Bakgrund: Många barn upplever medicinska undersökningar som något obehagligt och smärtsamt. Det första besöket ett barn har med sjukvården kan ha en avgörande betydelse för hur barnet upplever vården i framtiden, ett negativt första besök kan leda till sjukhusrelaterad rädsla även i vuxen ålder. För att undvika detta är det viktigt att barnet får en positiv upplevelse i samband med vistelsen vilket kan åstadkommas med olika distraktionsmetoder som finns för att ändra barnets upplevelse och på så sätt minska obehag och smärta. Syfte: Att undersöka om distraktionsmetoder fungerar vid medicinska undersökningar för att minska lidande och obehag hos barn som vårdas inom pediatrisk sjukvård, primärvård samt inom sluten vård. Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på 10 kvantitativa artiklar ur databaserna PubMed, The Cochrane Library och Cinahl. Resultat: Distraktionsmetoder kan grupperas i olika subgrupper beroende på typen av distraktion: distraktion via handling, distraktion med objekt, distraktion av vuxen samt elektronisk distraktion. Denna studie visar att distraktion generellt är effektivt för reducering av smärta och obehag hos barn under medicinska undersökningar. Beroende på barnets ålder är vissa distraktionsmetoder mer effektiva än vad andra är. Två metoder som visat sig vara effektiva i alla åldrar är distraktion via PlayStation och DITTO. Slutsats: Tillämpning av distraktionsmetoder är ett effektivt sätt att reducera smärta och obehag hos barn som utsätts för medicinska undersökningar. Det finns ett stort antal metoder att välja mellan där många är effektiva. Med fördel används distraktioner med objekt eller elektronisk distraktion och med närvarande förälder. / Background: Many children experience medical procedures as something unpleasant and painful. The first visit a child has with healthcare can be crucial for how the child experiences the healthcare in the future, a negative first visit can lead to hospital-related fear even as an adult. To avoid this it is important that the child get a positive experience in relation to the visit. This can be accomplished with various distraction methods that exist to change the child’s experience and in that way reduce distress and pain.     Aim: To examine if distraction methods works at medical procedures to reduce suffering and distress in children receiving care within pediatric care, primary care and inpatient care. Method: A systematic literature review based on 10 quantitative articles from the databases PubMed, The Cochrane Library and Cinahl. Results: Distraction methods can be grouped into different subgroups based on type of distraction: distraction with action, distraction with object, distraction via adult and electronic distraction. This study shows that distraction generally is effective for reducing pain and distress in children during medical procedures. Depending on the child’s age, some distractions are more effective than others are. Two methods that appear effective in all ages is distraction via PlayStation and DITTO.  Conclusion: Appliance of distraction methods is an effective way to reduce pain and distress in children subjected to medical procedures. There are numerous methods to choose from where many are effective. Distractions with object or electronic distraction are effective as well as have parents presents.

Bakgrund Ett barns död kan verka som något av det svåraste en familj skulle kunna gå igenom. Det drabbade barnets ålder och utveckling är beroende av dennes upplevelse, men även hur föräldrar och syskon agerar gentemot barnet. De drabbade barnen ges palliativ vård, vars syfte är att symtom- och smärtlindra i syfte att förbättra livskvalitet i livets slutskede. Vården anses vara lämplig för de med en allvarlig eller livshotande sjukdom och finns till för att stödja patienten och dennes familj i slutstadierna av sjukdomsförloppet. En sjuksköterskas bemötandet och agerande är även viktigt då det kommer till hur kring den drabbade och dennes familj upplever sin situation. Syfte Syftet var att beskriva familjers erfarenheter och upplevelser inför och i samband med sitt barns död. Metod För denna studie valdes litteraturöversikt som metod, där 15 artiklar av kvalitativ och kvantitativ metod användes. Artiklarna analyserades genom en integrerad analys. Resultat Hur en familj upplever sitt barns förestående död och död beror på erfarenheter och åsikter om hur ett liv definieras. Kommunikation visade sig var en bärande pelare både i förhållande till vården, men även det sjuka barnet. Föräldrars delaktighet i stora beslut hade betydelse för upplevelsen, så även vårdplatsen, oavsett om den var i hemmet eller på sjukhus. Familjernas känslor var en stor del av upplevelsen där två återkommande känslor var rädsla och hopp. Slutsats En viktig slutsats är att alla familjer upplever sitt barns förestående död på olika sätt och behöver stöd på olika sätt. Öppenhet och ärlighet visade sig var bärande komponenter för att kunna möta familjerna i dessa svåra situationer. Fokus bör ligga på bemötande där båda parter ska vara delaktiga och har en möjlighet att känna sig delaktiga.

Bakgrund: Tillit är en grundläggande faktor inom pediatrisk omvårdnad, trots det finns endast sparsamt med samtida såväl som historisk forskning avseende begreppen tillit och tillitsskapande inom pediatrisk omvårdnad. Den sociala interaktionen, mötet, mellan barn och barnsjuksköterska utgör möjlighet att skapa tillit hos barn. Swanson’s omvårdnadsteori tycks kunna verka som guide i barnsjuksköterskans arbete med att skapa tillit. Syfte: Syftet med examensarbetet var att belysa barnsjuksköterskans erfarenheter av att i mötet med barn skapa en tillitsfull vårdrelation. Metod: För att besvara syftet användes kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer vilka genomfördes digitalt. Barnsjuksköterskor (n=13), med arbetsplats i Sverige, rekryterades till studien genom bekvämlighetsurval. Data analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i skapandet av tre kategorier vilka belyser barnsjuksköterskans erfarenheter av att i mötet med barn skapa en tillitsfull vårdrelation; Barnsjuksköterskans strategier, Förutsättningar och Tillitens betydelse. Slutsats: Ärlighet framkom som en särskilt betydelsefull strategi för skapandet av en tillitsfull vårdrelation barn och barnsjuksköterska emellan. Föräldrarna ansågs vara en betydelsefull faktor för barns tillitsskapande gentemot barnsjuksköterskan och kunde påverka barns tillit både positivt och negativt. En tillitsfull vårdrelation anses kunna bidra till barns ökad hälsa. Vidare forskning av ämnet rekommenderas / Background: Trust is a fundamental factor in pediatric nursing, although it is only sparse with contemporary as well as historical research regarding the concepts of trust and trust building in pediatric nursing. The social interaction, the meeting, between the child and the pediatric nurse is an opportunity to create trust in children. Swanson's nursing theory seems to be able to act as a guide in the pediatric nurse's work to create trust. Aim: The aim of the degree project was to shed light on the pediatric nurse's experiences of creating a trusting care relationship in the meeting with children. Method:To reach the aim of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. Data collection took place through semi-structured interviews which were conducted digitally. Pediatric nurses (n = 13), with a workplace in Sweden, were recruited for the study through convenience selection. Data were analyzed using manifest content analysis. Results: The analysis resulted in the creation of three categories which shed light on the pediatric nurse's experiences of creating a trusting care relationship in the meeting with children; The pediatric nurse's strategies, prerequisites and the importance of trust. Conclusion: Honesty emerged as a particularly important strategy for creating a trusting care relationship between child and pediatric nurse. The parents were considered to be an important factor in children's confidence in the pediatric nurse and could affect children's trust both positively and negatively. A trusting care relationship is considered to be able to contribute to chil

Bakgrund Ett barns död kan verka som något av det svåraste en familj skulle kunna gå igenom. Det drabbade barnets ålder och utveckling är beroende av dennes upplevelse, men även hur föräldrar och syskon agerar gentemot barnet. De drabbade barnen ges palliativ vård, vars syfte är att symtom- och smärtlindra i syfte att förbättra livskvalitet i livets slutskede. Vården anses vara lämplig för de med en allvarlig eller livshotande sjukdom och finns till för att stödja patienten och dennes familj i slutstadierna av sjukdomsförloppet. En sjuksköterskas bemötandet och agerande är även viktigt då det kommer till hur kring den drabbade och dennes familj upplever sin situation. Syfte Syftet var att beskriva familjers erfarenheter och upplevelser inför och i samband med sitt barns död. Metod För denna studie valdes litteraturöversikt som metod, där 15 artiklar av kvalitativ och kvantitativ metod användes. Artiklarna analyserades genom en integrerad analys. Resultat Hur en familj upplever sitt barns förestående död och död beror på erfarenheter och åsikter om hur ett liv definieras. Kommunikation visade sig var en bärande pelare både i förhållande till vården, men även det sjuka barnet. Föräldrars delaktighet i stora beslut hade betydelse för upplevelsen, så även vårdplatsen, oavsett om den var i hemmet eller på sjukhus. Familjernas känslor var en stor del av upplevelsen där två återkommande känslor var rädsla och hopp. Slutsats En viktig slutsats är att alla familjer upplever sitt barns förestående död på olika sätt och behöver stöd på olika sätt. Öppenhet och ärlighet visade sig var bärande komponenter för att kunna möta familjerna i dessa svåra situationer. Fokus bör ligga på bemötande där båda parter ska vara delaktiga och har en möjlighet att känna sig delaktiga

Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor på en allmänpediatrisk avdelning disponerar sin tid gällande administrativa arbetsuppgifter jämfört mot direkt och indirekt patientkontakt. För att granska detta fenomen utfördes en aktivitetsstudie. Metod designen var icke experimentell deskriptiv observationsstudie. Där sju olika sjuksköterskor följdes under femton dagar där tidmätning skedde av på förhand kategoriserade aktiviteter. Kategoriseringsschema innehöll nio olika kategorier. Resultatet visade att 19,53 procent av arbetspasset vilket motsvarar 97 minuter spenderades med direkt patientkontakt respektive de 24,3 procent vilket motsvarar 120 minuter per dag till administrativa göromål. Dessutom uppmättes det att sjuksköterskorna blev avbrutna i snitt 26 gånger under ett åtta timmars arbetspass vilket resulterar till 3,25 avbrott per timme. Forskarnas slutsats är att det finns flera fördelar med ökad tid för patientkontakt och att detta är synnerhet gällande på en allmänpediatrisk avdelning. / The aim of the study was to examine how nurses at a general pediatric unit dispose of their time regarding administrative duties compared to direct interaction with the patient. To appropriately survey this phenomenon an activity study was conducted. The method for data collection was a nonexperimental descriptive observational study where seven nurses were followed for a total of fifteen days where the amount of time of their activities where noted according to an activity schedule that was formed beforehand. The schedule contained nine categories including the amount of interruptions nurses where subject to. The result of the study showed that roughly 19,53 percent of the nurses’ time, which is the equivalent to 97 minutes, were spent directly with the patients compared to the 24,3 percent, which amounts to 120 minutes a day, she spent with administrative tasks. Furthermore it was found that a nurse is in average interrupted 26 times during an eight hour shift which gives an average of 3,25 interruptions every hour. In conclusion the authors found ground that there are many benefits with increased nurse-patient time and believe this is especially true in a general pediatric unit.

Inom vården är familjecentrerad vård ett förhållningssätt att arbeta utefter, vilket innefattar hela familjen som enhet men även varje individ i enheten. Föräldrar till barn som vårdas inom intensivvården påverkas på flera sätt. Barnsjuksköterskan har en viktig funktion i att arbeta utifrån ett förhållningssätt som bidrar till delaktighet samt ett ansvar att arbeta utvecklande för verksamheten och utifrån evidensbaserad vård. För att kunna tillgodose hela enhetens behov är det av stor vikt att belysa föräldrars erfarenheter. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av att deras barn vårdats på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien genomfördes som systematisk litteraturstudie med induktiv ansats där 13 artiklar granskades och inkluderades. Artiklarna analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Erlingsson & Brysiewicz. Resultat: Dataanalysen resulterade i nio kategorier. Föräldrarnas livssituation påverkades i flera olika avseende. Barnets vårdtid utlöste stressfaktorer och många olika känslor. Föräldrarna uttryckte vikten av god kommunikation från vårdpersonalen samt behovet av emotionellt och socialt stöd. Konklusion: Studiens resultat kan ge barnsjuksköterskor som arbetar inom intensivvård en ökad förståelse för föräldrarnas upplevelse av vårdtiden samt hur man kan öka användandet av familjecentrerad vård. En förbättrad användning kan förbättra hela familjens välbefinnande samt upplevelse av erhållen vård. / In healthcare, family-centered care is an approach to work towards, wichincludes the whole family as a unit but also everyone in the unit. Parents ofchildren who are cared for in intensive care are affected in several ways.Pediatric nurses have an important function in working based on anapproach that contributes to participation as well as a responsibility todevelop the organisation and to work based on evidence. In order to be ableto meet the needs of the entire unit, it is of great importance to highlightparents' experiences. Purpose: The purpose was to illustrate parents'experiences of their children being cared for in an intensive care unit.Method: The study was conducted as a systematic literature study withinductive approach where 13 articles were reviewed and included. Thearticles were analyzed with qualitative content analysis according toErlingsson & Brysiewicz. Results: The data analysis carried out in ninecategories. The parents’ situation in life was affected in several differentaspects. The child’s hospitalization triggered stress factors and manydifferent emotions. The parents expressed the importance of goodcommunication from the care staff and the need for emotional and socialsupport. Conclusion: The results of the study can give pediatric nurses whowork in intensive care an increased understanding of the parents' experienceof the period of care and how to increase the use of family-centered care. Animproved use can improve the whole family's well-being and experience ofthe care received.

Bakgrund: Preoperativ oro förekommer hos över hälften av alla barn som ska genomgå kirurgiska ingrepp. Oron inför den kommande operationen orsakar ett stort lidande för barnet. Detta kan orsaka både fysiologiska och psykologiska symtom till följd av oron. Dessutom får dessa barn en ökad risk för postoperativa komplikationer, vilket innebär fortsatt lidande för barnen men även en ökad belastning för sjukvården. Lekterapi har visat ha en lindrande effekt på känslor hos barn och därför syftar denna studie på att undersöka om lekterapin även kan lindra den preoperativa oron.  Syfte: Detta arbetets syfte var att undersöka om lekterapi har effekt på preoperativ oro hos barn i åldrarna 0-18 som ska genomgå kirurgiska ingrepp.  Metod: En litteraturstudie gjordes med en deskriptiv design med en kvantitativ ansats. Denna studie baserades på 11 experimentella kvantitativa studier som undersökte lekterapins effekt på preoperativ oro. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Fribergs granskningsmall.  Resultat: Studien använde Popenoe et al.s guide för dataanalys och resultatet delades in i tre kategorier: terapeutisk lek, teknologisk lek och strukturerad lek. Gemensamt för alla tre kategorier var att de visade på en reducerande effekt på preoperativ oro hos barn.  Slutsats: Lekterapi verkar ha en reducerande effekt på den preoperativa oron hos barn. Vilken typ av lek som lekterapin baseras på tycks inte påverka effekten av interventionen. Lekterapi bör därmed kunna användas som preoperativ förberedelse av barn i kombination med den rutinmässiga förberedelsen. / Background: Preoperative anxiety is prevalent in over half of all children undergoing invasive procedures. This may cause great suffering for the child which can lead to both physiological and psychological symptoms. Additionally these children face an increased risk of postoperative complications, which only leads to more suffering for the children but also an additional burden on the healthcare system. Studies have shown that play therapy has an alleviating effect on emotions in children, therefore this study aims to explore if play therapy also could have an alleviating effect on preoperative anxiety. Aim: To examine play therapy’s effect on preoperative anxiety in children undergoing invasive procedures.  Method: A literature review using a descriptive design with a quantitative approach. This study was based on 11 experimental quantitative studies examining the effect of play therapy on preoperative anxiety. The articles were reviewed based on Friberg’s quality review template. Results: This study used Popenoe et al.’s guide for data analysis and the results were categorized into three groups: therapeutic play, technological play and structured play. Common across all three categories was that they showed a reduction in preoperative anxiety in children.  Conclusion: Play therapy appears to have an alleviating effect on preoperative anxiety in children. What type of play that was carried out in play therapy does not seem to matter. Therefore, play therapy should be considered as part of the preoperative preparation for children, in conjunction with general surgery preparation.

Sammanfattning Bakgrund: Omvårdnadens ansvarsområden är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Trots att barn med intellektuella funktionsnedsättningar har likvärdiga rättigheter till vård visar internationella studier på brister i anpassad vård. Sjuksköterskor tycker ofta att det är svårt, utmanande och tidskrävande att ta hand om dessa barn. God omvårdnad bygger på att främja goda relationer mellan barnen, deras föräldrar och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta barn med intellektuell funktionsnedsättning på barnklinik.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med 14 specialistsjuksköterskor från två barnkliniker omfattande både slutenvårdsavdelningar och öppenvårdsmottagningar. Analysen genomfördes utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Datainsamlingen resulterade i två kategorier, med tillhörande underkategorier. Den första kategorin beskriver att det krävs en individanpassning för att mötet ska bli bra, där relationsskapande och anpassning av kommunikation har stor betydelse. Den andra kategorin beskriver att omgivningsfaktorer har betydelse för mötet, där förberedelser och föräldramedverkan är viktiga komponenter för barnets trygghet. Även kunskap och erfarenhet hos specialistsjuksköterskan är av betydelse.  Slutsats: Studien visar vikten av att specialistsjuksköterskan individanpassar mötet med barn med intellektuell funktionsnedsättning. Med hjälp av en personcentrerad omvårdnad kan barnets individuella behov tillgodoses. Nyckelord: Intellektuell funktionsnedsättning, pediatrisk omvårdnad, personcentrerad omvårdnad, specialistsjuksköterska. / Summary Background: Nursing's responsibilities encompass promoting health and preventing disease. Despite children with intellectual disabilities having equivalent rights to care, international studies reveal care adaptation shortcomings. Nurses often find providing care for these children difficult, challenging, and time-consuming. Effective nursing relies on fostering good relationships between the children, their parents, and nursing staff. Purpose: To describe specialist nurses experiences of meeting children with intellectual disabilities at a child´s clinic.  Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, with 14 specialist nurses from two children´s clinics covering both inpatient and outpatient care. The analysis was conducted using qualitative manifest content analysis, according to Graneheim & Lundman.  Results: The data collection resulted in two categories, with associated subcategories. The first category describes that individual adaption is required for the meeting to be good, where relationship building, and adaption of communication are of great importance. The second category describes that environmental factors are important for the meeting, where preparations and parental involvement are important components for the child´s safety. The specialist nurse´s knowledge and experience are also important.  Conclusion: The study shows the importance of the specialist nurse individually adapting the meeting with children with intellectual disabilities. With the help of person-centred care, the child's individual needs can be met.    Key words: Intellectual disability, pediatric nursing, person-centered care, specialist nurse

Bakgrund: Sjuksköterskor inom pediatrisk verksamhet möter ofta barn i sitt arbete som upplever smärta och rädsla vid nålrelaterade procedurer (NRP). Inom pediatrisk verksamhet är det därför viktigt att arbeta efter Barnkonventionen som ser till barnets bästa. Barns hantering av smärta och rädsla vid NRP underlättas vanligen med hjälp av information, avledning och föräldrastöd. Den pediatriska omvårdnaden är många gånger komplex och kan vara en utmaning för den oerfarna sjuksköterskan. Erfarenhet och kunskap i arbetet med barn är viktigt för att omvårdnaden ska kunna utföras på ett sätt som skapar de bästa förutsättningarna för barnet.Motiv: I den pediatriska verksamheten anställs ofta grundutbildade sjuksköterskor eftersom det råder brist på specialistutbildade barnsjuksköterskor. Studier som utförts gällande barn som uttrycker rädsla för NRP fokuserar ofta på metoder som fungerar för att hjälpa dessa barn. Däremot är det svårare att finna studier kring hur sjuksköterskor med begränsad erfarenhet inom pediatrisk verksamhet bemöter och underlättar för dessa barn. Denna studie belyser därför sjuksköterskors erfarenheter och behov av stöd gällande barn som uttrycker rädsla för NRP.Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med barn som är rädda för nålrelaterade procedurer.Metod: Sjuksköterskor inom både öppen- och slutenvård med begränsad erfarenhet inom pediatrisk verksamhet deltog i enskilda semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: Resultatet ledde fram till tre huvudkategorier; ”Hantera känslosamma möten”, ”Skapa de bästa förutsättningarna för barnet” och ”Få erfarenhetsbaserad kunskap inom ett komplext område”.Konklusion: För att barn som uttrycker rädsla ska få så bra förutsättningar som möjligt vid en NRP är det viktigt att sjuksköterskan känner sig trygg i sin roll. Den oerfarna sjuksköterskan behöver introduceras och utbildas inom ämnet. Erfarenhet och kollegialt stöd gör det lättare för sjuksköterskan att lyckas med en NRP där barn uttrycker rädsla. / Background: Nurses within pediatric care often meet children who experience pain and fear during needle-related procedures (NRP). This makes it important to work according to the Convention on the Rights of the Child, which looks after the best interests of the child. Childrens’ management of pain and fear in NRPs is usually facilitated with information, distraction and parental support. Pediatric nursing can be complex which is challenging for the unexperienced nurse. Experience and knowledge are important when meeting a child tobe able to create the best conditions for the child.Motive: Nurses without further education are very common in pediatric care since there is a shortage of specially trained pediatric nurses. Previous studies on children expressing fear of NRP focus on methods to help these children. Research about how nurses with limited experience in pediatric care treat these children is more difficult to find. Therefore, this study highlights nurses’ experiences and need for support regarding children expressing fear during NRP.Aim: Nurses’ experiences of working with children with fear of needle-related procedures.Methods: Nurses with limited experience in pediatric care who worked in the outpatient or inpatient care participated in individual, semistructured interviews. The interviews were analyzed using a qualitative manifest content analysis.Result: The result led to three main categories; “Manage emotional encounters”, “Creating the best conditions for the child” and “Get experiential knowledge in a complex area”.Conclusion: It is important that the nurse feels comfortable to create the best conditions for children who express fear of NRPs. The unexperienced nurse needs to be introduced and trained in the subject. Experience and collegial support make it easier for the nurse to succeed with an NRP where the child express fear.

Bakgrund: Den pediatriska omvårdnad som specialistsjuksköterskan bedriver bör utgå från ett familjecentrerat förhållningssätt där familjens behov, delaktighet och åsikter tas hänsyn till. En validerad, nationell utvärdering av pediatrisk vårdkvalité saknas idag i Sverige. Australian Hospital Patient Experience Question Set-Parent (AHPEQS-P) är en engelskspråkig enkät som undersöker vårdkvalité ur ett föräldraperspektiv. Enkäten har översatts till svenska men är inte utvärderad i svensk kontext, vilket bör göras för att säkerställa en korrekt utvärdering av vårdkvalitén. Syfte: Syftet var att bedöma ytvaliditeten av den svenska versionen av AHPEQS-P. Metod: En kvalitativ studie med deduktiv ansats genomfördes där kognitiva intervjuer i tre fokusgrupper genomfördes. Urvalet bestod av elva föräldrar till barn med varierande erfarenhet av slutenvård. Analysen utgick från kvalitetsbegreppen relevans, nytta, lämplighet och konstruktion. Resultat: Resultatet visade att enkäten uppfyllde sitt syfte och att enkätfrågorna till största del var lätta att förstå och ansågs relevanta för utvärdering av vårdkvalitén. Vissa ord tolkades olika och alternativa varianter föreslogs för att förtydliga och förbättra språket. Slutsatser: Efter en viss modifiering bedöms ytvaliditeten av AHPEQS-P vara tillräcklig för att gå vidare till nästa fas av implementeringen. Enkäten anses mäta vårdkvalité ur ett familjecentrerat perspektiv och att lyssna till familjen är en viktig aspekt i specialistsjuksköterskan profession. / Background: Pediatric care should be based on a family-centered approach where the family's needs, participation and opinions are accounted for. Yet there is no validated, national survey that measures quality of pediatric care in Sweden. The Australian Hospital Patient Experience Question Set-Parent (AHPEQS-P) is a questionnaire in English that examines quality of care from a parental perspective. The survey is translated into Swedish but has not been evaluated in Swedish context, which should be done to ensure a correct evaluation of the quality of care. Purpose: The purpose was to assess the face validity of the Swedish version of AHPEQS-P. Method: A qualitative study with a deductive approach was conducted. The Swedish version was evaluated through cognitive interviews in three focus groups. The sample consisted of eleven parents to children with varying experiences from inpatient care. The analysis was based on the quality criteria relevance, utility, appropriateness and construction. Results: The results showed that the survey fulfilled its purpose, the questions were mostly easy to understand and were considered relevant for evaluation of the quality of care. Single words were discussed, and alternative versions were suggested to clarify and improve language. Conclusions: After some modification, the face validity of the AHPEQS-P is assessed to be adequate to proceed to the next phase of implementation. The survey measures quality of care from a familycentered perspective and listening to the family is an important aspect of the specialist nurses’ profession.