<p><em>Bakgrund:</em><strong> </strong>Varje år föds ca 90 000 barn i Sverige, varav ca 4 % föds för tidigt. Det är under nyföddhetsperioden människan behöver som mest omvårdnad i livet. På en neonatalvårdsavdelning ar det en huvuduppgift för vårdaren att se till att så goda förutsättningar som möjligt skapas för kontakten mellan barn och föräldrar. <em>Syfte: </em>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar integrationen av föräldrar i vården av prematura barn. <em>Metod: </em>Metoden<strong> </strong>som användes var systematisk litteraturstudie. Databaserna Pubmed och Cinahl har använts vid sökning efter vetenskapliga artiklar. Även manuell sökning gjordes. I studien inkluderades 15 artiklar som analyserades med hjälp av innehållsanalys. <em>Resultat: </em>Tre kategorier framkom; främjande faktorer, hämmande faktorer och påverkan på föräldrarna. Till främjande faktorer hörde subkategorierna; vårdmodeller och metoder, stöd samt sjuksköterskeåtgärder. Hämmande faktorer fick subkategorierna; dålig kommunikation och avdelningsrelaterade hinder. Påverkan på föräldrar innefattar subkategorierna; positiva effekter och negativa effekter. <em>Diskussion och slutsats: </em>De tre komponenterna vårdgivarna, vårdtagarna och vårdavdelningens samspel är viktigt för integrationen av föräldrarna.  Sjuksköterskan måste skapa en tillitsfull relation till föräldrarna samtidigt som vårdavdelningen måste vara anpassad för optimal involvering.</p>

Bakgrund: Varje år föds ca 90 000 barn i Sverige, varav ca 4 % föds för tidigt. Det är under nyföddhetsperioden människan behöver som mest omvårdnad i livet. På en neonatalvårdsavdelning ar det en huvuduppgift för vårdaren att se till att så goda förutsättningar som möjligt skapas för kontakten mellan barn och föräldrar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar integrationen av föräldrar i vården av prematura barn. Metod: Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Databaserna Pubmed och Cinahl har använts vid sökning efter vetenskapliga artiklar. Även manuell sökning gjordes. I studien inkluderades 15 artiklar som analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom; främjande faktorer, hämmande faktorer och påverkan på föräldrarna. Till främjande faktorer hörde subkategorierna; vårdmodeller och metoder, stöd samt sjuksköterskeåtgärder. Hämmande faktorer fick subkategorierna; dålig kommunikation och avdelningsrelaterade hinder. Påverkan på föräldrar innefattar subkategorierna; positiva effekter och negativa effekter. Diskussion och slutsats: De tre komponenterna vårdgivarna, vårdtagarna och vårdavdelningens samspel är viktigt för integrationen av föräldrarna.  Sjuksköterskan måste skapa en tillitsfull relation till föräldrarna samtidigt som vårdavdelningen måste vara anpassad för optimal involvering.

Mycket vanlig inom sluten hälso- och sjukvård är vård av barn som är utsatta för smärta orsakad av ingrepp och procedurer. Smärta i samband med sjukdom eller medicinisk vård kan leda till betydande och livslånga fysiologiska och psykologiska konsekvenser. Därför är det viktig med adekvat smärtbedömning och behandling. Detta är en utmaning och kräver mycket erfarenhet av sjukvårdspersonal. Särskilt hos prematura barn, spädbarn och barn i åldern upp till sex år vilka inte än har förmåga att uttrycka sig verbalt är detta av vikt. Därför kan man använda sig av en smärtskattningsskala. Smärtbedömningen är mer objektiv och information om barnens smärta kan som ett värde tydlig dokumenteras och åtgärder utvärderas.Syftet med denna forskningsöversikt var att belysa vilka skattningsskalor som kan användas för bedömning av smärta hos barn (0-6 år) inom sluten hälso- och sjukvård. En forskningsöversikt genomfördes efter en litteratursökning av vetenskapliga artiklar via databaserna Cinahls och PubMed och en manuell artikelsökning. Totalt inkluderades 16 primärartiklar i studien, vilka granskades avseende kvalitet och vetenskaplig klassificering.I resultatet framkom att smärtskattningsskalor kan användas för granskning av smärta hos barn inom sluten hälso- och sjukvård. Alla dessa skalor har påvisat validitet och majoriteten även reliabilitet. Sex av dessa har visat till och med hög reliabilitet. I tre studier har skalorna visat klinisk nytta och genomförbarhet i praktiken. Undersökningsgrupper varierade avseende antal deltagare och deras egenskaper. Bara i sex studier var antalet deltagare mer än 100 barn. I åtta studier bestod undersökningsgruppen av för tidigt födda barn i olika gestationsålder och spädbarn. I tre utfördes smärtbedömning i samband med analgetikaadministration. I fem studier granskades barnen före, under och/eller efter en smärthändelse. I tre studier undersöktes några barngrupper även för att bedöma långvarig smärta.Slutsatsen blev att smärtskattningssskalorna har visat tillförlitlighet och giltighet, men bara i tre av dessa studier undersöktes den kliniska nyttan och genomförbarheten i praktiken.Nyckelord: Smärtbedömning,

Bakgrund På en neonatalvårdsavdelning tar man hand om för tidigt födda barn eller barn som kräver extra vård på grund av komplikationer och tiden där kan vara omvälvande för föräldrarna. Familjecentrerad omvårdnad handlar om att involvera hela familjen för att kunna erbjuda en högkvalitativ samt säker vård där värdighet, respekt, information, delaktighet och samarbete är grundläggande beståndsdelar. Föräldrars delaktighet inom neonatal vård har visat ge många positiva effekter som exempelvis tidigare anknytning mellan barn och förälder, snabbare viktökning hos barnet, minskade stressnivåer hos föräldrarna och bättre förutsättningar inför hemgång. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva vilka faktorer som påverkar föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt barn på neonatalvårdsavdelning. Metod Litteraturöversikt valdes som metod och 15 artiklar framtagna genom databassökningar i PubMed och Cinahl inkluderades för att besvara syftet. Resultat I resultatet utgör miljöns betydelse, sjuksköterskans roll och föräldrarollen tre huvudfaktorer som beskriver vad som inverkar på föräldrars delaktighet och på vilket sätt den påverkas. Slutsats Föräldrarnas delaktighet är något som inte bara är till gagn för barnet utan påverkar också föräldrarnas identitet och psykiska hälsa. Sjuksköterskan har en viktig uppgift i att ge föräldrarna adekvat information samt att stötta och involvera dem i omvårdnaden av barnet.

Bakgrund: Neonatalvården i Sverige är organiserad så att nyfödda barn i behov av intensivvård vårdas en tid på regionsjukhus innan de flyttas till hemsjukhuset för fortsatt vård. Tidigare studier har visat att flytten till hemsjukhuset är en stor och påfrestande händelse för föräldrar som befinner sig i anknytningsprocessen och därför behövs ny kunskap för att förbättra rutinerna och omhändertagandet av föräldrar i samband med återtransport. Syfte: Att undersöka föräldrars erfarenheter i samband med förflyttning av barnet från neonatal intensivvårdsavdelning på regionsjukhus till hemsjukhusets neonatalavdelning. Metod: För att genomföra studien valdes en deskriptiv och kvalitativ design. Resultat: Analysen av föräldrarnas berättelser resulterade i tre olika kategorier att lämna tryggheten, att möta det nya och likheter och skillnader. Resultatet visade att föräldrarna upplevde svårigheter med att lämna tryggheten på regionsjukhuset. De kände oro för flytten till hemsjukhuset och upplevde brist på förberedelser och information. Återtransporten kom ofta oväntat och föräldrarna upplevde många gånger att barnet tvingats att lämna regionsjukhuset för tidigt. Att föräldrar och barn separerades under transporten innebar en stor känslomässig påfrestning. Skillnader i rutiner skapade oro och vissa föräldrar upplevde att hemsjukhusens lokaler och kompetensen hos personalen var sämre. Slutsats: Omhändertagandet av familjer kan förbättras avseende förberedelser och kommunikation, rutiner och likvärdig vård. Rutiner för förberedelse och kommunikation behöver utvecklas för att flytten till hemsjukhuset skall bli så positiv som möjligt för familjen och minimera störningar i anknytningsprocessen. Gemensamma vårdrutiner skulle underlätta anpassningen för föräldrar och lokaler och kompetens behöver anpassas till den verksamhet som bedrivs för att garantera likvärdig vård i olika delar av landet. / Background: In Swedish neonatal care newborns in need of intensive care are transferred to specialized regional hospitals and when the infants’ condition has stabilized they are relocated to community hospitals for convalescent care. Previous studies have shown that moving from one hospital to another is a significant and stressful event for parents during the attachment process. In order to improve routines regarding the care of parents when their infants are transferred, further research is needed.  Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of their infants’ transfer from the intensive care unit at the regional center to the neonatal unit at the community hospital. Method: The study was performed in a descriptive and qualitative design. Findings: The analysis resulted in three different categories to leave the safe zone, to face the new and similarities and differences. The result shows that parents find it difficult to leave the safe environment of the intensive care unit. They were worried about going to the community hospital and they sensed a lack of preparations and information. The transfer often occurred unexpectedly and parents felt that their child was forced to leave the intensive care unit too early. During transport, the child was separated from the parents, which was perceived as emotionally stressful. Differences in routines created anxiety and some of the parents felt that the community hospitals did not possess the right premises and competence of staff. Conclusion: Improvements can be made regarding preparations and communication, routines and equal care. There is a need to further develop communication and routines regarding transfers within the Swedish neonatal care system in order to create a more positive experience for parents and minimize the impact on the attachment process. Standardized routines would facilitate the adaption for parents and all neonatal care units need to have adequate facilities and staff to guarantee equal health care in various parts of the country.

Syfte. Undersöka användningen av kängurumetoden hos extremt för tidigt födda barn. Bakgrund. Kängurumetoden (KM) är en evidensbaserad metod som innebär att barnet bärs hud mot hud på förälderns bröst i upprätt ställning. Metoden har många fördelar för det för tidigt födda barnet och har visat sig vara effektiv för att skapa starka band föräldrar och barn emellan. Forskning visar att det är en säker vårdmetod även för extremt för tidigt födda barn.   Design. En retrospektiv explorativ journalgranskningsstudie med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Journaler granskades för de 49 extremt för tidigt födda barn vårdade vid Norrlands universitetssjukhus mellan oktober 2011 och oktober 2013. Metod. Statistiska beräkningar gjordes med icke parametrisk korrelation enligt Spearman och Wilcoxon signed ranks test. I den kvalitativa delen utfördes textanalys av journalanteckningar. Resultat. Medianålder vid kängurudebuten var fyra dagar. De flesta barn kängurudebuterade med mamman, och pappor utövade känguruvård i mindre utsträckning än mammor. Ju tidigare barnet var fött, desto längre dröjde kängurudebuten, men känguruvård har förekommit så tidigt som dag fyra hos de mest för tidigt födda barnen. Slutsats. Neonatalvården har mycket att vinna på om vårdpersonalen lyckas hjälpa föräldrar i allmänhet, och pappor i synnerhet, till att tidigt våga närma sig och känguruvårda sina extremt för tidigt födda barn. Med utbildning och träning för personal och stöd till föräldrarna, kan KM användas i större utsträckning för de extremt för tidigt födda barnen. Kliniska implikationer. Resultaten av denna studie bidrar till insikter och djupare kunskap om användningen av KM för extremt för tidigt födda barn. Resultatet kan användas för att identifiera utvecklingsmöjligheter men även för att utvärdera framtida förbättringsarbete. Kunskapen om och tron på vinsterna med KM kan rädda liv. / Aims. To study the use of the KMC for extremely preterm infants. Background. Kangaroo-Mother care (KMC) is an evidence-based method that involves carrying the infant skin to skin on the parent’s chest in an upright position. The method brings many benefits for the preterm infant and has proven to be effective for creating strong bonds between parents and infants. Research shows that KMC is a safe method even for extremely preterm infants. Design. A retrospective exploratory medical records review using both quantitative and qualitative approach. Medical records were reviewed for the 49 extremely preterm infants cared for at Norrland’s University Hospital between October 2011 and October 2013. Methods. Statistical analysis were made by non-parametric correlation by Spearman and Wilcoxon´s signed ranks test. In the qualitative part text analysis of medical records was performed. Results. KMC onset was in a median age of four days after birth. The kangaroo onset was most often with the mother, and fathers performed less KMC than mothers. The more preterm the infant was born, the later kangaroo onset, but KMC has occurred as early as day four for the most preterm infants. Conclusion. Neonatal care has much to gain if nursing staff succeed in helping parents in general, and fathers in particular, to an early KMC onset. With education and training for staff and support to the parents, KMC can be used for the extremely preterm infants to a greater extent. Relevance to clinical practice. The results of this study contribute to the understanding and deeper knowledge about the use of KMC for extremely preterm infants. The result can be used to identify needs for development, but also to evaluate future improvements. Knowledge of and belief in the benefits of KMC can save lives.