Shivering är ett fenomen som uppstår hos patienterna postoperativt. Det innebär att patienten har okontrollerbara muskelskälvningar som gör att patienten darrar, skälver eller huttrar i mer än 15 sekunder. Shivering påverkar kroppen negativt, men är också obehagligt och ett onödigt lidande för patienten. I takt med den tekniska utvecklingen utarbetas nya operationstekniker och idag utförs flera operationer med laparoskopisk teknik. Pilotstudiens syfte var att undersöka före-komsten av postoperativ shivering hos patienter som opererats med laparoskopisk teknik. Denna studie har gjorts empirisk med en kvantitativ ansats. En egen konstruerad enkät tillsammans med ett mätinstrument har använts vid datainsamlingen. I pilotstudien deltog 33 patienter i ålders-spannet 23-78 år. Resultatet i pilotstudien visar att det var sex (n=6) av alla (n=33) patienterna i studien shivrade efter genomgången laparoskopisk kirurgi. Då studien är gjord i en liten skala är resultatet inte generaliserbart, men det går ändå att se att vissa påverkande faktorer så som till exempel anestesiläkemedel kan bidra till att patienterna shivrar. / Shivering is a phenomenon that occurs in patients postoperatively. This means that the patient has uncontrollable muscles tremors which allow the patient to tremble or shiver in more than 15 seconds. Previous research shows that shivering have a negative effect on the body, but is also an unpleasant and unnecessary suffering for the patient. In step, with today's rapid development in technology, more and more patients undergo surgery with laparoscopic techniques. The pilot- study aimed to investigate the incidence of postoperative shivering in patients who were surgical operated with laparoscopic technique. This empirical study has been done with a quantitative approach. Self-designed questionnaires, together with an instrument were used in the data col-lection. The pilot study enrolled 33 patients in the age range 23-78 years. The results of the pilot study suggest that the presence of shivering was little in relation to laparoscopic surgery, six (n = 6) of all (n = 33) patients in the study was shivering. When the study is made of a small scale is the result not possible to generalize, but you can still see that certain stressors, such as anesthesia drugs may contribute the patient shivering.

Bakgrund: Vid de flesta kirurgiska ingrepp används diatermi. Diatermi används dels för att skära i vävnad, dels för att koagulera blodkärl, och en adekvat blodstillning är avgörande för en säkeroperation. Vid användning av diatermi utvecklas en skadlig rök, diatermirök. Trots att evidens finns för att diatermiröken innehåller skadliga ämnen som kan orsaka kroppsliga symptom, förekommer variation i användandet av rökevakueringssystem.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning rökevakueringssystem, för diatermirök, används. Vi ämnade även undersöka om det förelåg några skillnader mellan avdelningarna samt mellan de två yrkeskategorierna; operatör och operationssjuksköterska.   Metod: Operationssjuksköterskor och operatörer från nio operationsavdelningar, vid fyra sjukhus i Stockholmsregionen undersöktes i en deskriptiv tvärsnittsundersökning, med kvantitativ ansats, med ett intervjustött frågeformulär. 114 personer intervjuades, 83 operationssköterskor och 31 operatörer.   Resultat: Resultatet visade att rökevakueringssystem användes vid de flesta operationer, dock ej vid samtliga. Användningsgraden skilde sig mellan operationsavdelningar. Operationssköterskor ansåg i större utsträckning än operatörer att diatermirök kunde vara skadlig samt var mindre nöjda med åtgärderna för rökevakuering. Samtliga avdelningar saknade riktlinjer, vilket strider mot SOSFS 2011:9.   Slutsats och klinisk betydelse: För att förekomma att rökevakueringssystem och annan skyddsutrustning ej används konsekvent bör riktlinjer och rutiner framtagas. Även utbildning bör ges, till operationspersonal, eftersom okunskap kan vara en bidragande faktor till att rökevakueringssystemen ej används konsekvent. Detta kan bidra till en ökad användning vilket i sin tur leder till en förbättrad operationsmiljö för såväl personalen som för patienten. / Background: In most surgical procedures electro cautery is used. Electro cautery is used both for surgical dissection and hemostasis, and adequate hemostasis is critical for a safe operation. When using the electro cautery, a noxious smoke is developed, surgical smoke. Although evidence shows that surgical smoke contains harmful substances that can cause physical symptoms, the usage of smoke evacuation system varies.   Aim: The aims with the present study were to investigate the extent to which smoke evacuation system, for surgical plum, was used.  We further aimed to study if there were any possible differences between the surgical departments and between the two occupational categories; theatre nurses and surgeons.   Method: Operation theatre nurses and surgeons from nine surgical departments at four hospitals in the Stockholm region were studied in a descriptive cross-sectional study, with quantitative approach, and an interview supported questionnaire.   Results: The results showed that smoke evacuation system was used at most but not all surgical procedures. The use of the smoke evacuation system differed between surgical departments. A larger proportion of the theatre nurses than of the surgeons believed surgical smoke to be harmful and were less satisfied with measures to eliminate them. No surgical department had guidelines for handling surgical smoke which is in violation of SOSFS 2011:9.   Conclusion and clinical implications: To prevent that smoke evacuation systems and other protective equipment is not used consistently, policies and procedures should be derived. Education should be provided to surgical personnel, this because ignorance could be a contributing factor to the inconsistent use of smoke evacuation systems. This may contribute to an increase in usage of the device which in turn leads to an improved environment in the theater room for both the personnel as well as for the patient.

Background World Alliance for Patient Safety, launched by the WHO, has created a Surgical Safety Checklist. It was first published in 2008 and has been translated and modified in Sweden by Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF. The use of the WHO Surgical Safety Checklist has been shown to reduce the number of complications and deaths related to surgery. Aim The aim of this study is to describe the Theatre Nurse’s participation in in the use of a modified version of the WHO Surgical Safety Checklist intraoperatively in two Theatres in a hospital in the centre of Sweden. Method This study has a quantitative descriptive approach. A direct observational study was carried out in two Theatres and the participants were asked a few complementary questions after the observations. A total of 16 Theatre Nurses participated in this study. Results None of the Theatre Nurses confirmed all the steps in all phases of the checklists during an operation. However one Theatre Nurse confirmed all the steps in the Sign Out phase at one occasion. There was no team member in either Theatre allocated to read out all the steps in the checklist and to make sure that all the steps were completed. Conclusion Insufficient compliance to the checklist prevails in both Theatres and they need to improve quality measures in order to increase adherence to the checklists to promote patient safety. Clinical significance This study describes the Theatre Nurses’ participation in performing the checklists in the two Theatres were the observations were carried out. The study may inspire improvement measures and provide inspiration for further research. / Bakgrund Världsalliansen för patientsäkerhet, som är en del av WHO, har skapat en checklista för säker kirurgi. Den publicerades för första gången år 2008 och i Sverige har Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF, översatt och bearbetat checklistan för svenskt bruk. Användandet av WHO:s checklista för säker kirurgi har visats minska antalet komplikationer och dödsfall i samband med operationer. Syfte Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskans medverkan i användandet av WHO:s modifierade checklista för säker kirurgi intraoperativt på två operationsavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Metod Denna studie har en kvantitativ deskriptiv ansats. En direkt observationsstudie genomfördes och därefter ställdes frågor utifrån en frågeguide. Totalt 16 operationssjuksköterskor deltog i studien. Resultat Ingen operationssjuksköterska medverkade i eller tog upp samtliga punkter i checklistans alla tre faser under en operation. En operationssjuksköterska tog däremot upp alla punkter i avslutningsfasen vid ett tillfälle. Det fanns ingen checklisteansvarig personal som läste upp checklistans alla punkter för operationslaget och som såg till att alla punkterna genomfördes på de båda avdelningarna. Slutsats Bristande följsamhet till checklistorna råder på båda avdelningarna. Avdelningarna är i behov av kvalitetsförbättrande åtgärder för att öka följsamheten till checklistorna för att främja patientsäkerheten. Klinisk betydelse Studien är en beskrivning av hur operationssjuksköterskor arbetar med checklistorna på de två avdelningarna där observationerna utfördes. Den utgör en grund för fortsatt förbättringsarbete på avdelningarna samt ger inspiration till fortsatt forskning.

Bakgrund: Preoperativ nutritionsbehandling har en betydande effekt på den postoperativa återhämtningen och hälsan hos patienten. Syfte: Beskriva i vilken utsträckning patienter, vilka genomgår elektiv kirurgi, får evidensbaserad omvårdnad i form av preoperativ nutritionsbehandling och vilka hinder som kan finnas för att följa riktlinjerna enligt de inkluderade sjuksköterskorna. Eventuella skillnader i genomförandet av den preoperativa nutritionsbehandlingen, beroende på om kirurgin utförs tidigt på morgonen eller inte, har också beskrivits. Metod: Deskriptiv med egenkonstruerad enkät. Enkäten innehåller fem frågor med förutbestämda svarsalternativ samt möjlighet till fri text. Fyra kirurgiska enheter sammankopplade på centraloperation på Akademiska sjukhuset i Uppsala utförde 114 elektiva operationer under datainsamlingsperioden. Av de 114 operationerna inkluderades totalt 103 enkäter. Resultat: 17,5 % av patienterna erhöll preoperativ nutritionsbehandling. Vid 8,7 % av operationerna visste inte ansvarig sjuksköterska om patienten fått behandlingen. Bland de orsaker som sjuksköterskor angav då någon av rekommendationerna inte följdes var “annan rutin på avdelning” (53,9%) mest förekommande. Nollhypotesen förkastas eftersom den preoperativa nutritionsbehandlingen genomförs oftare för patienter innan klockan 08.30 (30,7%) till skillnad från efter klockan 08.30 (4%). Slutsats: Evidensbaserade rekommendationer beträffande preoperativ nutritionsbehandling genomförs i låg utsträckning. Det förekommer också omvårdnadskillnader angående nutritionen över dygnet. Resultatet visar på bristande implementering och uppföljning av rutiner samt otillräckligt uppdaterad personal. Det är av betydelse att erinra sjuksköterskan om hennes kärnkompetenser och vad det innebär att tillgodose patienten en god vård, för att upprätthålla liv, främja hälsa och öka välbefinnande. / Background: Preoperative nutrition therapy has a significant effect on the postoperative recovery and health of the patient. Objective: To describe the extent patients, undergoing elective surgery, receive evidence-based preoperative nutrition treatment. Also to describe any possible barriers, by asking included nurses, why the guidelines were not executed. The aim was further to describe if there may be any differences in the implementation of the preoperative nutrition treatment, depending on if the surgery is planned before 8.30am or after. Method: Descriptive and the questionnaire was designed for this study. Four surgical units at Uppsala University Hospital performed 114 elective operations and a total of 103 questionnaires were valid data. Result: 17,5% of elective surgical patients received preoperative nutrition treatment. Among the reasons nurses indicated, when one of the recommendations was not executed, was the most common "other routines by department" (53.9%). In addition, the zero hypothesis is rejected because the preoperative nutritional treatment is performed more often for patients before 8:30 am (30,7%) compared to after (4%). Conclusion: Recommendations based on evidence and regarding preoperative nutrition treatment are conducted to a limited extent. There are also differences regarding the nutrition care throughout the day. The result shows lack of implementation and control of routines and insufficiently updated staff. It is important to remind the nurse of her core competencies and what it means to provide the patient with a good care in order to maintain life, promote health and increase well-being.

Bakgrund: Bariatrisk kirurgi är i stora delar av världen en frekvent använd metod för individer med grav fetma och har goda effekter på fetma-relaterade sjukdomar. Operationen och viktnedgången utgör dock en omställning för kroppen och biverkningar är vanliga. Forskning har även visat på en förhöjd förekomst av psykisk ohälsa som självskadebeteende, missbruk och suicid i patientgruppen jämfört med normalbefolkningen. Hög förekomst av biverkningar och av psykisk ohälsa synliggör behovet av fortsatt forskning riktad mot patientgruppens sammantagna upplevda hälsa och dagliga liv. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter upplever sitt dagliga liv efter genomgången bariatrisk kirurgi. Metod: En litteraturstudie genomfördes baserat på tio kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl, Psycinfo och PubMed som beskrev patienternas daliga liv 1-8 år efter operation. Artiklarna analyserades och genererade ett övergripande tema och fyra kategorier. Resultat: Resultatet visade att livet efter bariatrisk kirurgi präglades av förändring och anpassning och innefattade fyra kategorier; Fysisk förändring; förändrad självbild, förändrat socialt liv samt sjukvårdens betydelse. Konklusion: Resultatet av litteraturstudien och tidigare forskning pekar mot att bariatrisk kirurgi kan ha en stor inverkan på patientens dagliga liv. Viktnedgången öppnade upp för nya möjligheter men livet verkade förbli problematiskt inom ett flertal områden för många patienter. Begrepp som patientundervisning, anpassad kost, psykisk hälsa, sexualitet, självbild och användandet av smärtskattningsinstrument har visats vara av relevans i samband med omvårdnad av den bariatriska patienten. / Background: Bariatric surgery is frequently performed on individuals with severe obesity due to the positive effects on obesity related diseases. The surgery and the weight loss itself however pose a large transition for the body and side effects are common. In addition, research has shown a higher prevalence of self harm, addiction and suicide in the postoperative group. Side effects and decreased mental health in post-surgical bariatric patients, calls for additional research regarding the overall health and daily life in this group. Aim: The study aimed to explore how patients experience life after going through bariatric surgery. Method: A literature review was performed based on ten qualitative studies from the databases Cinahl, Psycinfo and Pubmed which described patients' daily life 18 years after surgery. The studies were analysed and generated one main theme and four different categories. Result: The result showed that life after bariatric surgery was characterized by change and adaption and generated four cathegories; Physical change, changed self image, changed social life and the role of health care. Conclusion: The results of the literature review and previous research suggests that bariatric surgery had a great impact on the patients daily life. Even though the weight loss made way for new opportunities, life after surgery seemed to remain difficult for many patients. Patient education, nutrition, mental health, sexuality, self image and the use of pain assessment tools has proven to be of relevance when caring for the bariatric patient.

Abstract Elective urological patients’ medication usage at the time of admission Author: Nygren. J. Supervisor: Gillespie. U. Examiner: Nielsen. E. Department of Pharmaceutical Biosciences, division of pharmacokinetics and drug therapy. Faculty of pharmacy. Uppsala University, Sweden.   Background and Objective: Information about the patient’s current medication treatment before elective urologic surgery has been based upon a prefilled self-reported health declaration or a patient provided medication list. A new work procedure has recently been adopted where a pharmacist performs a medication reconciliation in order to increase the patient safety, receive deeper insight into the patients ongoing treatment and to reduce the physician’s workload. The objective of the study was to map out how well the patients could account for their medication usage at the time of admission and to identify discrepancies between the health declaration/patient’s medication list and the medication list after medication reconciliation. Design: The study population consisted of adult men and women scheduled for elective urological surgery.  A clinical pharmacist performed a medication reconciliation and stored appurtenant patient data and medication lists in anonymised forma. Data was then analysed by a student undertaking his degree project (MSc Clinical pharmacy). The population and discrepancies were divided into sub-groups and a t-test was performed to identify any statistical difference between selected sub-groups of the population. Setting: Urology department, Uppsala University Hospital Main outcome measures: The proportion of patients having at least one discrepancy were studied. Distribution of discrepancies per patient was compared between sub-groups; number of medications, age and county of residence. Results: At least one discrepancy (range 1-7) was observed in 51 (66%) out of the 77 patients included in the study. Patients using >5 medications at the time of admission had more discrepancies per patient than those using 0-5 medications (3.2 vs 1.0; p=5.6x10-6) and there was a trend towards Uppsala patients having more discrepancies per patient than those residing outside the region (2.4 vs 1.5; p=0.057). There was no significant difference observed between the age groups. Conclusion: The health declaration/medication list presented at the time of admission did not provide enough information to determine the patient’s complete medication usage.

Bakgrund: Dysmorfofobi har uppmärksammats mer den senaste tiden, trots detta är området outforskat och okunskap hos sjuksköterskan kan leda till ohälsa hos dessa patienter. Dysmorfofobi kännetecknas av överdriven upptagenhet av utseendet där patienter som besväras av dysmorfofobi ofta söker kosmetisk kirurgi för att förbättra utseendet. Syfte: Syftet var att belysa hur hälsan påverkas hos patienter som lever med dysmorfofobi i samband med kosmetisk kirurgi. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med induktiv ansats där åtta resultatartiklar med kvantitativ metod analyserades med stöd av innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkom ur analysen: avsaknad av hälsa i samband med kosmetisk kirurgi med en underkategori, samt resultat av kosmetisk kirurgi med två underkategorier. Patienter med dysmorfofoba symtom som söker kosmetisk kirurgi tenderade att uppleva avsaknad av hälsa, där vissa patienter upplevde förbättring av symtom och därmed hälsa postoperativt medan andra ej upplevde förbättring av symtom. Konklusion: Avsaknad av hälsa förekom hos patienter som sökte kosmetisk kirurgi som behandling och visades ha olika resultat beroende på vilken grad av dysmorfofoba symtom patienter visades besitta. Denna kunskap tillsammans med preoperativ screening av dysmorfofobi skulle kunna underlätta för sjuksköterskan att främja hälsan på bästa sätt för dessa patienter. / Background: Body dysmorphic disorder (BDD) has received more attention lately. Despite this, the subject is unexplored and ignorance among nurses can lead to health problems in these patients. BDD is characterized by an excessive preoccupation with appearance where these patients often seek cosmetic surgery to correct the appearance. Purpose: To examine how health is affected in patients living with BDD in relation to cosmetic surgery. Method: An inductive approach was used in this literature study where eight articles with quantitative method was used and analyzed through content analyze. Results: Two categories emerged from the analyze: lack of health in relation to cosmetic surgery with one subcategory and outcomes of cosmetic surgery with two subcategories. Patients with BDD symptoms seeking cosmetic surgery tended to experience lack of health where some patients improved symptoms and thus health after surgery, while others did not experience improvement. Conclusion: Lack of health occurred in patients seeking cosmetic surgery as treatment and had different outcomes depending on the degree of BDD symptoms patients showed. This insight along with preoperative screening of BDD could make it easier for nurses to promote beneficial health of these patients.

No description available.

Bakgrund: Akut konfusion är ett vanligt tillstånd hos patienter som genomgått kirurgi och innebär att patientens kognitiva förmåga är nedsatt. Forskning visar att patienter som drabbas av akut konfusion efter ett kirurgiskt ingrepp har högre mortalitet och resulterar i ett lidande för patienten med allvarliga komplikationer. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanfatta olika omvårdnadsinterventioner som förebygger akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Metod: Litteraturöversikt med deskriptiv design där resultatet grundar sig på 10 kvantitativa originalartiklar. Resultat: Resultatet visade att en användning av screeningverktyg, anpassning av omvårdnadsmiljön och en medverkan av närstående kunde förebygga utvecklingen av akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Slutsats: Effektiva screeningsverktyg och rätt omvårdnadsåtgärder i kombination med närståendes medverkan är avgörande preventionsfaktorer för akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Sjuksköterskan har en avgörande roll i det patientnära arbetet eftersom det är här som rätt åtgärder måste sättas in – på så vis kan akut konfusion förebyggas och minska lidandet för patienten. Tillståndet bör därför uppmärksammas och förebyggas med hjälp av sjuksköterskans kompetens och omvårdnad. / Background: Delirium is one of the most common postoperative complications and results in impaired cognitive function for the patient. It has been established from research that delirious patients had a higher risk for mortality, pathophysiological consequences and negative postoperative outcomes which can cause distress for the patient. Intention: The aim of this study was to survey nursing interventions that prevent delirium for patients who underwent surgery. Method: Quantitative literature review with a descriptive design, where the result is based on ten quantitative original articles. Results: The results show that use of clinical assessment tools for nurses, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped to prevent the development of delirium. Conclusion: Proper nursing assessment tools, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped prevent delirium. Nurses play a vital role in the patientcentered care as it is here warning signs needs to be identified – knowledge of this subject should therefore be studied. This helps to improve the quality of the nursing care, prevents delirium and reduces unnecessary suffering for the patients.

Radio-frequency (RF) lesioning is a method utilising high frequency currents for thermal coagulation of pathological tissue or signal pathways. The current is delivered from an electrode with a temperature sensor, permitting control of the current at a desired target temperature. In the brain RF-lesioning can e.g. be used for severe chronic pain and movement disorders such as Parkinson’s disease. This thesis focuses on modelling and simulation with the aim of gaining better understanding and predictability of the lesioning process in deep brain structures. The finite element method (FEM) together with experimental comparisons was used to study the effects of electrode dimensions, electrode target temperature, electric and thermal conductivity of the brain tissue, blood perfusion and cerebrospinal fluid (CSF) filled cysts. Equations for steady current, thermal transport and incompressible flow were used together with statistical factorial design and regression analysis for this purpose. Increased target temperature, electrode tip length and electrode diameter increased the simulated lesion size, which is in accordance with experimental results. The influence of blood perfusion, modelled as an increase in thermal conductivity in non-coagulated tissue, gave smaller simulated lesions with increasing blood perfusion as heat was more efficiently conducted from the rim of the lesion. If no consideration was taken to the coagulation the lesion became larger with increased thermal conductivity instead, as the increase in conducted heat was compensated for through an increased power output in order to maintain the target temperature. Simulated lesions corresponded well to experimental in-vivo lesions. The electric conductivity in a homogeneous surrounding had little impact on lesion development. However this was not valid for a heterogeneous surrounding. CSF-filled cysts have a much higher electric conductivity than brain tissue focussing the current to them if the electrode tip is in contact with both. Heating of CSF can also cause considerable convective flow and as a result a very efficient heat transfer. This affected simulated as well as experimental lesion sizes and shapes resulting in both very large lesions if sufficient power compared to the cysts size was supplied and very small lesions if the power was low, mitigating the heat over a large volume. In conclusion especially blood perfusion and CSF can greatly affect the lesioning process and appear to be important to consider when planning surgical procedures. Hopefully this thesis will help improve knowledge about and predictability of clinical lesioning.