The thesis aims to examine how EU’s response to the critics from Azerbaijan’s foreign policy bodies is produced and see whether Azerbaijan’s geopolitical position on the crossroads of powerful international actors have had an impact. The discursive analytical approach “What’s the problem represented to be?” makes it possible to study how the EU’s rhetoric in policies and statements towards Azerbaijan has been created and what assumptions and ideas layed behind. After a thorough review of a number of relevant policy documents and statements from the EU officials it emerged that the response on a chosen critic is created in a way that promotes EU’s own interests and secures its influence and actorness in the region. This can be seen in the creation of a certain response and in silencing some other aspects of the examined critics. The result shows an interesting pattern of the way in which the rhetoric is being adapted in order to meet difficulties and resistance of Azerbaijan’s officials in the relation with Azerbaijan.

<p>När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.</p>

När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.

Abstract – From de facto to de jure: A comparative study between three post-Soviet territories path towards diplomatic recognition The purpose of this essay has been to study how well three post-Soviet de facto states live up to the definition of the concepts of state and sovereignty. Basically, the focus has been to, with the help of an analysis scheme constructed specifically for this study, analyse the situation the three de facto states are currently in and then compare their situations to one another. With the study I want to show that the history of the de facto states, as well as their current legal status, carry with them differences and similarities that play a major role in their future. By analysing a number of scientific articles and other research material within the social science sphere, I have been able to compile a table that shows how well the case studies live up to the seven criteria of the state outlined by Martin Glassner in Political Geography (2004). The main result of the study has been that various historical and demographic circumstances in the three de facto states have distinguished them from one another during the more than three decades that have passed since the fall of the Soviet Union. However, this is in stark contrast to the strong ties they all have to a patron state, which in all cases is crucial to the legal state of limbo they are all currently residing in.