No description available.

No description available.

Gustaf Cederschiöld var en språkforskare under andra delen av 1800-talet. Han skrev uppsatsen Kvinnospråk och var den första som publicerade en studie om kvinnors språk. Studien granskar hur Cederschiöld beskrev kvinnor och män genom en närläsning av uppsatsen och använder utdrag som empiriskt material. Det utförs en jämförelse mellan hur kvinnor och män beskrivs i analysen. Studien använder sig av två teoretiska utgångspunkter som är genusperspektiv och maktförhållande i språket. Metoden är kvalitativ. Studien redovisar att det fanns markanta skillnader mellan hur kvinnor och män beskrivs av Gustaf Cederschiöld. / Gustaf Cederschiöld was a linguist during the latter part of the 19th century. He wrote the essay “Kvinnospråk” and was the first to publish a study on women’s languages. The study examine how Cederschiöld described women and men through a close reading of the essay and using excerpts at empirical material. A comparison between how women and men are described in the analysis. The study employs two theoretical perspectives: gender perspective and power relations in language. The method is qualitative. The study reveals significant differences in how women and men are described by Gustaf Cederschiöld.

In her philosophical work, Luce Irigaray questions the universal genderless subject and advocates that it should be recognized as being implicitly male. As a result of this she proclaims a need for a new type of language, with a different set of logic, that is able to include women as subjects – which she calls “womenspeak”. In this essay I will account for Irigaray’s understanding of “womenspeak” in order to see if what she is describing also could work as a new understanding of art. “Womenspeak” is a language that defies logic, and contains contradictions without losing factuality – which also could be considered as a valid description of art. I will later argue that using Irigaray’s philosophy’s emphasis on practice, our conception of art could shift from being mainly oriented towards finished art works, to also include the artist’s practice, which would lead to a fuller understanding of art as a whole.

I Japan är s.k. rollspråk, dvs. stereotypt språk kopplat till en viss typ av karaktär, vanligt i material riktat till barn, såsom barnfilmer. Trots att rollspråk som forskningsområde är relativt nytt finns ett antal studier som behandlar rollspråk i litterära översättningar, undertextningar och dubbningar till japanska. Få eller inga har dock jämfört hur rollspråket påverkar karaktäriseringen dels i undertexterna, dels i dubbningen av en och samma film. Denna uppsats analyserar japansk undertextning och dubbning av den svenska barnfilmen Du är inte klok Madicken och finner att båda versionerna använder rollspråk på ett liknande sätt för att förenkla karaktäriseringen och framhäva de kvinnliga karaktärernas femininitet genom bl.a. feminina satsfinala partiklar, pronomen, verbformer och interjektioner. / In Japan so called role language, i.e. stereotypical language associated with a certain type of character, frequently occurs in material for children such as children’s films. Role language is a fairly new area of research but despite this, there are a few studies dealing with role language in literary translation, subtitling and dubbing into Japanese. However, few or none of these examine how role language influences characterisation in the subtitles and dubbing of the same film. This thesis analyses the Japanese subtitling and dubbing of the Swedish children’s film Du är inte klok, Madicken and finds that both versions use role language in a similar way to simplify characterisation and emphasize the femininity of female characters through the use of feminine sentence-final particles, pronouns, verb forms and interjections etc.