamnade på aktörer med varierande kunskap i ämnet och resulterade i handlingsplaner som skiljde sig åt i stor utsträckning. Syftet med denna uppsats är att förklara variationer i kommunernas arbete och varför implementeringen kom att se så olika ut. För att göra detta analyseras intervjuer och handlingsplaner från fyra olika kommuner i Sverige. Analysen tar en ansats utifrån tesen om att den enskilde individens vilja, kunskap och förståelse påverkar implementeringens utfall. Resultatet visar att förekomsten av dessa tre erbjuder högre måluppfyllnad i implementeringsprocessen. Detta resultat betonar individens påverkan på implementeringen och att dess förutsättningar bör tas i beaktning såväl inom forskningen som inom det faktiska arbetet hos kommunerna.

This essay studies the discourse about cooperation with the civil society within strategies and action plans considering violent extremism produced by the Swedish state and four different Swedish municipalities. The study also considers if some special actor from the civil society is mentioned more often than others in terms of cooperation. The analysis is implemented through a critical discourse analysis according to Fariclough and contextualized through Deans version of Foucaults theory about governmentality. The result shows that the discourse about cooperation used by the Swedish state impacts on the discourse used by the municipalities even though the municipalities use less harsh and imperative formulations. Religious communities are mentioned more often than other actors in terms of cooperation partners even though the documents rarely specify what kind of religious community they mean. This can partly be explained through the concept of “violent extremism” which leads to problems in actual cooperation and to feelings of alienation and stigmatization within different communities, especially Muslim.

Sedan flera år förs ett arbete i Sverige för att motverka ”våldsbejakande extremism” och ”radikalisering”, samtidigt som delar av detta arbete har kritiserats både utifrån sin hur det har definierat sina begrepp och hur det praktiskt har genomförts. Av denna anledning är det av intresse att närmare granska detta arbete, denna undersökning har undersökt frågeställningarna (I) hur olika typer av politiskt våld har betraktats över tid, (II) vad inbegrips i termen ”våldsbejakande extremism”, samt (III) hur den svenska statens arbete mot våldsbejakande extremism ser ut. Detta har gjorts utifrån en kritisk diskursanalys av flertalet dokument framtagna på det offentligas initiativ (däribland rapporter, handlingsplaner och direktiv), samt en översiktlig idéhistorisk genomgång menad att ge en historisk bakgrund till analysen. De statliga dokumenten har främst undersökts utifrån hur de definierar sina begrepp samt vilka förslag som förs fram för att motverka politiskt våld, medan den idéhistoriska genomgången görs som en del av uppsatsens teoridel. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är framförallt Pontara, Benjamin, Žižek, Galtung och Weber. I undersökningen framkommer att staten framförallt agerar ur en hegeliansk och dualistisk uppfattning om staten som den aktör som kan överbrygga samhällets motsättningar samt att statens agerande inte bör betraktas efter samma måttstock som andra samhällsaktörers. Begreppet ”våldsbejakande extremisms” definition varierar i de olika dokument, men den vanligaste definitionen är att våldsbejakande innebär ett aktivt eller passivt stöd till ideologiskt motiverat våld, medan extremism definieras som att inte acceptera en demokratisk samhällsordning där politiska mål och samhällsförändringar kan påverkas genom politiken och demokratiska processer. Vidare beskrivs tre miljöer som pekas ut som våldsbejakande, vit makt-miljön, den utomparlamentariska miljön samt den islamistiska miljön, dock tonas ideologierna ner till förmån för individuella och miljömässiga riskfaktorer till så kallad radikalisering. Fokuset i de statliga dokumenten ligger på förebyggande arbete i olika form, och ofta på lokal nivå. I de statliga dokumenten diskuteras överhuvudtaget inte statens egen våldsanvändning, vilket kan tolkas som att det våld som utövas av en demokratisk stat per definition är legitimt och lagligt. Detta osynliggör statens laguppehållande våld. Bland de olika våldsbejakande miljöerna finns en bredd av uppfattningar kring våld, moral och politik, vilket leder till en problematik då de klumpas ihop till en generaliserad modell över all våldsbejakande extremism, och risken är att förståelsen blir grumlig och åtgärderna ineffektiva. Därutöver är det problematiskt hur grupper och individer reduceras till att vara en potentiell risk, samt att offentliganställda uppmanas att närmast åsiktsregistrera dem som de kommer i kontakt med professionellt.

The threat from violent extremism has become prioritized in the Swedish political discourse. Right wing extremism is the most common form of extremism. However, Islamist extremism is seen as the most severe threat against the Swedish society. Previous research indicates that there is an institutionalized view that foreigners are seen as more dangerous than home-grown extremists. The overall aim of this study is to examine how identity can contribute to the understanding of violent extremism as a threat. This is done by using a qualitative text analysis guided by framing and securitization theory in order to analyse how Swedish press has framed two extremist crimes. The study concludes that media frames the two threats differently and that the right wing-extremist is perceived as an individual unlike the Islamist perpetrator who is portrayed as a representative for a greater threat.

This study examines how religious freedom is respected and the importance it is given in municipal action plans against violent extremism. It is based on the following questions: 1. How is religious freedom valued in the demarcation of other values such as equality and freedom of expression? 2. Is it possible in practice to have a manageable plan against radicalization without exceeding the limits of religious freedom? 3. Do the professional groups that deal with the front line against radicalization in schools feel that the action plan is an active document that provides good guidance? The method for this study is a text analysis of an action plan for the three municipalities Mariestad, Töreboda and Gullspång based on a larger study conducted by the Segerstedt Institute in 2017. Particular emphasis is placed on understanding the essential concepts of religion, religious freedom and democracy. The analysis is supplemented with qualitative interviews with three informants – two teachers and an interpreter – who give their views on the practical works and its difficulties. The study’s conclusion shows that religious freedom is only affected in general terms. The action plan thus provides very limited guidance for the people who have to meet the demarcation. The purpose of the action plans is mainly security policy. It requires broader knowledge-building work throughout society to understand and respect religious freedom.

Syftet för denna studie är att analysera riktlinjer för det förebyggande arbetet inom våldsbejakande extremism i Stockholms stad. Detta utifrån en idé- och ideologianalys som metodval. En sådan metod innebär att finna spår av bakomliggande ideologiska värderingar ej uttryckligen beskrivna vilka genomsyrar olika textmaterial. Metodlitteratur beskriver hur individer inom myndigheter och andra politiska organisationer i framtagandet av policy samt officiella dokument indirekt präglas av en bakomliggande ideologisk värdering likväl som samtida normer i samhället, detta antingen uttryckligen eller ej. Metoden berör kvalitativa medel för att analysera det som skrivs i textmaterialet genom att undersöka formulering, regelbundenheter, benämning likväl som icke-benämning av olika aspekter och kan därmed dra slutsatser. Denna studies resultat är att frågor gällande könsroller i samhället samt ungdomar är aspekter där ideologier kring dessa frågor är möjliga att urskilja vilka inte beskrivs fullt uttryckligen. Staden särskiljer på könens egenskaper vad gäller våldskapacitet, ett fenomen vilket även återfinns inom en politisk, historisk och geografisk kontext. Stadens inriktning kring ungdomar och deras roll i ett mer långsiktigt helhetsperspektiv går även det att placera inom liknande kontext. Inflytelse på dessa riktlinjers outtalade ideologiska värderingar är en komplex påverkningskedja ej bunden i en enstaka kontext.

Arbetet behandlar frågor rörande hur olika politiska subjekt ställs i ett dikotomt förhållande till varandra genom diskursiva praktiker. Meningsmotståndare tänks utmana varandras olika samhällsvisioner inom ett politiskt rum som utgörs av den demokratiska processen. Detta rum kan artikuleras genom olika politiska styrningsformer, exempelvis konsensuspolitik eller agonism. Oavsett form tänks samhällsordningen och dess politiska styrelseform med tiden etableras genom dess allmänna acceptans som underbyggs av dess legitimitet och acceptans av samhället i stort. Denna cementering kännetecknas av begreppet hegemoni. Studien utgår till stor del utifrån Chantal Mouffes tankar om det politiska som något som kräver ett konfliktelement för att driva samhällsutvecklingen framåt. Således ses konsensuspolitik som något som i längden skadar den demokratiska processen och det demokratiska samhället. Genom ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt tolkas våldsbejakande extremism som ett fenomen utpekat av och genom samhällets hegemoniska ordning. Våldsbejakande extremism är således de krafter som bjuder den hegemoniska ordningen motstånd genom att presentera alternativa samhällsvisioner. När motstånd och förändringsmöjligheter inte upplevs kunna föras genom de etablerade demokratiska strukturerna riskerar de utlöpa i våldsamma sammandrabbningar, ofta betecknade våldsbejakande extremism. Således undersöker studien hur dessa olika krafter möts inom det politiska rummet och bjuder varandra motstånd. Det teoretiska ramverket konkretiseras genom det empiriska underlaget i form av intervjuer och rapporter.

Våldsbejakande extremism är ett relativt nytt problem för Socialtjänstens verksamhet, vilket innebär att ett flertal socialsekreterare runt om i Sverige arbetar med ärenden som rör våldsbejakande extremism utan att ha någon specifik utbildning inom ämnet. Studiens syfte har således varit att få en djupare inblick i socialarbetares arbete avseende barn vars föräldrar har stridit för Islamiska staten (IS) samt vilka utbildningar som finns tillgängliga. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod, insamling av empiri utfördes genom semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från tre olika städer i Sverige. Analysering av empirin har utförts med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys.   Under intervjuerna framkom det att det råder skilda uppfattningar bland socialsekreterarna med avseende på utbildningen inom ämnet, där vissa anser att det underlag som tillhandahållits är bristfälligt, medan andra känner sig trygga i det. Vidare skiljer sig arbetssättet åt i de olika städerna rörande barn vars föräldrar som stridit för IS, exempelvis med avseende på uppsökande verksamhet. Det genomgående temat i intervjuerna var att dessa ärenden ska behandlas som vanliga ärenden och att socialsekreterarna inte ska särskilja barnen och familjerna, detta för att familjerna inte ska känna att de blir behandlade på ett annorlunda sätt på grund av sin bakgrund.