Freie Univ. Berlin, Diss., 2008.

Zugl.: Innsbruck, Universiẗat, Diss., 2007.

Am 8. August 2008 richtete sich alle mediale Aufmerksamkeit schlagartig von Beijing und den Olympischen Spielen auf den Kaukasus – genauer: auf Georgien. Unvorbereitet traf die Meldung über den Krieg im Kaukasus aber nur diejenigen, die glaubten, die „eingefrorenen Konflikte“ im Süden des Gebirgszuges seien beigelegt. Seit den Kriegen um die „abtrünnigen Teilrepubliken“ Georgiens, Südossetien und Abchasien, in den frühen 1990er Jahren sind diese jedoch nie zur Ruhe gekommen.

Rev. udgave af Habilitationsschrift (Friedrich-Schiller-Universität Jena, 2005). / Med litteraturhenvisninger.

Tübingen, Univ., Diplomarb., 2004.

Diss.--Philos. Fakultät--Universität zu Köln, 1986. / Contient la reprod. en fac.-sim. du manuscrit or. oct. 2927 de la Staatsbibliothek Preussischer Kulturbesitz.

Zugl.: Innsbruck, Univ., Diss., 2007

In the beginning of the 21st century counterinsurgency has been at the center of the scientific debate considering war-studies. Great efforts have been made to achieve success in conflicts against insurgents in the Middle East. Much of the scientific contributions have been implemented in doctrines and strategic approaches but unsuccessfully so. Given the complexity of these conflicts many theories that have emanated from the subject fail to grasp the insurgents’ actions altogether. Considering these statements, the purpose of this essay is to conduct an explorative study of the First Chechen war in order to contribute to the understanding of the insurgents’ success. The result of this study reveals that the theory I developed grasps the complexity of the conflicts but is overly detailed on how the insurgents should act. It is therefore not applicable to this conflict in its current form but cannot be dismissed, though. The Chechens mostly acted according to the theory. Therefore, the result of this study reveals that this insurgency had specific characteristics that need to be taken into consideration if one is to understand the outcome of the conflict. The study provides an indication that this might be true for other conflicts as well.

Zugl.: Magdeburg, Univ., Diss., 2006

<p>När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.</p>