Bakgrund: Barnmorskans yrkesområde är inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa. Detövergripande målet i barnmorskeutbildningen är att utveckla självständiga och kompetenta barnmorskor. Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) motsvarar ungefär halva studietiden och är en viktig del i barnmorskeutbildningen. Förlossningsavdelningen är en viktig miljö för barnmorskestudenter att inhämta kunskaper om graviditet och förlossning. Motiv: VFU på förlossningsavdelning är en känslomässig och intensiv period för barnmorskestudenter. Barnmorskestudenters uppfattningar om vad som främjar utveckling behöver studeras vidare för att kunna optimera framtida verksamhetsförlagda utbildningar. Syfte: Det övergripande syftet var att belysa barnmorskestudenters upplevelser av verksamhetsförlagd utbildning på förlossningsavdelning.  Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats har använts. Semistrukturerade intervjuer med sju barnmorskestudenter i Sverige genomfördes. Intervjuerna har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysprocessen framkom ett tema, VFU på förlossningsavdelning – en känslomässig berg- och dalbana samt tre kategorier; Att både ge och ta emot stöd där en mängd faktorer som kan påverka mötet med kvinnan och stödpersonen beskrevs. Andra kategorin Att hålla ihop hela vägen beskrev hur barnmorskestudenternas hälsa varierade samt svårigheter i att gå från en trygg yrkesroll till en studentroll. Tredje kategorin Hinder i utvecklingsprocessen visade hur Covid-19-pandemin påverkade barnmorskestudenternas VFU, optimeringar inför framtida VFU samt tankar om den framtida yrkesrollen. Åtta subkategorier bildades. Konklusion: Barnmorskestudenterna upplevde sin VFU på förlossningsavdelning som en känslomässig berg- och dalbana. Flertalet faktorer som tidigare erfarenheter, relationen till handledaren och reflektionsmöjligheter påverkade barnmorskestudenters möte med kvinnan och stödpersonen. Att belysa dessa faktorer och inkludera barnmorskestudenter i den kvinnocentrerade vården kan leda till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskestudenter vilket i sin tur kan leda till optimeringar av den kvinnocentrerade vården. / Background: The midwife's profession is within the sexual, reproductive and perinatalhealth. The overall purpose of midwifery education is to develop independent and competent midwives. The clinical internship is an important part of the education. The labour ward is an important environment for midwifery students to acquire knowledge about pregnancy and childbirth. Motive: Clinical internship in the labour ward is an emotional and intense period for midwifery students. Midwifery student’s perceptions of what promotes development needs to be studied further, in order to optimise future clinical internships. Aim: The aim was to investigate midwifery students experiences of clinical internship at labour wards.  Methods: A qualitative design with an inductive approach was used. Semi-structured interviews with seven midwifery students in Sweden participated. The interviews were analysed with qualitative content analysis. Result: A theme emerged, Clinical internship at the labour ward - an emotional roller coaster and three categories; To both give and receive support where a number of factors that can affect the meeting with the woman and the support person were described. Second category Holding together all the way described how the midwifery student’s health varies as well as difficulties in the student role. The third category Obstacles in the development process showed how the Covid-19-pandemic affected midwifery student’s clinical internship, optimisations and thoughts about the future professional role.  Conclusion: The clinical internship at the labour ward was described as an emotional roller coaster. Previous experiences, the relationship with the supervisor and opportunities for reflection influenced the midwifery student's encounter with the woman and the support person. Elucidating these factors and including midwifery students in women-centered care can lead to increased self-confidence and competence among midwifery students, this couldlead to optimisations of the women-centered care.

Bakgrund: Kvinnor har rätt att välja var de vill föda barn. I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på sjukhus. De som föder hemma väljer det för att det är ett säkert alternativ samt för att vara i en bekant miljö och föda på sina egna villkor. Det finns idag varken nationella riktlinjer eller statlig finansiering för hemförlossningsverksamhet i Sverige, med enstaka undantag. Barnmorskors attityd till hemförlossning varierar internationellt. I de länder som har planerad hemförlossning integrerat i vårdvalet är barnmorskorna generellt positiva inställda. Motiv: I detta examensarbete undersöks hur barnmorskor som arbetat på förlossningsavdelning inom slutenvården ställer sig till planerad hemförlossning. De svenska studier som finns undersöker främst upplevelser hos barnmorskor som i privat regi redan arbetar med hemförlossning.  Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka barnmorskors inställning till planerad hemförlossning samt möjliga hinder för att bedriva sådan verksamhet. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 barnmorskor från fyra regioner i Sverige. Intervjuerna analyserades med tematisk analys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, ”Barnmorskors önskan att arbeta med kvinnor för kvinnor”, två huvudteman, ”Barnmorskor är positivt inställda till planerad hemförlossning” och ”Hinder för planerad hemförlossning”. Temana underbyggs av sju subteman. Konklusion: Förlegade patriarkala normer och hierarkier där läkarens ord väger tyngre än barnmorskans gör att barnmorskorna upplever att de inte har förutsättningar att arbeta så kvinnocentrerat och evidensbaserat som de önskar för att säkerställa god vård. Barnmorskorna i studien ansåg att det finns stora vinster med planerad hemförlossning för kvinnan och barnet men även för barnmorskan. Befintlig forskning styrker deras erfarenheter och många länder har implementerat rådande evidens i sin förlossningsvård och inkludera planerad hemförlossning i verksamheten.

Bakgrund: Antalet immigrerade kvinnor i Sverige har ökat de senaste åren vilket utmanar barnmorskor i arbetet präglat av språkliga och kulturella barriärer. Dessa barriärer är för immigrerade kvinnor riskfaktorer för ojämlik vård samt högre morbiditet och mortalitet. Barnmorskan kan möjliggöra stödjande kommunikation genom bland annat tolkanvändning, kroppsspråk och närvaro. Kulturella barriärer kräver en för barnmorskan kulturmedveten och öppen inställning till kvinnan och hennes kulturella bakgrund. Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att stödja kvinnor under förlossning med språkliga och kulturella barriärer. Metod: En kvalitativ induktiv design har använts. Tolv enskilda, semistrukturerade intervjuer genomfördes. En manifest innehållsanalys användes. Resultat:  Fyra huvudkategorier frambringades ur empirin; barnmorskans erfarenheter av språkliga barriärer, barnmorskans erfarenheter av kulturella barriärer, barnmorskans svårigheter att ge vård på lika villkor och önskan för framtiden. Resultatet visade att språkliga barriärer utgjorde ett större hinder än kulturella barriärer i möten med immigrerade kvinnor samt att dessa barriärer försvårade bedrivandet av vård på lika villkor om de ej överbryggades. Stöd för kommunikation beskrevs vara bland annat tolkanvändning och kroppsspråk. En önskan yttrades kring utveckling av hjälpmedel för kommunikation samt implementering av kulturdoula i förlossningsvården. Slutsats: Språkliga barriärer uppges vara svårast att hantera men kommunikation möjliggörs genom tolkanvändning, kroppsspråk och hög närvaro på rummet. Kulturella barriärer beskrivs vara lättare att bemöta men fortsatt kvalitetsarbete krävs för att utveckla hälso- och sjukvårdspersonalens kulturkompetens. / Background: The amount of immigrant women in Sweden has increased which challenges midwives in work affected by linguistic and cultural barriers. These barriers are for immigrant women risk factors for unequal care and higher morbidity and mortality. The midwife can enable supportive communication by using interpreters, body language and by being present. Cultural barriers demand that the midwife is culturally aware and has an open mind towards the woman and her cultural background. Aim: To describe the experiences of midwives supporting women during childbirth with linguistic and cultural barriers. Method: A qualitative inductive design was used. Twelve individual, semistructured interviews were implemented. A manifest content analysis was used. Result: The result brought forth four main categories: the midwife´s experiences of linguistic barriers, the midwife´s experiences of cultural barriers, the midwife´s difficulties regarding equal care and desire for the future. The result showed that linguistic barriers were larger obstacles than cultural barriers in encounters with immigrant women and that these barriers make it difficult to offer equal care if not bridged.  Communication aids were described as using interpreters and body language. A desire was raised regarding developing preexisting tools for communication and implementing cultural bilingual doulas in birth care. Conclusion: Linguistic barriers are said to be the most difficult to manage but are enabled by using interpreters, body language and presence in the room. Cultural barriers are described as more easily managed but continuous quality management is required to develop the cultural competence of the health care staff.