Uppsatsen kommer att behandla den relativt nya marknadsföringsmetoden influencer marketing. Influencer marketing innebär att en person å en näringsidkares vägnar marknadsför en viss produkt på sina sociala medier, till exempel en blogg. Denna metod har på senare tid vuxit och blivit ett framgångsrecept för många näringsidkare då de, med hjälp av influencern, kan nå ut direkt till en önskad målgrupp. I och med att Influencer marketing är en ny marknadsföringsmetod, innebär det att stor oklarhet råder kring det aktuella rättsläget på området. I Sverige finns idag ingen praxis avseende influencer marketing, det finns inte heller mycket skrivet om det som kan underlätta för näringsidkare som tar sig an influencer marketing. Eftersom denna typ av marknadsföring sker på plattformar där marknadsföring inte tidigare skett, ställs högre krav på samtliga inblandade parter vad gäller tydligheten i annonsmärkningen, sändarangivelse och sättet på vilken marknadsföringen utformas rent text- och innehållsmässigt. Vidare gäller att antalet inblandade parter innebär svårigheter i att avgöra vem eller vilka som kan anses ha varit bidragande i marknadsföring i såpass stor omfattning att denna eller dessa, kan anses ha handlat otillbörligt.

I över 20 år har grafisk återgivning varit ett av de grundläggande kraven för att kunna registrera ett tecken som varumärke i svensk rätt. Kravet avskaffades dock i samband med ikraftträdandet av direktiv 2015/2436, i vilket det har ersatts med ett krav på att återgivningen istället ska vara klar och tydlig. Direktivet föreslås införlivas i svensk rätt den 1 januari 2019. Kravet på grafisk återgivning har medfört en osäkerhet för registreringen av okonventionella tecken, bland annat för dofter eftersom de är svåra att återge grafiskt. Det är heller inte självklart att dofter kan uppfylla kravet på särskiljningsförmåga. Frågan är vilken inverkan kravet på grafisk återgivning har för möjligheterna att registrera dofter som varumärken samt vilken inverkan kravet på att återgivningen ska vara tydlig och klar kommer att ha för möjligheterna att registrera dofter som varumärken. I mål C-273/00, Ralf Sieckmann mot Deutsches Patent- und Markenamnt, fastslogs att ett tecken måste avbildas på ett klart, precist, komplett, lättillgängligt, tydligt, beständigt och objektivt sätt för att uppfylla kravet på grafisk återgivning. Trots att de så kallade Sieckmann-kriterierna uppställdes mot bakgrund av kravet på grafisk återgivning, och trots det faktum att kravet nu är på väg bort från EU-rätten och den svenska rätten, anges det i preambeln i direktiv 2015/2436 att det för upprätthållandet av ett rättssäkert varumärkessystem krävs att tecknet återges med en metod som uppfyller kriterierna. Efter domen i Sieckmann-fallet har dofter vid upprepade tillfällen nekats registrering eftersom återgivningarna inte uppfyllt Sieckmann-kriterierna. Det viktigaste hindret för att återge dofter tycks alltså inte vara kravet på grafisk återgivning, utan det faktum att återgivningarna inte uppfyllt Sieckmann-kriterierna. Det kan inte heller helt uteslutas att en metod som benämns gaskromatografi skulle kunna återge en doft grafiskt på ett sätt som uppfyller kriterierna. Att den grafiska återgivningen kommer ersättas av ett krav som medför att återgivningen inte behöver vara grafisk bedöms öka möjligheterna för att dofter ska kunna registreras som varumärken. En sådan ordning tillåter ett ingivande av en digital fil som doften finns lagrad på.   Det finns mycket som talar för att dofter kan utgöra moderna och tilltalande varumärken. Det krävs emellertid att de förvärvar särskiljningsförmåga eftersom de i nuläget inte betraktas som varumärken. För att de ska kunna förvärva särskiljningsförmåga krävs marknadsföringsinsatser av företag för att få konsumenterna att förstå att dofter kan utgöra varumärken.

Användandet av streamingtjänster med betalningslösningar blir allt vanligare. Streaming viaolika plattformar såsom datorer, surfplattor och telefoner är ett mer lättillgängligt sätt attkomma åt exempelvis fotbollsmatcher och liknande än det traditionella sättet via TVsändningar.Genom att köpa en streamingtjänst får du möjlighet att titta på det du önskar vardu vill, vilket inte är möjligt med traditionell Tv-underhållning.Streamingtjänster har funnits i ett antal år men är fortfarande en relativt ny marknad, vilkenhela tiden expanderas och tekniskt utvecklas. Det finns en mängd företag som erbjuderstreamingtjänster och i uppsatsen har två leverantörer beskrivits, vilka båda erbjudermöjlighet till att streama herrfotboll.Fokus för uppsatsen har varit att utreda hur företagen förhåller sig till dagenskonkurrenslagstiftning. I 2 kap 7 § Konkurrenslagen (2008:579) fastställs förbudet motmissbruk av dominerande ställning. Uppsatsen är inriktad på att undersöka om något av devalda företagen kan ha dominerande ställning och om den i sådant fall missbrukas. Iuppsatsen framhävs svårigheterna med att avgränsa den relevanta produktmarknaden förstreamingtjänster utifrån dagens reglering samt vägledande praxis. Problematiken angåendeavgränsningen framhävs eftersom den ligger till grund för bedömningen om dominerandeställning föreligger.Eftersom det är en ständigt utvecklande marknad kommer vi belysa problematiken somuppstår när juridikens vägledning är svårapplicerad på en ny marknad.

Villkoret nedan kallas rättelseklausul, det är ett begrepp som inte är vida känt, trots att klausulen används i avtal i många branscher. I doktrin är det enbart Calissendorff och Ramberg som skrivit något mer omfattande om ämnet. Klausulen gör det möjligt för den avtalsbrytande parten att rätta sitt avtalsbrott inom en viss tidsfrist och på så sätt undkomma påföljder, som hävning eller skadestånd. ”Beställaren kan säga upp avtalet till omedelbart upphörande om Leverantören på ett väsentligt sätt bryter mot avtalets bestämmelser, samt inte vidtar rättelse inom 30 dagar efter skriftligt påpekande från beställaren.” Syftet med uppsatsen är att belysa fenomenet rättelseklausul samt försöka ta reda på hur de används, och i vilken utsträckning de bör användas. Som ett steg i detta exemplifieras svårigheterna och problematiken som klausulerna kan ställa till med, men uppsatsen illustrerar också när användandet har ett bakomliggande syfte och används för ett gott och nödvändigt ändamål. För att besvara uppsatsens frågeställning; Bör rättelseklausuler finnas med i avtal? analyseras farorna med användningen av klausulen. Är det möjligt att rätta även grovt vårdslösa eller uppsåtliga avtalsbrott, eller är detta oskäligt? I syfte att besvara uppsatsens frågeställningar är det första steget att utreda gällande rätt inom avtalsrättens område genom att samla in och använda svenska rättskällor. De rättskällor som främst använts är doktrin, rättspraxis och lag, men även vissa förarbeten, skiljedomar och standardavtal behandlas. Slutsatsen är att rättelseklausulens främsta fördelar är att kommunikationen mellan parterna ökar samt att den ger den avtalsbrytande parten en andra chans när ett avtalsbrott begåtts i god tro. Rättsfallen och problembakgrunden visar dock på problematiken med svårtolkade formuleringar och obalanserade villkor. Den gemensamma partsviljan stämmer många gånger inte överens med rättelseklausulen. Utgångspunkten bör därmed vara ett avtal utan rättelseklausul och om parterna vill ha med en rättelseklausul bör den vara mycket noggrant formulerad.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

The purpose of this paper is to explore what objects that can be seized and how the management of a seizure should be conducted. Ability to take enforcement against an individual should be carefully weighed against the rights and freedoms that exist. Seizure is one of the various restraints that exist, and the regulation on which they appear is mainly in the Code of Judicial Procedure, Chapter 27th. To be able to apply coercive measures, it is fundamental prerequisite that a criminal investigation is initiated, but there exist some significant exceptions to this. There are also rules about who has the right to provide for the seizure, the decision can be taken by a prosecutor, an investigator, a police officer or, in special cases, the court. The purpose of a seizure is mainly to secure the subject of a criminal investigation, to secure objects that have been arrogated or to secure future forfeiture. Therefore it is only possible to seize objects that are relevant to a criminal investigation, and it is only movable property such as written documents or electronic objects that can be seized. Items that have been seized should be handled in accordance with the laws that exist. A protocol shall be established and supervision shall be exercised over the seizure and a seizure should end when it is no longer relevant to the criminal investigation. The regulation has recently changed and that created new improved opportunities, but despite that, the area is complex and constantly evolving technology makes it difficult.

Framställningens syfte är att utreda var gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp skall dras. För att få en helhetsbild och en ökad förståelse för området behandlas dock hela medverkansläran. Det som får störst utrymme i uppsatsen är hur praxis gällande medgärningsmannaskap har utvecklats de senaste årtiondena. Det konstateras att medgärningsmannaskap, genom bland annat tillämpningen av BrB 23kap 4 § andra stycket, har kommit att utnyttjas i större utsträckning än tidigare. En annan viktig fråga som behandlas är på vilket sätt begreppen tillsammans och i samförstånd eller gemensamt och i samråd har kommit att användas. Kritik framförs mot att ett mer kollektivt straffansvar tillämpas genom möjligheten att döma medhjälpare som gärningsmän där det ter sig naturligt (enligt 23 kap 4 § andra stycket), samt möjligheten att döma en grupp människor för att de handlat gemensamt och i samråd trots att det inte går att styrka vem av de tilltalade som har gjort vad, eller ens att alla tilltalade faktiskt deltagit vid utförande av brottet. Slutsatsen är att behovet av flexibilitet måste vägas mot behovet av rättssäkerhet. Inom medverkansläran har rättssäkerheten fått stå undan i allt för hög grad. En större tydlighet och noggrannhet i kategoriseringen av medverkande bör eftersträvas samt högre beviskrav på individnivå.Detta kan givetvis leda till att skyldiga gärningsmän frias på grund av bristande bevisning. Det måste dock accepteras att domar ibland blir felaktiga till den tilltalades fördel, detta är nödvändigt om ett rättsäkert system skall kunna upprätthållas.