Bakgrund: I sjuksköterskans yrke kommer man i kontakt med många människor i palliativt skede och även deras anhöriga. Att ett barn dör känns kraftfullt och orättvist. Hur hanterar sjuksköterskan barnets situation när barnet är i palliativt skede, Hur hanterar sjuksköterskan dessa känslor som väcks i yrket?  Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser vid palliativ vård av barn. Metod:En systematisk beskrivande litteraturstudie har genomförts där 10 kvalitativa och kvantitativa artiklar har granskats och analyserats. Resultat:Analysen av artiklarna resulterade i tre kategorier och 15 underkategorier. Kategorierna blev; Sjuksköterskors negativa upplevelser vid palliativ vård av barn, sjuksköterskors positiva upplevelser vid palliativ vård av barn och strategier för att hantera traumatiska händelser. Slutsats:Resultatet i denna litteraturstudie visar att sjuksköterskor upplever det svårt att vårda ett barn i palliativt skede. Sjuksköterskorna upplevde negativa och positiva upplevelser. Trots de negativa svårigheterna fann sjuksköterskorna positiva aspekter i vårdandet av barn i palliativt skede, såsom att kunna ge stöd till sörjande föräldrar, kunna lindra barnets symtom, att kunna skapa en bra relation och föra en god kommunikation till barnet och familjen. Det framgick i studien att kunna prata ut och få stöd av sina kollegor var viktiga för att kunna hantera känslor som väcks i sjuksköterskans arbete i den palliativa vården.

No description available.

<p>Bakgrunden till detta arbete var att vår hälsouppfattning påverkas av en mängd faktorer. Inom familjer var detta något som starkt relaterades till övriga familjemedlemmars välmående och välbefinnande. Inom den pediatriska vården beskrevs samarbete mellan patienter, föräldrar och vårdpersonal som en viktig faktor. Denna familjecentrerade vård kunde, beroende på hur den fungerade, påverka samtliga parters uppfattningar och upplevelser på positiva och negativa sätt. Denna litteraturstudies uppgift var att undersöka hur den pediatriska vården på sjukhus fungerade i praktiken med syftet <strong>att belysa patienters, föräldrars och vårdares uppfattningar och upplevelser av pediatrisk omvårdnad. Studien bedrevs genom artikelsökning i sökmotorer</strong>. Funna artiklar valdes ut i tre steg. Först genom en snabb genomblick för relevans, sedan genom en noggrannare genomläsning där inklusions- och exklusionskriterier användes för artikelurval. I det sista steget genomgick artiklarna en djupare granskning för kvalitetsbedömning. Resultatet pekade främst på brister i kommunikation och samarbete mellan föräldrar och vårdare samt på barnens upplevelser kring sitt sjukdomstillstånd och deras sjukhusvistelse. Andra uppdagade faktorer var bland annat hur föräldrar uppfattade sitt vakande över barnet och personalens syn på föräldrar i den pediatriska omvårdnaden. I diskussionen framhävdes att arbeta med en helhetssyn på familjen där det är viktigt att lyssna på varje enskild familjs behov.</p>

Bakgrunden till detta arbete var att vår hälsouppfattning påverkas av en mängd faktorer. Inom familjer var detta något som starkt relaterades till övriga familjemedlemmars välmående och välbefinnande. Inom den pediatriska vården beskrevs samarbete mellan patienter, föräldrar och vårdpersonal som en viktig faktor. Denna familjecentrerade vård kunde, beroende på hur den fungerade, påverka samtliga parters uppfattningar och upplevelser på positiva och negativa sätt. Denna litteraturstudies uppgift var att undersöka hur den pediatriska vården på sjukhus fungerade i praktiken med syftet att belysa patienters, föräldrars och vårdares uppfattningar och upplevelser av pediatrisk omvårdnad. Studien bedrevs genom artikelsökning i sökmotorer. Funna artiklar valdes ut i tre steg. Först genom en snabb genomblick för relevans, sedan genom en noggrannare genomläsning där inklusions- och exklusionskriterier användes för artikelurval. I det sista steget genomgick artiklarna en djupare granskning för kvalitetsbedömning. Resultatet pekade främst på brister i kommunikation och samarbete mellan föräldrar och vårdare samt på barnens upplevelser kring sitt sjukdomstillstånd och deras sjukhusvistelse. Andra uppdagade faktorer var bland annat hur föräldrar uppfattade sitt vakande över barnet och personalens syn på föräldrar i den pediatriska omvårdnaden. I diskussionen framhävdes att arbeta med en helhetssyn på familjen där det är viktigt att lyssna på varje enskild familjs behov.

Bakgrund: Alla barn har samma rättigheter, friheter och rätt till bästa möjliga hälsa. Då barn med intellektuella funktionsnedsättningar vårdats på sjukhus har det i internationella studier framkommit brister i omvårdnaden. Genom en personcentrerad omvårdnad blir vårdrelationen ett balanserat samspel där både barnet och närstående blir delaktiga i vården och beslutsfattandet kring den. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer på en pediatrisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 sjuksköterskor på en pediatrisk vårdavdelning och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i två kategorier. I den första, Barnet behöver vara i centrum, beskrevs vikten av att se barnet, olika anpassningar som krävdes i omvårdnaden samt ett behov av kontinuitet, erfarenhet och kunskap. Den andra kategorin, Föräldrar – en viktig del av vårdteamet, inkluderade föräldrarnas viktiga roll som resurser i teamarbetet och den speciella vårdrelationen som uppstod. Slutsats: Det kan ibland finnas svårigheter och brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och barn med intellektuella funktionsnedsättningar samt deras familjer. Direktkommunikation med barnet, mer kunskap, tid, strategier samt att inkludera hela familjen är centrala delar för att förbättra omvårdnaden.

Mycket vanlig inom sluten hälso- och sjukvård är vård av barn som är utsatta för smärta orsakad av ingrepp och procedurer. Smärta i samband med sjukdom eller medicinisk vård kan leda till betydande och livslånga fysiologiska och psykologiska konsekvenser. Därför är det viktig med adekvat smärtbedömning och behandling. Detta är en utmaning och kräver mycket erfarenhet av sjukvårdspersonal. Särskilt hos prematura barn, spädbarn och barn i åldern upp till sex år vilka inte än har förmåga att uttrycka sig verbalt är detta av vikt. Därför kan man använda sig av en smärtskattningsskala. Smärtbedömningen är mer objektiv och information om barnens smärta kan som ett värde tydlig dokumenteras och åtgärder utvärderas.Syftet med denna forskningsöversikt var att belysa vilka skattningsskalor som kan användas för bedömning av smärta hos barn (0-6 år) inom sluten hälso- och sjukvård. En forskningsöversikt genomfördes efter en litteratursökning av vetenskapliga artiklar via databaserna Cinahls och PubMed och en manuell artikelsökning. Totalt inkluderades 16 primärartiklar i studien, vilka granskades avseende kvalitet och vetenskaplig klassificering.I resultatet framkom att smärtskattningsskalor kan användas för granskning av smärta hos barn inom sluten hälso- och sjukvård. Alla dessa skalor har påvisat validitet och majoriteten även reliabilitet. Sex av dessa har visat till och med hög reliabilitet. I tre studier har skalorna visat klinisk nytta och genomförbarhet i praktiken. Undersökningsgrupper varierade avseende antal deltagare och deras egenskaper. Bara i sex studier var antalet deltagare mer än 100 barn. I åtta studier bestod undersökningsgruppen av för tidigt födda barn i olika gestationsålder och spädbarn. I tre utfördes smärtbedömning i samband med analgetikaadministration. I fem studier granskades barnen före, under och/eller efter en smärthändelse. I tre studier undersöktes några barngrupper även för att bedöma långvarig smärta.Slutsatsen blev att smärtskattningssskalorna har visat tillförlitlighet och giltighet, men bara i tre av dessa studier undersöktes den kliniska nyttan och genomförbarheten i praktiken.Nyckelord: Smärtbedömning,

Bakgrund: Barn som insjuknar i en dödlig sjukdom kan till slut komma till ett stadie där sjukdomen inte längre går att bota. Då inleds palliativ vård som i sin sista fas kallas för vård i livets slutskede. I livets slutskede ansvarar sjuksköterskan för en god symtomlindring, att främja god livskvalite och att slutligen främja en god död för det drabbade barnet. I sjuksköterskans roll vid vård i livets slutskede ingick även stöd till barnets familj. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med beskrivande design. Sökningar gjordes i databasen PubMed med sökord som nurse, experience, pediaric care och end of life care. Elva artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med tematisk analysmetod. Huvudresultat: I resultatet framkom två huvudteman: sjuksköterkors upplevelser av vård i livets slutskede och sjuksköterskors upplevda känslor och copingstrategier med fyra tillhörande subteman. Sjuksköterskorna upplevde kommunikationen och relationen till barnet och familjen var viktig. Kunskap i hur man samtalade och kommunicerade om döden med barn och familj upplevdes bristande. Sjuksköterskorna upplevde att de fanns en brist på utbildning i palliativ vård. Känslomässiga reaktioner uppstod hos sjuksköterskor och olika copingstrategier tillämpades för att ha möjlighet att hantera arbetet med döende barn. Slutsats: Arbetet med barn i livets slutskede kräver att en relation etableras mellan sjuksköterskan, barnet och familjen. Kommunikationen är väsentlig för att en relation ska uppstå och för att denna ska vara vårdande. Resultaten visar att utbildningen inom palliativ och pediatrisk vård till sjuksköterskor är bristfällig, vilket får sjuksköterskor att tvivla på sin kompetens. Arbetet med döende barn kan vara känslomässigt påfrestande vilket medför att coping och medvetenhet kring sina inre och yttre resurser är en viktig faktor för att orka fortsätta med sitt känslomässiga arbete och för att våga möta döden tillsammans med patient och familj.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att börja sin yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning. Bakgrund: Sjukvården i Sverige ställer högre krav på kompetens samtidigt som bristen på sjuksköterskor ökar. Detta leder till att nyutbildade sjuksköterskor anställs på pediatriska avdelningar utan adekvat förberedelse. Design: En kvalitativ design valdes för att besvara studiens syfte. Metod: Tio grundutbildade sjuksköterskor som inte jobbat mer än två år på en pediatrisk avdelning intervjuades under våren 2017. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat delades in i fyra kategorier: Överväldigad i början, känsla av trygghet, otrygg av dåliga förutsättningar samt personlig och yrkesmässig utveckling. Resultatet som framkom visar att den första tiden efter examen var en känslomässig berg- och dalbana. Det var svårt med bemötandet och omvårdnaden av barn och familjer. Det behövdes ett stödjande arbetsklimat för att nyutbildade sjuksköterskor skulle känna sig trygga och uppnå en yrkesmässig utveckling. Bristande stöd samt luckor i grundutbildningen bidrog till en otrygg introduktion. De praktiska moment som finns inom pediatrisk vård tog tid att lära sig, men med praktisk övning kom klinisk färdighet. Slutsats: Resultatet som framkom visade att de nyutbildade sjuksköterskorna som deltog i studien efterlyser mer förberedande kunskap om barn i grundutbildningen och ett väl fungerande mentorskap. Detta för att kunna ta hand om sjuka barn på ett säkert sätt samt uppnå trygghet i sin yrkesmässiga utveckling.

I Sverige lades 121 671 barn in för sjukhusvård år 2014. Var och en av barnen var i behov av en sjuksköterska som var ansvarig för deras omvårdnad, en omvårdnadsansvarig sjuksköterska (OAS). Enligt svensk lagstiftning har alla rätt till en fast vårdkontakt om ett behov uppstår. Syftet med denna studie var att beskriva vilka arbetsuppgifter en omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom barnsjukvården har samt vilken kompetens som barnsjuksköterskor anser vara viktig. För att uppnå syftet genomfördes intervjuer med barnsjuksköterskor. Det transkriberade materialet har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i tre kategorier, vilka speglar de arbetsuppgifter som en OAS har: Kunskap, Teamarbete och Trygghet. De tre kategorierna innefattade arbetsuppgifter såsom att inneha kunskap om barnet, samordna och planera, att vara kontaktperson och att informera. Resultatet bidrar till att belysa en OAS’s arbetsuppgifter för att kunna sprida kunskap om dess roll. / In Sweden 121 671 children were admitted to hospital care in 2014.  Each and every one of them needed a nurse responsible for their care, a primary nurse (PN). According to Swedish law, everyone has the right to a steady care taker if there is a need. The aim of this study was to describe what work assignments a PN within pediatric care has, and what competencies pediatric nurses consider important. Interviews with pediatric nurses were carried out to achieve this. The transcribed material has been worked at through a qualitative content analysis resulting in three categories that reflect a PN work assignments; Knowledge, Team work and Security. These three categories include work assignments such as: knowledge about the child, coordinate and planning, to be a patient confidant, and to educate. The results contribute to and elucidate a primary nurse’s work assignments and help spread knowledge about their role.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelser och copingstrategier vid vård av barn med cancer samt beskriva de ingående artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: En beskrivande litteraturstudie med kvalitativ ansats. Totalt granskades elva artiklar, nio kvalitativa, en kvantitativ samt en med mixad metod. Artiklarna söktes via databaserna PubMed och Cinahl mellan åren 2005 till 2015. Huvudresultat: Fem teman identifierades: Sjuksköterskans upplevelser vid vård av barn med cancer, kommunikationssvårigheter med barnen och deras föräldrar, svårigheter inom yrket, samt den palliativa vården och döden, sjuksköterskans copingstrategier vid vård av barn med cancer. Sjuksköterskan upplevde hinder i kommunikationen relaterat till negativa prognoser för barnen samt om barnen var svåra att nå och inte ville kommunicera. Känslomässiga svårigheter uppstod ofta då sjuksköterskan skapat personliga band till barnen och deras familjer. Emotionella svårigheter sågs framförallt när barnens behandlingsfokus ändrades eller om barnen dog. Detta hanterade sjuksköterskorna med olika copingstrategier, exempelvis genom att prata med sina kollegor om sina upplevelser. Sjuksköterskorna upplevde även att de var tvungna att ta kontroll över sina egna känslor. I granskningen av de ingående artiklarnas datainsamlingsmetod framkom att artiklarna använt sig av semistrukturerade-, ostrukturerade och djupgåendeintervjuer, fokusgrupper, enkäter och en metod där deltagarna skriftligt besvara en fråga.   Slutsats: Sjuksköterskan på en pediatrisk onkologiavdelning möter dagligen svårt sjuka barn. Emotionella påfrestningar är något som sjuksköterskan måste hantera då de ofta möter svåra och sorgsna situationer. Dessa påfrestningar hanterar sjuksköterskan genom att använda sig av olika copingstrategier. Trots yrkets svårigheter upplever sjuksköterskan mycket glädje och tacksamhet i sitt arbete. / Aim: The aim of this literature study was to describe the nurse experience and coping strategies working with cancer ill children and to analyze the included articles data collection method. Method: A descripted literature study with qualitative approach. Eleven articles were included, nine qualitative, one quantitative and one with a mixed method. The articles were found through the database PubMed and Cinahl between the years 2005 to 2015. Result: Five main themes were found: The nurse experience of working with cancer ill children, communications difficulties with the children and their families, difficulties about the work, and palliative care and death, the nurse coping strategies of working with cancer ill children. The nurses handled it with different coping strategies such as talking with colleges about their experiences. The nurses also had to take control over their own emotions. The data collection methods the included articles used were; semi-structed-, unstructed-, depth- and focus- groups interviews, surveys. One method, participants were responding to one question. Conclusion: The nurse in pediatric oncology unit, daily faces seriously ill children. Emotional stress is something that the nurse must manage as he/she often faces difficulties and sad situations. The nurse manages these pressures by making use of different coping strategies. Despite these difficulties, the nurse experiences a lot of happiness and thankfulness in her profession.