Syfte. Undersöka användningen av kängurumetoden hos extremt för tidigt födda barn. Bakgrund. Kängurumetoden (KM) är en evidensbaserad metod som innebär att barnet bärs hud mot hud på förälderns bröst i upprätt ställning. Metoden har många fördelar för det för tidigt födda barnet och har visat sig vara effektiv för att skapa starka band föräldrar och barn emellan. Forskning visar att det är en säker vårdmetod även för extremt för tidigt födda barn.   Design. En retrospektiv explorativ journalgranskningsstudie med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Journaler granskades för de 49 extremt för tidigt födda barn vårdade vid Norrlands universitetssjukhus mellan oktober 2011 och oktober 2013. Metod. Statistiska beräkningar gjordes med icke parametrisk korrelation enligt Spearman och Wilcoxon signed ranks test. I den kvalitativa delen utfördes textanalys av journalanteckningar. Resultat. Medianålder vid kängurudebuten var fyra dagar. De flesta barn kängurudebuterade med mamman, och pappor utövade känguruvård i mindre utsträckning än mammor. Ju tidigare barnet var fött, desto längre dröjde kängurudebuten, men känguruvård har förekommit så tidigt som dag fyra hos de mest för tidigt födda barnen. Slutsats. Neonatalvården har mycket att vinna på om vårdpersonalen lyckas hjälpa föräldrar i allmänhet, och pappor i synnerhet, till att tidigt våga närma sig och känguruvårda sina extremt för tidigt födda barn. Med utbildning och träning för personal och stöd till föräldrarna, kan KM användas i större utsträckning för de extremt för tidigt födda barnen. Kliniska implikationer. Resultaten av denna studie bidrar till insikter och djupare kunskap om användningen av KM för extremt för tidigt födda barn. Resultatet kan användas för att identifiera utvecklingsmöjligheter men även för att utvärdera framtida förbättringsarbete. Kunskapen om och tron på vinsterna med KM kan rädda liv. / Aims. To study the use of the KMC for extremely preterm infants. Background. Kangaroo-Mother care (KMC) is an evidence-based method that involves carrying the infant skin to skin on the parent’s chest in an upright position. The method brings many benefits for the preterm infant and has proven to be effective for creating strong bonds between parents and infants. Research shows that KMC is a safe method even for extremely preterm infants. Design. A retrospective exploratory medical records review using both quantitative and qualitative approach. Medical records were reviewed for the 49 extremely preterm infants cared for at Norrland’s University Hospital between October 2011 and October 2013. Methods. Statistical analysis were made by non-parametric correlation by Spearman and Wilcoxon´s signed ranks test. In the qualitative part text analysis of medical records was performed. Results. KMC onset was in a median age of four days after birth. The kangaroo onset was most often with the mother, and fathers performed less KMC than mothers. The more preterm the infant was born, the later kangaroo onset, but KMC has occurred as early as day four for the most preterm infants. Conclusion. Neonatal care has much to gain if nursing staff succeed in helping parents in general, and fathers in particular, to an early KMC onset. With education and training for staff and support to the parents, KMC can be used for the extremely preterm infants to a greater extent. Relevance to clinical practice. The results of this study contribute to the understanding and deeper knowledge about the use of KMC for extremely preterm infants. The result can be used to identify needs for development, but also to evaluate future improvements. Knowledge of and belief in the benefits of KMC can save lives.