<p>This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts.</p><p> </p><p>In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today. The reason would be the trade which has been modernised through the increased use of the Internet. Almost 90 % of the trade between private persons takes place through the Internet. Our intention is also to emphasise that the law of purchase lays too much responsibility on private persons and gives them too little protection at private purchases.</p><p> </p><p>Since the law of purchase concentrates on trade between businessmen in the first place it is most suitable for people with legal knowledge. Hence it does not seem logical that it also applies on trade between private persons. The interpretation of the law might be difficult because of its vague wording. Several rules can make it problematic for a purchaser with low knowledge of the rules to invoke the sellers responsibility for a defective good. Moreover, according to the law the purchaser has a duty to inspect the good and this must be done carefully in order to avoid a situation where the seller will be able to escape from his responsibility.</p><p> </p><p>As a result of this the law of purchase do not guarantee private persons any protection in practise. Since contracts are superior to the law it is possible to agree that rules involving protection should not be valid. To avoid insecurity and to secure evidence it is therefore important that the contracting parties carefully draft their contract. A comparison to the legal minimum protection of consumers clearly shows that the protection in the law of purchase seems relatively weak. Furthermore, because the law shall be interpreted in the light of secondary sources of law, which demands exstensive legal knowledge of the general public, legal security might be negatively affected.</p><p> </p><p>We claim that it would be possible to reach a better harmonisation between the law of purchase and the current trade behaviour through a distinction between the regulation of trade between businessmen and the trade between private persons and also by introducing cogent rules for private persons.</p>

This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts.   In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today. The reason would be the trade which has been modernised through the increased use of the Internet. Almost 90 % of the trade between private persons takes place through the Internet. Our intention is also to emphasise that the law of purchase lays too much responsibility on private persons and gives them too little protection at private purchases.   Since the law of purchase concentrates on trade between businessmen in the first place it is most suitable for people with legal knowledge. Hence it does not seem logical that it also applies on trade between private persons. The interpretation of the law might be difficult because of its vague wording. Several rules can make it problematic for a purchaser with low knowledge of the rules to invoke the sellers responsibility for a defective good. Moreover, according to the law the purchaser has a duty to inspect the good and this must be done carefully in order to avoid a situation where the seller will be able to escape from his responsibility.   As a result of this the law of purchase do not guarantee private persons any protection in practise. Since contracts are superior to the law it is possible to agree that rules involving protection should not be valid. To avoid insecurity and to secure evidence it is therefore important that the contracting parties carefully draft their contract. A comparison to the legal minimum protection of consumers clearly shows that the protection in the law of purchase seems relatively weak. Furthermore, because the law shall be interpreted in the light of secondary sources of law, which demands exstensive legal knowledge of the general public, legal security might be negatively affected.   We claim that it would be possible to reach a better harmonisation between the law of purchase and the current trade behaviour through a distinction between the regulation of trade between businessmen and the trade between private persons and also by introducing cogent rules for private persons.

I oktober 2011 framlade Europaparlamentet det senaste försöket till en mer samstämmig europeisk avtalsrätt, genom ett förslag till en förordning om en gemensam europeisk köplag, CESL. Den europeiska köplagen innehåller både avtals- och köprättsliga regler med det övergripande syftet att, likt den inter-nationella motsvarigheten CISG, underlätta den unionsinterna handeln för konsumenter och företag. Mot bakgrund av att förslaget har mötts av omfattande kritik är det av intresse att ställa sig frågan om CESL kommer att bidra med de uppenbara skillnader, som har angetts både i förarbeten och i förslaget som sådant. Uppsatsen syftar till att granska och analysera förslaget till en ny gemensam europeisk köplag, CESL, tillsammans med den kritik som framförts från svenskt håll. Med utgångspunkt från det arbetet analyseras slutligen de konsekvenser förslaget, vid ett eventuellt införande, får för svenska företag. Kritiken som lyfts fram i studien kommer från 12 svenska intressenter, med härkomst både från näringsliv, akademi och doktrin. Efter en systematisering, och en efterföljande analys, av denna kritik kan fyra segment urskiljas. Denna uppdelning är gjord utifrån en lista av punkter, som identifierats som de starkaste argumenten i den svenska kritiken. Segmenten lyfter fram brister i förslagets tekniska kvaliteter, såväl som oklarheter i det materiella innehållet. Dels skapar ett nytt regelsystem en ökad komplexitet, och tillsammans med det faktum att ytterligare ett regelverk påförs berörda aktörer, uppkommer frågan om denna utveckling är önskvärd eller ens efterfrågad. Dessutom innebär det oklara tillämpningsområdet att den nya köplagens ramar ter sig något odefinierade, vilket skapar en osäkerhet kring förslagets förhållande till andra instrument. Detta leder i sin tur till CESL inte tydligt markerar sin plats och därmed inte heller visar vilka dess fördelar är samt vilka behov som är tänkta att tillgodoses. Förslagets undermåliga kvalitet och struktur, tillsammans med dess stora omfång, gör även att helhetsbilden av förslaget försämras ytterligare. Det är helt uppenbart så, vilket är den huvudsakliga slutsatsen i denna uppsats, att det helt enkelt inte finns något behov av CESL i sin nuvarande form. Det är inte de direkta skillnader mellan CESL och svensk rätt som gör att förslaget kritiseras så starkt och så brett. Företagen har redan tagit fram egna lösningar på de gränsrelaterade problemen. CESL innebär istället ytterligare en regelsamling att ta hänsyn till, vilket i en majoritet av fallen enbart har negativa följder. För svenska företag, som har möjlighet att i framtiden tillämpa förslaget regler, finns det självklart en rad fördelar. CESL innehåller regler som i hög grad kan underlätta den gränsöverskridande handeln. Den verkliga situationen tyder dock istället på att den nya gemensamma köplagens regler försvinner bort bland andra, mer sedvanliga och relevanta lösningar. Konsekvensen blir helt enkelt att förslagets regler inte kan tillämpas, inte ens av de aktörer som reglerna att tänkta att hjälpa. Risken är överhängande att CESL blir, som det har uttryckts i kritiken, ytterligare ett bidrag till den stora och komplexa regelmassan som redan i dag finns tillgänglig.

Hästar är ett speciellt handelsobjekt som konstant förändras på in- och utsidan av olika anledningar, vilket kan föranleda komplikationer mellan avtalsparter. De kan inneha fel i sin anatomi som inte direkt inverkar på hästens funktionsduglighet, men också ådra sig beteendestörningar samt röntgenförändringar som är svåra att kartlägga bakåt i tiden. Sådana ”fel i häst” inverkar på riskens övergång och lämpligheten kring felbestämmelserna i KöpL och KköpL för att identifiera ”fel i vara”. Det blir som mest komplicerat när tvisterna omfattas av KköpL eftersom fel som uppenbarar sig inom de första sex månaderna ska anses ha förelegat vid köpets ingående. Mätningar och analyser visar att det föreligger en hög processfrekvens inom hästmål som dessutom kan relateras till just utformningen av KöpL och KköpL. För tillfället åligger det köpare och säljare att utforma ”kliniska” standardavtal för att parterna ska kunna utläsa huruvida fel i häst föreligger och undvika tvist. Är standardavtalet eller bilagorna bristande löper tvisten en stor sannolikhet att leda till domstol där ärendet blir en fråga om vilken part som kan föra bäst bevisning om fel föreligger i varan eller inte. Effekten av felbestämmelsernas utformning i KöpL och KköpL har bidragit till att domstolarna genomfört inkonsekventa bedömningar kring huruvida fel i vara föreligger. Trots att det existerar en hel del standardavtal som kan komplettera KöpL och KköpL åligger det parterna (lekmän) en väldigt tung börda att upprätta komplicerade och tekniska avtal för att undvika eller friskriva sig från vissa bestämmelser eller förhållanden. En reglering av standardavtal på nationell nivå där avtalen måste uppfylla en särskild minimi standard skulle kunna skapa en bättre förutsägbarhet för både parter, ombud och domstolen. Processfrekvensen kan troligtvis med hjälp av dessa små förändringar minskas på lång sikt. / Horses are special objects of sale that are constantly changing in the interior and exterior for various reasons. Because of that, they may obtain defects within their anatomy that does not directly affect the horse's functionality, as well as behavioural disturbances and radiographic changes that are difficult to track back in time. Such "defects" affect the passing of risk and the suitability of the Swedish sale of goods Act (SSOGA) and the Swedish consumer Act (SCA), since both these laws are designed for “general everyday goods”. Transactions are especially complex whenever the SCA is applied, since defects that occur the first six months are presumed to have existed before the passing of the risk. Statistics show that there is a high frequency of horse trials that can be related to the configuration of the SSOGA and the SCA. As for now, buyers and sellers are obligated to develop "clinical contracts” in order to determine whether a defect within a horse is a breach of contract. Otherwise, there is a high risk that the dispute will end up in court where trial costs often exceeds the value of the horse. The effect of how the SSOGA and the SCA is designed has resulted in an inconsistent assessment by the courts on whether defects within a horse constitute a breach of contract. Although there are a lot of standard contracts that can complement the SSOGA and the SCA, there is a heavy burden on parties trading with horses to establish complex and technical contracts in order to remove themselves from certain provisions or conditions. A regulation concerning standard contracts at a national level, with specific minimum requirement on the design of standard contracts, could create a better predictability for par-ties, councils and the court. The high frequency within horse trials can probably decrease with the help of these small changes in the long run.

En kommitté med uppgift att utreda huruvida en övergång bör ske från traditionsprincipen till avtalsprincipen tillsattes den 14 mars 2013. Utredningen har påkallats bland annat med anledning av att köpares okunskap, beträffande kravet på tradition, föranleder ett omedvetet risktagande från köparens sida i form av att en förvärvad vara kvarlämnas i säljarens besittning. Om en köpare kvarlämnar en köpt vara i säljarens besittning riskerar han enligt gällande rätt att gå miste om såväl varan som erlagd köpeskilling, med anledning av att förvärvet inte är skyddat mot säljarens borgenärer. Säljarens borgenärer har följaktligen möjlighet att ta en kvarlämnad vara i anspråk för täckning av säljarens skulder. Om en över­gång skulle ske till avtalsprincipen skulle köparens förvärv erhålla skydd mot säljarens borgenärer vid köpeavtalets ingående och köparen skulle därför kunna hindra att en köpt, men kvarlämnad, vara tas i anspråk för täckning av säljarens skulder. Köparen erhåller emellertid enbart separationsrätt till en vara om köpet uppfyller kravet på individualisering. För att er­hålla separationsrätt krävs även att köparen kan uppvisa betryggande bevisning till stöd för sin rätt, vilket kan medföra att köparen, om han efter köpet kvarlämnar varan i säljarens besittning, riskerar att gå miste om den på grund av att han inte kan styrka sin äganderätt. En övergång kan därför innebära att köparen likväl riskerar att gå miste om en köpt vara, dels eftersom han kan vara ovetandes om kravet på individualisering och dels eftersom han kan ha svårt att styrka sin rätt. Även säljaren vidtar, när han ingår ett överlåtelseavtal, en risk för att göra en förlust, men det är osannolikt att den risken skulle förändras med anledning av ett principbyte.