No description available.

No description available.

The emergence of green bonds in 2008 has been perceived as an important means to move towards green and sustainable investments, and the green and sustainable bond markets have also grown exponentially. The purpose of my thesis is to analyse the green bond instrument and the role that it plays at climate finance.   Notably, the role of the green bond and climate finance has changed over time. The Paris Agreement from 2015 was the first climate agreement to address the finance sector, and the sustainable finance markets are now moving forward at a swift pace, with new and innovative products developing and rewarding green and sustainable investments.   The essence of the research is threefold. Firstly, an analysis based on an empirical study and analysis of the terms and conditions of the contracts between issuers and investors regulating green bonds on the Nordic market. Secondly, an analysis of the new innovative bond instruments – transition bonds and sustainability-linked bonds – following the green bond that have emerged starting in 2019. Thirdly, the green bond instrument is analysed in its historical context, describing the role of carbon pricing and comparing the green bond instrument to experience from early project-based climate finance, the Clean Development Mechanism (CDM). To conclude, an analysis is provided of the green bond instrument and the role that it plays at the transformation to a climate-resilient and sustainable society.   The perspective in the analysis and the discussion is normative and forward looking (“de lege ferenda”), based on experience – “lessons learned” – from the development of early climate finance and the development that the green and sustainable bond market has undergone. The ultimate purpose is to analyse the role the of the green bond at climate finance. My analysis addresses the interplay between  coercive and voluntary regulation of the green bond instrument.   The theory and findings of the thesis are that flexibility should be provided to market participants to allow for the development of new innovative instruments, based on the tools and infrastructure developed at climate finance and green and sustainable bonds. Legal regulation should focus on information and disclosure of climate-related and sustainability risks, and providing clarification and codification of definitions and standards for this purpose. The tools and infrastructure created for green bonds, and further developed for other emerging innovative bonds, could be used to provide transparency at sustainability at all finance. As climate-related and sustainability risks are disclosed and addressed properly is provided and fiduciary duties are developed, the financial market can move from rewarding “green”, to penalising “brown” investments. When “green” is the new normal there will be no need for a specific green bond instrument. The point of green bonds is being part of this journey – not the solution.

Analyses different business entities that exist in Argentina and show to persons/companies interesting in establishing a business the information necessary to choose the type of company that more advantages offered. The second, that is a specific objective that search identifies if exist fiscal advantages for establishing of business either through incentives for certain industrial sectors or a lower tax burden for transactions between companies or cross border payments, Also, will be mention in general way if Argentina is in line with the objectives that OECDE pursuit; to accomplish with preventing international double taxation and tax avoidance. The work will be approached from the perspective of foreign investment in Argentina.

En revisors huvudsakliga arbetsuppgifter består av att granska bolagets räkenskaper och gerådgivning inom revisionens område. I ett led att stärka revisorns brottsförebyggande rollskrevs lagstiftningen om i slutet på förra seklet. 1999 införlivades revisorns anmälningsplikt inya aktiebolagslagen, vilket gav denne en skyldighet att anmäla brottsmisstankar till åklagaresom fattades under revisionsuppdraget. Det var en stor omställning för revisorn som tidigarevarit hindrad av rådande lagstiftning att agera i liknande situationer. 2004 publiceradeBrottsförebyggande rådet en rapport där de följt upp revisorernas inställning tillanmälningsplikten. Den visade på ett brett missnöje inom yrkeskåren där en majoritet avrevisorerna ställde sig kritiska till förändringen.Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera revisorns anmälningsplikt vidmisstanke om brott och se hur revisorn förhåller sig till den idag – 20 år efter dess tillkomst.Vi har även följt upp och undersökt om lagen fyller sin funktion med att förebyggaekonomisk brottslighet. För att besvara uppsatsens frågeställningar har vi valt denrättsanalytiska metoden. Vi har även utfört en empirisk undersökning där vi genomkvantitativ och kvalitativ metod skickat ut en enkät till revisorer och intervjuat myndigheterför att få deras bild av anmälningsplikten idag.De slutsatser vi kan dra av studien är att det har skett en tydlig förändring i revisornsinställning till anmälningsplikten. En majoritet av de tillfrågade revisorerna i vårundersökning anser att den fyller en funktion och har en brottsförebyggande effekt. Ävenmyndigheterna vi intervjuat betonar att anmälningspliktens största styrka finns i detpreventiva. Många revisorer vi varit i kontakt med anser att anmälningsplikten fungerar somett verktyg att ha i tjänsten och stärker deras ställning.Efter anmälningspliktens ikraftträdande 1999 kan man även konstatera att det blivit vanligareatt revisorn någon gång gjort en anmälan för misstanke om brott. 42 % av de revisorer vitillfrågat uppger att de har upprättat en anmälan för misstanke om brott till åklagare, vilketgår att jämföra med de 6 % som svarade ja på samma fråga 2004.Många revisorer har dock anmärkt på anmälningspliktens omfattning av brott och menar attmyndigheterna borde ta ett större ansvar kring bokföringsbrott som rör försenadeårsredovisningar. Myndigheterna har kännedom om den kritiken och arbetar för att skapabättre arbetsrutiner i den frågan. Det går även att se ett visst tolkningsutrymme i frågan närrevisorn ska göra en anmälan. Lagen förordar att denne ska ingripa redan vid misstanke, meni vår undersökning framkommer det att många revisorer vill vara 100 % säkra på att ett brottär begånget innan de anmäler. Denna bild delar även de myndigheter som verkar inomområdet.Slutligen kan vi konstatera att slopandet av revisorskravet för mindre aktiebolag för 10 årsedan, har gjort att antalet inkomna anmälningar från revisorer har sjunkit dramatiskt desenaste åren. Reformen har gjort det lättare för bolagen ett begå ekonomiska brott och fleramyndigheter har uttryckt en oro över utvecklingen, däribland Ekobrottsmyndigheten ochRiksrevisionen, och argumenterar för en återgång till revisorsplikten.

No description available.

No description available.

Ett dödsbo anses vara en juridisk person i svensk rätt. Dödsbodelägarna förvaltar dödsboet gemensamt och företräder det mot tredje man, 18 kap 1 § ÄB. Bouppteckningen är legitimationshandling i enlighet med 18 kap 4 § ÄB. Syftet med denna uppsats är att utvärdera bouppteckningens funktion som legitimationshandling för dödsboet mot bakgrund av gällande rätt. I bouppteckningen ska samtliga som kan anses vara dödsbodelägare och efterarvingar anges, men det uppställs inget krav på att bouppteckningen ska utvisa vilka av de upptagna personerna som är dödsbodelägare. Frågan om vilka som är rätt dödsbodelägare behöver inte heller vara avgjord när bouppteckningen upprättas. Det faktum att det saknas sådana krav påverkar bouppteckningen som legitimationshandling negativt. En andel i ett dödsbo kan också överlåtas när som helst under den tid då boutredningen pågår. En överlåtelse av en andel får till följd att dödsbodelägarkretsen förändrats. När överlåtelsen sker efter bouppteckningensförrättningen finns det inte någon möjlighet att upprätta och registrera en ny bouppteckning. Avsaknaden av en sådan möjlighet påverkar också bouppteckningen som legitimationshandling negativt. Rättsläget kan inte anses vara tillfredsställande ur delägarnas och omsättningens perspektiv. I denna uppsats illustreras flera svårbedömda frågor som kan uppkomma i samband med delägarkretsen i ett dödsbo. En person blir automatiskt delägare och kan därför inte förutsättas ha några kunskaper inom området. Tredje man kan inte heller förutsättas ha nödvändiga kunskaper om arvsrätten. Ändamålet med reglerna bör vara att tillgodose delägarnas och tredje mans intressen eftersom det är dessa personer som berörs av rättsläget i praktiken. Med anledning av att reglerna inte tillgodoser dessa ändamål anser författaren att reglerna bör reformeras.

No description available.

No description available.