No description available.

Introduktion: Knäartros är en degenerativ och låggradig inflammationssjukdom, som ungefär 22,9 % av alla över 40 år lider av. Det drabbar oftare kvinnor än män, och risken ökar vid bland annat fetma samt tidigare ledskador. Vid artros sker en skada på osteoblaster, kondrocyter och synoviocyter som stimulerar frisättning av tumor necrosis factor-α (TNF-α), interleukin-1β (IL-1β), interleukin-6 (IL-6) samt matrixnedbrytande enzymer. Detta resulterar i smärta, ledsvullnad och degenerering av leden. Diagnos ställs genom klinisk undersökning med hjälp av exempelvis American College of Rheumatology (ACR)-kriterier. Detta kompletteras ofta med radiologisk undersökning och ibland används ett självskattningsformulär som exempelvis Western Ontario and McMaster Universities Arthritis Index (WOMAC). I WOMAC innebär en minskning av värdet en förbättring av den kliniska parametern. Artros behandlas till en början med non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID)-preparat och paracetamol, mot inflammation och smärta. Curcuma longa (C. longa) även kallat gurkmeja har använts vid matlagning och traditionell medicin i nära 2500 år. Den mest aktiva enheten i C. longa är polyfenolen curcumin som utvinns från dess rhizomer. Den har visat sig vara bland annat anti-inflammatorisk och antioxidantisk, båda dessa egenskaper är viktiga vid behandling av knäartros. Curcumins biotillgänglighet är låg, men det utförs och har utförts studier för att finna formuleringar som höjer biotillgängligheten. På så vis kan effekten förbättras. Verkningsmekanismen för curcumin är inte helt klarlagd men tidigare studier tyder på att den exempelvis kan minska oxidativ stress och minska koncentrationerna av inflammatoriska biomarkörer som TNF-α, IL-1β och IL-6. Syfte: Om curcumin kan användas som ett substitut till standardbehandlingen med NSAID-preparat och paracetamol som inflammationshämmande och smärtlindrande, vid behandling av knäartros. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie, sökningarna utfördes i databasen PubMed och Linnéuniversitetets Onesearch. Totalt valdes fem studier ut med kriterierna att studien skulle vara max 10 år, vara en klinisk studie samt att den primära utfallsvariabeln skulle involvera förändringar i WOMAC. Resultat: I fyra av studierna blev resultatet en statistisk signifikant minskning i kategorin WOMAC-fysisk funktion. I tre av studierna blev det en statistiskt signifikant minskning i WOMAC-smärta och i två av studierna blev det en statistiskt signifikant minskning i WOMAC-stelhet. I tre av studier minskade användningen av akutläkemedel i form av NSAID eller paracetamol varav en studie hade en statistiskt signifikant minskning jämfört med kontrollgruppen. Slutsats: Resultaten tyder på att curcumin kan vara effektiv som behandling vid knäartros. Den har visat sig ha både anti-inflammatoriska egenskaper och en smärtstillande effektt vilket tyder på att det skulle kunna vara möjligt att använda som substitut till NSAID och paracetamol. För att kunna fastställa att curcumin är en säker och effektiv behandling finns ett behov av fler och större studier.

Bakgrund: Osteoartrit (OA) är en ledsjukdom och en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning bland världens befolkning. I rekommendationer för rehabiliteringen ingår bland annat styrketräning. Kliniska erfarenheter visar att programmens innehåll kan sakna principer för progression avseende intensitet, volym och frekvens.  Syfte: Syftet med studien var att utföra en systematisk litteraturöversikt och jämföra styrketräningsprogrammens sammansättning hos individer med OA i knäleden enligt utfallsmåtten egenskattad smärta, egenskattad funktion och fysisk funktion.  Metod: För datainsamlingen genomfördes sökningarna i databaserna PubMed, SPORTDiscus och Cinahl. Inklusionskriterier var individer med diagnostiserad symptomatisk OA i knäleden där interventionen var styrketräning. Studiedesignen var randomiserade kontrollerade studier där båda könen studerades. Efter urvalsarbete kvarstod 10 artiklar. Resultat: Programmen pågick från 6 till 16 veckor och innefattade utrustning såsom gummiband, fria vikter och styrketräningsmaskiner. Jämfört mot kontrollgruppen visade majoriteten av översiktens interventioner signifikanta förbättringar för The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) och fysisk funktion mellan baseline och slutet av interventionen. Antalet övningar varierade från 1 till 7, intensiteten var både låg och hög och utfördes från 1 till 10 set med 2 - 15 reps. Alla studier redovisade inte principer för progression.   Slutsats: Styrketräning reducerar smärta och tillför ökad funktion hos individer med OA i knäleden.  Träningen kan innefatta olika upplägg av motstånd, antal övningar, intensitet, set och reps och kan utföras i hemmiljö eller på gym med handledning av fysioterapeut. / Background: Osteoarthritis (OA) is a joint disease and one of the leading causes of disability among the world's population. Rehabilitation recommendations include resistance training. Clinical experience shows that the content of exercise lacks principles for progression according to intensity, volume and frequency. Aim: A systematic literature review was conducted comparing the composition of resistance training programs according to outcome measures for self-rated pain, self-rated function and capacity in physical function in individuals with knee OA.  Method: The databases PubMed, SPORTDiscus and Cinahl were searched for articles. Inclusion criteria of the study were individuals with diagnosed symptomatic OA in the knee joint where the intervention was resistance exercise. The study designs were randomized controlled trials in which both genders were given access. After selection 10 articles remained. Results: Programs lasted from 6 to 16 weeks and included equipment such as elastic bands, weights, and resistance exercise machines. The majority of the interventions showed significant improvements for The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) and physical function between baseline and the end of the intervention compared to the control group. Number of exercises varied from 1 to 7, intensity could be both low and high, 1 to 10 sets and 2-15 reps. Some studies did not report principles for progression. Conclusion: Strength training reduces pain and increases function in individuals with OA in the knee joint. Strength training programs of different designs may be successful and the application of training variables (e.g. type of resistance, number of exercises, intensity, set x reps) may vary. Further, strength training can be performed in a home environment or in a gym with the support of a physiotherapist.

Framgången av mönsterigenkänning inom AI (artificiell intelligens) har skapat höga förväntningar om att AI ska kunna appliceras inom vården, framför allt inom radiologi. Det danska företaget Radiobotics har utvecklat en maskininlärningsbaserad programvara som diagnostiserar knäartros, för att assistera vårdpersonalen i deras arbete. Denna AI-programvara vid namn RBknee analyserar en röntgenbild utifrån tre diagnostiska parametrar som förekommer vid knäartros, för att sedan sammanställa de radiologiska fynden i en skriftlig rapport tillsammans med en slutgiltig diagnos. För att få förståelse för hur RBknees analysförmåga påverkas av en bildkvalitetsförsämring undersöktes för vilken kontrast och brusnivå som RBknee genererar ett felaktigt utlåtande gällande de diagnostiska parametrarna och slutdiagnosen. Vidare undersöktes om graden av knäartros påverkade RBknee analysförmåga vid en bildkvalitetsförsämring. Ett bildunderlag med kliniskt tagna slätröntgenbilder av knän degraderades med avseende på kontrast och brus för att sedan analyseras av RBknee. Förändringar av RBknees utlåtande för de degraderade bilderna jämfört med originalbildens utlåtande sammanställdes och studerades. Resultatet visade att det inte gick att identifiera en specifik försämringsgrad av bildkvaliteten där RBknee genererade ett felaktigt utlåtande. RBknees förmåga att generera ett korrekt utlåtande var bättre vid en kontrastdegradering än vid en brusdegradering. Det konstaterades att en ökad brusnivå ökade risken för ett felaktigt utlåtande av RBknee, samt att brusets position på röntgenbilden hade en påverkan. Det gick även att fastställa att röntgenbilder av knän med en lägre grad av knäartros i högre grad riskerade att få felaktiga utlåtanden av RBknee. / The success of pattern recognition in AI (artificial intelligence) has brought high expectations for AI to be applied in healthcare, especially in radiology. A machine learning software for knee osteoarthritis diagnosis has been developed by the Danish company Radiobotics. The AI software, named RBknee, analyses digital radiographs and annotates osteoarthritis related findings. The findings, together with a conclusion, are compiled in a written report. RBknee is intended to assist healthcare professionals in radiographic analysis. How RBknees analytical ability is affected by a reduced image quality was studied by examining the contrast and noise level which cause RBknee to generate incorrect findings and conclusions. If the image quality reduction caused RBknees analytically ability to differ with different degrees of knee osteoarthritis, was also studied. The image quality of clinical digital radiographs of knees was reduced and analysed by RBknee. RBknees findings and conclusion were compared with the report of the original image, where the changes were compiled into tables. No specific reduction of image quality that restricted RBknee analytically ability was established in the study. An increased noise level seemed to increase the risk of receiving an incorrect report by RBknee. RBknees ability to generate correct report was better for contrast degraded images than for images with increased noise level. The position of the noise in the radiograph also seemed to have an impact on RBknees analytical ability. It was also possible to establish that knees with a lower degree of knee osteoarthritis were more likely to receive an incorrect report from RBknee.