is not available ...

is not available ...

is not available ...

Titel: Införandet av K3-regelverket - vad anser de större fastighetsföretagen?         Nivå: Magisteruppsats i ämnet företagsekonomi; inriktning redovisning Författare: Pär Carlsson och Dennis Gyllner             Handledare: Arne Fagerström Examinator: Stig Sörling Datum: 2013 - juni Syfte: Denna studie har flera delsyften. Det första är att utreda och beskriva vad de, i studien ingående, större onoterade fastighetsföretagen anser om införandet av det nya redovisningsregelverket K3 innan det träder i kraft år 2014. Det andra delsyftet är att undersöka om företagens inställning till införandet av kravet gällande upplysning om verkligt värde på förvaltningsfastigheter och komponentavskrivning har någon påverkan på inställningen till införandet av K3. Vidare har undersökts om det är möjligt att urskilja något samband mellan tänkbara bakomliggande faktorer såsom kostnad, tidsåtgång eller kompetens och företagens inställning till införandet av upplysning om verkligt värde på förvaltningsfastigheter och komponentavskrivning. Slutligen har undersökts om det finns någon skillnad i åsikter kring studiens forskningsfrågor mellan de allmännyttiga och privatägda fastighetsföretag som ingår i studiens urval. Metod: Studien har en deduktiv ansats och är av deskriptiv karaktär. Den teoretiska referensramen är uppbyggd av sekundärdata som huvudsakligen består av forskningsartiklar, facklitteratur samt facktidningsartiklar. Den teoretiska utgångspunkten är positive accounting theory, teori kring principbaserad kontra regelbaserad redovisning, samt teori om förändringsprocesser. Empirin består av en enkätundersökning som utgör studiens primärdata. Empirin har sedan kopplats till teorin i analyskapitlet. Resultat och Slutsats: Studien visar att av den genomsnittliga synen på på K3-regelverket bland större onoterade fastighetsföretag är nära nog neutral, även om enkätsvaren på denna fråga var relativt spridda över hela skalan. Studien visar också att de berörda företagens inställning till upplysning av verkligt värde på förvaltningsfastigheter är något mer positiv i förhållande till inställningen till komponentavskrivning. Konstateras kan att komponentavskrivning är en viktig fråga för de berörda företagen då en stark korrelation uppmätts mellan inställningen till K3 och inställningen till komponentavskrivning. Bakomliggande faktorer som påverkar företagens inställning till upplysning av verkligt värde på förvaltningsfastigheter kan ej fastställas, då resultaten indikerar att andra faktorer än bedömning av kostnadspåverkan, tidsåtgång och besittandet av kompetens, till stor del också kan påverka synen. Bakomliggande faktorer som påverkar företagens inställning till komponentavskrivning är troligen kostnadspåverkan och bedömning av tidsåtgång, då ett visst samband mellan svaren på dessa frågor kan urskiljas. Däremot konstateras besittandet av kompetens inte heller här utgöra något större problem. Studien indikerar att privatägda företag är mer negativt inställda till K3 i allmänhet i förhållande till allmännyttiga fastighetsföretag. Likaså indikerar studien att privatägda företag är mer negativt inställda till införandet av upplysning av verkligt värde på förvaltningsfastigheter och framför allt mer negativt inställda till införandet av komponentavskrivning i förhållande till allmännyttiga fastighetsföretag. Förslag till fortsatt forskning: Mer djupgående studier än denna kring vilka faktorer som påverkar mest, eller kan vara avgörande för synen på K3-regelverket föreslås. Även studier kring vilka andra underliggande faktorer än kostnad, tid och kompetens som påverkar synen på komponentavskrivning och upplysning om verkligt värde på förvaltningsfastigheter. Uppsatsens bidrag: Studien lämnar en beskrivning av och förståelse för producenternas åsikter om införandet av K3-regelverket. Resultatet utgör en plattform för vidare forskning, då bl a tänkbara hypoteser genererats. Vidare indikerar studien att intressenters åsikter och bedömningar om hur komponentavskrivning och upplysning om verkligt värde kommer att påverka redovisningskostnaderna ej är representativa för producenterna. Likaså visar resultaten att synen på regelverket skiljer sig åt beroende på om företaget är privat eller allmännyttigt. Denna information kan t ex användas av normgivare vid begäran om framtida remissyttranden i samband med införandet av nya, alternativt större förändringar i existerande ramverk. Studien kan också användas som jämförelseunderlag vid framtida undersökningar i syfte att undersöka om företagens inställning till regelverket förändrats efter dess införande. Nyckelord: K3, K3-regelverket, komponentavskrivning, upplysning om verkligt värde, fastighetsbranschen

Bakgrund: Svenska redovisningsregler för onoterade företag genomgår förändring. På förslag ligger nya redovisningsregler för onoterade företag. Genom Årsredovisningslagens definition av ett mindre företag har 97 procent av Sveriges företag möjlighet att välja mellan K2 och K3. Marknaden efterfrågar en ökad kunskap om skillnaderna mellan regelverken. Syfte: Identifiera väsentliga skillnader mellan K2 och K3 samt undersöka vilka av dessa som har störst betydelse för företagen i sitt val av regelverk. Metod: En kvalitativ studie har genomförts, där intervjuer och remissvar har använts som datainsamling. En urvalsmetod har använts för att identifiera vilka skillnader som är tydliga mellan K2 och K3. De tydliga skillnaderna har sedan legat till grund för att undersöka om de även är väsentliga. Resultat och slutsatser: Skillnader som är väsentliga vid företagens val mellan K2 och K3 har identifierats på fem områden. Skillnaderna är väsentliga och påverkar därför företagens val mellan K2 och K3. Det eftersom de ingår i en bedömning av företagets samlade behov av komplexitet i sin externredovisning. / Background: Accounting regulations for unlisted companies in Sweden is changing. There is a draft for new accounting rules for unlisted companies. Through the definition of a small company in the Swedish Annual Accounting Act, 97 percent of Swedish companies will have the possibility to choose between K2 and K3. The market demands a better understanding of differences between the regulations. Aim: Identify significant differences between K2 and K3, in order to examine which of these differences that is the most important factors for companies in their selection of rules. Method: A qualitative study has been conducted in which interviews and responses were used as data collection. A sampling method was used to identify distinct differences between the K2 and K3. These differences have been the basis for examining the significant differences as well. Analysis and conclusion: Differences between K2 and K3 that are significant in the choice of the firm have been identified in five areas. These differences will therefore affect the firms’ choice between K2 and K3. The reason is that they are a part of an assessment of the company’s overall needs of complexity in their accounting.

De bolag som ligger under gränsvärdena för påtvingad K3, får välja om de vill tillämpa ett förenklingsregelverk som K2 eller principbaserade regelverk som K3 eller IFRS. För egenupparbetade immateriella tillgångar, som är en överhängande del i en snabbt växande mjukvarubransch är detta val signifikant då man vid K2 inte får aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar vilket man får göra enligt de principbaserade regelverken. Detta kan för bolag vara skillnaden mellan fortsatt fortlevnad eller ej då en kostnadsföring av bolagets tillgångar istället för aktivering kan leda till kontrollbalansräkning. Eftersom det inte finns några andra signifikanta skillnader mellan K2 och de principbaserade regelverken, bör detta vara ett huvudskäl för bolag som frivilligt får tillämpa de principbaserade regelverken att tillämpa dem. Det tyder på att det finns incitament för små bolag, som vi i denna studie kategoriserar som bolag som är under gränsvärdena för att vara påtvingade K3, att redovisa enligt ett principbaserat regelverk. Detta incitament blir sedan klart tydligare om de riskerar kontrollbalansräkning. Vid ett sådant fall kan det även finnas incitament att utnyttja tolkningsutrymmet som finns i de principbaserade regelverken för att försöka redovisa en större andel egenupparbetade tillgångar än vad de egentligen bör göra. Valbarheten av redovisningsprincip i kombination med en subjektivitet i värderingen av dessa tillgångar ökar svårigheten för investerare att göra en precis värderingen av enskilda mjukvarubolag.  Vi har därför med denna studie velat undersöka om det finns det något samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar i förhållande till immateriella tillgångar och bolagsstorlek. Vidare vill vi undersöka vad som kan förklara detta samband samt vad revisorers syn på detta är.  För att undersöka detta har vi använt oss av både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. De kvantitativa resultaten har varit grunden för våra slutsatser där den kvalitativa delen har använts för en djupare förståelse, framför allt vid undersökning av orsakssamband. Vi har i denna studie hittat ett signifikant negativt samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar och bolagens storlek. Däremot visade känslighetsanalysen att sambandet inte längre är signifikant när vi inkluderar kontrollvariabler i testet. Det visar på att det finns ett samband, men att det kan vara andra variabler som förklarar sambandet. Detta samband är något som den kvalitativa studien stödjer där flertalet revisorer menar på att de underliggande faktorerna till vårt resultat är att utvecklingsarbete ofta är en större andel av verksamheten bland mindre bolag och inte att de är mer benägna att aktivera en större andel, undantaget för bolag som riskerar kontrollbalansräkning. Det leder automatiskt till en större andel egenupparbetade immateriella tillgångar och att det troligtvis finns andra variabler som bättre förklarar sambandet.

Denna studie behandlar konkursprediktion bland svenska K3-företag där vi bearbetar två avsnitt i företagens årsredovisning, förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen. Det grundläggande syftet med denna uppsats att undersöka huruvida ovanstående delar kan användas för att förutspå konkurser. Studien är relevant eftersom tidigare forskning sällan har undersökt förvaltningsberättelsens samt revisionsberättelsens användbarhet för att förutspå en konkurs och speciellt i en svensk kontext. Studien omfattar 101 stycken K3-företag som gick i konkurs under bokslutsåren 2007- 2014. Utöver detta inkluderar studien 202 K3-företag som inte hade gått i konkurs vilket medför att det totala urvalet omfattar 303 observationer. Dessa verksamma företag har blivit matchade med förhållandet 2:1 mot konkursföretagen utifrån bransch, storlek och finansiell situation. Detta urval möjliggör en undersökning av studiens problematik i de situationer där finansiella mått och liknande faktorer inte inverkar på sannolikheten för konkurs. Den teoretiska metoden omfattar en kvantitativ forskning där hypoteser deduceras från relevant teori för att slutligen testas i en logistisk regression. Metodologin angående revisionsberättelsen är baserad på vetenskapliga artiklar, där revisorers anmärkning om fortsatt drift har använts i en hög utsträckning tidigare. Gällande förvaltningsberättelsen är den tämligen outforskad i jämförelse med revisionsberättelsen och studien undersöker om företagets grad av optimism angående framtida utveckling kan användas vid en konkursprediktion. Studiens huvudsakliga resultat är att både revisions- och förvaltningsberättelsen kan användas i situationer där företagen har jämförbara ekonomiska förhållanden och är således svåra att urskilja ifall de kommer att gå i konkurs eller inte. I de observationer då revisorn anmärkte tvivel om fortsatt drift gick 25 av 29 företag i konkurs. Utifrån denna studie går det dock inte med säkerhet säga att revisionskvalitén skiljer sig mellan olika byråer. Däremot finns tendenser att revisorer från de fyra största revisionsbyråerna medför mer kvalitet i rapporteringen om fortsatt drift. Det går att konstatera att företagets grad av optimism i förvaltningsberättelsen innehåller användbar information för att förutspå konkurser. Dessa är i överlag svagare än revisionsberättelsens samband men indikerar samtidigt att företag som upplyser om negativa framtidsutsikter oftare går i konkurs. Genom detta, samt vad revisionsberättelsen förtäljer är de möjligt för en användare av företags årsredovisningar att inkludera detta resultat vid konkursprediktion.

Näst intill alla produkter och tjänster i dagens samhälle kommuniceras till konsumenter och organisationer genom varumärken. De är viktiga tillgångar för företagen och skapar många gånger ett mervärde. Denna tillgång redovisas därför i företagens balansräkning. Det fanns innan denna uppsats ingen tidigare studie kring de redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken och vad som har påverkat denna syn. De redovisningsansvariga är de på företagen som bör vara mest kunniga inom ämnet och har kunskap och kontakt inom det praktiska arbetet då de ansvarar för redovisningen. Tidigare studier behandlar bland annat hur olika värderingsexperter ser på redovisning av varumärken. Syftet med denna studie har varit att beskriva de redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken samt vilka faktorer som påverkat denna syn. Studien har genomförts genom en kvalitativ undersökning där den huvudsakliga empirin har samlats in genom intervjuer med redovisningsansvariga på sex olika företag. Dessa företag har varumärken redovisade i sina balansräkningar. Företagen redovisar antingen enligt regelverket IFRS eller håller på att anpassa sin redovisning enligt det nya regelverket K3. Redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken har i studien visat sig vara splittrad. Studien visar att den faktor som i störst utsträckning påverkar till en splittrad syn av redovisning av varumärken bland redovisningsansvariga är regelverken. Andra externa faktorer som studien visar kan påverka redovisningsansvarigas syn är utbildning, yrkeserfarenhter, osäkerhet och hur viktiga de anser att varumärkena är för företaget. Vilken bransch företagen verkar inom visade sig inte ha någon betydelsefull påverkan på redovisningsansvarigas syn.Studien visar att de redovisningsansvariga såg varumärken fylla olika funktion i olika företag. Men de såg ändå varumärken som en tillgång för företaget i deras arbete med att nå konkurrensfördelar. Studien visar att majoriteten av de redovisningsansvariga anser att de varumärken som finns redovisade i företagens balansräkningar inte är företagens starkaste och mest intäktsdrivande varumärken. De varumärken som anses vara företagens viktigaste är internt upparbetade och får inte redovisas som tillgångar. Studien visar att regelverken är den faktor som påverkat synen på vilka varumärken som skall och bör finnas som tillgångar i balansräkningarna. Redovisningsansvariga som följer IFRS ser inte regelverket lika tydligt kring hur det ska tillämpas i praktiken jämfört med de som anpassar sin redovisning till K3. Det visade sig bero på att K3 innehåller förenklingar vilket gör bedömningarna mindre jämfört med IFRS. Studien visar även att redovisningsansvariga som följer IFRS anser att den intäktsbaserade metoden är lämpligast, medan redovisningsansvariga som anpassar sin redovisning enligt K3 anser att den kostnadsbaserade metoden är lämpligast. / In today’s community almost every product and service communicates to consumers and organizations with a brand in some way. Brands are important assets to the enterprises and sometimes create an added value to products and services. This is why brands are presented in their balance sheets. This study is the first one to process the accounting manager’s view of brands in the accounting. The accounting managers should be the ones with highest level of knowledge at the enterprises and are in contact with the practical work with brand accounting. They are the ones that are responsible for the accounting. Earlier studies show how different valuation experts look at brands in the accounting. The purpose of this study has been to describe the accounting manager’s view of brands in the accounting and what have been impacted to this. The study has been made with a qualitative study where the main empirical data have been collected in interviews with accounting managers from six different enterprises. These are enterprises with brands in their balance sheets. The enterprises are applying the regulations from IFRS or just up to adapt their work for the new K3 regulations. The study shows that the accounting managers view och brands in the accounting are fragmented. The study shows shows that the most influented factor to the fragmented view is the regulations. Other external factors whith influence on the accounting managers view of brands in the accounting are their education, work experience, uncertainty and how important they think the brands are for the enterprises. Whish catogery of industry the enterprises belong to has been shown have no influence of significance on the accounting managers view of brands in the accounting. The study has reached the conclusion that the accounting managers looked at the brands differently. They considered the brands to fill some different functions in the enterprises, but all of them considered the brands as assets to the enterprises in their work with reach completive benefits. The study shows that the majority of the accounting managers not consider their brands in the balance sheets as the enterprises most important and most lucrative ones. Instead their most important brands were the ones that the enterprises have built on their own. The study shows that it is the regulations that have the largest influense on the accounting managers view on which brand that is an asset and which who are not. These cannot be in the accounts because it is not allowed to the regulations of IFRS and K3. The accounting managers who follows the regulations of IFRS do not considers these regulations as clear as the accounting managers who are up to adapt the regulations of K3. It has been shown that K3 is not as detailed and complicated as IFRS. The study even shows that the accounting managers who follows IFRS considers the income based valuation method as the best, when the accounting managers who are starting to adapt the regulations of K3 consider the cost based valuation method as the most appropriate one.

Bakgrund: Sedan år 2004 har Bokföringsnämnden arbetat med det så kallade K-projektet. Projektet innebär att företagen delas in i fyra olika kategorier (K1-K4) och att samlade regel-verk skapas för de olika kategorierna. Förhoppningen med K-projektet är att redovisningsar-betet ska underlättas. K3 kommer att vara huvudalternativet för företag som upprättar årsre-dovisningar och regelverket för årsredovisning med K2 innehåller förenklingar som mindre företag frivilligt får tillämpa istället för de mer avancerade reglerna i K3. Problem: Vi har identifierat en valsituation som ansvariga på mindre företag står inför. Valet står mellan att antingen invänta K3-regelverket eller att byta till K2-regelverket. Problemet för personerna i valsituationen är att de saknar upplevelser av både K2-regelverket och K3-regelverket eftersom de ännu inte har använt sig av regelverken. De har således ingen uppfatt-ning om huruvida K2 är ett förenklat regelverk eller inte. Det innebär att de ska grunda sitt val på obefintliga erfarenheter. Syfte: Syftet med vår studie är att beskriva hur personer som arbetar på redovisnings-/revisionsbyråer upplever K2-regelverket. Vi vill utifrån personernas upplevelser ta reda på och redogöra för vilka företag det lämpar sig att använda K2-regelverket. Metod: Studien bygger bland annat på primärkällor i form av åtta stycken intervjuer med personer som arbetar på olika redovisnings-/revisionsbyråer i Sverige. Studien är utförd på ett kvalitativt sätt och våra respondenters delgivelser är av stor vikt för studien. Sekundärkällor som har använts i studien består av litteratur, regelverk, artiklar samt information från Bokföringsnämndens hemsida. Slutsatser: En av våra slutsatser är att K2 i dagsläget upplevs som onödigt på grund av att vi ännu inte har kunnat jämföra förenklingsreglerna med huvudreglerna. Strukturen med samla-de regelverk upplevs som positivt på grund av att osäkerheten om att det kan finnas andra rekommendationer tas bort. Majoriteten av våra intervjupersoner upplever att periodiserings-arbetet underlättas i K2. En annan slutsats är att redovisningsarbetet i K2 upplevs olika bero-ende på vilken typ av företag som använder regelverket. Vår studie visar att K2 är ett lämpligt regelverk för företag som är mindre och där användarna av redovisningen är de själva och banken. K2 är också ett lämpligt regelverk för företag med få delägare.

No description available.