Barn anses idag som kompetenta och sociala aktörer där dagens vårdnadshavare kräver en förskola med hög kvalité för sina barn. Forskning visar att kvalité är ett rörligt begrepp som förknippas med sin samtid samt ett kulturellt och socialt sammanhang, där bedömningen av kvalitén är subjektiv och beror på åskådarens perspektiv.Studiens syfte är att undersöka tre olika ledningsnivåer: förskolechef, förskollärare och barnskötare. Här lyfts deras tankar kring kvalitetsarbete och belyser ansvarsskillnader och faktorer som påverkar i verksamheten. Det insamlade materialet är semistrukturerade intervjuer med två förskolechefer, två förskollärare och två barnskötare på två olika förskolor i olika kommuner. Tolkningsramar som används är kvantitativt och kvalitativt förhållningssätt till kvalité. Resultatet visar på skillnader i planeringstid, olika strukturer i verksamheter, hur förskollärarprofessionen blir tydlig, den pedagogiska dokumentationen, de strukturella faktorerna och olika möjligheterna de ger varandra samt olika syn på systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Slutsatsen utifrån resultatet visar hur väsentliga olika delar är för att lyckas uppnå hög kvalité i förskolan: vilka faktorer som påverkar kvalitén, samt hur betydande det är med bra kommunikation i arbetslagen och mellan de tre olika ledningsnivåerna.

Risk ligger i tiden och har blivit ett naturligt språk för det militära etablissemanget, med det följer även frågor om språkliga definitioner, divergerande bedömningar och tillämpningar av olika metoder för att hantera risk.Uppsatsen undersöker hur risk och riskhantering representeras på olika militära ledningsnivåer och på vilket sätt riskhantering omhändertas i planeringsmodeller dessa nivåer. Resultatet visar att risk och riskhantering på olika ledningsnivåer i Försvarsmakten kan förstås som komplex och varierad i sin medvetenhet i tillämpning av begrepp, processer och metoder. Skillnaderna mellan ledningsnivåerna är att risk inte definieras fullt ut och att risk definieras olika på olika nivåer och används med varierande innebörd. Riskhantering definieras på strategisk nivå, men inte på någon av de övriga ledningsnivåerna. Riskhanteringsprocessen beskrivs bara på den taktiska ledningsnivån. Det finns en uttalad medvetenhet om att risker måste tas och att risker måste hanteras i olika metoder, men det ges endast begränsad vägledning i planeringsverktygen SPL och PUT, när riskhantering ska omsättas i praktiken.

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

The globalised world that we can see today bear with it many threats thus states must constantly keep up with developments to address these threats. This dissertation evaluates Sweden’s militärstrategisk doktrin 2012 and operativ doktrin 2014 as a general example for small states in their defence against fourth generation warfare (4GW). The overall aim is to endeavour to determine if the doctrines meet the criteria and are prepared for the threats that come with 4GW, but also the integration between both management levels which the doctrines represents is mentioned to be of utmost importance. To succeed in facing the threats of the 4GW, it is according to the theory of the subject important to meet six criteria: Maneuver warfare, legitimacy, synergy, people, network and communications. This dissertation shows that Sweden meets the criteria and has an integration between both doctrines which represents the strategic and operational management levels. In addition to this, the study also shows the difference in objectives for these management levels which the study was not aimed at from the beginning. The method that has been used is a qualitative content analysis where the criteria are based on the theory which has been the basis for the analysis that could answer the research questions.