Sedan internets och sociala mediers framväxt under de senaste dryga tjugo åren har regleringen om skyddet för den personliga integriteten ställts inför viktiga nya utmaningar. Särskilt gäller detta vid spridning av integritetskränkande uppgifter, något som till stor del underlättas av dagens teknologi. Begreppet personlig integritet har i lagstiftningssammanhang definierats som ”den sfär som omger alla människor och inom vilken han eller hon bör kunna vara fredad och där intrång bör kunna avvisas”, och särskilt integritetskränkande har generellt sett ingrepp som rör en persons sexuella förhållanden ansetts. Spridandet av bilder och filmer av sexuell natur där den porträtterades samtycke till spridandet saknas brukar benämnas hämndporr. Den svenska regleringen av spridandet av hämndporr har sedan avgörandet NJA 1992 s. 594 framför allt bedömts falla in under förtalsbestämmelsen i 5 kap. 1 § brottsbalken (BrB). Enligt bestämmelsen ska den uppgift som lämnats ha varit ägnad att utsätta den enskilde för andras missaktning. Att förtal regleras i brottsbalkens femte kapitel innebär att det utgör ett ärekränkningsbrott och att det intresse som bestämmelsen härmed har att skydda är en persons ära och heder. Det vill säga anseendet i förhållande till andra människor. I avgörandet hade en inspelad samlagsfilm spridits till ett antal personer och handlandet ansågs utsätta den porträtterade för dessas missaktning då uppfattningen kunde ges att denne inte haft något emot att filmen visades för andra. Denna praxisutveckling har å ena sidan ansetts behövlig för att undvika otillfredsställande resultat i rättstillämpningen där tydliga hål blottas i integritetsinskyddet men har också starkt kritiserats för att ha tillämpat förtalsbestämmelsen på ett oriktig och konstlat sätt. Trots otillfredsställda röster om ett bristfälligt integritetsskydd kan avgörandet ändå påstås ha bidragit till ett släckande av bränder på hämndporrens tidigare oreglerade område. Den 1 januari 2018 infördes den nya bestämmelsen olaga integritetsintrång i 4 kap. 6c § BrB. Bestämmelsens övergripande syfte är att skapa en tydlig och enhetlig kriminalisering av större spridningar av integritetskänsliga uppgifter och därigenom stärka skyddet för den personliga integriteten i detta avseende. I punktform radar den nya bestämmelsen upp vilka typer av uppgifter som den enskilde bör skyddas från att få spridda. I den inledande av dessa upptas uppgifter om annans sexualliv och i den femte uppgifter som rör någons nakna kropp och lagstiftaren tycks med dessa punkter haft en tydlig avsikt att komma åt de allvarliga integritetsintrång som spridande av hämndporr kan innebära. Brottsbalkens fjärde kapitel, där detta straffbud fått husera, bygger på ett skyddsintresse som riktar sig mer direkt mot olika typer av ingrepp i den personliga integriteten; frihet och frid. Bestämmelsen om förtal och olaga integritetsintrång är därmed båda ute efter handlingar där någon typ av nedsättande eller kränkande uppgifter om en annan person olovligen delats vidare till en eller flera utomstående parter. Bestämmelserna, som i stor utsträckning utformats på likande sätt, har tillämpningsområden som i hög grad överlappar varandra och bör enligt förarbetena som utgångspunkt kunna dömas i konkurrens. Bestämmelserna har dock fått ta plats i olika kapitel i brottsbalken. Kapitel som, trots att de kan sägas vara närbesläktade, har skilda skyddsintressen. I någon mån kan en bestämmelses skyddsintresse anses utgöra dess existensberättigande och dess tolkning och tillämpning bör därför i någon mån alltid kunna härledas till detta. Det är med denna utveckling i ryggen som denna framställning ger sig ut för att granska vår svenska reglering kring spridandet av hämndporr och dess balansgång mellan brottsbalkens fjärde och femte kapitel.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

För näringsidkare i dagens samhälle är äganderättsskyddet av stor betydelse, synnerligen näregendom ägs med samäganderätt. När en gäldenär inte förmår att uppfylla sinabetalningsförpliktelser kan det leda till att gäldenären får en exekutionstitel mot sig. För attinte inskränka annans äganderätt måste det säkerställas att egendom som kan komma attutmätas ägs av gäldenären. För näringsidkare eller fysiska personer som har ingått ettsamäganderättsavtal innehållande ett försäljningsförbud, som innebär att en av andelsägarnainte får begära att samägd egendom ska bjudas ut till offentlig försäljning, är det viktigt förparterna att veta i vilka situationer deras avtal inte är gällande. Även för sökande borgenär ärvetskap om vilken egendom som är utmätningsbar och som inte kan hämmas av ettsamäganderättsavtal av betydelse. Sålunda finns det ett behov av att klargöra för vilkasituationer ett samäganderättsavtal som innehåller ett försäljningsförbud inte är gällande, föratt samägande tredje man möjligen ska kunna undvika att drabbas av en annan samägaresbetalningsförsummelser. I praxis har det fastslagits att det är betingelsen av ett förvärv somavgör när ett samäganderättsavtal står fast och när det inte gör det. Därmed torde samägandetredje man inte kunna nyttja ett samäganderättsavtal som ett hinder från att samägd egendomutmäts. För att ett samäganderättsavtal, som innehåller ett försäljningsförbud, ska kunnanyttjas som ett utmätningshinder krävs det att samägd egendom har förvärvats benefikt.I och med att HD nyligen har meddelat dom i mål Ö 2347/17 har det klargjorts vems intresse,samägande tredje mans äganderätt eller borgenärs fordringsrätt, i ett utmätningsförfarandesom ska tillmätas störst betydelse och skyddas. Betydelsen av vems intresse som väger tyngstär särskild viktig när Kronofogdemyndigheten ska avgöra om utmätning av gäldenärs lön ellerbostadsfastighet ska ske, eftersom borgenärens rätt till betalning konkurrerar med samägandetredje mans äganderätt. HD:s avgörande har tydliggjort att de omständigheter som ska beaktasoch som är av avgörande betydelse är löneutmätningens väntade tidsspann ochfastighetsutmätningens beräknade överskott. Uppsatsens slutsats följer av att det, vid ettbeaktande av de bestämmelser som gäller för samäganderätt och för utmätning samt etthänsynstagande till relevant praxis, inte tycks vara någon skillnad om samägande tredje manär en juridisk eller en fysisk person, samma regler gäller för dem båda. Det är de förhållanden,beträffande hur lång tid en löneutmätning kan väntas ta och hur stort överskott enfastighetsutmätning kan väntas ge, som råder i det enskilda fallet som avgör vems intressesom får en övervägande betydelse.

No description available.

No description available.

Detta arbete handlar om förslag till direktiv COM(2016)723/F1och dess regler om rekonstruktionsplanen och gäldenärens avtal samt gällande rätt på samma område. Arbetet handlar om problematiken som råder i gällande rätt och om reglerna i förslaget skulle kunna åtgärda dessa problem vid implementering av reglerna i svensk rätt. I gällande rätt får gäldenärer som inlett företagsrekonstruktion skydd mot att motparten häver ett avtal om denne före beslutet om företagsrekonstruktion erhållit rätt att häva avtalet på grund av att gäldenären hamnat i dröjsmål med prestation. I förslaget ges gäldenären istället rätt att ansöka om att avbryta en eller flera borgenärers rätt att driva in sin fordran denne har mot gäldenären. I gällande rätt avseende rekonstruktionsplanen finns inga krav på innehåll eller att den ska fastställas av en myndighet. Den ska tillställas rätten och borgenärer men dessa har inget att invända mot gällande planens utformning eller innehåll. I förslaget ställs dels krav på vad planen ska innehålla samt att en ansvarig myndighet och borgenärerna ska bekräfta och anta planen. Det är dessa regler som granskas i uppsatsen och en analys sker utifrån problematiken som författaren identifierat i den gällande rätten och i vilken mån reglerna i förslaget kan lösa problemen.  Det författaren kommit fram till är att flertalet problem som identifierats avseende gäldenärens avtal går att lösa genom en implementering av direktivet. Andra problem är inte möjliga att lösa enbart genom reglerna i förslaget utan kan behöva kompletteras av andra regler i nationell rätt och vissa problem kanske det inte är lämpligt att lösa då det snarare skulle leda till att nya problem skulle uppkomma. Problemen som föreligger gällande rekonstruktionsplanen i gällande rätt skulle lösas genom en implementering av direktivet då det i gällande rätt råder en avsaknad av regler medan rekonstruktionsplanen är starkt reglerad i förslaget. / This essay is about the proposal for directive COM(2016)723/F1and its regulations regarding restructuring plan and debtors contracts along with the Swedish regulation of today regarding the same areas. The essay is about the problem areas in the Swedish regulation and to what extent the problems were to be solved by implementing the directive in Swedish law. According to Swedish law the debtors whose been granted restructuring receives a protection of their contracts meaning that the counterpart can’t cancel the contract if they before the initiation of corporate reconstruction had the right to cancel the contract due to the debtor’s delay. In the proposal the debtor are instead given the opportunity to apply for stay of individual enforcement actions, meaning that one or more creditors can’t collect their claim. There are no content requirements or requirements of acceptance regarding the restructuring plan in Swedish law. The debtor are to give the plan to a court of law and to the debtor’s creditors but neither have any right to object due to the plan being inadequate in some sort of way. The proposal presents regulations demanding both the contents of the plan as well as an authority to accept the plan and creditor’s right to vote for the plan’s acceptance. It’s these rules that are being reviewed in the essay and the author presents an analysis based on the problem areas in Swedish law and to what extent the regulations in the proposal can solve the problems.  The author’s conclusion is that multiple problems identified in Swedish law considering debtors contracts is possible to solve by implementing the directive. Other problems aren’t possible to resolve merely by the regulations in the proposal but might be able to solve by supplementing them with national regulations and lastly some problems might not be appropriate to solve because it might lead to new problems occurring. The problems due to the restructuring plan in Swedish law would be solved by implementing the directive since there is a lack of rules in Swedish law while the plan is highly regulated in the proposal.

Uppsatsen försöker ge en historisk förståelse för principen om likhet inför lagen. Det görs genom att beskriva och diskutera hur rättslig särskillnad företagits historiskt sett och vad som påverkat utvecklingen på området. Särskild fokus riktas mot upplösningen av statussamhället och den ökade integrering i nationella rättsgemenskaper.